Senaste kommentarerna i forumet

Hur är det med dig, Lena! Tänker på dig! Kram ❤

Tack för tillrop!
Är vaksam och att ta till flaskan känns oerhört avlägset. Men, men - garden släpper jag inte!
Problemet med frun har förhoppningsvis en god prognos, men jag är bortrest rätt ofta i jobbet vilket innebär att jag inte kan hålla ständig koll...
Funderar på att starta en tråd under anhörigavdelningen.
Sköt om dig och ta in mycket dagsljus nu i vårsolen, det höjer stämningsläget!

För erat stöd! Känns skönt att inte vara ensam i denna härva! Blir bara så trött ibland att man gör om samma misstag om och om igen! Jo ja vet att man är en hos människa bakom fyllan liksom! Känns bara så jobbigt att inte så många förstår det! Jaja, nu tar i nya tag igen!

Tack för ditt stöd och din omtanke.
Försöker hålla stenkoll på konsumtionen nu när vi haft intaget på tapeten. Det som är synligt för mig är en kraftig minskning, men vet inte om det smygs... Tar till mig av din erfarenhet och kommer att vara uppmärksam på om det pimlas bakom ryggen på mig.
Kramar E

Pi31415
Du har helt rätt i det du skriver. Mycket klocka ord som jag verkligen tar till mig. Stor vishet som jag behöver och som gör att jag tänker lite annorlunda.

Malta
Du gav mig en tankeställare. Jag är inte intresserad av att gå igenom de första tio dagarna igen om jag kan undvika det. Önskar dig all styrka i din nya kamp, men du har klarat det innan och gör det säkert igen.

Var är du? Är det OK med dig? ❤️

+ en folkis. Än sitter jag vaken utan att de märker. Imorgon kommer att vara en sjujäkla-resa att resa sig igen. Det kommer att tära på mig och min spillra till självkänsla. Kan jag inte mer? Har jag inte mer kontroll än så här? Som sagt, det har varit värre en gång i tiden, men det betyder inte att jag lärt mig att kontrollera A. Det är ett jävulskap som påverkar kropp och sinne. Det går inte att lära sig att dricka. Jag har lärt mig att inte supa mig redlös, att inte balla ur, men jag har fått ett beroende på köpet. Jag tänker på A onormalt mycket. Det tar min energi från annat och ger mig ofantlig ångest när det går ur kroppen. Hade jag kunnat välja idag, så hade jag önskat att jag aldrig stött på A...

Jag tror att du som många andra självmedicinerar med alkohol, och tillfälligt får ett "lugn". Men det blir etter värre efter ett tag. De perioder i mitt liv som jag varit deprimerad, och sökt vård för det, har jag helt naturligt helt hållit upp med alkohol i flera månader. Den korta stunden av ångestlindring blir tusen gånger värre mitt i natten och/eller dagen därpå. Sök vård är mitt råd. Och träning och naturen är oerhört läkande för både kroppen och själen ❤️

Vet både vad ensamhet och skam innebär. Har också barn, som jag värdesätter mest av allt. Det är det som gör det så svårt. Varför blir det så här? Hur kan något annat ta över en så totalt? Jag hoppas att du finner stöd och du får gärna skriva till mig.
Kram❤

Resten uppdrycket och märker ingen större skillnad mot glas 2. Kinderna durrar. Jag har köpt en folkis. Helt klart detta vansinniga beroende. Annars hade jag ju struntat i det. Fortfarande en vampyr på råttblod som längtar efter sömn. Att jag drack idag, kommer att försvåra för mig imorgon. Då kommer jag att vilja dricka igen. Vilket gör att jag får stålsätta mig på söndag, för att inte fortsätta. Det krävs en hel del energi, som tillsammans med ångest gör mig trött. I slutändan gör det att jag orkar inte vara social och att jag fortsätter att vara relativt ensam. Och det vill jag egentligen inte... Beroendet är starkt. Jag är också stark, men kanske inte lika starkt. Hur mycket är det värt att få dricka? Vad är vi villiga att försaka för att få? Jag känner mig rätt dum... att jag fortsätter, fast jag vet bättre.

