Senaste kommentarerna i forumet

Hej
Jag kommer att följa dig med spänning. Det behövs verkligen alternativ när det gäller att bekämpa alkoholism. Detta eftersom vi alla är mycket olika, det som fungerar för den ene passar inte alltid för den andre. osv.
vänligen
Ikaros

Ikaros .. läser allt du skriver , tar till mig det och tar lärdom av din kunskap .. även om jag inte har skrivit på din tråd tidigare .. läser om vilken kamp du för och har gjort i många år .. vilken kämpe du är om någon ... vet att vi förmodligen hade vårat senaste möte med A ungefär samtidigt i oktober .. snart 6 månader sedan , nu låter vi A vara .. så blir det ännu fler veckor o månader att summera .. nu kämpar vi vidare med en vit vår , vänligen Lerigen

Ja, jag vet att du inte ville ha tips som vad nyttiga, men jag tror heller inte att det finns nån laglig produkt som kan ge dig det som alkohol ger. Johannisört, valeriana eller lugnande teer kanske kan hjälpa. Det beror lite på vad alkoholen ger dig. Avslappning eller energi? Yoga kanske skulle vara nåt för dig? Även om det är nyttigt?

bearbetar och motarbetar drifter och känslor med ditt förnuft Ikaros. Sådana drifter och känslor som vi skaffat oss när vi blivit beroende av alkohol.
Med ett dagligt arbete med förnuftets hjälp, kan man också minimera riskerna för plötsliga infall från beroendedelen av hjärnan.

Jag märker själv nu när jag varit alkoholfri så länge (snart 10 månader) att det blir lättare att motarbeta dåliga och fel tankar, samt känslor och drifter som vill dra i väg åt fel håll. Jag blir också mer och mer övertygad om att alkoholen, förutom alla vanliga negativa effekter som ofta nämns, även är en långtidsverkande drog när det gäller psykologiska effekter. Som gör att tankarna lätt styrs åt fel håll. Men efter längre tids nykterhet klingar dessa effekter av.
Du har ju i tidigare i några inlägg benämnt detta i stil med "när inte bolagsskyltarna längre syns". Då har denna långtidsverkande effekt från alkoholen upphört.

Jag hoppas att det fortsätter att gå bra för dig Ikaros, och att du fortsätter att bygga på ditt nyktra liv.

Nikotin ökar suget efter alkohol. Man har till och med börjat med rökavvänjning som en del av behandlingen för alkoholberoende för att det är en sån stor återfallsfaktor.
Träning håller inte i längden, skriver du. Men hur har du gjort då? Många lägger ribban orimligt högt och lägger av för att det blir för jobbigt eller för mycket av ett tvång. Välj något som är lätt att utföra, t ex raska promenader som stegvis kan utökas i längd eller varvas med ett par minuters joggning. Då ökar konditionen samtidigt som du inte får en nära-dödenupplevelse.
Eller något annat fysiskt som du kanske varit lite intresserad av innan. Eller varför inte kampsport?
Träning frisätter endorfiner och det är precis vad man behöver eftersom långvarigt alkoholintag gör att dopaminnivåerna blir för låga och man känner olust och obehag.
Träning måste inte betyda spykänslor, 200 i puls och blodsmak även om jag har en skruvad läggning att gilla just den känslan ?
Om du försöker få en tid till en samtalskontakt kanske ni tillsamans kan kartlägga hur du har det och vad som händer när du försöker göra saker som är bra för dig.
Kram

