Senaste kommentarerna i forumet

Mycket insiktsfullt skrivet, och så sorgligt. Det inlägget ska du skriva ut och läsa högt varje gång du blir sugen. Läs det för barnens pappa också. Kämpa på!

Att se skulden och ta ansvar. Du läker deras sår genom din nykterhet och din vilja att bära skulden och ansvaret. Det är aldrig för sent att få en bra barndom. De hade det förmodligen svårt men sår läker och du hjälper dem. Utifrån det du skriver tror jag du även kan vara ärlig och öppen för samtal med dina barn också. Det du gör är så värdefullt!

Och ångesten när man vet att man måste bryta för att inte allt ska gå åt helvete men inte förmår för man också vet hur jävla jobbig den första tiden är och hur uppgivenheten kan lamslå när man ser framför sig hur det upprepas om och om igen om man inte ger sig in i en kamp som vid tidpunkten känns oöverstiglig.
Kanske du kan ansöka om behandlingshem via socialtjänsten? Man måste ju inte uppfylla kriterierna för LVM om man ansöker frivillig vård via SoL (socialtjänstlagen)
Ring dit och fråga. Anonymt om du inte vill lämna ut dig själv innan du vet om det finns en chans att få det. Motivation brukar ses positivt.

Tar på mig den idag. Text i rött med lite rinn (ska föreställa blod) "Power is not something you get...it is something you grab."
Nu stundar möte med soc mynd nämnd...bisarr situation när man går igenom LVU-ärenden och råkar känna alla dessa stackars ungar som råkar vara kompisar till sin egen. ?

Känner irritation när "folk" tror att inte våra närmaste mår dåligt av supandet. Jag har gått på promenad med en av döttrarna och som började störtgråta när vårt alkoholmissbruk kom på tal. Detta har hänt flera gånger innan vi slutade med a. Jag som mamma mådde fruktansvärt dåligt där och då, för jag visste att detta var mitt fel. En av barnen hade tidigare tvångshandlingar. Hon kontrollerade varje kväll att spisen var avstängd, att alla kontakter var utdragna osv. Var väl livrädd att något skulle hända som var utom hennes kontroll. Den äldsta dottern mådde dåligt på sitt håll periodvis och skyllde på oss föräldrar. Nu kan jag förstå allt detta. Allt handlade om att dom såg två älskade föräldrar gå ner sig mer och mer i missbruket (nu blir jag ledsen...) Spelade ingen roll om dom var hemma eller på annan ort. Dom kände på sig att småsyskon for illa och då även dom själva. "Inte så farligt" Nej, det kanske fungerade hyfsat oftast. Men vetskapen om att föräldrarna inte var vid sina sinnens fulla bruk, att det pågick fyllefester i deras hem. osv.osv. Vad som helst kunde hända. Slagsmål, brand, polis.. Igår drack sambon lättöl på ett kalas när bara sonen var med. Sonen smsade till mig.. Nu serverar dom pappa öl, har inte han slutat dricka? jag svarade: Jo, han har bara druckit någon lättöl vad jag vet. Var inte orolig min son... Detta enda glas öl (lättöl?, folköl?) Gjorde min son orolig, för att han har en konsekvensryggsäck med sig. Han har sett föräldrar som bråkar, som grälar, som däckar, som är dräggfulla. Han har somnat orolig och undrat om mamma och pappa sitter uppe och fyllnar till framför tv:n, datorn?En pappa som sluddrande ropat godnatt, en mamma som luktat fylla när hon kramat godnatt (mamman tagit tandkräm, eller vänt bort ansiktet .) Psykisk ohälsa ökar i vårt land. Kanhända mångas barndom där saker inte fick sägas, eller barnet skäms för det, är orsaken till mycket psykiskt dåligt mående? Att inte veta varför man känner oro, ångest, andra jobbiga känslor som personen förträngt för att det var familjehemligheter...

Såg en t-shirt med texten "Jag behöver ingen terapi, jag behöver bara CYKLA!" Den skulle jag tagit på mig nu om jag hade en.
Lyssnar på den underbara låten "This girl is on fire" och sjunger med för full hals (vilket betyder ungefär spränga ljudvallen)
Så klart prio ett är att vara nykter. Och träna, träna, träna....
Tack vänner! Älskar er❤️??

två dagar innan nyårsafton fick jag för mig att kunna ta ett par glas. Det tog inte många dagar innan det gamla onda kretsloppet snurrat igång igen och där är jag fortfarande fast. I dålig kondition, tjockare än någonsin, måste få ett stopp nu igen. Vet i alla fall att när jag lyckas sätta på korken igen, så går det aldrig att ta ett enda glas igen. Då hamnar jag här och det tar lång tid igen att göra ett nytt försök. Faan vad jobbigt med alkohol, skulle vilja bli tvångsinlagd på en tork:(

Hej
Känner med dig men vill säga att det viktigaste av allt är nykterheten! Om du inte orkar längre , sätt dig ner och var nykter. Prioriteringslistan för dig tycker jag borde se ut så här:
1. Nykter
2. Drick inte
3. Nykter
4. Drick inte
osv
10. Dottern
osv

Lätt föt mig att skriva men svårt att genomföra. Ja visst men när det är som värst gäller det att göra det enkelt. Att inte låta kaoset dra med dig in i en negativ virvel.

