Senaste kommentarerna i forumet

Karin å höra att du mår bra det glädjer mig. Ja det gäller ju å lära sig vad som triggar en till att dricka och lära sig att stanna upp i tanken och kämpa mot suget som kan vara svårt å stå imot ibland för klarar man det så växer man sig starkare för varje gång och den lille alkojävlen blir då mindre och tappar sin kraft över en mer å mer;) Så kämpa på även när allt känns jobbigt.

Jag hejar på dig med ja vi fortsätter kampen mot den lille alkojävlen;):)

Hur går det?
Ville bara kolla att du har gnistan kvar.
Håller tummarna för dig

Vad bra du skriver. Träna är bra, funkar toppen som ångestlindring för mig. Avskyr ångesten alltså, usch. Ha det fint och kämpa!

Bra jobbat! Skönt att det går bra!

Det går framåt. Jag har av förklarliga skäl glidit ifrån kompisar som man förut oftast träffade för att supa/gå ut med. Pratar med dem ibland o de kör på som vanligt. Bra tänker jag, då slipper jag. Var och en har vi ansvar för vårt eget drickande. Eller i mitt fall då, icke drickande.
Var på fotboll idag o i trappen på väg upp till läktarn kände jag lukten av alkoholfylld andedräkt. Det luktar ju fan inte ett dugg gott. Sjukt hur man kunde hälla i sig 12-15 öl . Minnesluckorna var fler än jag någonsinn erkände för nån. Är det inte otroligt vad man lyckas lura sig själv att acceptera? Vidrigt.
En annan tanke:Varför ska jag utsätta min lilla älskade dotter för min stinkande andedräkt. Är det så jag vill uppfostra henne? Har hon bett om att få min stinkande andedräkt i ansiktet? Svar nej.
Allt med alkohol börjar verkligen kännas som ett liv jag inte vill tillbaka till. Börjar med 24 nyktra timmar till

Känns som jag vaknat till livet igen

Det gick ganska bra i fredags. Jag drack totalt tre glas vin och två klunkar starköl, under en tidsrymd av fem timmar. Jag drack sakta. Drack vatten. Mot slutet blev jag lite oförberett bjuden på en stor stark, som jag tog två klunkar av. Sedan skulle en i sällskapet gå hem och då bröt vi alla upp. Det kändes bra. Jag var liite mer onykter än önskat, två glas hade räckt, precis som påpekats här ovan. Och hade det inte tagits initiativ till att gå hem så fanns det nog en risk att jag hade stannat ute ett tag till. Lite trött i lördags men ingen ångest. Jag älskar ju krog- och konsertlivet tyvärr, med allt vad det innebär. Men det går att ha kul utan att bli jättefull och jag vet ju det. Ingen av mina nära vänner är storkonsumenter och det är skönt. Nu är det ingen mer utgång planerad på ett tag. Men aldrig släppa taget, det går inte. Aldrig luta sig tillbaka. Jag känner mig själv allt för väl.
Hoppas ni andra haft en bra och vilsam helg.

Hej skogstallen.
Känner igen vad du skriver.
Min make kunde till slut inte uppskatta att läsa en bok utan att ha en öl, starkcider eller ett glas vin bredvid läsfåtöljen.
Han har alltid läst men det spårade ur när det hela tiden hittades ursäkter att dricka. Ex måndag tråkig dag långt till helgen, så fort det var fotboll på tv självklart öl inte bara en. Skulle vi se en film öl, vin men vem drack tills det var slut?
Jag orkade inte dricka mitt i veckan hade o har ett jobb att sköta.
Ingen skillnad på vardag eller helg till slut.
Bara sitta hemma så att ingen annan såg vad som pågick .
Men till slut sa jag i från, så glad att jag gjorde det.
Sedan är det inte säkert att det håller i sig men nu när det inte är någon alkohol alls är min underbara make tillbaka. Men jag påminner honom att vi måste gå o samtala. Jag går på Al-Anon möten varje vecka. Tänker på mig själv. Träffar mina vänner.
Är ärlig mot mig själv, vad jag vill.
Hur vill jag leva osv
Bra att du skriver.

Nu är det slutdrucket. Sjukt nog sa jag nyss åt gubben att dricka upp dom sista två ölen så dom ska vara helt slut. Ångesten kryper på mig nu, betedde mig lite dumt igår ? Hur som helst, imorgon ska jag ta en antabus och sen städa ur alla lik (tomma burkar alltså). Ångesten har jag piller mot om jag känner att den blir ohanterbar. Känns skönt trots allt!

