Senaste kommentarerna i forumet

Du har gjort min dag innan jag stigit upp ?

Jag har många gånger undrat om det är skillnad på våra beroendehjärnor, (vardagsmissbrukaren och periodarens)
Har vi ens samma sjukdom?

Ha en fin lördag - själv ska jag fortsätta med mina banankartonger.
Gud så tråkigt det är men det håller mig sysselsatt och det måste göras...

Kram <3

Göra så jag också, fylla en karaff med vin och inte bara ta ett glas från BIB. Men det håller inte för mig heller, jag fyller ju på karaffen flera gånger och jag tror nästan jag dricker mer då jag gör så, för då måste jag ju dricka upp det som är i karaffen annars blir det ju ättika.
Nej BIB funkar inte för mig, det är bättre med flaskor.
Men nu blir det inga flaskor heller, nu gör jag ett stopp fram till midsommar, sen får vi se.
Är så less på mig själv!!!

Tack för dina ord. Ja jag mådde jättebra innan vi åkte och trodde att jag skulle kunna dricka problemfritt igen, men inte.
I går drack jag igen och känner att det här är inte ok längre, jag måste verkligen ta mig i kragen och lägga ner drickandet.
Snedtände i går och drog upp gammalt det vill jag inte, fasiken vad arg jag blir på mig.
Så nu är det inget drickande för mig som gäller.
En dag i taget.

Jag brukar också, eller rättare sagt BRUKADE, jag har slutat med BIB, hälla över till flaska, man har ju noll koll annars.

Och det var inte speciellt gott, eller mysigt. Känner inget sug över att gå förbi systemet idag. Börjar gilla att vara nykter, och framförallt det som det medför, gladare humör, piggare, fräschare.

Och till att du får uppleva det samma som oss andra som lagt av med A, man gör så många vinster och mår så mycket bättre.

Ha en bra helg!

Fast du har ju insikt i att du inte har ett sunt förhållande till alkohol! Min sambo brukar alkohol enl sig själv. Alkohol som alkohol tycker jag. Spelar ingen roll om det är craftbeer el billigt lådvin, full blir han ju ändå. Jag har i och för sig märkt att whisky gör honom mkt aggressiv.
Min sambo dricker ju sig full varje helg och semestrar. Det finns ju ingen tid kvar för oss som par, inga pengar heller. Så varför skulle jag anpassa mig (som han tycker att jag ska göra) när han inte ens läser artiklarna jag tagit hem el ens överväger att söka hjälp?

@Rövarkulan: tack för din fina kommentar rörande min text! Innehållet var något som bara kom till mig känslomässigt när jag bestämde mig för att sluta dricka. Vi alkoholister vet alla att alkoholen är en stor fiende men likt förbenat så känns det ofta som en skilsmässa från en gammal vän.

Jag har läst denna text på AA och blivit uppmanad att skicka in den till redaktionen för AA's tidning så tydligen är det många som känner igen känslan.

@Sinntuss: tackar som frågar. Jo det går bra och jag passerade nyss 30 dagar (kostar på mig en liten klapp på axeln :-)) jag mår jättebra och har funnit en fantastisk gemenskap hos AA samt en insikt som jag inte hade innan. Jag har ju alltid trott att alkoholen var mitt problem. Jag menar jag har ju allt! Bra jobb, underbar hustru, framgångsrika fina barn, villa, sommarstuga osv. Det enda skiten i livet är alkoholen. AA har dock lärt mig att det alltid finns underliggande problem att dricka på. Alkoholen är bara ett symtom. När man hittar roten till problemen och bearbetar den så kommer nykterheten nästan automatiskt.

Denna process är jag inne i nu tillsammans med mina vänner på AA. Självransakan är jobbigt men absolut nödvändig och därmed skönt att arbeta med.

Tack för att ni finns här i forumet också. Ni är mina möten mellan mötena och det är ovärderligt!

Kämpa vidare alla fina där ute!

