Senaste kommentarerna i forumet

Jag försöker tänka att gjort är gjort och att jag bara skadar mig själv genom att älta det för mycket. Risken finns att jag löser "problemet" med mat eller A istället, så genom att försöka vara snäll mot mig, så är jag snäll mot min omgivning också. Sen lättar ångesten om jag får prata med någon. Just nu känns det bra att vara här inne och läsa o skriva.

Jag vet inte om han förstått tidigare.. Han vet att jag hållt upp ett år tidigare och blir väldigt full när vi är tillsammans på fest osv. Han är dock likadan när han väl dricker. Men han dricker sällan. Kanske två gånger per år och då gör han det riktigt ordentligt. Men han köper aldrig hem något och verkar ha ett avslappnat förhållande till alkohol.

Vet att jag förmodligen kommer se tillbaka på det här, när jag hållt mig nykter ert längre tag, och tänka att det förmodligen var bra. Men just nu känner man sig bara otroligt liten och ynklig. Som en stor bedragare som man inte kan lita på.

Hur gör ni andra för att lindra er ångest när den dyker upp, skammen och ynkligheten? Hur tänker ni?

Ja, det är som att man måste få en kick från något. Jag är väldigt allt eller inget och det känns som att jag kan bli beroende av vad som helst, oavsett om det är svält, träning eller alkohol. Hur är det för dig nu?

Jag försöker tänka att jag ska ta mig igenom dagen och så får jag se imorgon. Jag har nyss tagit mig igenom en förjävlig helg men jag gjorde det utan alkohol och är väldigt stolt över det. Nu är det "bara" att kämpa vidare!

Vad jobbigt att bli ifrågasatt när du väl bestämt dig. Men han kan ju inte veta vad som pågår inom dig. Sen finns det bättre och sämre sätt att ta upp saker, som kan vara känsliga. Själv fick jag antidepressiva för länge sen, delvis p g a min ätstörning. Misstänker att dessa tillsammans med insomningstabletter av benzotyp triggade igång mitt missbruk av A flera år senare. Jag är fri från medicin sen ett tag tillbaka och kan säga att på många sätt mår jag bättre, även om jag fortfarande tampas med daglig ångest, men den är hanterbar. Och framför allt, så är ätstörningen i stort sett obefintlig. A kämpar jagmed fortfarande. Trillar dit på helgerna ibland och tänker jättemycket på A. Försök prata med din sambo, om det går. Alltid lättare när någon kan finnas med och backa upp när det känns tufft. Tycker själv att det är svårt, men jag går i terapi ett par gånger i veckan och lär mig känslohantering. Lycka till - du fixar detta!

sätter djupa spår. Jag vet; kämpar själv med dem. Samtidigt kan man bli mer lyhörd och känslig för andra människor, vilket ju är en gåva mitt i eländet.
Apropå insomningstabletter: har jag prövat och tyvärr fastnat i en period. Ett jävla rävgift det där! Abstinensen kickar så småningom väldigt snabbt och den ena dosen kräver en ny dos och så där håller det på. Försök trappa ned, fint och försiktigt, be om hjälp om det inte går!

Känner igen både ätstörningsbiten och förlossningsdepressionen. Två saker som gör livet gråare. Och inte blir det lättare när A finns som en nödutgång. Maten fyllde exakt samma funktion för mig, som A gör. Kommer ihåg lyckokänslan när jag åt allt gott i mängder, men det var bara ena sidan av myntet. Alla beroenden sätter käppar i hjulet, för egen del, att orka känna livsglädje. Det går ju att hålla på ett långt tag med sina missbruk, innan en faller igenom och kroppen och knoppen inte orkar längre. Du behöver ju inte bestämma dig för att sluta, utan du kan ju testa och se hur det känns att vara utan A ett tag. Se till att du får bra stöd när det gäller ätstörningsbiten. Jag blev anorektisk senaste gången jag slutade helt med A. Styrkekramar! Nu kämpar vi på :)

