Senaste kommentarerna i forumet

Dom kröp upp längs benen, fortsatte längs den där delen av ryggen som är så svår att nå, hoppade från skjortans krage till mitt huvud och höll på att driva mig galen. Om jag kliade mig på ett ställe var dom genast på ett annat. Små svarta prickar, knappt urskiljbara i dunklet var i färd med att äta upp mig och jag kunde inget göra. Dom var nämligen inte verkliga. Nej, jag har inte blivit galen, tror jag i alla fall, och det var inte DT; det var en bok. Just nu läser jag en serie självbiografiska romaner som utspelar sig på den engelska landsbygden under och efter andra världskriget, skrivna av en veterinär. Ett av kapitlen jag läste igår handlade just om löss, han hade besökt en gård för att undersöka en sjuk hund och fått löss. Han märkte inte mycket av dem till en början; först på kvällen, då han var på konsert och satt inklämd mellan ett par societetsdamer blev han höggradigt medveten om deras existens. Det hela var skrivet med glimten i ögat och jag skrattade högt emellanåt.

Böcker har den effekten på mig, de triggar min fantasi till den grad att jag kliver in i den värld de beskriver och deltar i skeendet. Skrämmande ibland, roande ibland och då och då tårdrypande sorgligt. Det finns inga andra media som har den effekten på mig; visst kan jag bli arg när jag läser krönikor i dagens tidningar som antingen skönmålar eller svartmålar verkligheten men nästan aldrig beskriver den som den är, visst ryggar jag tillbaka när monstret dyker upp i en mörk korridor i en skräckfilm, visst skrattar jag när folk trillar omkull i lerpölar på nätet. Det är bara inte samma sak, då är jag utanför och tittar in; jag är den kylige observatören vars känslor bara nuddar vid själen men engagerar den inte. Böcker är en helt annan sak: de låter mig tolka deras innehåll utifrån mig själv. En god författare låter mig följa händelserna men också till viss del forma dem efter eget sinne. Jag hoppas innerligt att kommande generationer återupptäcker magin i en god bok, den värld som finns tillgänglig på en armlängds avstånd, avskärmad från medias högljudda skrik på uppmärksamhet.

Tack för tipset Adde, jag ska definitivt prova det. Det gläder mig att upptäcka att det är receptfritt, om det krävde besök hos läkare skulle jag nog hellre leva med obehaget. Jag drar mig i det längsta för att besöka en doktor, för att inte tala om tandläkare som är jag direkt rädd för. Att jag är rädd för tandläkare har sin förklaring i mina ungdomsår då varje tandläkarbesök var en smärtsam procedur, ett skrämmande besök hos en darrhänt gammal gubbe om vilken det gick rena rama skräckhistorierna bland oss barn. Varför jag är rädd för vanliga läkare har jag ingen aning om. Jag har aldrig haft några otäcka upplevelser på sjukhus, alla läkare jag har träffat har varit vänliga och tillmötesgående; ändå uppsöker jag ytterst ogärna vården. Så jag stjäl gladeligen en ridtur på din diagnos Adde, och hoppas kunna skjuta upp ett eventuellt läkarbesök ytterligare en tid.

Ha en fin dag allihop!

Ja jag har sett några avsnitt. Jättebra och viktig serie. I mina barns skola har de utarbetade planer för att minimera mobbning. Annat var det när jag gick i skolan ingen såg något eller så blundade de. Jag var äldst av syskonen och var nog den som bestämde. Kanske lite problem i relationen till min mamma. Jag var nog annorlunda mot de andra killarna i skolan. Det var därför jag fick ta emot skit. Jag var blyg och ganska inåtvänd,gillade dessutom att läsa. Det går ju inte! Man skulle hålla på med någon sport. Slog tillbaka några gånger men då blev jag skickad på utredning och fick stämpeln MBD barn. Vad bra att du har kunnat använda din ilska till något bra. Tyvärr har jag hållit inne den och på något sätt vänt den mot mej själv. Jag duger bara om presterar bra i alla situationer. Ska försöka vända på det och rikta ilskan mot orättvisor mot mej och andra. Må väl

