Senaste kommentarerna i forumet

Hej Elias
Hoppas att allt är bra med dig och att påskfrukostarna smakar!
vänligen
Ikaros

Jag saknar också mig själv. Blev i går mycket arg på min sambo. Befogat men oproportionellt. Jag blev efter vredesutbrottet tyst som en barnunge och tjurade helt enkelt. Sådan är jag inte men då var jag inte mig själv. Kanske att alkoholen konserverat vissa puerila drag som kommer till ytan under vissa omständigheter. Inte trevligt att vara en tjurig barnunge vid 72-års ålder. Eller är det kanske ett friskhettssymptom??!!

Jag hoppas innerligt att du mår bra och att du har hittat dig själv.

vänligen
Ilaros

Grymt bra jobbat. Känns härligt att det finns hopp om att kunna leva nykter!

Men det va oxå den dag jag fått kämpa hårdast någonsin och lyckats klara mig utan alkohol.
Har tvekat och vägt fördelar och nackdelar med att dricka hela dagen.. Sjukt jobbig match
Men jag vann
Godnatt

Stort grattis, grymt ??
Jag vill oxå va nykter i två år

Nu har jag varit nykter i 2 år och jag kan bara konstatera att tiden går fort när man trivs med sig själv.
Första året kändes lite längre, mestadels för att jag var ovan att hantera livet helt nykter. Ni vet prata med folk, bli arg, ledsen, glad utan alkohol. Betala räkningar nykter. Det hade jag nog inte gjort på 15 år. Det här året har varit as-enkelt. Alltså, tro inte att livet har varit enkelt. Jag har varit med om rejält omtumlande saker, men jag har aldrig känt för att dricka. Aldrig. Jag har fått så mycket i mitt nya liv att jag vägrar gå tillbaka till det som var.
Suget efter alkohol är borta liksom lusten att dricka. Jag har heller inga synpunkter på andra som dricker. Jag kan inte dricka. Vill inte dricka och är helt OK med att vara nykter alkoholist. Hade anlagen, utvecklade sjukdomen, insåg och såg problemet, tog tag i problemet, håller mig borta från problemet, ingen skam, ingen skuld. Det är underbart att leva och dessa 2 sista åren har varit e mest fartfyllda och intressanta åren i mitt liv (förutom året när min dotter föddes).

Ta hand om er.
Kämpa.
Kram

Men allt som skulle kunna öka medvetenheten är ju bra. Du kommer ju få en bild av hur ditt drickande ser ut och kanske bli motiverad att minska eller sluta helt om det blir tydligt. Även se mönster och kartlägga riskfyllda situationer.
Om du provar kanske du kan skriva om hur det funkar.

Hur har det sett ut tidigare? Skriv gärna mer här

Hade jag ägt hus/bostadsrätt och haft småbarn med min sambo hade jag också tvekat massor! Jag sitter i en helt annan sits, med vuxna barn, och nybliven sambo som flyttat in hos mig. Han kan flytta imorgon utan att det får speciellt stora ekonomiska konsekvenser för mig, men givetvis får det enorma känslomässiga konsekvenser. Därför hoppas jag att någon i liknande sits som ni skriver här också!

"Bara nykter helt enkelt." Grattis till dina fyra-snart fem nyktra år! Sockret gör inte på långa vägar lika stor skada, även om jag förstår att det bekymrar dig. Men allt har sin tid. Tack för att du delar med dig!