...vad som är depression och vad som är konsekvenser av missbruket. Jag har haft den diagnosen och även GAD. I grunden finns en bristande ork. Jag tror att jag har en del aspergerdrag också som försvårar socialt umgänge för mig.
Nåja, idag är det en bättre dag - dag ett! Har tränat. Och imorgon ska jag ut i naturen, tidigt. Och behöver inte oroa mig för huruvida det är för tidigt att sätta mig i bilen!
Jag tror att det skulle vara bra för mig att prata med någon om detta men tror inte att jag vågar det riktigt ännu...
Tack för goda råd!

får se om jag vågar mig till ett möte så småningom, är ganska säker på att det skulle vara väldigt bra!

Eller i värsta fall har flera år förflutit med en lönlös kamp i slutändan... Jag ångrar att jag inte fortsatte min senaste långa period av nykterhet, för nu känns kampen betydligt hårdare. Livet är så mycket lättare utan A. Starkt jobbat! Jag hoppas hitta dit, jag med. :)

Elias .,känns bra att ditt bekymmer med Frugan har kommit upp till ytan även här på Forumet .. har kunnat läsa mellan raderna att det har tyngt dig mycket och varit jobbigt för dig .. speciellt Nu när du har valt ett annat liv än det med A och vinpiplandet .. Vet ju att det finns mycket stöd o hjälp att hämta här ? även jag finns här för dig... med råd på vägen ... att se upp med .. Hur lätt det är att manipuleras .. en halv flaska vin .. kan vara 1,5 då den dricks så att det inte ska märkas , dvs i smyg .. vet ju av egen erfarenhet hur det kan vara .. Kämpa nu med näbbar o klor .. för att även din Fru ska komma ur Alkoholens beroende .. det är ni båda värda .. och även era barn o barnbarn .. Finns Här .. Kramar Ler ??

...men det är så svårt att inte falla in i den känslan. Får fortsätta att jobba på det. Ska läsa din tråd Idamia!

Ska absolut göra så, varje kväll i början har jag tänkt. Idag är det alltså dag ett ?

står en hel rad med glas. Längtan efter det där glaset, är längtan efter något som innehållet i glaset kunde ge dig för många år sedan. Avkoppling och välmående t.ex. Men när du för 34 dagar sedan tog beslutet att vara nykter, var det väl för att alkoholen medförde så mycket negativt och dåligt mående, som ångest, skuld och skam. Varför skulle alkoholen kunna ge dig något positivt nu?
Nej du skulle hamna i samma dåliga mående, som sen skulle förvärras. Vår sjukdom är progressiv. Vi kan bara hejda den genom att undvika alkoholen. Och om du sedan skulle börja om, så är det lika svårt igen om 30-40 dagar.
Det är bättre att du biter i hop nu, och kämpar. Sugen klingar av och upphör så småningom. Tålamod, uthållighet och beslutsamhet.
Du kan klara av det. Du kan få ett liv i frihet. Kämpa!

Kramar och peppning!

Så fortsätter det vidare. 3, 6 glas ungefär. Status quo. Inte helt bekväm. Barnen äter godis och småkivas. Jag är med. Orkar inte kivas dock. Jag mår ok, men vet att detta kommer innebära en hel del ångest imorgon och kommande
dagar. Ångesten framöver är inte rolig. Ändå gör jag detta. Och jag gör det halvdant. Jag dricker inte längre, sen länge, så att min hjärna får riktigt det den vill. Jag är som en vampyr som lever på råttblod. Ångesten imorgon o kommande dagar är inte värd allt detta. Ändå gör jag detta mot mig själv. Mina nära o kära har inte sett eller upptäckt. Kanske är det en del av spänningen - att ha nåt för mig själv. Eller så är det bara A-spöket som talar. Vad tror ni? Hur är det för er?

När jag släpper makten,kontrollen så minskas mitt liv. Det krymper ned till att bli så litet och innehålla så lite.
De bitar jag släpper kontrollen/makten över försvinner då bort i horisonten och tillbaka till den som ska ha den och påverka den.
Dvs andra människor.
Mina tentaklar ramlar tillbaka in i mig igen och fäster inte någonstans.

Jag tror det är därför det är så svårt.
Då vill hela jag skicka ut dom igen för där hade de inget att hämta,där var det tomt och kargt och innehållslöst.
Men får jag då fäste på nytt ställe,i annan människa eller i annat problem som dyker upp så vinner jag lite mark/makt igen.