Tack för din ritual!
Tror också att det skulle vara nyttigt för många att beskriva själva fyllan litegrann. Det är ju så sorgligt att läsa.
Nu är min "ritual" lite kortare än din, men den innehåller ju en del rätt tragiska element, där jag sitter och har inre dialoger med andra personer, känner mig smart, tänker ut lösningar och på morgonen dagen efter, efter en usel natt, har jag glömt allt och kvar är ångesten och självföraktet. Kul liv! Skönt att man är nykter!

Jodå, när jag inte handlat något så var det ok. Lite mat på det, lite läxor i lugn och ro (eller nåt..., i allafall med tålamod) och så en god natts sömn.
Och jag gillar inte ens att sitta i soffan och vara full... eller rättare sagt, jag gillar inte att upptäcka att jag är full när familjen är vaken. Skäms redan under fyllan faktiskt, så det är ju aldrig angenämt. Och om de inte är hemma och jag kan dricka blir jag ändå bara trött och vill sova. Och sover dåligt! Ja, för att svara någon härinne på en fråga "jag är dum i huvudet på riktigt". Inte igår dock. Vet nu att jag verkligen måste begränsa eller strypa intaget helt. Det var skönare för ett år sedan när jag inte drack hemma. Då behövde jag inte ha de här funderingarna och dialogerna. Kör vidare vitt.

Idag kom jag hem från jobbet & så ville han diskutera något om fonder & sparkonto.
Så tyckte inte han jag lyssnade & bara för att han inte tyckte jag redogjorde rätt om vad han sagt så blir han skitsur på mig. Frågar snällt o vänligt om han kan säga vad det är han blir arg för & så säger jag att det är ju jätteroligt att komma hem till detta. Så säger han: ja det är jäääääätteroligt att få hem dig!! Jäääääääätteroligt! Sen bara blänger han på mig.
& jag känner mig liten,obetydlig & totalt oälskad! ?

Tack att du bryr dig! Tror verkligen inte han skulle slå, men buffligt sätt sänker mig ändå.

Ibland verkar han skärpa till sig, sköta mera hemma, vara gladare, trevligare.

Men en annan dag får han utbrott med svordomar över en bagatell eller barngnäll.

Kanske inte något onormalt, en man som inte lägger sig vinn om att behärska och kväva irritation...

Min magkänsla är oro att inte hitta tillbaka till kärleken - det finns hela tiden en tvekan i mig. Kan se att det hänger på mig också, om vi ska utvecklas väl tillsammans. Men något inom mig har krypit ihop och är rädd....inte rädd för våld, men för en framtid jag inte säkert vill ha...därför att jag blir styrd och inte förmår hävda mina intressen så bra, och saknar egen tid, egen plats.

Så det lilla som ändå kan störa SÅÅ emellanåt; en vill bestämt ha öppet och en fryser, en vill ha nedsläckt, en behöver ljus.

I dessa lägen behövs kärlek, respekt förståelse, och vi har envishet, irritation och ilska tror jag.

Då vill jag leva själv och få lov att bestämma själv!!

Men klart jag är rädd för ensamlivets ensamhet, och kärlek finns ju faktiskt mellan oss, även om den liksom gått och gömt sig och vägrar visa sig igen.

I snart ett år har nykterheten varat nu, med hjälp och stöd av kontrollerad antabus.

För ett år sedan hade jag bestämt mig för separation, men avvaktade när han ville ha sin chans. Och visst har det gått bra och så. Men jag är också förvirrad liksom och undrar vad som är mina känslor och varför?

för era fina ord. Det är för eländigt att läsa det håller jag med om, en bra påminnelse om hir det var. Vill inte tillbaka dit och det ska jagvinte heller. Inte ni heller. Vi ska hålla oss borta från den skiten.
Rekommenderar verkligen er att skriva ner om hur ert drickande ser ut på detta utömmande sätt det var lärorikt och man får sig en ordentlig tankeställare. Ni behöver ju inte skriva här på forumet om ni inte vill men det är nog bra att ha det nerskrivet så man kan ta och läsa det om man får det kämpigt med suget.

