Senaste kommentarerna i forumet

.....håller med dig! Den där j-a dialogen som dyker upp ibland. Det gör den hos mig också ibland - och ärligt så kan jag ibland känna en genuin och komplett önskan om att få sitta i soffan och vara full. Bara vara full. Inget annat. Men det är ju just så att "inget annat" fungerar. Det kostar för mycket. Bara vara full.....-är ju inget alternativ för oss här inne. Men vad mysigt det skulle vara. Dock har ju de flesta av oss fattat just detta. Bara vara full-perioderna är liksom över för oss, vi klarar ju inte det. Hoppas att din dialog har vett att tystna......Jag håller på dig..:-)

...innebar 2 öl till lunch, och 3 öl till middagen. Mellanöl. I en vecka. Så det så. Inget annat. Och inget hemma. Vet inte hur många enheter det är - men mer än min "vårdplan" säger, mitt eget mål..... Nu är semestern över - och ölkranen är stängd. Så får det bli.

Läser vidare här inne - och önskar all styrka till alla som kämpar eller som har fallit. Kämpa vidare - det blir bättre, det måste bli bättre......

DrömmaBort, du får berätta hur den va sen....om d är värt o köpa den till sitt tillfrisknande

InteMera, så glad jag är stt höra att helgen ändå blev bra. Skönt att du kommit till den känslan att det faktiskt är du som styr ditt liv och dina känslor. För även att man vet att det är så, så är det svårt att verkligen känna så men när man verkligen kommit på hur det ska kännas kan ingen ta det ifrån en och ärligt ens toleransnivå ökar lite för mannens beroende då man känner att d är jag och ingen annan som bestämmer om jag vill stanna eller ej. Jag tror de känner och ser det också på nåt sätt...
Hoppas han insett lite mer nu vad ni betyder och att han kan få en fin och kärleksfull familj med sig...

Det är min första sönd som jag inte druckit vin. Letade förgäves igår efter en glömd 1/2 flaska vin någonstsns kring kl.18. Ända fram till kl. 18 var jag helt säker på att jag "inte" skulle dricka vin. Tur att jag inte hade något vin hemma! Fick lite panik men det gick över. Sedan kopplade jag av i soffan med bästa sonen och en rolig film istället. Idag månd har jag mått jätte bra. Njöt av mitt morgonkaffe och kände mig så levande innan jag åkte till jobbet. Nu ikväll igen kring 18 börjar jag leta efter vin och hoppades att min man köpt hem lite vin (trots att vi är överens om att vi inte skall ha vin hemma på veckodagarna). Hoppades på att han inte tagit mig på allvar, men det hade han. Inget vin har han köpt efter febrilt letat över allt och gått igenom hans väska. Just nu har jag landat i soffan och är så glad att det inte finns vin hemma. Hade helt klart korkat upp ett gott rioja vin om det funnits hemma, Fast jag är så besluten över att endast hålla mig till helgerna. Det är tuffast mellan 17-19. Måste försöka hålla mig sysselsatt då.

Jag tycker verkligen du har rätt att få tro på att det lyckas! Du kan ju inte vara med bara halft. Fint att ni kan tala öppet med varandra, då kan ni nog bättre stötta varandra då det behövs.

Bara du kommer ihåg att det inte är ditt ansvar om han klarar det och du och dina känslor och ditt mående ansvarar du själv för. Och som sagt, du kan ju gå om du vill.

Det är fint att höra du känner mod att gå vidare tillsammans igen, att allt det nödvändiga är sagt och öppet diskuterat och ni med den totala ärligheten och öppenheten kan gå vidare. Tror det är ett bra sätt att återfå förhållandet och tilliten till en bra nivå, att vara öppen med det man känner. Känslor som kapslas in försvinner inte utan bygger bara murar och dolda försvar. När ni nu nått ett stadie där ni kan på riktigt prata och möta varandra ser framtiden för er ljus ut!

Ni har nog rätt att känna er nöjda och glada nu!
Som har män som förstått nåt viktigt och verkligen vill försöka och visa det. Vi får hoppas det bär, så ni alla får dra andan ett tag och koppla av. Och samtidigt får vi alla medberoende krafter att kämpa ordentligt med våra egna beroenden. Nog ska det bli bra!