Så fint att läsa dina rader, och att livet är gott.
snart där med mina egna 4 år ;-)
//PP

Fina firren! Lever vidare, det mesta är ok. Alkoholen inget bekymmer mera. I alla fall inte för mig, men duktigt med folk runtikring som befinner sig i olika stadium av förfall ;-)
Det har varit en händelserik tid i mitt liv, kan inte avslöja mer än så här ;-)
Läste att du inte känner dig som någon Terminator mer.... tror att jag själv med alkoholen höll uppe tempot på konstgjord väg. År ut, år in. Allt är annorlunda nu. Jag har inte känt mig bekväm i att inte orka gå på som en duracellkanin i nykterheten, men nu känns det ok. Jag har nog liksom accepterat att jag har förändrats, och att den alkoholmarinerade, högpresterande killen faktiskt behöver en viloperiod. Hur framtiden blir med det vet jag inte, är det priset av nykterhet så är det något jag gärna betalar. Det är ny snart 3,5 år sedan jag korkade igen. Tänk dig allt elände som hade hunnit hända om jag fortsatt. Kanske hade de jag dött på kuppen?! När jag tänker på det relativerar det mina bekymmer över lite seghet, :-)
Ta vara på dig vännen och bamse kramen!
//PP

Jag älskar din historier! Både innehållet och själva språket i dem. Du är fantastisk, önskar dej en fantastisk dag.

En stabil nykterhet är självvald, något en valt för sin egen skull. I det finns också vinsterna: ett bättre mående, ett lugnare liv, bättre ekonomi, friheten att när som helst köra bil osv, osv - vad som nu betyder. Det handlar om mannen.
Vad vill du ha i ditt liv? Det måste vara ditt val. Jag tror du nyligen skrev att du tror på att leva isär. Kanske du måste stå upp för det och kanske det gäller oavsett alkoholen? Så svåra livsval vi mänskor ställs inför! Mod och styrka till dig! / mt
PS Gå gärna tillbaka och läs ditt första inlägg i den här tråden som du skrev för ganska precis ett år sen. DS

Hur gick det med resan Dis? Har ni kunnat prata eller är du ännu för utmattad för att ta itu med det?

Hoppas du får en bra helg nu i alla fall!

det har varit många tillfällen då det har funnits anledning att skratta åt mig, jag gör det ofta själv när jag drar mig till minnes alla de stolligheter jag har gjort. Som den gången som tonåring då vi var och körde våra mopeder på skolgården en helg. Det var vinter och vi roade oss med att köra med full fart in i snövallarna så att vi hoppade en liten aning med våra fordon. Jag skulle naturligtvis vara värst och valde ut den största snövall jag kunde hitta och vred på gasen så mycket jag kunde. Jag hörde rop i bakgrunden men trodde det var hejarop, inte varningsrop. Mitt inne i snövallen stod en betongsugga, mopeden stannade tvärt men jag fortsatte som en av de där mänskliga kanonkulorna man ser på cirkus ibland och landade i ett cykelställ. Eller den gången jag var nere i Spanien för att köra motorcykel och hade bytt däck. Jag glömde dra åt muttern som håller hjulaxeln på plats så halvvägs in i racet trillade bakhjulet av och skickade ut mig i periferin. Det blev ett dyrt misstag.

Eller den gången jag fastnade i en solstol. Den var av den där sorten som ser ut som en sax med ett tygstycke att sitta på, den där sorten som är så svår att fälla upp på ett korrekt sätt. Jag hade suttit i den en stund och njutit av solens varma sken när jag blev medveten om ett trängande behov av att besöka toaletten. Jag tog stöd med händerna på den undre delen av saxkonstruktionen och började häva mig upp. Just då släppte den träbygel som håller stolen uppe från de urgröpningar den vilar i och den kollapsade under mig. Mina tummar var vända inåt och kom i kläm mellan de två ramar som bildar själva saxen. Där satt jag; jag kunde häva mig upp och lätta på trycket på tummarna men hade inte kraft nog att helt frigöra mig från stolens grepp, så fort jag släppte efter så var dom åter fast i saxen. Jag rannsakade min hjärna efter en lösning på problemet allteftersom smärtan i tummarna blev mer och mer intensiv och lyckades till slut välta mig själv och stolen på sidan och på så sätt reda ut situationen, men till pris av ett par väldigt stora tummar.