Jag får ibland en impuls att ställa mig upp och skrika "Jag är alkoholist! Periodare! Jag har kämpat med detta i trettio år!"
Har gjort det också. Alltså inte skrikit, men sagt till någon beundrare (idrottssammanhang oftast) att jag tränar för att överleva, tränar för att slippa supa" Har även tagit upp ämnet i min blogg.
När jag kommit en bit längre och är mer säker på att kunna hålla mig nykter även fortsättningsvis tror jag detta får bli mitt "mission". Att slita skammen av sjukdomen alkoholism. Så som jag nu sliter stämpeln "begåvningshandikappad" av ADHD-diagnosen.
I samtal en till en säger jag ofta som det är, oavsett personens ställning eller hur väl jag känner denne, om det är relevant för samtalsämnet. Jag upplever att jag själv mår bra av transparensen och får mer förståelse än dömande.
Hade jag inte haft barn i åldrar då det är känsligt att föräldrarna har problem som är allmänt skamstämplade tror jag att öppenheten hade varit ännu större, kanske hade jag verkligen stått och ropat ut det mitt på torget om ingen annan riskerade bli drabbad.
Det har ju varit en hel del fokus på psykisk ohälsa och att göra det mindre tabubelagt, men sällan delas artiklar om alkoholberoende och missbruk på samma sätt som depression och ångest t ex. Det är hög tid för det också!

Tack för dit svar.

Det du skriver är intressant, jag har medvetenheten om det men det känns lite som skolan på 80-talet "har du ingen utbildning så får du inget jobb" fick man höra. Jag tog ett kvällsjobb efter skolan, helger och senare nätter. Hoppade då av gymnasiet för allt verkade en "bluff". Jobb fanns det juh massor av.
Åter igen vill jag poängtera att jag vill inte stöta mig med ngn här, för många fick inte jobb efter skolan. Jag vill bara att ni förstår mitt resonemang i ämnet.

Jag är 49 år, 1.90 och väger ca 115-120, så lite överviktig är jag men inget som stör mig. Träna? Inte frivilligt, men när jag jobbar så är det fysiskt arbete och när jag inte jobbar så har jag ett par hantlar som jag "leker" med ibland så inte muskelmassan försvinner helt under de 6 månaderna jag inte jobbar.

Hur vet man att kroppen och psyket börjar ta slut? Finns det varningssignaler man kan leta efter? Att i min ålder sikta mot att ta kandidat examen och driva ett bolag utomlands utan att ens vara i närheten av att "gå in i väggen" som många i liknande situation så om du förstår mig rätt, blir det konstigt.

Ok, nu kommer det... De senaste 15 åren har jag druckit 5 liter starksprit i veckan, innan dess mindre men men jag började att dricka regelbundet vid ca 25 års ålder. När vi förfestade innan det var dax att gå ut o dans så efter ngn timme på nattklubben så kände jag inte ruset längre. Du kan gissa vilket "festkonto" jag hade. Att dricka på klubb var inte så billigt.
Jag önskar att jag kunde bli bakfull, att inte förbränna alkoholen så snabbt, för det hade kanske fått mig i andra tankebanor. Om inte annat så besparat mig på en jäkla massa pengar.

Sett till hälsan så är det rökningen som drar ner min kondition, det märkte jag när jag häll upp i 6 månader och kände mig mycket bättre. Men efter en 15kg viktuppgång så började jag röka igen. Jag var konstant hungrig.
Jag vet också att alkoholen inte hjälper till men viktminskning. Det märkte jag när jag var vit i 2 veckor. Bara under den perioden gick jag ner 5 kg.
Jag är mån om vad jag äter (nåja, klart att jag slarvar med snabbmat ibland) och intag av vitaminer och fibrer.

Så helt seriöst, jag fattar inte! Varför har inte kroppen sagt ifrån, varför fick jag inte sämre värden på min 45 års läkarundersökning?
Många ändrar sin livsstil efter en hjärtinfarkt för det var ett varningstecken. Jag känner mig själv, att så länge jag inte får ngt klart "bevis" så blir det som när syokonsulenten i skolan varnade att om man inte har ngn utbildning så får man inget jobb, Och det var för mig en bluff. Har aldrig varit arbetslös.