Och sorglig med. Men tänk följande replikskifte:
-Jaha, och varför har du slutat skada (skära) dig själv, då?
-Ehhh, tyckte att jag och min familj mådde så dåligt av det, och så kan man ju dö också...
-Näää, men lite grann då? Skär bara en liten skåra, kommer nog inte blöda så mycket.
-Men om det inte läker då? Jag har fått infektioner i såren förut. Och ibland skär jag för djupt för det är så svårt att veta hur hårt man ska trycka. En gång var jag nära att förblöda.
-Vad tråkig du är. Släpp loss lite. Ska du vara så där präktig resten av ditt liv?

Äh, har lite sjuk humor bara...
Kan det vara så att objektet för din sexlust helt enkelt är väldigt ful och det är först nu när du är nykter som du märker det ??
Skoja bara. Hen är säkert urläcker och skitglad att du inte är full och kåt utan nykter och normaldeppig.
Tror det är så att lusten ökar men inte nödvändigtvis förmågan (fast man kanske tror det) när man dricker.

Jag är bara inne på min andra dag ??. Kram

Grattis till tre nyktra veckor Pärlan.
Jag har varit nykter i över 40 dagar och börjar känna att livet är på väg tillbaka. Visst kan jag få impulsivt sug ibland, känna uppgivenhet. Livet som nykter är inte bara en dans på rosor, men det är det inte för dem som inte har våra problem heller. Även om vi tycks tro det ibland, att alla är så lyckade och har det så bra. Så är det sällan, alla har sina problem . Att döva det med a löser , som vi vet inget.
Skapar bara ångest, skam och självförakt.
Jag tror att när man kommer över sorgen efter sin följeslagare ,ambivalensen och rastlösheten lagt sig, kan hitta tillbaks till sitt " riktiga jag".
Jag känner mig starkare och tryggare för varje dag som går, men vet att jag ständigt måste påminna mig om varför jag inte ska dricka. Då blir det inte så svårt. Jag har aldrig gillat den jag blir som onykter. Blir aldrig dum eller agresivt , bara korkad och patetisk. Däremot har jag verkligen älskat känslan av att släppa kontroll och krav, få försvinna bort.
Nu lever jag, med allt vad det innebär:)
Kämpa på pärlan, du är inte ensam.

Grattis R bra jobbat ?

Nu när jag har varit nykter i snart två veckor, sexlusten har försvunnit.
Har inte tänkt på det förrän idag, men visst f.. Är det så.
Är de normalt?

"Varje ärligt nykter dag ger ett poäng för det andra livet..." å vad jag gillade de raderna. Och jag känner att det stämmer så bra. Tiden är din bästa vän sa min behandlare! I början av min resa var min självkänsla i botten och självföraktet på topp men allt eftersom tiden gått har detta vänt. Idag känner jag att jag faktiskt är en helt ok person och jag trivs mer och mer med att vara jag. Det är verkligen ingen självklarhet.
En dag i taget och tiden stärker dig. Grattis till en vit helg!❤ Din nykterhet är prio ett för dig nu. Så bana väg för den nu. Tacka nej till saker som inte gynnar din nykterhet. Positiv egoism kallar jag det. Och ibland får vi ställa tre frågor innan vi fattar beslut;
Kan jag?
Vill jag?
Och är det bra för mig och min nykterhet?
Prioritera dig själv för det är du värd!
Kram!

Klokt att börja med antabus tror jag. Då får din vilja hjälp på vägen. Automatiska tankar som poppar upp kan man lära sig bryta med medvetna tankar. Typ om man ofta tänker "jag kan inte", så kan man istället direkt tänka medvetet "jag ska prova och göra mitt allra bästa". Så när din hjärna börjar försöka övertala dig att "bara dricka lite" så kan du istället medvetet tänka... Ja, det bestämmer du. Kämpa på!

