Senaste kommentarerna i forumet

Den 20/2 fick jag nog av alkohol och idag är det den 20/3! Tänk vad tiden går fort!!!
Jag hade kunnat välja alkoholen under denna tid, en månad hade gått ändå. Men jag valde att inte bjuda in alkoholen och jag överlevde ändå.
Då jag tog ett återfall förra måndagen så räknar jag nykterheten som 1 månad -1 dag?

Kämpa på alla ni finingar med nykterheten! Idag kör vi en vit måndag!

Tack!

Då har jag bestämt mig:). Till helgen är det dax att flyga hem igen, och då påbörjar jag mina vita 6 månader. Jag kommer hålla denna trådde vid liv och uppdatera hur det går. Det borde rimligtvis komma några fysiska reaktioner på kroppen som jag inte känner igen eller vet vad det är. Hoppas det är ok att jag ställer frågorna här.

För övrigt så är klockan nu lite över 4 på EM och inte en droppe. Inget sug eller annat. Ölen står i kylen men tar vattenflaskorna bredvid istället.
Får se hur det blir med sömnen i natt. Vet att när jag fick en penicillinkur och var nykter i 2 veckor, så hade jag bekymmer med att sova och att (ursäkta uttrycket) skita. Men det borde rätta till sig med tiden tycker jag.

Jag återkommer

Tänkte bara om det hjälper mig kan det ju knappast vara otillåtet att rekommendera till andra, valet är ju fritt om man vill prova..
Det diskuteras ju en hel del beträffande namngivna sk läkemedel i detta forum, och jag har inte namngivit ngt tillskott heller..trots att jag personligen skulle välja det ist för mediciner som lindrar abstinens osv alla dagar i veckan..om det visar sig att det fungerar som det är tänkt.

Ser du tv-serien med Morgan som går just nu? Handlar om hur mobbing uppstår, förebyggs, bekämpas. Min erfarenhet är att mobbingen uppstår i dysfunktionella miljöer med dåligt ledarskap och allmän luddighet vad som gäller beträffande regler och förhållningssätt. Många som mår dåligt och som tar ut det på ett lämpligt offer. Själv råkade jag vara yngst i en stor syskonskara där det var väldigt "trångt" känslomässigt. Min syrra tog chansen och tryckte till mig eftersom hon tyckte jag hade lite för lätt att få pappas kärlek. Mina bröder hängde på och sedan var minstingen slagpåse. Chanslös. Så när jag började skolan var mönstret inkört och där fortsatte det. Jag skämdes över att jag var utsatt, tog på mig skulden – så typiskt! Så småningom, som vuxen har jag lyckats bygga upp en självkänsla och skaffat mig en förmåga att sätta gränser för vad som är och inte är ok. Jag låter mig helt enkelt inte dras in i något förtryckarspel och använder min nyupptäckta ilska så det står härliga till! Mycket effektivt.
Berätta gärna något om vad du har för erfarenheter!

no see. Hoppas du har det bra, Levande, och fortsätter göra kloka val. Allt gott till dig!

En underbar känsla att vakna idag och må bra. Hade kunnat gå "bananas" igår kväll, då jag dels var ensam och dels ledig fram till lunch idag. MEN gjorde ett bra val.
Jag tror att jag blev "rädd" efter min semester som varade i 8 dagar med MYCKET alkohol.. att sedan komma hem och må så dåligt i 6 dagar efteråt! Trodde jag var "sjuk på riktigt". Kunde inte gå till jobbet. ( har nog aldrig stannat hemma för bakfylla) utan var hemma hela förra veckan. När dagarna gick och jag inte blev bättre så började jag googla och hittade då detta forum... det var så jag inledde min tråd, för att fråga om det verkligen kan vara alkoholen som gjorde att jag mådde så dåligt i 6 dagar!!!!!
Det vill jag ALDRIG mer uppleva. Att det eskalerat de sista åren har jag ju givetvis märkt... att tidigare legat i sängen och varit "vanligt" bakfull med huvudvärk, spyor och inte tagit mig upp förrän på kvällen. Men då varit sugen på pizza och Cola. Till nu för tiden när hela kroppen skriker på hjälp. Ångest, illamående, skakar, darrar, fryser etc etc...
Blev nog ett rörigt inlägg .. men känns så skönt att få skriva av sig( även om jag har svårt att formulera mig).
Önskar alla en fin dag!

att man inte får göra reklam, sälja, etc. på det här stället!