Hej! Jag har läst er konversation och känner sååå mycket igen mig i det ni skriver!!!! Lite kort bakgrundsinfo om mig. En nybliven 3-barnsmamma som varit tsms med min man i 10 år. Hans föräldrar är alkoholister, mamman nyss opererad med ny lever efter flera år av slitandes mellan liv och död pga skrumplever och blodförgiftning. Mannen dricker mycket och just nu är måttet rågat. Dricks 5 dagar/vecka. Helgerna mer o starköl. För 6 veckor sen kom han hem från en tävling o hade druckit 18 st 50 cl öl!!! På 3 h! Då fick jag nog och ställde ultimatum, alkoholen eller familjen. Han inser inte att han har problem..men Gick bra i sådär 6 veckor, förutom för 1 bakslag. O idag är det som vi återigen är på ruta 1. Dricker som vanligt igen. Har pratat med min familj lite om detta men orkar inte ta det med dem längre. De tycker det är jobbigt och vill både mig o barnen det bästa. Förstår inte varför man inte tar det där steget och lämnar. Men det är så mycket lättare sagt än gjort! Jag är rädd för att hamna utan nån större inkomst och ensam med 3 småbarn (6, 4 och 9 månader.) känner jag behöver komma i kontakt med likasinnade. Mannen är också sån som gömmer flaskor, ljuger, får allt att verka som det är jag som är problemet, för han har ju inga. Kanske låter fel men är glad vi är några stycken i samma situation. Även om det är oerhört tragiskt! Svårt med barn inblandade. Lycka till tjejer! Vi får peppa varandra! /3barnsmamma

Att du stod emot - vi kämpar på tillsammans - en nykter påsk vore väl bra??!!!

Varma kramar

... och det är en fröjd att följa dig!

Mitt uppe i allt kaos som alkoholismen för med sig finner jag via din dagliga "dagbok" en oas av lugn och ro o (för mig) uppmaning att se över vad som får mig att må bra i "livet!

Tackar för det o önskar alla en fin nykter påskhelg!

Kram Pärlemor

Fin läsning! Allt man går igenom ger möjlighet till utveckling. Om än smärtsam. Jag har också läst mycket och även gått i terapi på grund av mina upplevelser av en narcissist i min närvaro. Terapi var mycker bra, man tvingas se på sej själv också.

Jag gläder mej åt dina 4 år! Själv firar jag 5 år i juni, den 11 juni för att vara exakt:). Jag bestämde direkt att det är för gott. Inte en dag i taget utan aldrig mer. Jag tror, och hoppas, att du efter dina 7 nyktra år kommer att fortsätta din nykterhet. Jag har läst så mycket om andras försök och själv också varit nykter 1,5 år tidigare. Det är så jäkla svårt att ta tag i det på nytt. Och det gick så fort att åka dit igen då jag trodde jag skulle klara att ta bara ett par glas. Ville tro det men bara ett par glas har aldrig räckt för mej. Inom några veckor drack jag mer än tidigare. Så nej, det här vill jag inte börja om med. Ha det så bra, snart dags för 4,5 års check!

Ibland poppar det upp lite tankar kring alkohol. Eller snarare kring frånvaron av alkohol. Inte ofta men större helger kanske väcker minnen från en annan tid. Jag konstaterar hur mycket som har ändrats sedan första tiden, första nyktra året. Då var det sug efter vin som dök upp ibland. Tankar och oro kring vad folk skulle säga eller tänka. Vad ska man hitta på för bortförklaringar. Kan man dricka alkoholfritt vin utan att väcka suget? Massor av tankar kring alkohol. Det var ständigt närvarande på nåt sätt, tanken att jag inte dricker alkohol. Då var var verkligen en nykter alkoholist.

I juni blir det fem år sen jag slutade dricka alkohol. Så annorlunda allt har blivit. Sedan länge är jag numera bara nykter helt enkelt. Det är alldeles självklart och det finns inte på kartan att jag skulle dricka. Tanken som slog mej nu då jag handlade inför påsken är att jag inte ids köpa nåt alkoholfritt vin. Vad ska jag med det till egentligen? Det var ju effekten jag ville ha, värmen, känslan av att domna bort lite, ja eller mycket var det ju på slutet. Det alkoholfria röda smakar mest saft. Vitt vin eller cider finns det riktigt goda men nej, det känns onödigt. Det är ingen effekt med det.

