Senaste kommentarerna i forumet

Ja, Vilja, nog är den mycket smartare än min strategi i alla fall, fast man kan ju undra vad vi håller på med båda två. Jag har i och för sig inte bestämt mig för att vara helt vit, så jag får inte ångest av att jag druckit.
I fredags drack jag 1/2 flaska vin öppet och 1/2 flaska vin i smyg + en öl. 7,5 sg alltså. Klart berusad senare på kvällen och det vill jag ju inte att barnen ska uppleva. Försöker vara tyst så att det ska märkas då lite som möjligt. Lägger mig och sover förvånansvärt bra. Veckokonsumtionen ok alltså... men allt på en gång? Känner att det är nog nu. Igår hade jag vin hemma men valde att inte dricka. Känner mig trött på alkohol faktiskt. Till fredagsmiddagen inbillade jag mig att det var godare med riktigt vin (det skulle vara vin i såsen) och det var möjligtvis godare, men eftersom jag, min vana trogen, handlade en halv flaska extra så var det mycket fokus på i att få i mig det vinet i smyg.
Jag känner mig helt färdig med det livet. Det kommer nog att betyda att jag inte kan/ska dricka hemma. Det är här hemma problemet finns och igår när jag funderade på vin el inte vin, funderade på maten och att äkta rödvin säkert är godare till, osten som vi hade blir också godare, men nej, just nu könner jag mig verkligen färdig. Så vinet får stå. Häller inte ut, för jag kan just nu inte tänka mig att jag kommer att få för mig att korka upp det. Får väl se om det händer. Men jag är klar nu med det här, trött, inte sugen.

Och Allva, jag har inte lyckats hitta appen. Känner just nu att jag klarar mig utan. Bra jobbat att tacka nej till fortsatt utgång.
Och Vetejvem, tack för pepp. Funderar ibland på hur sömnpåverkan av a och alla dåliga beslut hänger ihop. Tror att det har stor betydelse.

Uppskattar era råd men kör nog kvar enligt plan .

Självklart är det så, men att bryta kontrollbehovet o känns sig okej o lugn är nog svårare sagt än gjort att bryta tror jag. Men såklart nåt man måste jobba på vartefter.
Här vet han också att d är sista chansen.....på riktigt!

Börjar orka göra annat på dagarna och endast till kvällen tar jag min dos som medicin . Tänker inte hela dagarna på alkohol .

Eftermiddagarna mår jag ofta dåligt på men ser ej alkohol som alternativ .

När jag skrev första inlägget ville jag helst sluta cold turkey . Planen. Var ej uppskriven för uttrappning , skrev en utifrån från minnet från min senaste gång .
Och ligger enligt plan och före om jag klarar mig på 30 cl ikväll .
.

Förstår vad du menar , kommer jobba med panikångesten som steg 2. Då det är den som fick mig att börja dricka .

Men om jag följer utrappning enligt plan som jag gjort varför skulle de vara fel ? Är bara rädd för farlig abstinens som flera här samt andra på alkohol linjer sagt till mig . Enligt min plan är jag ju snart på 0 . Jag lider som mest på eftermiddagar ändå belönar jag inte hjärnan med nå dricka då ?

ibland kommer suget när jag läser i vissa trådar. Det var ett bra tips, "Är du dum på riktigt?" :-) hahaha, jag snor ditt tips, om det är okej?! Ha en underbar solig söndag!

Kände lite sug igår. Vet inte om det blev efter jag läst här på forumet? Har känt det tidigare att vissa trådar gör att suget kommer... Som tur är har jag numera konsekvens-tänkande. Jag säger till mig själv att "Är du dum på riktigt"? Hur fan kan du ens fundera? Dricka sig full, varför? Då försvinner sug-tankarna ganska snabbt. Jag tänker även på sambons fylle-jag som jag ibland hatade. Hade förmodligen avskytt mig själv också om jag sett mig själv ragla omkring, här hemma. Är förkyld idag och humöret inte på topp. Hade en fin dag igår med en väninna. Det är skönt att ha vänner som man känt länge. Vi har känt varann sen 10-års ålder. Känner till varandras uppväxt, förälskelser, syskon, ja det mesta. Med en sådan vän är det lätt att umgås. Man behöver inte förklara så noga, om saker och ting, för vi vet var vi har varandra...