Jag är mästare på att stressa upp mig över absolut ingenting. Ofta vet jaginte ens vad jag är stressad över. Jag får svårt att sova pågrund av en helt odefinierad oro. Ofta kommer den som någon slags söndagsoro som byggs upp under dagen och sedan gör det omöjligt att somna på kvällen. Insomningstabletter ger en ytlig sömn och jag vaknar ert 10 tal gånger på natten för att sedan vara klarvaken vid 5 igen.
Jag tror att den här ångesten har hängt med mig sedan jag var mobbad i skolan som barn och tonåring. Undrar hur man kommer till rätta med det. En diffus jobbångest helt enkelt som slår till även när jag egentligen inte är stressad för något specifikt på jobbet.
I vilket fall som helst så har helgen varit bra. Jag har tränat, promenerat, jobbat i trädgården och äntligen fått lite fason på växthuset. Jag har tittat film med barnen på kvällarna och druckit massor av bubbelvatten. Det känns naturligt att inte dricka vin nu.

att han börjar uppmärksamma ditt drickande just nu när du börjat sluta...! Har han vetat något hela tiden och reagerar först nu? Varför, i så fall. Vad tror du han skulle tänka, känna, om han såg vad du nyss skrivit här? Det är ett mycket fint och ärligt inlägg du gjort och borde verkligen bita huvudet av skam!

Härligt med en pigg måndagmorgon!

Bra kämpat, in på den vita, raka vägen, upp på hästen, i sadeln som det heter, etc, etc. Du passar alltså in bra på den här sidan. Meen,... måste livet vara en sån kamp hela tiden? Vita-knogars-kamp? Kan man inte bara chilla; vara? Är det möjligt? Nu när vi kommit upp lite i åren borde det kanske vara möjligt, om sjukdomarna bara håller sig borta.
Rabarbern kan du förresten skicka till mig. Finns knappast bättre grönsak / frukt. Jag brukar blanda den i hjortronsylten, tillföra den spänst och syra, lindra hjortronens unkenhet och drygar dessutom ut. (Jag åker snart till hjortronland...)

You will keep on making my day!?

Nu var det längesen jag va inne här. Jag har precis fött mitt andra barn ( eller det är 7 veckor sen) . Nu börjar det på riktigt, det svåra, att hålla sig nykter, att inte falla dit! Men jag är fortf lika fast besluten över att leva nyktert och än så länge har jag inget sug alls. Men jag vet att det kommer att komma. Skillnaden nu är att jag är medveten, beslutsam och beredd. Jag tror på mig själv!

Hur går det för dig?

Mvh Nikki

den här tråden och startar en ny, kallad "Reflektioner" i Det vidare livet. Jag känner mig inte särskilt ny längre och mina skriverier har ett fokus som bättre passar där tycker jag.

Välkomna dit!

Dag 17 måndag, börjar sova längre på morgonen. Känner mig avslappnad. Skönt. Inga sug.

Dag 17 måndag, börjar sova längre på morgonen. Känner mig avslappnad. Skönt. Inga sug.

P131415, haha den var bra :) ha en fin måndag för det ska jag ha.