Jag är säker på att du inser allt vad jag skrivit själv. Men ändå vill jag säga det. OCH dessutom varför skall just du orka allt? OCH vara så dj-a duktig?
Med stor sympati
Ikaros

Jag skulle bara vilja ge dig tillbaks alla kloka fina råd du ger till oss.
Jag skickar dom i ett fint varmt brev, nervikt i ett vackert kuvert.
Öppna det och läs det fina du.

❤️

Hur går det för dig??

Det är svajigt nu. Ångest, kaos, hinner inte med, tappar fokus, pressen är för stor. Jag är rädd nu. Så nära, så nära att välja den utväg jag känner till.
Är det en protest mot att allt ansvar läggs på mig? Signal till omvärlden att NU RÄCKER DET! Ett försök att få makt över det enda jag just nu har makt över? Jag vill dricka nu.
Ett katastrofalt BUP-möte som motsvarade mina farhågor. Känslorna efteråt när jag påmindes om min tid som stafettpinne inom vården. Missförstånden, oviljan från dem som har makt att hjälpa min dotter, oförmågan att göra mig förstådd, frustrationen.
Ett likadant Västbusmöte dagen därpå. Samma oförstående, samma frustration. Jag satt och blundade, andades djupt, koncentrerade mig inåt, för att inte förstöra genom känsloutbrott. Summeringen i slutet där jag såg det så tydligt. Alla pilar med åtgärder i en enda riktning - mamma. Ja, jag tog på mig det själv i avsaknad av andra förslag. Myndighetspersonerna ser det. Tar tacksamt emot mitt arbete som polis, socialarbetare, fältare, pedagog, fritidsledare, behandlare, finansiär, chaufför och ...förälder(?)
Men var finns stödet? Var finns viljan att underlätta för mig som har hemmet, mitt arbete, tre andra barn, mitt eget sköra psyke?
Vi jobbar inte så, svaret när jag försöker förmedla idéer utanför boxen, se möjligheter, minimera skador.
Tid. Det var vad jag angav som behov under rubriken "vad behöver du som förälder".
Hemma ligger tvätten i travar, golvet dammar igen, saker kringströdda av rastlösa barn som pockar på min uppmärksamhet och väcker känslor av otillräcklighet. Mitt dåliga samvete jagar hela tiden. Jag lovar dem tid och jag tvingas rycka ut akut för något händer och äldsta dottern behöver mig. Gör dem besvikna.
Kommer hem alldeles utsjasad med huvudvärk vid niotiden på kvällen. Dagen har varit fylld av möten, känslomässigt påfrestande möten, varvat med ärenden, förhandlingar med dottern, ständig jour, konflikter mellan småsyskonen, stress hem mellan två möten för att hinna laga mat och sedan iväg igen.
De minsta barnen har väntat när jag äntligen kommer hem på kvällen och vill spela spel, bli masserade, kliade på ryggen innan de somnar. Sonen har tre läxor som är ogjorda.
Jag är så trött.
Sjukskriven 25% men får inte pengar av FK. Jobbar för mycket anser de. Har sina schabloner samtidigt som handläggaren vet att de inte stämmer med verkligheten.
Man får inte VAB för barn över 12 år utan läkarintyg. Soc kan inte skriva läkarintyg. Ändå är jag jour för min dotter. Vill vara det. Hellre jag än någon annan.
Maken handlingsförlamad insoffan. Jag sliter som ett djur för att döva mitt dåliga samvete, kompensera för hans brist på engagemang. Bryter ihop inombords när de små tjafsar med varandra. ADHD-hjärnan kokar i kaoset. Röran hemma och konflikterna. För jag vet att de beror på att barnen saknar mig, saknar min uppmärksamhet, vänder sin frustration mot mig för jag är den som svarar och som ser dem. Men jag förmår inte, hinner inte får inte ihop det.
Måste jobba, måste ta extra kvällsmöten för att få ekonomin att gå ihop. Måste plocka och städa hjälpligt för att förhindra sanitär olägenhet. Måste förebygga så de små inte börjar komma efter i skolan, eller protestera genom riskbeteenden när de blir äldre.
Orkar inte motståndet när jag försöker sätta gränser, bara nödvändiga för deras hälsa, andra gränser bryr jag mig inte om.
Vill gråta men kan inte.
Jag vill bort. In i dimman.
Ska cykla en timme nu. Sedan fundera.