Jag fick min Bång-bok idag, skall försöka hinna plugga den. :)

3 veckor nu utan alkohol. ☺ Har känt sug några gånger, inte på ett sådant sätt att jag velat åka och köpa men mer som en ambivalens över att behöva vara nykter för alltid. Märker att tankarna börjat vandra till andra lösningar, regler om att få dricka en gång i månaden..mitt gamla jag som vill försöka fuska mig till en kompromiss. Saknar min fulla personlighet. Men läste här för ett tag sedan att känslan att man inte känner sig lika glad och sprallig också är övergående.. Med det i minnet försöker jag mota undan de tankarna och förstå att det blir bättre sen. :)

Efter många om och men fick jag äntligen antabus idag så nu har jag börjat med det. Tänker att det nog kommer att hjälpa mycket att veta att det faktiskt vore farligt att dricka. Ingen risk för impulssug nu iaf och det känns bra!

Humöret har gått upp och ned dock..var tredje/fjärde dag blir jag extremt nedstämd, gråter och mår dåligt över saker i livet som är jobbiga just nu men nästa dag känner jag mig plötsligt vanlig igen.. Inte mycket att göra åt det än att bara ta det för vad det är. :)

Du väljer, det är ditt beslut. Att veta det OCH på riktigt ta in det är en verklig aha-upplevelse. Låter som ni haft en toppenhelg ?

Jag vill verkligen hoppas att sambons nykterhet ska bestå. Sakta men säkert vill jag bygga upp min tillit igen. På något sätt är jag glad att det här hände så tidigt i vårt samboskap. Upp med allt på bordet och prata om det ärligt. Annars hade nog min magkänsla fortsatt bråka med mig, och jag hade varit fortsatt vaksam och orolig över hans destruktiva drickande, och vi hade tjafsat om det. Nu är det istället en ickefråga. Han vill inte dricka, och han säger själv att han inte kan sällskapsdricka ens. Håll tummarna för att detta består! Än vågar jag inte ropa hej, men jag vill verkligen tro att nykterheten ska bestå.

HungrigArgLedsenTrött...
Visserligen bara HT men dialogen är där. Trots att jag var SÅ säker igår. En gång är ingen gång... vore det inte lämpligt? familjen lägger sig tidigt och då kan vi passa på... Nej, NEJ, NEJ!!! Jag får inte ut nåt av det, sover dåligt, får ont i magen och blir ännu tröttare. Det ger mig INGENTING, ska det vara så svårt att fatta?

Ibland behöver man bli rädd. Jag slutade röka för 20 år sedan pga dödsångest. Det var då lättare att sluta. Jag har inte riktigt blivit rädd och heller inte varit så bakfull. Mest bara dåligt samvete över att jag dricker. Förr drack jag bara vin till fest men idag blir det ca 1/2 flaska vin + 2-3 öl 3.5 ca 5 dagar i veckan. Blivit bara en vana. Vill ha det mysigt varje dag... ?

Hör här vilken bomb: vi har haft en jätte bra helg! Solen sken merparten av helgen och vi har grejat på hemma, förvånansvärt synkade och på gott humör! Tänkte jag skulle anstränga mig att försöka ta till mig av det han kritiserat i mitt uppförande då jag gnällt på hans drickande och se om det alls påverkar stämningen. Försökte att bryta lite rutiner, inte ens försöka kontrollera allt längre. Och han verkade märka jag också ansträngde mig att gå lite till mötes eftersom han valt att inte dricka lördag och söndag. Och vips blev tillvaron rätt trevlig för några dagar. Var på så gott humör ännu idag så jag bjöd alla på jobbet på glass, och det uppskattades att någon tänkt på att muntra upp andra på en vanlig måndag. Och då brukar jag vara den lite smått surmulna och tillbakadragen, inte den som sprallar till precis. Orkade över kaffet skämta med kollegorna, dom skrattade så glassen hamnade på skjortan och någon undrade hur jag plötsligt hade en så glad dag.

Har nånstans tror jag kommit till ro med att livet vissa dagar ser ut som elände, och man mår därefter, men om det inte ändras måste jag endera ändra på nåt eller gå under. Jag vet hans drickande finns där, och han lovar inget, så det blir upp till mig att endera hjälpa till att få oss att funka (därmed inte alls sagt att jag tänker ta ansvar för hans drickande eller orsaker därtill) eller gå ifrån. Oavsett är det mitt beslut och jag som har makten och ansvaret för hur jag mår. Med eller utan honom. Tror det är lättnad jag känner, för jag vet jag kan gå om jag vill. Men om han visar att han förstått vad jag vill och på riktigt försöker lappa ihop vår familj, så kan jag också välja att ge det en sista chans.