Har inte velat prata med ngn utomstående om detta tidigare, för dels så är jag rädd om mitt körkort och dels rädslan att inte bli trodd.

Varför dricker jag? Det ärligaste svaret är nog att jag tycker om att vara lite smålullig. Mina bästa uppsatser som gav högsta betyg skrev jag när jag var berusad. Ämnen som företagsekonomi, marknadsföring, engelska, kemi och organisation & ledarskap fick jag raka A i. Mina muntliga examinationer över nätet (jag pluggar på distans) har jag aldrig varit nykter på.
Men i ämnen som man måste tänka till i såsom matte, där pluggar jag nykter (på morgonen naturligtvis). Åter igen, jag fattar inte. Jag borde vara ett kolli vid detta laget.
Sen kan man kanske vända på det o tycka att vilken toppstudent och atlet jag hade kunnat vara utan spriten... För att inte tala om vilka pengar man hade kunnat spara...

Vi har en samarbetspartner när det gäller missbruk. Ska träffa nån i veckan som kommer för ett bedömningssamtal. Jag berättar sakta men säkert för fler, just nu skäms jag så mkt för detta "problem" känns som det räcker med 3kroniska sjukdomar. Ni är helt underbara här inne. Mkt tack vare er jag kommit dit jag är nu. Så tack:)

Alltså jag vet inte hur jag menar riktigt, vill ju såklart byta ut det mot något bra egentligen/också men det känns intr realistiskt för mig, lovar mig själv gång på
Gång att bryta det dåliga mönstret men faller alltid dit igen efter en tid. Mår sämre och sämre varje gång av misslyckandet. Och alltså när jag skrev röka menade jag vanliga cigaretter, ingenting som är olagligt.

Ja, det blir väl ett val jag får göra... Märker att jag stör mig på romantiseringen av alkohol... Alla historier och skrönor.

Hej Dionysa skulle tacksamt ta emot råd hur man bearbetar och går vidare med sådana upplevelser.

Det är vår nu. Jag känner det i hela kroppen och en diffus oro jagar mig. Nu är det dags att vara aktiv. Men, med vad? Jag är 72 år nu och denna känsla blir inte mindre. Det är som att själva livet ställer krav på mig som jag inte vet hur jag ska bemöta. Men detta är inte negativt utan tvärtom jag känner mig som en del av något större. Något stort som gör mig förvirrad och nästan lycklig.
Att detta är farligt för mig har jag lärt mig. Det har vid denna tid och under inflytande av dessa känslor som jag har haft lätt att ta till alkohol som en förstärkare. Kanske trevligt för en del men inte för mig. En nedpissad säng och ett uppvaknande när höstlöven börjar falla är en inte alltför osannolik konsekvens. Men lyckas jag bryta efter någon vecka väntar en ångest och oro som inte har klingat av på denna sida midsommar.
En kamp mellan känsla och förnuft som jag lyckligtvis inte upplever alltför ofta. När jag identifierat risken som nu försvinner faran. Det är när jag är oförberedd som risken för återfall är som störst. Därför är sådan här reflexioner viktiga för mig. Tack för att ni finns och läser.
Ikaros

Hej
Jag håller med om att din konsumtion är exceptionell men jag känner igen den från den period innan jag supit på mig min alkoholism. Intressant är givetvis din ålder och din vikt samt om du är fysiskt aktiv.
En sak tror jag är säker och det är att du utsätter dig för en mycket stor risk att kroppen tar slut. Hur bra motor man en har kan man inte köra den på övervarv alltför länga. Psyket kommer också oundvikligen att ta stryk till sist.
MEN att det är de nyktra perioderna som räddar dig är jag övertygad om.
vänligen IKaros

NU förstår jag?( var tvungen att googla på nick)
Nja, vågar nog inte dra för höga växlar ännu... så Pina får nog hänga i ett tag till.

Låter bra. Du ifrågasätter din (knasiga) roll!

