Senaste kommentarerna i forumet

Åh ja, smakar saft :) Kanske ska testa o hälla i nåt alkofritt o beskt?

"Tänk om det kunde uppfinnas ett vin som smakar vin utan att kropp o knopp påverkas"
Det finns ju många goda alkoholfria viner, testat det?

Andra, som har ett normalt förhållande till A behöver inte grubbla över dessa saker. När jag blev nykter första gången insåg jag att de flesta dricker betydligt mindre och i en helt annan takt än vad jag gjorde. Det blev en ögonöppnare för mig. Sen har jag haft otaliga återfall. Suck. Och det känns och får kännas orättvist, att just jag inte kan dricka som andra gör. Min hjärna är helt kaputt när det gäller missbruk. Har tänkt att jag kanske borde börja knarka istället - dah! Det är så inrotat i mig att vilja aktivera hjärnans belöningssystem. Hoppas du hittar ett sätt som funkar för dig när det gäller A. Ha en fin kväll!

Har tränat, ätit gott och träffat en kär vän. Ändå har jag redan druckit ett glas vin... Jag gillar känslan innan A påverkar mig. Tänk om det kunde uppfinnas ett vin som smakar vin utan att kropp o knopp påverkas. Jag avskyr den där smårusiga känslan. Jag gillar det precis när jag dricker. Sen vill jag bara gå och lägga mig. Det är inte heller smakupplevelsen jag är ute efter. Köper jag vin, så köper jag aldrig de sorter jag tycker om längre. Utan bara de där blaskiga som får munnen att kväljas av varenda klunk. Jag avskyr att vara full. Knasigt. Då har jag ingen kontroll. Fördelen är att jag blir uppåt och sömnig. Kan gå och somna som en stock. Det här låter väl helt knäppt och det är det ju. En alkoholists inre värld blir smått knäpp. Känslor som stängs av och livet som sätts på paus, förutom för de anhöriga som oroar ihjäl sig. Jag är glad att jag lever - faktiskt. Det fanns en tid, då jag trodde att jag inte skulle bli mer än 18 år och då varken drack jag eller knarkade eller annat. Förutom min anorexi förstås. Jag inser att livet är värdefullt och att det har så mycket att ge. Men någonstans tar det stopp. Jag vet, men verkar sakna en förmåga att leva ett "normalt" liv. Kanske saknar jag en förmåga att vara "en i gänget". Kanske är det därför jag inte riktigt hittat hem i AA-grupperna heller. En ensamvarg till synes social, men som inte vågar släppa någon tillräckligt nära? Nåja, jag är inte alltid en dysterkvist heller :) Kram

Hej och välkommen,
Det vore lite för enkelt att bara skriva att allt är lika kul utan alkohol men så är det inte för mig. Eftersom drogen (i mitt fall alkohol) inte är naturlig utan kemisk så blir ju påslaget på belöningssystemet extremt. Dessa nivåer nås inte med våra naturliga "kickar" men det är annorlunda kul, kul på ett nytt sätt. Det är ett jämnare flöde av kuligheter... ja jag tror du fattar. Det är en känsla av frihet och framförallt har andra saker blivit roligare. Värderingen av vad som är roligt har förändrats hos mig. Och det är väl det som gör att det går hyfsat enkelt... Om jag skulle leva precis som jag gjorde när jag var aktiv skulle det nog vara svårare. Då vore ju allt annat lika... kom under förra sommaren på att mysiga grillkvällar med familj och vänner inte är min grej när jag inte längre dricker. Då åker jag hellre och kvällsbadar etc. Sedan gör jag väl samma gamla vanliga ibland oxå men det är inget jag väljer själv. Detta blev långt och svamligt men hur andra i din omgivning dricker är oviktigt. Det är hur du mår som är nummer ett.
Ta hand om dig!
Kram Ellan!