För att inte tala om den gången jag åkte vattenskidor. Jag satt på bryggkanten, skidor på, medans båten sakta puttrade utåt. När linan var sträckt gav föraren full gas och jag förväntade mig att fara ut på viken som ett jehu, men det gick trögt. Jag blev medveten om att det liksom stramade runt midjan, det var mina badbyxor som hade fastnat på en spik i bryggan och nu agerade gummisnodd. När dom hade nått gränsen för sin elasticitet gick dom sönder och snärtade mig i rumpan som om en ilsken Indiana Jones stått på bryggan med sin piska. Själv accelererade jag iväg som en märla ur en slangbella men lyckades på något sätt hålla balansen och såg fram emot en behaglig åktur, min ömma bakdel till trots. Jag kunde se folket i båten skratta och styra mot den närliggande badplatsen, men insåg först efter en stund att resterna av mina badbyxor fladdrade för vinden nere vid mina fotleder. I paniken som följde låste det sig i mitt huvud så jag kom aldrig på tanken att bara släppa linan och sjunka ner i vattnet; i stället kämpade jag med att dölja min manlighet med ena handen och hålla balansen med den andra, allt medan folket på badplatsen hurrade och klappade händerna.

Så nog kan man skratta åt mig allt, det bjuder jag på.

Ja tack vilka underbara svar hjälper faktiskt ju mer kunskap från andra och upplevelser desto lättare att släppa taget/jag har nu tänkt på mej själv och tänker fortsätta har jämt haft svårt med det/men som ni säger ansvaret över nykterheten ligger ju bara hos honom/dessutom har han bytt jobb och det är ju hans utveckling kanske en del av arbetet i nykterheten? Jag åker på spa med äldre döttrar å tag hand om mej själv min fokus just nu/ tack för att ni finns å skriver/ ha det bra

Olyckan förändrade mitt liv på flera sätt ..
jag insåg .. för att min skada skulle bli helt återställd så behövde jag träna upp musklerna ..
den första personen som var på plats vid olyckstillfället visade sig vara PT och jobbade på
ett gym nära mig .. som Tack för hjälpen .. gipsad och nyopererad var jag inne på gymmet
med den största chokladasken som jag kunde hitta ..
och lovade att när skadan var läkt skulle jag återkomma och börja träna ..
vilket kändes mycket främmande , jag som aldrig har satt min fot på ett gym tidigare ..
Det visade sig att vara en bra idé ..träningen har kommit att förändrat mitt liv ..
3 månader har nu gått .. 7 kg lättare och starkare både på in och utsidan ..
Har kanske bytt ett beroende mot ett annat .. men just nu får det vara så ..
Mår såå bra ..
Den glada, sociala och utåtriktade tjejen börjar sakta komma tillbaka ..
Ja , det känns som om livet Lerigen .. Kram

Idag vaknade jag och kände mig frisk igen. Ingen feber så jag kunde skutta till jobbet, härligt!
På eftermiddagen åkte jag och brorsan till vårt barndomshem och nu ska jag sova i mitt gamla rum igen. Föräldrarna bor inte här längre så det är kallt. 14 grader säger displayen på motionscykeln och vi fick inte igång oljepannan.
Brorsan tog några öl för att hålla värmen, jag letade upp en extra filt. Jag har bestämt mig för att inte dricka något i helgen hur kallt det än blir...

Du ska vara stolt! Och njuta av nykterheten. Skapa nya "minnen" i alla situationer.

Det är lönlöst att prata allvar med någon som är onykter. Men prata om det imorgon! Det är så lätt hänt att man gör det i stundens hetta, men "glömmer" bort det nästa morgon. Det ingår i "missbruks- och medberoendedansen".

Fredagkväll, onykter man. Pratade om det, att jag blir orolig, hur han tänker osv.

Han avfärdar mig, poängterar att jag vill att vi går isär, jag ska inte behöva bry mig mer.

Men han är medveten om att vi (som par) mått dåligt det här året. Han är nykter ett år, och vad har han för det?

Det gör så ont.

Tack Reastart2017 .. för även fina ord från dig ..
Grattis till dig med som har fredagen avklarad ..
tänk vad gott frukosten smakar imorgon , pigga och utvilade :-))
Kram Lerigen

Längtar tills att vakna utvilad och pigg i morgon.
Det är en helt otrolig känsla, när man knappt inte gjort det på ett par år..
Stolt är man med :)

Exakt så känner jag med, kan inte dricka mer.
grymt imponerande, grattis :)

Tack Bedrövadsambo ... dina ord värmer !
Önskar dig o sambon all lycka till i kampen på den vita resan ,
Kram Lerigen