Exakt det uttrycket använde jag många gånger och konsekvent tiden före jag lämnade min man. Jag sa att jag inte vill leva med den han blir när han dricker, jag vill leva med den som jag uppfattar att är den sanna X. Förändringen, under de år drickandet eskalerade, skedde så långsamt så att jag inte riktigt märkte. En del drag förstärktes också. Han var aldrig fysiskt våldsam mot mig men psykiskt våld förekom definitivt och viss mån ömsesidigt. Även ett par tillfällen med materiellt våld om än ringa.
Jag fick mycket insikter om detta, om förändringar i hjärnan och hur långsamt de läks, när jag läste... och läste.... och läste för att förstå. Jag har också många gånger beskrivit här hur fantastiskt det var när jag började känna igen det sanna i honom efter att han valde nykterheten. Efter att han sedan började i AA och jobbade med stegen har han ytterligare förändrats, dvs den resan är också ömsesidig eftersom jag satt mig in i stegarbetet och jobbat på samma sätt. Till saken hör kanske att vi båda hade mycket insikter i mellanmänskliga relationer även innan både alkoholism och nykterhet men de kunskaperna var inte tillräckliga även om de har varit, och är, bra.
Summa summarum, mina erfarenheter om ens sanna jag: en ska inte underskatta hur alkoholen förändrar en människa men förändringen på djupet kom i och med stegarbetet. Missbruk är ofta den enkla vägen att fly från olika känslor och utmaningar, även det sätt en firar, och för att välja andra vägar till tröst eller belöning måste en vara, vilja bli, herre över sina impulser - och vägen dit är ett annat arbete än att avstå alkoholen.
Idag lever vi två helt nyktert, vi njuter av vår samvaro och livet och hanterar konflikter på ett långt bättre sätt än innan både missbruk och nykterhet. Förstås har det betydelse, tror jag, vilka människor båda var innan och vilken vilja det finns att satsa på ett fortsatt gemensamt liv.
Lycka till med livsvalen och minns att det är mycket viktigt - det viktigaste - att vara sann mot sig själv / mt

Min pappa dricker för mycket ibland också men blir aldrig elak. Bara fånig och tappar känslan för turtagning i samtal. Så det som finns i personen kommer nog fram. Å andra sidan så den som kan sköta sig nykter och lyckas hålla sig nykter borde vara ok.

Bra val, Gonzo! ?? önskar dig verkligen lycka till nu! Kämpa och kriga!

Du ska verkligen vara stolt över ditt kämpande. Den underbara stolta känslan när man vaknar på morgonen och har "klarat sig" är fantastiskt. Jag är ny här och det är inte många dagar den senaste tiden jag har kännt den känslan men dom dagarna är det underbart att vakna. Hoppas du får en fin vecka och glöm inte att känna dig stolt.
Kram

Kämpa på, imorgon tar jag också min dag 3! ??

Bra jobbat . Småtränar lite hemma men inte tagit mig till gymmet än . Kommer aldrig ur min trötthet , lite som ha en hinna framför ögonen ..
Är du nykter ?
Inte en droppe här , känt ett sug efter komma ur " dimman". Men några öl är inte lösningen :(

Kan det vara stress som gör att du tar dina bläckor ibland för rensa ur ?

Zopiklon påverkar nog vissa en hel del .
När du har tagit de i 10 år kommer du nog inte ihåg hur din hjärna fungerande utan .

Ska prova sluta med melatonin är riktigt trött med torra ögon ...

Blivit hela Zopiklon ofta nu igen . Ska försöka ta några dagar med halv igen .

Tack för stödet . Du behöver nog dem med imovane ! En bekant började med 2 sånna per kväll . Sa åt honom att han förändrats . Han slutade och vart bättre igen ?
Själv kör man sin dock .

Kämpa på du med !

googlat om det och jag förstår nu att det inte är farligt, men det var verkligen otäckt.
Men skönt att få veta vad det är. Tack för att du skrev och få lite perspektiv till det.
Jag har haft en massa konstiga drömmar de senaste två åren så jag trodde att det var
pga alkoholen men så här galet har jag nog aldrig drömt förut.
kram

Helgen har gått bra! Har varit ute väldigt mycket i naturen och även tränat. Har kanske inte känt mig jättetaggad men tja, beteendeaktivering ? Utmaningen blir nu vardagarna med all stress och alla krav.
Hur brukar ni tänka? Tänker ni en dag i taget, eller att ni ska klara det en vecka? En månad? Känns väldigt jobbigt att tänka "aldrig", fast det såklart vore bäst.
Hur har det blivit med orken för er som slutat nyligen? Jag hoppas ju på att få mer ork till de där hemska "måstena", för att inte orka har varit kanske mitt största problem. Får man mer energi efter ett tag?
Önskar er alla en bra vecka!