Så mycket annat är självklart numera men ändå nåt jag ibland gläder mej åt. Att alltid vara nykter och klar i huvudet. Alltid körbar. Att inte behöva köa och köpa hem vin till helgen. Oron över om jag köpt tillräckligt. Ofta tog det slut för tidigt. Stressen över det. Maken får skaffa sitt själv och vi har sällan gäster. Alla i min omgivning vet att jag inte dricker alkohol. No big deal.

Helt fri från droger är jag ändå inte. Jag för en liknande kamp mot socker. Jag gömmer godis ibland och kan smygäta då min man somnat. Det är samma beteende och jag vet att det inte är bra. Jag mår inte bra av det men konsekvenser är ändå betydligt mindre än med alkohol. Summan av laster tycks vara konstant. Om jag håller mej till lågkolhydratkost, LCHF, mår jag bra men så faller jag av vagnen igen. Nå jag kämpar vidare med det.
Ha det så gott alla!

Lycka är att vara nöjd med det man har. Den kan inte köpas för pengar. Just nu är en underbar tid i naturen, och det är oerhört läkande för själen.

Ni behöver kanske en tredje part för att kommunicera? Bli överens om hur ni kommunicerar? Tar han inte din oro på allvar utan upplever dig som "tjatig" blir det ingen varaktighet att bygga på.

Att du är helt tom och likgiltig förstår jag, och det är inte ett sundhetstecken! Jag tror inte att resan mirakulöst blir som du har tänkt dig. Men den blir kanske droppen. Ni måste kanske braka rätt in i väggen båda två för att det ska få ett slut. Antingen att han slutar dricka, eller att du får nog. Det är ditt beslut, och som min psykolog sa "du måste bara bestämma dig". Men det är fan inte "bara". Styrkekram ❤️

Jag har själv bara berättat om min sambos alkoholism för några få utvalda. Jag fick också akut samtalshjälp hos en psykolog i samband med att det uppdagades och jag ställde ultimatum för några veckor sedan. Jag vill heller inte att han ska dömas av omgivningen, jag vill bara ha råd och stöttning så jag vet att jag agerar på bästa möjliga sätt. Hoppas att ni snart får träffas och att han mår bättre snart!

Styrkekram!

Då dricker jag på. Så ska jag dricka så måste jag börja dricka sent, för jag går alltid och lägger mig i tid. Men frågan är varför ska jag dricka? Jag mår inte bra dagen efter, jag missar massa kul som jag skulle kunnat gjort, jag blir grinig, jag blir sliten mm mm mm mm I dag är jag nykter, tänkte ett tag att jag skulle hälla upp mig ett glas vin, det är ju påsk?! Det finns alltid en ursäkt till att dricka. Men jag avstod och så ska det bli.

För den som har förmågan att se; att betrakta, är livet en lika skön som mystisk gåva. Ja, en gåta.

Har inte varit inne på ett tag men har läst ikapp din tråd nu :) Instämmer med att det är så lätt att falla tillbaka i gamla mönster! Men så himla bra att du/ni bestämt er för att inte handla hem något till påsk! Jag själv har varit utan a i 2 veckor nu. Ställde mig på vågen och insåg att herre gud!!! Jag har snart ett bmi som innebär fetma. Och jag har inga muskler eller tjock benstomme som väger ;) utan det är bara fett som jag med största sannolikhet druckit mig till ( givetvis ätit onyttigt också) Blir ju som jag tidigare skrivit " manisk" när jag väl ger mig in på något. Så de senaste veckorna har gått åt till att surfa runt på olika forum/sidor kring vikt. Blir besatt! Så det har inte varit några problem alls att hålla mig borta från alkoholen. MEN nu är det långledigt och jag sitter här med ett glas rödvin. Det gick av bara farten men är medveten om att jag gör valet själv. Just idag bestämde jag mig för att jag ville dricka, vet att det inte alls känns lika bra imorgon.

Hur mår du idag Hjärnklar? Har saknat dig!

Påsken har knappt börjat och han är redan rejält salongsberusad. Så länge höll hoppet om en trivsam påsk ?