...kanske du snart kan ifrågasätta ditt nick... "Pina"....

ångrat

Känner mig ganska nöjd idag. Ok, hade inte behövt dricka dessa öl... men det fanns fri tillgång till en hel dunk rosé som jag inte rörde( har aldrig hänt under de senaste åren). Idag mår jag ganska bra. Skön känsla att vakna utan ångest eller bakfylla. Då jag jobbar oregelbundet så har jag många tillfällen i veckan att kunna dricka, eftersom jag inte behöver stiga upp tidigt dagen efter. Har dessutom 2 liter sprit som köptes med från semestern. MEN JAG SKA KLARA DET! Känner mig oerhört motiverad och "taggad".
Kram!

Tror absolut att d också är nåt att uppmärksamma absolut. Liks mkt som man själv skulle vilja ha beröm om att man är duktig som tränar eller struntar i godiset eller vad d kan vara. Vi har börjat prata mkt om problemet och det känns bra både för mig men även han säger att d känns skönt stt vi kan öppet och ärligt säga vad vi tycker. Det handlar inte om att jag vill lägga över ansvaret på mig och tror tvärtom att jag vill veta att han har ansvaret. Sen att man går o kollar, räknar och analyserar som vanligt i sitt medberoende är en annan sal, d kommer för min del att ta sin tid innan jag helt slutar med o känner mig bekväm i den nya rollen

Ok. Men jag förstår inte din fråga riktigt. Tolkar din fråga så här:

Du vill byta ut alkoholen mot något annat som inte ska vara nått som är bra för dig eller din kropp?
Nått som inte är lika skadligt som alkohol och du funderar på att börja röka i stället.

Ja röka hasch eller cannabis hävdar ju en del inte ska vara lika skadligt som alkohol. Men jag förstår inte varför du ska byta ut nått beroende mot ett annat.

Eller menar du att du vill byta ut alkohol med nått som inte har med träning att göra? Läsk, bubbelvatten, the?

Hoppas du nu förstår hur jag inte förstår?

Vad finns det - om något- som får dig att må bättre?

Herregud den skam man som barn, som tonåring, etc... känner när man "inte är ok"! Man vill bara dö. Bara dö. Så lång tid det tog att reparera! Jag vill att mina plågoandar ska vete det och jag vill fr a veta hur dom mår nu.

Vill dra ner ordentligt på det, inte dricka när jag är deppig etc. Men det är inte lätt. Har en usel dag

tycker jag. Jag har haft ett stort umgänge där alkoholen flödat. Det var tråkigt utan alkohol. Livet blev tomt utan alkohol. Till slut hade både jag och sambon rejält beroende. Idag dricker vi inget. Av naturlig förklaring har vi inte samma umgänge längre. De gamla vännerna har inte ändrat beteende. Livet för dom är fortfarande tomt och värdelöst utan alkohol. Jag har sökt upp vänner där alkoholen inte är nödvändig för att ha ett kul och fint liv. För mig är jag den viktigaste personen i mitt liv. Jag är inte med på fester längre för jag gillar inte att umgås med berusade personer när jag själv är nykter. Har aldrig tålt det. Man får göra egna val när det gäller vänner. Vissa kan ju och tycker det är tevligt med fester och berusade människor, dom kan vara med nyktra. Du får väl fundera på hur dina alkoholproblem ser ut. Att vara kärringen mot strömmen handlar väl om att våga vara som man vill? Men visst tyckte många att jag och sambon blivit "religösa" när vi slutade med a. Alla har vi ansvar för vårt egna liv. Jag vill inte förstöra mer av mitt och familjens liv, genom att dricka a. Lätt val när man har konsekvensfacit...

Jag tänker ibland på våra "medberoende"beteenden. Varför håller jag på? Vad är det hos mig...hos mig... som jag behöver kontrollera och som jag ev externaliserar, projicerar på honom? Nåt skumt är det.