Mååånga gånger har jag vaknat upp med total blackout. Det är verkligen ingen rolig känsla men ångesten kommer att gå över. När jag tittar i min backspegel så skulle jag ibland önska att man kunde komma ihåg den känsla av ångest man hade efter en sådan kväll, när man är sugen på att dricka igen. Jag är lite av en expert på att förtränga de minnena när jag är sugen på att dricka igen. Och tyvärr vaknar jag ofta upp på precis samma sätt igen, med blackouts och ångest som får mig att vilja kliva ur min egen kropp. Men på fredagen är den ångesten som bortblåst och jag börjar dricka igen. Ångest söndag, måndag, tisdag, börjar må bättre på onsdagen och på torsdagen mår jag prima. Och så har jag börjat om igen på fredagen, druckit lördag också, Ångest söndag måndag tisdag, mått bättre på onsdagen, mått prima på torsdagen och på fredag dricker jag igen osv osv...

Och Guldram, du har säkert inte gjort något som andra fortfarande får och tänker på. Ångesten ligger nog hos dig själv. Jag får extrem ångest av kontrollförlust, att jag inte minns vad jag sagt eller gjort. Men det är väldigt sällan som någon annan har reagerat på att jag varit dum eller konstig.

Stor kram

Vill bara säga att jag känner igen mig mycket väl i det du beskriver! Hur många gånger har jag inte pratat med min egen spegelbild när jag varit bakis? Ställt exakt samma frågor som du: vad håller jag på med? Jag brukar också ursäkta mig med att många i Sverige dricker för mycket. Ursäktar mig med att nästan alla i min bekantskapskrets dricker som mig, vissa tom med betydligt mer och oftare. Det har vidmakthållit mitt drickande under flera år " alla andra dricker ju" " dom dricker lika mycket/mer än mig". Har äntligen kommit fram till att det spelar ingen roll hur andra dricker. Jag mår skit av att dricka som jag har gjort, jag förstör mitt liv genom att dricka som jag har gjort.

Och jag tycker verkligen inte att du är en looser som inte kan hantera alkohol, tvärtom riktigt cool som vågat inse att alkohol är ett problem för dig. Många inser det när de är betydligt äldre än dig, tycker du verkar klok :)

Gällande din fundering om saker och ting kommer bli lika roliga utan alkohol, är jag alldeles för färsk att svara på. Har inte ens varit nykter 2 veckor. Men om jag talar utifrån mig själv så har alkohol i prkatiken inte varit roligt de senaste åren. INNAN jag dricker och ska på tex en fest, konsert etc, så,är det i tanken roligt att jag Vet att jag ska få dricka. De första glasen är oftast trevliga för mig, då mår jag bra. Jag har dock problem med att stanna där vilket nästan alltid innebär att jag vaknar dagen efter med världens ångest. Och när jag tänker tillbaka på kvällen (på det jag minns) så har jag varit alldeles för full för att ha roligt.

Och du, du behöver ju inte bestämma dig nu för att vara nykter för all framtid. Testa en helvit period. Sätt upp ett första delmålet och ta ett nytt beslut efter det ❤

Vilken tydlig bild du ger av hur du har det. Att du har tagit detta steg, att sätta ord på det som pågår är starkt och viktigt. Jag ser att du fått kloka och användbara råd av andra användare som läst ditt inlägg. Vad känns rimligt för dig just nu att göra?

Du har modet att skriva här, jag undrar om det finns någon vuxen i din omgivning som du skulle kunna prata med?