Ja Dionysa har också mycket funderingar kring mobbningen. Hur oerhört djupt det sitter i mej. Har väldigt dålig självkänsla. I stort sett i hela mitt liv har jag haft klumpar av ångest i mage och bröst. När jag inte har haft det uppstår bara en stor tomhetskänsla. Alkohol motverkar båda tillstånden. Vad jag önskar man kunde känna sej värd något och kanske lite lycka emellanåt. Önskar dej allt gott!

Hej xx (mitt ex)
Jag vill ge dig ett brev till som sammanfattar mitt nuläge.
Som jag sa när vi träffades.
Jag är så oerhört tacksam att du öppnat upp mig på det sätt du gjort.
Bara genom att se och acceptera mig som jag varit och inte försökt förändra mig till någon annan.

Sett bortom den jag försökt vara för att vara till lags.
Sett bortom den Ullabulla som är stor och stark och alltid har försökt räcka till.
I panik för att annars inte räknas eller duga.

Det är en överlevnadsinstinkt i mig som är så stark eftersom min existens inte alls varit självklar för mig.
Jag har blivit borträknad och bortvald så många gånger så enda sättet för mig att känna mig säker är att ha kontrollen.
På mig själv,mitt känsloliv,och mina relationer.

Du lät mig inte ha kontrollen.
Varken på mig själv eller på dig.
Du tog ifrån mig mina redskap och lämnade mig blottad och ibland försvarslös.
Jag blev rädd och sprang och gömde mig istället för att orka eller våga stå kvar i mig själv.
Jag trodde inte att jag skulle hålla

Och det gjorde jag inte heller.Jag har under den här tiden sakta gått sönder utifrån och in.
Det var nödvändigt,och det var dags.

Jag känner för första gången på många år mina innersta känslor istället för att försöka förhandla eller tänka bort dom.
Och det gör ont,något alldeles hemskt men jag vågar stå kvar nu.
I detta,de misstag jag gjort. De fel jag begått eller som begåtts mot mig.

Jag går här nu och grejjar med målning av garderober,omflytt av möbler och försöker skapa ny ordning i mitt eget liv.
Som baserar sig på mig och det jag behöver.
Det är för mig enda sättet för att kunna ta emot en annan människa i mitt liv.
Klarar jag inte den resan så kan jag inte leva i en fullvärdig relation som jag innerst inne vill ha.

Du visade mig glimtar av det livet.

Tycker väldigt mycket om dig och hoppas du har det fint därborta.

I lördags blev det en kasse finöl. Bestämt mig för att inte säga ngt om det. Han vill gärna att jag ska dricka och vill prata om ölen. Han var på väldigt gott humör men förmanade mig noga om att inte komma med någon som helst kommentar om hans drickande. Han somnade kl 22 i soffan. Hörde nu på morgonen att han öppnade en öl. Han är i alla fall på gott humör.

Du är också fin! Men vet du, det är bara att ta nya tag, man trillar dit, men idag är det en ny dag, gårdagen kan du inte leva om. Idag är det nyktert! Vilken härlig vårsol det är idag då!! 6 månader! Det är ju fantastiskt, var glad och nöjd med dig själv!

Om jag aldrig hittar den får jag väl helt enkelt knyta nävarna dag för dag då.
Gillar inte att beroendehjärnan vaknat. Men om detta nu är verkligheten får jag anpassa mig efter den.
Planerade in cykelpass i går för jag har varit sårbar i veckan och var osäker på mig själv. Nu är det söndag morgon. Faran är över för denna gång, men eftersom jag har ledig förmiddag på tisdag och är ledig onsdag behöver jag lägga upp en plan inför imorgon. Känner jag mr Hyde rätt kommer han ta chansen efter ett nätverksmöte angående min dotter imorgon eftermiddag. Det hålls lämpligt nog hundra meter från systemet också. Så här kommer snacket gå i mitt huvud: "Två dagar är ok. Jag kommer inte fortsätta." Sedan går jag in på systemet och tänker välja en halvflaska till två dagar för att det inte ska bli någon märkbar fylla. Väl där kommer jag ta en helflaska för att inte riskera att det blir för lite. Meningen är ju att jag ska bli tillräckligt bedövad, annars är det ju ingen idé. En kvarting i eftermiddag och en imorgon. Sedan upp på spåret som om ingenting hänt.
Tror jag det!
För jag kommer klara det galant. Jag kommer att må förträffligt. Jag kommer att vilja göra det igen. Kanske redan till helgen? Ja, varför inte. Bäst att passa på innan tävlingssäsongen börjar, eller hur? Mönstret från januari upprepas. Kanske kan jag till och med överträffa mig själv. Varför inte en hela om dagen när jag ändå håller på? Kanske kan ha en i bilen så jag kan ha själva drickandet avklarat innan jag kommer hem, hälla i mig det under sista halvmilen skogen där det inte finns kontroller, spar lite tid...finns ju många varianter jag inte provat än. Kul att exprimentera lite, se hur långt jag kan gå.
Fuck you, mr Hyde! Håll käften och göm dig bakom den sten du kom ifrån! Jag har fan inte tid med dig längre. Så bara HÅLL DIN JÄVLA KÄFT!
Sådärja. Nu visar vi vem som bestämmer. Skönt att vara pigg o utvilad. Idag blir det ett långt simpass och kanske en liten löprunda. Två böcker väntar på att bli lästa.
Våren är här!
Kram