DrömmaBort, jag känner till viss del igen min egens sambos beteende. Men har också kommit underfund med att det oftast funkar bättre att prata bara lite varje dag om hur situationen ser ut för oss. Igår pratade vi lite om vår kommande påskresa och jag upprepade mitt budskap om att jag inte önskar att han dricker eftersom han inte kan hantera det. Han kan fortfarande inte se en framtid helt utan alkohol och hans största önskan är ju såklart att kunna sällskapsdricka normalt. Jag förstår ju det! Vi är båda livsnjutare som älskar god mat och nåt gott i glaset (även om det för hans del handlar mest om det i glaset) och det är klart att det kommer kännas konstigt att gå på fin restaurang och inte dricka gott vin till maten.

För övrigt hävdar han att han inte druckit något alls i helgen och det måste jag ju tro på. Så nu har han varit nykter sen förra söndagen - 9 dagar! Det är rekord så länge vi har känt varandra. Hans humör var mycket bättre igår än vad det vanligtvis är på vardagar och jag vill tro att det är ett samband.

Och starkt jobbat till 2 nyktra dagar!!!??

Ljus och Kärlek, Varma tankar till dig och familjen.

<3

Ja, det är väl så det börjar. Som något mysigt, en belöning för hårt jobb. Gott till viss mat! När jag slutade drack jag a-fritt för att bli av med beroendet. Fixade inte att sluta med både vanan och a. Inte lika gott, men man vänjer sig. Ölen är f.ö. Helt ok, så det kanske du kan byta redan nu.
Skulle rekommendera dig att lägga av helt ett par mån i alla fall. För att uppleva skillnaden. Jag vet nu att det inte längre funkar som belöning för mig. Tyvärr! Men du kanske lyckas stoppa i tid. Jag hann köra snäppet längre, Inget att rekommmendera.

Och där är man med i en av filmerna (men säger inte vilken tihi )
Jag fick stående ovationer av filmteamet för min prestation att spela kraftigt berusad :(

Usch......

Nötallergiker talar ju om att de inte tål nötter. Det finns ju till och med förbud i vissa lokaler mot att införa nötter för att nötallergiker kan reagera på det. Varför inte börja gör samma med oss som inte tål alkohol.
-Jag är alkoholist, kan du vara vänlig och inte ta med dig alkohol eller dricka i närheten av mig, för jag kan bli sjuk av åsynen eller lukten.
-Nej, tack, jag är alkoholist och kan inte dricka någonting för då blir jag sjuk.
Att svara på frågan varför man inte dricker med "jag har redan druckit min livsranson" är något jag ofta använt mig av. Det är inte lika utlämnande genom att det endast talar om att jag tidigare druckit för mycket, insett det och nu slutat.
Jag kan också säga att jag har svårt med måttligheten och därför inte vågar riskera något genom att "bara ta ett glas"
Den brutala varianten är: "jag dricker inte för att vara social eller för den kulinariska upplevelsen, bara för att bli berusad så fort som möjligt och då är det rent som gäller, så nej tack!"

Att slänga tomflaskor har varit en symbolisk handling för mig efter perioderna. Bort med skiten och en slags påminnelse om hur illa det är. Sist samlade jag ihop sex tomma helor vodka och ett par tomma kvartingar, räknade dem, tittade på dem där de stod tillsammans, drygt två veckors konsumtion, medveten om att det även varit mer under den tiden. Kastade dem tillsammans med alkisidentiteten i glasinsamlingen. Klädde på mig nykteristkostymen. Mr Hyde, den där jävla psykopaten, är med här och försöker ge sin syn på saken.
Mr Hyde räknar tomflaskor och konstaterar stolt att jag överträffat mig själv. Bra jobbat!
Jag själv försöker förstå och vara klok, det är INTE en prestation att dricka mer än en 50-kiloskvinna bör klara av! Det är tecken på allvarlig sjukdom! Livet är på allvar!

Du vann dialogen. Nästa gång har du den erfarenheten med dig och kan tysta den snabbare??