### redigerat - ej tillåtet att publicera mailadresser på forumet ###

Lämnat bakom mig ännu en vit helg. Helgen i sig har sällan varit mitt problem dock. Mera veckorna då det mer är vardagarna som är min utmaning. Men jag har känt mindre o mindre sug. Min alkoholterapeut har rätt. Varje återfall späder på suget medan varje ärligt nykter dag ger ett poäng för det andra livet.
Mitt mål är att med självklarhet kunna säga; nej tack, jag dricker inte alkohol.
Lyssnade på en komiker som gjorde en sketch av detta. Att (inte) dricka alkohol är det enda självdestruktiva beteende man tvingas försvara om man inte håller på med. Krånglig mening men ni fattar.
En dag ska jag prata om dessa år av smygdrickande och självmedicinerandet i ett övertygande imperfekt. Det är mitt mål. Nykterhet är samtidigt inte "slutet" utan själva resan för att nå dit. En dag i taget på detta sätt och jag kommer nå dit!
Vit måndag till oss alla!

Att se det som ett experiement och anta det med nyfikenhet. Jag tror faktiskt att du är en av få som kommer att lyckas, just på grund av den avslappnade attiyden och nyfikna, utforskande approachen.

Hur har resterande helg varit för dig? Tänkt på dig....

Här ringde sambon nyss och berättade att första tabletten med Antabus intagen och han ska dit nästa vecka igen för kontroll och mer medicin.
Han lät glad och lugn, men har sovit dåligt inatt....även jag!

Det är nu det börjar

Att det är osunt kan vi nog alla vara överens om, Sisyfos;). Tack för din input.

Ja, vad vill jag ha reda på? Jag är och har alltid varit nyfiken av mig, och en tanke är varför det är så orättvist olika mellan individer. Att vissa trillar dit snabbare än andra tex.
Det är inte ok att fortsätta i samma tempo naturligtvis. Någonting kommer att hända med tiden, det är ofrånkomligt, men vad och när?
Klockan är nu hos mig halv 2 på dagen. Bestämde mig att inte dricka idag för att visa respekt för er. Kanske det skulle kunna vara en motivering för mig?
Det känns en smula onödigt att vänta på hjärtinfarkten eller annat innan jag ska tycka att det inte är så roligt längre.
Men samtidigt, betyder det att det är ett måste att sluta helt? Kom tänka på min farfar som var storrökare. När det blev ransoneringar så kunde han inte köpa så många cigg, så han köpte vad han kunde och sparade dessa. När han fått ihop en hög så rökta han sina 2 paket om dagen och när dom tog slut så väntade tills han fått ihop en hög igen.

Kanske ska testa med en vit sommar i år bara för att se hur det känns:). Det blir om inte annat en jäkla massa pengar sparade.

Att sluta röka gav många positiva effekter som gick att känna av såsom maten smakade bättre, luktsinnet blev bättre och för att inte tala om konditionen som som blev vansinnigt mycket bättre. Kan man förvänta sig ngt liknande här?
Jag kan iof komma på en positiv effekt. Det är att man som nykter kan köra till gymmet på kvällen:). Det är ngt jag inte har gjort på årtionden, o jag gillade att gå på gym tidigare. Hmm, det var en trevlig tanke. Och då kan jag förmodligen sluta röka (igen) utan att gå upp i vikt.
Det ska bli en intressant sommar i år:)

Har du testat systembolagets app promillekoll? Den kanske kan hjälpa till att hålla koll så att det inte går överstyr? Känns lite som att du balanserar på slak lina ibland och det är ju svårt eftersom a grumlar omdömet.

Grattis till jobbet förresten!

Ja öppna inte dem! Vilken tur att jag inte hade min flaska kvar hemms igår, jag hade druckit upp den. Då hade jag suttit här nu på morgonen och åter igen med ångest över att jag inte klarar av detta med att ha A som
bästa vän. Vem ska jag ta kontakt med? Osv, Istället sitter jag nu med mitt morgonkaffe ?. Vill känna så här varje måndag!!
Kram

Så är det. En massa insikter innan man kommer klarar detta
Kram

Två helger irad, det känns toppen :)
Hoppas alla där utefår en super bra och nykter måndag

Har du fått nog, så har du. Man kommer till en punkt när man känner sig så misslyckad och besviken. Jag fick mitt välbehövliga stöd från min sambo då. Alternativen är att ta hjälp utifrån tror jag. Det är så lätt att halka tillbaka. Hur tänker du den här gången?