Häll ut skiten nu istället för att hålla på med småskvättarna. Verkar som att allt fokus hamnar på alkohol för dig annars.

Tror också att det är bättre för din självkänsla om inte annat för att du från början bestämde att du skulle vara uttrappad när denna vecka var över.

Ta tjuren vid hornen och gör det nu! Ta hjälp från oss här inne! Du fixar det här!!!

Tog du bilen igår? Är det vitt som gäller idag?

Om du hällde ut det återstående vinet och lät ångesten komma. Finns det någon du kan tillbringa dagen och kvällen med?
Annars, långpromenader, hälsosam mat, allt som bidrar till att kroppen mår bättre. Där ingår inte vin.
Det låter som undvikande av obehagliga känslor är kärnan i problemet. Så länge du försöker döva dem kommer din känslohjärna fortsätta tro att de känslorna är farliga på riktigt och det bidrar till att rädslan ökar.
Förstår att du känner det starkt och att det plågar dig annars hade det ju varit lätt att leva med.
Se det som en ond cirkel. Beteenden, både inre såsom tankar och tolkningar av känslor och yttre såsom handlingar, förstärks av kortsiktig belöning. Om du svarar på det inre beteendet 'tolkning av obehag' såsom "abstinens -> farligt" och "ångest -> måste bort annars blir den outhärdlig" med att försöka ta bort obehaget och du får belöningen "det går bort genom att dricka lite vin" nappar hjärnan direkt på det. Beteendet förstärks.
På lång sikt lär sig hjärnan att ångest är farligt och att vin hjälper. Den lär sig också att du på egen hand inte klarar av att bara ha ångesten för den har inte fått det bevisat. Det är först när du bevisar för hjärnan att "se där, jag överlevde fast det kändes som jag skulle gå under" som omlärning kan ske. Och för varje tillfälle du klarar av stärks du i din egenmakt.
"Jag har ångest, det är obehagligt, jag tolkar det som fara, och jag kan ha känslan men ändå göra det som är långsiktigt bra för mig."
Tror du att du skulle våga prova?
Lycka till

Jag ska försöka svara så ofta jag kan.
Samtalskontakt IRL är ju det bästa, men börja här och nu med det forum du känner till.
Ett sådant uppvaknande genom en känslomässigt stark bild kan hjälpa dig om du hittar ett sätt att få kontakt med den i skarpt läge. Till att börja med, levandegör minnesbilden. Beskriv den ännu mer detaljerat för dig själv.
Du kunde se ditt minne från barndomen och koppla det till dig själv här och nu samt sätta ord på det.
Försök minnas hur du kände dig, som barn, när du såg honom. Hur kände du dig när han drack och mellan de gånger han var onykter?
Det kan vara känslomässigt starkt att försöka minnas. Men viktigt. De eventuella skuldkänslor du därmed får gentemot dina barn, den rädsla du kanske upplever när det gäller din nuvarande situation är viktiga budbärare. Låt de komma, undersök dem, tillåt dig känna dem fullt ut.
Kan du öven skapa en förståels för dig själv och ditt eget beteende? Förståelse är inte samma som bortförklaringar eller ursäkter.
Jag kan ta mig själv som ett exempel.
Mina ADHD-symptom och svårigheter att härbärgera känslor har nog varit mer skadliga för barnen än de få suparperioder som inträffat först de senaste två åren, så mina exempel handlar mer om beteende än just alkohol.
Min äldsta dotter mår inte så bra, och jag får skuldkänslor då jag kan se att mycket handlar om hur jag mött henne under småbarnsåren. Otålighet när hon varit ledsen, som resulterat i att jag blivit arg på henne om mina första försöka att trösta inte hjälpt. Oförmåga att fokusera längre stunder som sårat henne för jag inte lyssnat färdigt när hon ville berätta något. Oförutsägbarhet, snabba impulser där jag plötsligt stressat på henne (och även de andra barnen) att skynda sig, överdrivna raseriutbrott som skrämt henne... mm. Nu ser jag att det handlat om en oförmåga hos mig själv och att jag utifrån den gjort det jag kunnat. Skuldkänslorna finns kvar, för skadan är ju lika stor oavsett orsak, men skillnade är att jag förlåter mig själv och kan arbeta med de delar som brustit. Om jag inte vågat se bristerna av rädsla för skuldkänslorna kanske jag istället, som många föräldrar för tyvärr, lagt ansvaret och skulden på henne för att skydda mig mot smärtan. Det är långt mer skadligt än handlingarn i sig.