Sådär, då var helgen avklarad. Gästerna har återvänt till flygplatsen och Sverige och jag sitter och summerar. Jag kan börja med att säga att jag drack ingen alkohol, bara 3 alkoholfria öl totalt. Jag skulle ljuga om det inte fanns tillfällen då även jag gärna skulle tagit ett järn, men det var lättare än väntat att låta bli. En av gästerna gick till bardisken på ett ställe där vi alla satt vid ett bord och jag förstod att han skulle köpa öl till alla. Jag fick ropa över hela baren att jag inte skulle ha. Så mycket för den diskretitionen, haha. Skitsamma, ingen sa nåt speciellt om det och jag bryr mig ärligt talat inte så mycket just nu. Inatt hade jag första natten med underbar sömn. 10 timmar djupsömn. Kan inte komma ihåg sist det hände (även om jag drömde en del om alkohol) och jag känner mig som en ny människa. Ingen söndagsångest, utan jag ser t.om. fram emot att gå till jobbet och hugga i imorgon.

Det här är det bästa beslutet jag har tagit och den här gången ska det gå. Jag har känt och känner en sorg för hur mycket jag har svikit först och främst mig själv men även andra men den har lättat något om än bara millimeterlite. Tänkte även, för första gången, på onsdag bege mig till ett AA-möte. Det är jätteläskigt, lite också eftersom jag är utomlands, och jag hoppas jag inte bangar utan verkligen kommer iväg. Känner att det skulle kunna göra gott.

Ha en fin start på veckan.

att du fixade det så bra. Jag gläds över dina framgångar, och du är verkligen väl värd dem.
Det märks att du blir både starkare och tryggare i nykterheten.

Ha en bra vecka nu Jullan65!

Dag 57-1 söndag och igår valde jag att dricka öl och vin till middagen. Gott. Ej bakis och ingen ångest. Måste se det som ett undantag från regeln att leva ett liv utan alkohol. Så nu åter till att fokusera på att komma ihåg varför jag ska leva utan alkohol och göra så det blir så.

Härligt att höra! Idag mår jag fint. Att inte ha något stopp är den stora boven för mig, men den här helgen passerade utan urspårning och nu har jag inga fester inplanerade på ett tag så jag ser fram emot en lugn tid utan ångest.
Försöker lära mig förstå vid vilka situationer det spårar ur så att jag vet när jag ska välja bort alkoholen helt, men det är verkligen en listig jävel för somliga av oss.

Vilken styrks du visar, grattis till den segern.

Dag 42 är på väg hem efter en representationsresa med gubben min. Det gick galant och jag blev inte sugen på a en ända gång. Fick förfrågning om jag ville ha så klart, men jag sa rent ut, att jag dricker inte alkohol längre. Ingen ifrågasatte det de minsta. Såååå skönt. Och det bästa är ju idag, då alla är lite bakfulla och ska resa hem, arbete väntar imorgon. Pust o stön. Men i te jag, jag mår bra, både till kropp o knopp, även om desserterna lockade xtra och även små oskyldiga praliner , som jag unnade mig istället.... Är medveten om att suget kan komma retroaktivt och tänker ta min antabus nästa vecka med, för säkerhetsskull. Tänker på om jag skulle druckit a i denna situation och bland dessa människor, vilken katastrof det skulle blivit, för mig och min man. Puh att slippa ångesten är värd allt. Ha en kanonnykter dag. Kram

Välkommen hit, här kan du få nytt hopp o du är verkligen inte ensam med aproblem. Det finns ett annat liv, ett friskare och sundare, roligare o mer problemfritt liv. Det kanske är svårt att se det i allt mörker, men jag hoppas att du får en glimt av hopp. På denna krångliga väg vi hamnat på, vi med aproblem. Styrkekram till dig

Hon är ute och plockar bär nu men jag vet inte ens om jag kan dölja min fylla.

Jag hatar mig själv.

Mitt återfall räknas inte in i min fortsatta historieskrivning. Jag har bestämt det. Men hur hur hanterar man en sur man? Han är mest sur och är tyst. Så deppigt.
Han vill inte ha närhet, kramas, är bara trist.