Tänker när jag läser att du verkar få ut lika lite av fyllan som jag. Du blir bara trött skriver du. Jag känner igen det. Sen skriver du om känslighet av undertoner och annat. När jag drack gick jag ofta igenom olika skeenden som antingen hänt eller skulle hända. Var alltid rätt "smart", kom på bra idéer som jag glömt på morgonen.
Sömnrubbningarna gör att man inte ser klart. Om du dricker öppet hemma så blir barnen påverkade och ledsna även om du inte är otrevlig. Du är ingen kraft att räkna med. Vill du ha det så? Jag förstår att det är svårt att se alternativen, men du verkar inte få särskilt många positiva effekter av a, verkar liksom jag som att du tror att du får ett lugn. Det är lättare nu att få ett äkta lugn, lättare att känna äkta glädje, lättare att känna sig nöjd med sig själv och sina prestationer.
Bra att du skriver här, det känns som om du fått nog. Nu vet jag inte hur länge du druckit, hur mycket, men de sömnrubbningar som a ställer till med är rätt besvärliga tror jag. Värt att sluta bara därför. Lycka till och fortsätt att skriva härinne.

har sina nackdelar. Jag läste nyligen här om hur någon mådde kass även efter en längre tids nykterhet men att det gav med sig då hen tog ett glas eller två. Det stämmer ju, åtminstone enligt min erfarenhet. Jag har initierat många återfall på just det sättet, att bara få en paus, att få dra över mig den där värmande filten och må bra för en kort sekund. För det är ju så det är, jag mår fysiskt sett sämre nu som nykter än jag gjorde förra gången jag hade en nykter period. Konstigt vore det väl annars, i tolv år har jag matat min kropp med alkohol så självklart får det konsekvenser. Och när jag dricker är det som om tiden står stilla, jag har en tendens att jämföra mitt skick nu med hur det var när jag var nykter sist, utan att reflektera över att det faktiskt har gått en hel del tid sedan dess och alkoholen har haft gott om tid att ytterligare bryta ner min kropp.

För något tiotal år sedan noterade jag att efter varje återfall drabbades jag av en besvärlig hosta djupt nere i bröstet. Den satt i några dagar först, men allteftersom tiden gick hängde den i längre och sedan ett par år tillbaka är den kronisk. Jag har varit nykter rätt länge nu men hostan är kvar och jag misstänker att jag aldrig kommer att bli av med den helt. Ibland blir jag så trött på den att det är frestande att ta en paus, jag vet ju att några glas skulle hölja alla mina fysiska besvär i en osynlighetsmantel. Problemet är att nedbrytningen fortsätter; jag är bara inte medveten om den. Jag tycker ju självklart att jag har varit så duktig som har slutat dricka att jag förtjänar en belöning, men sanningen är en annan. Jag har plågat min kropp så länge nu att jag får ta mitt straff, jag får acceptera att jag aldrig kommer att vara i samma form som om jag aldrig hade druckit. Det känns trist ibland men å andra sidan mår jag psykiskt så mycket bättre nu att jag har lättare att handskas med min situation sådan den är.

Det snöar. Jag sitter här framför datorn och tittar ut på ett tätt snöfall, riktig julesnö som faller sakta till marken och återigen döljer den i det vackra vita täcke jag uppskattar så mycket. Det är härligt men lär inte vara länge, så här års åker ju temperaturen jojo och om ett par dagar är det säkert barmark igen så jag får passa på att njuta medans jag kan. Vi hade ett rådjur på vår tomt i morse, varken jag eller hunden märkte det förrän vi kommit en bit på väg, vår morgonpromenad för oss i en slinga runt vår tomt så de första tvåhundra metrarna har vi full insyn, tja, så gott det nu går mellan trädstammarna. Hursomhelst såg vi ett rådjur komma från baksidan av huset, gira tvärt vänster när det fick syn på oss och försvinna in i skogen. Hunden hade åsikter om det där så det blev lite besvärligt att locka med honom på en fortsatt vandring, jag fick lova dyrt och heligt att vi skulle företa en noggrann undersökning av tomten när vi kom hem igen. Och så blev det; två snögubbar som for kors och tvärs runt huset och som inte såg mer än spår. Så nu har hunden suttit på balkongen i snart en timme och spanat förgäves.