Du har upptäckt risken att dina barn får samma upplevelser som du i tid. Det gjorde förmodligen inte din pappa. Du kan vända "generationsförbannelsen" nu. Man bör veta att det är stort att vända ett sådant arv till det bättre. Och svårt. Ge dig själv det erkännandet. "Jag vill göra annorlunda, jag är inte min pappa"

Hur länge och hur mycket har du druckit det senaste? Kan du avbryta idag och göra dig av med all alkohol du har hemma?
Är din partner med på tåget? Kan hen stötta?

Kram

men jag tänker inte ge med mig. Han har vant sig vid att vi tillbringar en eller ett par timmar på för- och eftermiddagen med att röja i trädgården och han älskar det. Men det är söndag, det är sju grader kallt och jag har ingen lust. Så det lär bli en viljornas kamp hela dagen och jag måste medge att utgången är oviss. Det är en viljestark liten hund den där och jag är lättledd så måhända blir det en kompromiss, om temperaturen stiger lite till eftermiddagen hamnar vi kanske där ute i alla fall. Inte för att jag har något emot det, det finns mycket att göra och jag tycker det är härligt, men när det är kallt vill jag inte bli alltför svettig. Och svettig blir jag, jag har fått rota fram en extra mössa för den jag har på förmiddagen hinner inte torka tills eftermiddagspasset.

Jag har att göra inne också, just nu håller jag på och renoverar en taklampa som jag ska hänga upp i sovrummet. Här finns många gamla lampor som passar väldigt bra in i miljön. När jag flyttade in i lägenheten för fyra år sedan hade Det Stora Möbelvaruhuset extrapris på en plafond, åttio kronor inklusive LED-lampa, så jag köpte tio stycken och satte upp överallt. Praktiskt och billigt men inte särskilt stilfullt. Här uppe tänker jag annorlunda, jag har satt upp några av de där men de passar bara inte. Det ska vara den gamla sortens lampor, kandelaberliknande saker med tygskärmar, skomakarlampor, allt som har några år på nacken. Och sådana finns det en del av, hukande i skrymslen och vrår både här och där, de är bara inte i skick att hänga upp och koppla in direkt. Kärt besvär, det kommer att bli jättefint när jag är klar lagom till sommaren då lampor inte behövs.

Jag noterar att ett par av mina grannar inte har tagit ner juldekorationerna än. Det handlar om ljusslingor som fortfarande hänger längs taken, en liten utegran som fortfarande lyser vackert på morgnarna, ett härbre i vars fönster en adventsljusstake och en julstjärna lyser upp natten. Jag förstår dom, för många år sedan när den amerikanska seden att dekorera husen inför julen inte hade fått fäste i Sverige fick jag för mig att vara först. Jag hade haft barnen med mig i USA några gånger och dom tyckte det var jättehäftigt så jag köpte ljusslingor och satte igång. Sätta upp: kul. Ta ner: inte lika kul. De blev kvar till i mars och att reda upp härvan inför nästa jul var ett heldagsjobb för hela familjen. Två år hängde vi i, sedan beslutade vi gemensamt att det här med juldekorationer inte var för oss. Vi kallar det en protest mot den överkommersialiserade delen av julen, andra skulle nog kalla det lathet.

Ha en fin söndag allihop!

En regelbunden samtalskontakt vore bra. Så du får koll på vem du är och var du befinner dig. Här? och/ eller någon annanstans, tänker jag.

Hej.
Jag gillar den där tanken; alla val man gör känns som bra val i stunden. Tricket är att se bortom den korta belöningen.

Tror att det finns något däri som jag kan bygga på. Tror jag.