Jag kan inte låta bli att kommentera ditt fina inlägg.
Du tycks ha tänkt bortom symptomet gällande er relation och även sett skillnaden på vad du kan kontrollera och ta ansvar för och vad du inte har makt över. Så viktigt. Både för dig själv och för relationen.
Så glädjande att din partner ser dina ansträngningar och svarar på dem.
Budskapet "du är värdefull för mig, därför vill jag inte att du skadar dig genom att dricka, vår familj och vår relation är värdefull för mig därför vill jag inte att du skadar den heller" ges genom tydlighet i att det inte är ok att fortsätta dricka. Budskapet "jag skiljer på vad som ligger inom mitt ansvar och kontroll man försöker göra det jag kan för att stötta dig" ges genom att du inte agerar som vårdare eller kontrollant utan partner med egenansvar för din del av relationen utan att tumma på dina egna värderingar.
Då blir dina handlingar uttryck för din vilja och kan komma från hjärtat istället för uttryck för anpassning och kontroll som i slutändan utarmar din och hans självrespekt.
Och han kan ju faktiskt inte ge några garantier för framtiden. Han kan bara visa att han ser problemet och gör vad han kan för att ta ansvar för det. Jag tror du ger honom kraft genom att visa att er relation handlar om mer än hans problem även om klart överskuggar det mesta och påverkar hela familjen. Att känna sig värdefull är så viktigt! Mina återfall har ofta inträffat just för att jag upplevt mig så känslomässigt ensam. Nu menar jag inte att lägga ansvaret för hans nykterhet på dig, läs det som det är menat, ansvar för din del av relationen inget annat! Och så mycket lättare för dig att markera om han inte klarar att uppfylla sin del. Så svårt att skilja på handling och person. Jag älskar dig och jag avskyr att du dricker. Så lätt att hamna i en ond cirkel av sårade känslor.
Hoppas att ni kan bryta mönstret nu genom era gemensamma ansträngningar och acceptera att det är svårt att trampa upp nya stigar men väl värt mödan om målet är viktigt.
Jag har heller aldrig lovat min familj att jag aldrig kommer att dricka igen, för jag litar inte på mig själv och vill inte svika dem. Vet ju att sveket är tillräckligt stort ändå om jag återfaller. Hade min man gjort och tänkt som du, Intemera, tror jag att jag hade orkat anstränga mig 100 gånger mer.

att böcker är det mediet som sätter mest fart på fantasin. Dessutom ett förträffligt sätt att få både avkoppling och tidsfördriv på.

Om du gillar storslagna äventyr i en svunnen tid, kan jag rekommendera "Butcher's Crossing" av John Williams. Men du kanske redan har läst den.

Ha en bra dag heueh!

Ännu en morgon utan dåligt samvete. Dricker istället mitt morgonkkaffe och njuter av vardaglig enkel livskvalité. Ikväll ska jag slänga glas och panta. Har hela förrådet fullt med gamla vinflaskor (slutade med box för 2 år sedan) skrämmande att se att en liten kropp som min klarar allt detta vindrickande....?

Du har en poäng, visst är hon och alla andra tjejer lite snyggare efter ett par kalla ???

Det slår mig ibland hur absurt detta är. Hur vi människor blir så styrda och (ursäkta uttrycket) "mindfuckade" av ämnet och ändå vill vi ha mer. Det är så laddat detta ämne även för många icke alkoholister. Att välja att inte dricka kan vara provocerade för en del. Inte sjutton försöker en nötallergiker som riskerar andnöd att bara äta lite. Jag sa till min man igår att jag har gjort sådana fullkomligt idiotiska saker under påverkan av alkohol att jag verkligen kan känna mig psykiskt sjuk. Det var jag men ändå inte jag. Kan bli så jäkla arg på alkoholen och skulle vilja skrika rätt ut ibland: jag är alkoholist, frågor på det?! Alkoholen förgör människor, trasar sönder relationer och familjer. Och ändå så vill vi alkoholister bara ha lite till... bara lite på lördag. Om jag ens skulle försöka dricka lite och om det mot förmodan (not) skulle gå bra. Bara tanken på hur mina barn, min man och andra skulle må får mig att avstå. De skulle ju se mig laborera med mitt liv balanserande på en slak lina över ett eldhav...
Stora tankar en regnig tisdag. ☺
Önskar er en fin dag!?

Ja, kan inte låta bli att tänka på de där "reklamfilmerna" från IQ (var det väl?). "Bara en kaka.... " eller "de andra mår ju dåligt när du är nykter". Geniala! Och väldigt sanna. Att försvara och förklara ett sunt val, det är absurbt.
Och det är precis så det är märker jag, att varje nykter dag gör det lättare. Varje dag med a, oavsett om det är lite, gör det lite svårare. Och när vågskålen har varit tung åt fel håll så är det trögt att komma tillbaka. Men nu tar vi och samlar poäng för det sndra livet.