.. och blir så inspirerad när jag läser det du skriver, har läst i början och slutet av din tråd. 8 månader och ett nytt liv, så fantastiskt! Själv har jag kommit till 1 månad och hade inga fysiska skador av a men kände att a hade börjat få grepp om mitt liv och ville bryta. Tacksam att läsa om din resa, skall läsa mer vid tillfälle :)

Ibland händer ju saker i livet och för ett ögonblick öppnas ett fönster där vi måste fatta ett beslut. Besluten måste fattas där och då och vad utfallet blir av ett stort beslut har vi ju ingen aning om. Beslutet blev JA, och var det för mig i livet kan jag i nuläget inte bedöma. Men det var ett ganska stort beslut som kommer att ge konsekvenser i någon form, var så säker... Och ja, NZ är ingen omöjlighet, men först finns annat att tänka på. Ä lägg av nu! Känner dig gammal?! Det är så att vi med tilltagande "mognad" känner ansvar, och vill du inte flytta på dig så betyder väl det att du är tillfreds på det stora taget med tillvaron som den är? Jag är inte där än. Men känner livslusten och "hungern" växa till sig så sakta igen. Japp, ska återuppta medicinen ett tag, men skippar nog pratgubben. Känner inte att det tillför något direkt, Tror att arbete - framför allt med saker som ger mig glädje - är den bästa medicinen. Så här sitter jag nu med en knaprig giffel i handen, tittar ut över vattnet och intilliggande flytetyg. Ganska nöjd faktiskt, och glad att du finns därute :-)

Kram

//PP

Som alkoholist hittar man alltid en ursäkt för att dricka, det spelar ingen roll vilken tidpunkt eller dag. Din man måste komma till insikt själv och bryta mönstret.
Om man är tidigt ute blir det ju lättare, och du verkar ändå påpeka hans konsumtion, så du kanske har sått ett frö hos honom?
Hade bra och lycka till.

Drömmer otroligt mycket nu, både trevliga och som i natt riktiga mardrömmar.
Har tidigare tänkt att man inte skall rota i det gamla, men ändrat mig där.
Nu håller jag på att rota i det och försöker få ett samband, försöka förstå hur det hänger ihop.
Detta drar igång minnen och sanningar som måste omvärderas och accepteras.
Inte alltid lätt, snyggt på ytan och mycket skit under men tror det är ett steg i uppvaknandet.
Eken får höra mycket nu och känner mig lite lättare när jag lastat av mig där.
Så idag bygger jag vidare med kloka beslut och lång runda i skogen, önskar er en fin söndag

Sådan bra start på dagen, ett leende och ett fniss bättre kan det inte starta.
Önskar dig och hunden en fin dag

men egentligen är det väl en terrass. Den går runt tre sidor av huset och ger mig utsikt i alla väderstreck. Här, trettio meter upp i luften, har jag utsikt över stora delar av staden åt ena hållet och kan se kilometervis av fält, ängar och skog åt det andra. Huset ligger på en kulle i utkanten av bebyggelsen och man trodde nog när det byggdes att det skulle bli väldigt attraktivt att bo i. Riktigt så blev det inte, hyran är hög och det är en liten aning för långt till centrum för att dra till sig de unga familjer man hade hoppats på. I stället har det blivit ett genomgångsboende, här bor man tills man hittar något bättre och billigare. Nästan varje månad går det ett flyttlass, antingen hit eller härifrån.

Själv har jag bott här rätt länge, men så har jag ju också den enda riktigt attraktiva lägenheten i huset. I går kväll stod jag och beundrade kvällshimlen, som riktigt skrek på uppmärksamhet. Det var som om den tävlade med växtlighetens kraftfulla höstfärger, som blir starkare och vackrare för var dag som går. Jag tänkte på hur många gånger jag stått därute och på hur det aldrig blir gammalt, hur staden och naturen alltid bjuder på något nytt att se, och på att jag bara har två månader kvar innan jag blir begränsad till marknivån. Jag kommer naturligtvis att sakna det här, men var sak har sin tid, nu känns det rätt att prova på något nytt. Jag får väl använda den här sista tiden till att suga i mig så mycket minnen som möjligt.

Jag vaknade tidigt i morse, redan vid halv fyra började kaffet droppa ner i koppen. T.o.m. hunden tyckte att det var i tidigaste laget, inte förrän jag började rassla med kopplet satte han igång med att stretcha inför promenaden. Väl ute upptäckte jag att det är dags att rota fram höstjackan, eftersom jag är allt annat än modemedveten har jag bara tre, en för kyliga sommarkvällar, en för höst och vår, och så förstås den där som får mig att se ut som en treåring med en överbeskyddande mor. Den får allt vänta ett tag till.

Ha en fin söndag allihop!