Kramar?

Ja visst är vi duktiga som tar ansvar. Vi hade ju kunnat bara fortsätta dricka på men bara att skriva här är ett stort steg?

Bra gjort!

Inspirerande. Ger andra vinklingar om hur man kan tänka inför alko-stoppet. Och varför inte. Visst är det med glädje och förväntan förändring fungerar bäst. Blir nästan lite full i skratt när jag tänker på hur vi kämpar, sörjer och har oss för att vi inte längre tillför gift till kroppen. Bara skönt att slippa skiten, se allt vackert med klart sinne.
Ha det gott

Har innehållit motion, arbete och har avlöpt förvånansvärt bra.!
En del känningar av abstinens- stickningar, tryck över bröstet osv dock snabbt övergående, även viss rastlöshet..
Positivt överraskad och hoppas att morgondagen går lika bra!

Hej Ursula! Tack för din omtanke.Jag tyckte också det var lite konstigt när kuratorn sa så. Det gav ju ingen effekt heller.. ( han tyckte väl bara det var skönt) Förra samtalet tog också en konstig vändning. Då sa hon att min man var en svår nöt att knäcka. Han vill ju inte gå dit, inte gå till läkare, lyssnar varken på mig eller barnen, läser inte barnens brev. Hon sa att nu ger vi upp honom nu fokuserar vi på dig. Hur vill du ha det? Skriv upp för/ nackdelar om du lämnar eller stannar..... Det kändes ganska jobbigt när jag åkte därifrån. Kände mig lite pressad... att nu måste jag bestämma mig stanna eller gå. Allså det är inget lätt beslut efter 37 år tillsammans.Jag vet ju vad jag har men inte hur det blir.Även om jag känner mig ensam i vårt förhållande så är det mycket praktiskt som han fixar som inte jag kan.Jag känner att jag inte vill sälja huset om vi separerar. Jag vill ha kvar huset iallafall till att börja med.Om det är möjligt... Även barnen tror att jag får det bättre om vi separerar..... Ja tänk om vi kunnat ta en fika Ursula. Kram!

Jag anmälde mig ikväll till riddargat 1 det ska göra en forskningsstudie via internet. Man fick svara på en massa frågor sedan får man kontakt med någon som följer en. Inga mediciner ingår. Det ingår att man kommer och lämnar blodprov mm. Googla på riddargat 1 om du är intresserad så kan du läsa mer om studien. Jag har insett att jag inte kommer att klara detta själv. Så tufft och vanebildande med alkohol. Rädd för tristessen utan A...

Tack för svaret! Ja vi får peppa varandra ?! Jag har kämpat själv att trappa ner i 2 år men istället blev det upptrappning. Vill försöka hålla mig till endast till helgerna "om det går". Annars måste jag skuta helt. Så det är min första helg (sön) som jag ej korkat upp vin. Drack fre och lörd. Det var så svårt men jag vill inte mer. Det sägs att det ska klinga av efter en tid. Jag är så van att laga mat och dricka något gott vin, för mig = livskvalite. Men en eftersläng av fruktansvärt dåligt samvete. Kram och vi kämpar på

Jag är trött på att kämpa och jag skiter i alkohol i livet. I början av kampen hade jag detta dividerande och sorgen att inte kunna dricka ett glas vin. Nu skiter jag i det känner jag. Måste bli frisk.
Och sen tar jag i med mycket större artilleri nu... forumet, motion, ska ringa alkohollinjen, dagbok.
Det måste gå nu. Måste måste...

Heja. Jag är precis i samma sits så om du vill kan vi gärna peppa varann. Härligt kämpat av dig. Känner så igen att man rotar igenom allt. Men tänk vad skönt att det inte fanns nåt hemma.

Har just haft en helg med vin fre-sön och sen jätteångest. Så idag är min första dag. Men jag har kämpat med det här 3 år ungefär. Nu börjar jag lessna rejält och ska sluta dricka alkohol helt.