Ha en härlig dag!

Kommer tanken/impulsen farande om att gå in på bolaget kan du ju även välja att göra något annat ärende innan så "klokhjärnan" hinner ikapp.
Kanske skriva några rader också först. Typ, nu tänker jag ta en sväng in på systemet för att.....osv

Beror lite på hur du tänker angående försöka med måttlighet eller försöka avstå helt.
På något sätt är det ju mindre risker med att avstå helt eftersom strategierna glöms bort så fort man blir lite onykter.
Förebygga innan kan ju vara något som funkar under bägge dessa förutsättningar. Bestämma med kompisar som inte dricker så mycket att ni ska ses eller gå till ett visst ställe och att du inte vill gå till "riskställen". Eller planera kvällen mer detaljerat ett tag framöver. Om du involverar de vänner du ska umgås med i dina planer kan du även få stöttning utifrån.
Beskriv gärna mer vilka tillfällen du skulle behöva bättre strategier och hur det brukar gå till när du tappar omdömet.

Tog bilen dit, tack för pepp o frågor vänner. men min fru erbjöd sig köra hem. Bläääää. Blev väldigt måttligt i alla fall men det blir alltid måttligt för mig. Men min dagbok här visar ju så sjukt tydligt hur dålig jag är på att vara utan.

Tänker inte ge upp men tankar pendlar nu mellan två alternativ

1. Vita vardagar, tillåta måttliga helger.

2. Bli hel nykterist. Ingen mer a ever,

Funderingar på att lösa vissa grundproblem som orsakar stress börjar utkristalliseras. Men måste tillbaka till längre vit period för att få känna hur jag verkligen mår utan bedövning.

Ångestsymptom och abstinenssymptom ger samma fysiska signaler. Ökas puls, svettningar, illamående, darrighet, muskelsvaghet mm.. Hjärnan vet inte ursprunget, om det är kemiskt, tankar eller verklig fara.
Ju mer man druckit dagen innan desto mer gift ska kroppen göra sig av med och desto mer symptom. Personer utan problem med alkohol skulle också uppleva de symptomen om de någon gång druckit samma mängd.
Om det dessutom finns tankar om misslyckande, att man drack fast man inte skulle, eller att man brutit ett löfte gentemot sig sjäkv eller någon annan ökar det ju på de symptomen.
När kroppen signalerar att något är fel - hallå hjärnan, det finns gift härinne! - skapas dessutom rädsla, även om man vet varför man känner som man känner.
Alltså kan man säga att personer med alkoholproblem upplever mer ångest än personer utan problem just av den anledningen att man dricker mer av giftet. Är man beroende skapas ju dessutom ångest för att kroppen saknar ämnet som den vant sig vid och anpassat sig till. Låg på dopamin = obehag.
Jag kan känna igen det för egen del genom att min ADHD-kaos/panik/rastlöshet brukade kännas så när jag inte hade möjlighet att få en dopamindusch av hård träning eller annan kickutlösande aktivitet, innan jag fick medicin.

Jag tror absolut att vi i många fall får mer ångest. Anledningen till det är nog att eftersom vi vet om att vi inte bör dricka och att det är dåligt för oss så får vi mer ångest. En person som kan dricka normalt och inte är beroende eller missbrukar alkohol behöver ju inte ha den känslan att det är "fel" att dricka. Ofta har man också närstående som inte vill att man dricker och när man då bryter mot det och gör dem "besvikna" så är det klart att ångesten infinner sig. Att göra någonting som man vet är fel är ångestframkallande. Detta är i alla fall min teori och det är så det känns för mig.

Du är så medveten om dina risktillfällen, det är ju bra. Det kommer säkert att gå bättre i framtiden. Själv kan jag tappa omdömet helt efter ett, två eller tre glas vin (jag vet aldrig när). Det beror nog på hur jag mår, om jag är trött, ej har ätit, ibland vet jag inte alls varför det går överstyr - eller inte. Men jag tänker på det du skrev tidigare: man kan aldrig luta sej tillbaka..