Men ibland så lyckas jag ju då behålla både tentaklar energi och ambitionerna på plats.
Då kommer ju då först tomheten och sen kommer ibland en känsla av att jo,det finns nog en ullabulla därinne ändå. Som har väntat så länge på att ses och "födas".

Jag hoppas ha mer varningsklockor som klingar igång så att jag snabbare kan se var jag är på väg och hejda mig innan jag hinner agera/ramla ned i hålet som jag ju vet inte ger mig något mer än tillfällig bukfylla,tomma kalorier.

Grattis och bra jobbat. När suget sätter in så tänk på hur illa det gick.

3 glas. 2 glas kvar av flaskan. Status quo. Fortfarande mätt. Vad vill jag med detta? Vet inte, men det är nog fortfarande en analys. Jag har varit där - när jag drack varje dag. När jag, för 4 år sen beslutade mig för att slutligen sluta med A. Jag kände mig hudlös och skakade i en vecka minst. Sen var jag nykter i 4 månader innan återfall och därefter 1 1/2 år. Jag kommer inte bemästra detta, men acceptansen saknas nog, då jag försöker gång på gång. Det har blivit bättre, men jag vet, att det kräver en omänsklig ansträngning för att inte hamna där jag var. Är det värt det? Nej, det är det inte. Ändå har jag inte helt gett upp tanken om att bemästra A. Även jag ren intellektuellt har gjort det. Ni som fortfarande är unga, kan ju välja tidigare. Gör slut nu, eller fortsätt kämpa mot elden. Har det gått för långt så tenderar den att sluka en med hull o hår. Eller inte ;) Endast Du vet.

Fortfarande nykter, men nu är det svårt. Fredag kväll och jag är ledig i helgen, dvs från jobbet men inte från min följeslagare alkoholen. Den jagar mig hela tiden och de senaste dagarna har jag nästan blivit förgiftad av tanken på alkohol. När jag kom hem idag kröp det i mig efter längtan av ett glas whisky. Tanken har slagit mig flera gånger om att jag kunde kanske försöka med ett glas, men det hade med all säkerhet slutat med på tok för mycket. Känslan av vetskapen att vakna nykter och kanske pigg i morgon är nästan mer lockande. Jag skrev kanske. Just nu är jag som en åsna mellan två hötappar.

För att bryta eländet var jag i mitt fd suphus numera växthus och rotade runt. Ha! De första rädisorna var klara men smakade inte så värst mycket. Det är nästan inget som smakar gott för tillfället.

Så, attack igen mot suget.

Tack :) Tänker mig att hjärnans belöningssystem går igång och det är väl det som gör det svårt.
Har ätit mat och tog ett halvt glas till. Det är ett jäkla beroende. Sen sätter ätstörningssidan till och klagar på både mat o dryck. Nu är jag mätt också - helvete ;) Nåja, jag har kommit så långt att jag är normalviktig ;) Men, hjärnan fortsätter sin klagosång. Tänkte att jag skulle försöka vara naken o ärlig i min skrift. Jag köper numera inte hem mer än 1 flaska när jag väl köper. Men jag är fortfarande fången. Slav är väl ett rättare uttryck. Vem vill vara en slav? Vem vill inte kunna bestämma själv? Ofta luras hjärnan och får mig att tro att jag bestämmer själv. Att "jag" vet bäst. Jag vet att om jag fortsätter på den vägen, som lurar, så bär den någonstans där jag inte vill vara. Vem vill det, med förnuftet i behåll? De flesta jag känner vill ha friheten att bestämma själv över tillvaron Och må bra. Varför är det så svårt för den alkoholberoende att göra dessa enkla val? Kanske är det som för heroinisten som fortsätter att jaga det "gudomliga" efter jungfrusilen? Det är på ett helt annat plan, men förmodligen rätt likt ändå på vissa sätt...

De alkoholfria viner jag testat har inte smakat saft. En del är iofs inte jättegoda men det finns flertalet som smakar precis som "vanligt" vin. Mitt tips är absolut att du testar flera sorter tills du hittar något som passar dig. Känns ju otroligt onödigt att dricka alkohol om man till och med tycker illa om att bli påverkad. Stort lycka till önskar jag dig :)

Glas 2 - nu börjar det kännas som gränsfall för vad jag gillar... Tänker inte lära mig att dricka eller ha det som mål att dricka. Jag vill sluta. Tänker att jag behöver analysera vad som händer.