Vad bra Nykteristen han kommit igång med antabus nu, men klart det är nästan lite nervöst och pirrigt med den nya situationen. Antagligen är ni båda lika uppspelta, förväntansfulla men samtidigt fundersamma till om det verkligen ska funka så ni båda sover dåligt. Kanske det snart vänder och ni kan slappna av så mycket så ni förhoppningsvis båda snart sover bättre än på länge istället!

Det finns ju massor av bra grejor på forumet. Har funderat på att skriva upp dom bästa och spara på något sätt... Tankar och funderingar som andra skriver om och som passar på mig också.

"Vinärgott"! Du är också duktig???

hej alla här i lördags så var man på krogen här och hade kul och då var man på toa och sen vid 02:00 så tog polisen mig och när dom tog mig så tuppa jag av och sluta andas så dom fick ringa till ambulansen och där fick dom inte liv i mig på flera timmar och där tog dom blodprover och fick reda på att någon stoppa tabletter i ölen och därför sluta jag andas. så man ska inte kunna ta något då:( och när man kom hem idag vid 13:00 så har man inte pinkat sen i gå för det är stopp och det kvitta hur mycket vatten man dricker

När man mår så bra utan att dricka A. ja, jag vet att det är ett beroende, eller sjukdom eller vad man ska kalla det. Men idag har jag mått bra, känner mig glad jag känner mig "normal". jag är inte bakis på jobbet, jag kan fokusera osv.

ärrade alkisar har fått bråck på övre magmunnen som ett resultat av ständig retning av alkohol och det medför en rätt skrällande hosta. Faktiskt rätt vanligt. För egen del behövdes bara ett liten "sup" innan läggdags av Gaviscon och så var det problemet löst.
Jag hade ingen aning om mitt bråck innan det upptäcktes via en gastroskopi.

Fantastiskt!! Superdutkig är du!!

:´( Beklagar

Natten till i torsdags kände mitt ex att han mådde dåligt. Han blev sämre. Ambulans tillkallades. Han avled på sjukhuset samma natt. Detta är följden av ett långvarigt, ganska tungt, alkoholmissbruk. Än är man inte helt säker på exakt vad han dog av så obduktion skall genomföras. 62 år gammal. Han var 2 år äldre än jag. Den mest älskvärda och generösa man jag någonsin känt när han var nykter. Så otroligt sorgligt. Sånt slöseri.

En eländig berättelse om beroendet, och om oss människospillror missbruket skapar. Fanns mycket igenkänning för mig. Kom att tänka på, när jag själv stal en Baileys från min dotter, som hon skulle ge bort. Tyckte när jag drack att, vaddå köper en ny. Men när jag såg hennes besvikelse i att inte kunna ha alkohol här hemma utan att jag stal. Den sorg och förtvivlan hon kände över mitt beroende. Det var dottern som senare mailade min chef om mitt missbruk. Som sedan ledde till att jag är a-fri... Suveränt bra jobbat tjejen! Och tack för en stark beskrivning av oss a-beroendes smutsiga och eländiga vardag.

Oj vad jag känner igen mig. Och ja, jag började också med självmedicinering, öppet först och sedan allt mer i smyg. Det är ju en effektiv ångestdämpare men helt omöjlig att dosera, helt omöjlig att begränsa.
Varmt varmt välkommen hit! Det är så skönt att få höra hemma här i forumet, läser med värme i hjärtat de andras kommentarer, känner o förstår din glädje då jag har blivit lika varmt stöttad av samma personer. Vi finns här för varandra.
Hoppas ditt sorgliga besked i natt inte blev för tungt. Var rädd om dig och jag ska tänka på din sambos fråga; varför inte bli gammal tillsammans. Den är mycket tydlig den frågan.
Ta en dag i taget, en vit dag i taget!

Stort tack för att ni tagit er tid och läst och svarat det betyder så mycket. Jag tar det lilla lugna nu ett tag och påbörjar min resa. Återkommer om ett tag försöker medvetet att ta det med ro då jag vet med mig att jag annars kan göra en nojja av att sluta också vilket sällan är bra för mig erfarenhetsmässigt.

Det tuffaste just nu var ett sorgligt besked jag fick inatt.

Min sambo har sökt hjälp hos beroendemottagningen nu och det har då inte skett. Borde ju va ett tecken på att man faktiskt vill ändra sig för sitt barns skull också....så har svårt att tro det.