Du får gärna skriva mer här om det är ett stöd för dig. Jag har några andra tips på verksamheter som skulle kunna vara intressanta för dig. Allt passar inte alla. Du är den som bäst avgör vad som kan vara till hjälp för dig.

http://grubbel.nu/
http://www.tryggabarnen.org/
http://www.maskrosbarn.org/

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Har jag lyckats med liknande saker. Total blackout, det ända man vet är det man ser i telefonen, vad man skrivit och vem man ringt till. Jag raderar alltid sånt snarast möjligt utan att kolla för noga. Sen brukar jag ligga i sängen två dagar med ångest och bakfulla. Men ju fler dagar som går, desto mer bleknar ångesten. Finns nog inte många som inte gjort något man får ångest över på fyllan, men de flesta är upptagna med sig själva och fundera på vad de själva gjort och bryr sig förmodligen inte jättemycket om vad du eller jag gjort. Jag brukar även tänka att jag ska visa de människor som sett mig i det tillståndet, att jag egentligen är en snäll, trevlig och skötsam människa. Och är det så man är hädanefter så är det de som folk kommer tänka på, inte att man var för full någon gång.
Även om det är jobbigt nu så blir det bättre efter relativt kort tid. Upp igen och kör på så ska du se att det blir bra igen! Kram

Här är Lenas72. Du kan göra de trådar du vill läsa ofta till "favoriter". Då hittar man de lättare.

https://alkoholhjalpen.se/node/22246

Mvh

MM

Är också uppväxt med en pappa som var alkoholist. Han hade dock ett annat dryckesmönster än vad jag har haft. Han var periodare och hade långa perioder av nykterhet för att sedan supa under långa perioder. Jag har druckit mig full varje helg under flera års tid. Har märkt att jag på sista tiden även har varit sugen på att dricka på vardagarna. Nu för jag ett allvarligt försök att sluta helt. Är livrädd att sluta som pappa, han dog av sviterna av sitt alkoholmissbruk, alldeles för tidigt.

Fortsätt att läsa och skriva här, det är ett jätte stöd!

Att samarbeta för att upplösa relationen är nog det enda rätta. Styrkekram!

Livet är så mycket mer, men det är svårt att se när hela kroppen är fylld med ångest. Försökte hitta tråden Lena72 men fattar inte hur jag ska hitta här inne :) Det är svårt att erkänna att jag har problem, för jag är ju inte beroende på det sättet att jag vill fortsätta dagen efter och inte nästa dag, men när ångesten lagt sig så är det precis som man glömmer...men efter senaste händelsen så tror jag inte att jag glömmer, ett fruktansvärt uppvaknande...

fint att du delar med dig!
tycker också du ska ta hjälp av vården och prata med någon. Jag hade också kanske funderat på vad det är du känner när du ska dricka? Vad är det för känslor som driver dig till att gå ut på krogen och dricka. Försöker du fly från något, är du uttråkad, uppbrott eller annat som framkallat obehagliga känslor som du inte pallar ta i itu med nu? Jag försöker alltid ställa mig själv den frågan när jag får lust å ba skita i allt å supa ner mig, oftast beror det på rastlöshet, ibland på att jag av olika anledningar mår psykiskt dåligt och inte orkar med känslorna.
Jag försöker prova minfulness ibland.. att bara göra som vana att inför varje gång man står inför ett beslut av att dricka ge sig själv fem min där man bara stänger av. slut ögonen och tänk på andningen och samla dig. Kanske bidrar det med någon klarhet. För mig hjälper det, genom att exponera känslan och iaktta den så ger man sig själv en stund att lära känna sig själv och sitt beteende bättre.

Nu går jag "all in" för att försöka uppnå en hälsosammare livsstil. Jag måste komma till rätta med stressen. Egentligen är det nog mest jag som stressar mig, inte yttre stress men jag kan inte skilja på vad som är vad.
Idag började jag dagen med ett yogapass på Friskis. Väldigt skönt att andas och sträcka ut och bända på musklerna på morgonen. Jag tror att det får bli en fredagsvana.
Nästa vecka ska jag ha ett nytt samtal med min terapeut, den här gången ska jag vara tydlig i att min plan är att inte dricka alls så får vi se vad vi får för samtal med det som grund. Just nu känns det inte som om jag behöver något samtalsstöd, men samtidigt är det troligen dumt att avboka det om det skulle behövas i framtiden.
På det hela taget rullar allt på och det börjar kännas lite lättare. Jag är försiktigt optimistisk.