Hej vänner,
Liten uppdatering. Har inte varit här på ett tag - av en enda anledning. Är fullt tillbaka i gamla hjulspår igen. Dricker lite och måttligt till maten. Efter alla lagt sig sänker jag en flaska till och somnar framför teven; ja, ni ser trenden.

Missade att åka till jobbet i fredags. Bakis. "Jobbade hemma".

Nu är klockan 04:00 och jag vaknade precis i tv-soffan. Sned som en ostbåge och fortfarande packad.

Fick en deja vu till ett eget brandomsminne; jag brukade alltid hitta min far sovandes på fyllan framför teven som barn. Gjorde ibland misstaget att försöka väcka honom. Min pappa var inte så snäll när han var full.

Det är ett sånt där definierande barndomsminne som sitter och som jag till varje pris vill skydda mina barn ifrån.

Har haft en sån jäklarns tur hittills att jag vaknat först. Innan dom hittat mig. Hur länge kan jag räkna med detta?

Vet inte vad jag ska göra. Jag tror jag behöver någon att prata med.

Bra dag ! och kortare perioder av abstinens än tidigare .

40 cl vin idag Godnatt :)

30 cl imorrn ?

Oron finns kvar hos mig, när som helst kan ett återfall ske. Och då är det byebye med allt vad det innebär. Min tolerans är noll. Men jag tänker INTE kontrollera honom. Jag är inte hans morsa. Och jag behöver inte för att veta för jag märker direkt om han druckit.

Imorgon är en ny dag. ?

Korrigerar här att det körs med Afritt här nu. De där två han tog på torsdagen var a-fria de också, märkte jag sen senare kändes ju skönt att fatta det. Men är lite mallig jag orkade låta bli att kolla så noga då, märkte av en slump sen att tomburkarna var a-fria.

Men jag jobbar ännu med min medberoendeprocess. Ibland tror jag faktiskt han är längre med si a-fria process.

Jag som mamma verkarha problem att släppä kontrollen. Börjar nog bli bättre på det. Barnen undrar ju nog i viss mån, men han får bättre kontakt med dem nu. Typ om jag inte ringer upp barnen då man borde komma hem så gör han ju det.

Jag har också haft fullt upp annars nu, så har haft lätt att bara hålla mej till egna tidtabeller och strunta i sådant som ingen kommit skilt och kolla med mej. Annars har det ju varit jag som sprungit runt och kollat allas åsikter och synkroniserat tidtabeller och försökt lappa där det inte funkar. Nu bara konstaterar jag att jag går nu. Och om deras program krockar ber jag dem diskutera sinsemellan. Och det är sant, de kan det.

Enda som är riktigt illa nu är mitt och min mans förhållande då jag förhåller mej på samma sätt som han. Mina morgonrutiner och mitt jobb och mina hobbier står nu först på min lista. Har jag jobb som ska göras hemma, gör jag dem då alla är hemma, och då jag är ensam vilar jag och gör ingenting. Förut försökte jag sköta jobb och hushållssysslor då jag var ensam, för att kunna umgås med e andradå de var hemma. Om de glömmer göraläxor med pappa dånjag är borta får de fixa dem med pappa före läggdags, förut kom jag som en räddande ängel och försökte hjälpa.
Klart jag är med dem och hjälper till, men förutsatt att de ber just mej vara med. Och hushållsjobb gör jag just precis min andel, jag plockar inte undan sånt andra glömt eller torkar badrumsspeglar från andras kladd. Lämnar obäddat om mannen intebäddat fast han stidigt sist upö. Det är faktiskt skönt. Jag är inget städfreak, men lätt hänt jag snyggar till då jag ändå går förbi...

Väntar på Bångs bok på posten. Undrar om jag gör "rätt" eller fel. Öppna en ordentlig dialog borde jag nog. Me det är också en maktkamp här. De är vana jag talar, och de kan välja strunta i det. Äldsta barnet märker nlg saker inte funkar nu, och han tar ofta upp diskussioner. Mannen har väl så mycket stoltet att han inte vill. Eller alternativt tycker han det är bra vi inte diskuterar.

Men jag har slutat ställa upp som frivillig och obedd. Och genast då nån bara tipsar om att jag nu duger. Lite typ, tyvärr är jag upptagen idag, men vi kan kanske kolla nån tid nåt annat tag. Det är riktigt uppfriskande och lärorikt. Kanske är det en ytterlighet, jag tror mitt "riktiga jag" landar mellan det och medberoendet.

Godnatt!?