Slog mig just att jag själv använder a som just bromsvätska. Det måste vara den dummaste idé man kan komma på.

Busshistorien var ju underbar. I med bromsvätskan bara. Gäller bara att hitta rätt sort. Tufft med flyttankar och ekonomi. Det är ingen brådska... det har tagit rätt lång tid redan. Är bromsvätskan påfylld?

Vet precis hur du känner. Jag har med hamnat fel på det hela. Dricker dock mycket ensam och döljer det för andra.. Var full igår och har en sådan extrem ångest just nu, vill bara krypa ut ur min egen kropp. Drack 2 liter vin i min ensamhet igår. Varför? Jag vet inte. Jag vet att jag har problem och därför finns jag nu från och med idag på det här forumet. Vill hålla mig från alkohol. Inte värt att känna denna extrema ångest.

bommar någon boll ibland Vilja.

När det gäller mående och känslor, så mår jag mycket bra tack vare den långa nykterheten, och den underbara årstiden, men samtidigt är det mycket intensivt på jobbet vilket gör mig trött och sliten. Så tillståndet är väl att jag är en sliten men samtidigt välmående person nu. Ett slags schizofrent mående.

Hoppas att du kan njuta av dagen Vilja!

Sjukt man ska ha ångest över att bjuda in trevliga människor på middag. Hade jag tänkt dricka hade jag längtat som fan. Nu längtar jag tills det är över...

Läs och skriv här på forumet så får du mycket stöd och pepp.

Ja, du loggar du. Det borde jag nog också göra. För att hålla koll. Det blev för mycket flr mig i april. Självmedicinering. Varför dricker du? Eller snarare, varför dricker du för mycket? Jag har också slutat skämmas, men har ibland lite svårt att förstå valen jag glr för det är helt klart att jag mår bättre utan.

Tack Vilja, vitt blir det. Ska köra och vill för den delen inte ha nåt vin längre. Nu har demonerna flyttat ut igen. Konstigt det där.

Vilka krav kan man eg ställa på den man lever med, t.ex. vad gäller nykterhet? Jag tänker nu på min man, som ni förstår.
"Mitt hem är min borg", heter det ju. Han vill självklart känna sig fri i sitt eget hem, leva sitt liv som han vill och förmår. Känna sig trygg! Jag också. Men någonstans når vi bägge en gräns där det gäller att inte trampa på den andres frihet. Är det möjligt att ha en sån hänsyn när man lever tillsammans? Är det möjligt att inte ha en sån gräns? Ibland blir ju den ene mer behövande, kanske sjuk, och den andre får rätta sig efter det, dvs friheten blir begränsad? Eller man väljer att begränsa den och bibehåller på så sätt sitt självbestämmande? Men respekten för den andre måste ändå alltid finnas! Vilket kan innebära att den sjuke, etc. måste bidra till att underlätta situationen. Som i det här fallet: inte köpa hem a i obegränsade mängder, gömma a, grisa ned, hota, åberopade att han måste göra så därför att partnern finns där och irriterar...
Ok, säger jag, vi måste förstås hitta en lösning, jag tänker inte stanna här en minut i onödan om vi nu befinner oss vid världs ände. Vi går ju i familjerådgivning, får ta hjälp av den för att ordna upp det här.
Vi har tidigare talat om att försöka göra det bästa av situationen, att samarbeta med det. Nu får vi samarbeta om att upplösa den.
(Jag skriver ned det här för att vara förberedd inför helgens duster.)

Fest ikväll. Kommer massa nya vänner ikväll. Vi är ett gäng som ska anordna en stor fest till hösten och som träffas en gång i månaden för att planera. Brukar bli ganska blöta tillställningar.
Känner redan ångesten komma smygande....