Senaste kommentarerna i forumet

19 vita dagar

Hej, har ni tips på bra ljudböcker att lyssna på, gällande alkohol ?

Är inte så mycket för att läsa, och lider av sömnsvårigheter, så är ljudböcker bra för mig.
Nyligen medlem på storytel men vet inte riktigt vad jag ska söka på.

I min familj pratade vi inte om min mammas drickande i flera år. Alla kände till smygsupandet, alla såg mamma allt från lite påverkad till riktigt full. Jag trodde i många år att jag vart den enda som märkte det. Jag mådde så dåligt över det, kände att jag ansvarade för mamma men inte förmådde göra något åt det.

När vi syskon sedan börjar prata om det insåg jag att vi alla hade sett. Det gjorde så ont, men vilken lättnad det var! Jag var inte ensam.

Det är svårt! Så oerhört svårt. Men som ett barn till en alkoholist vill jag ändå förespråka att man pratar öppet om det. Det kan åtminstone lindra en del av alla tunga tankar och känslor som man bär med sig.

Lycka till!

Håller med om att varningsklockorna ringer högt... Det är en skadlig mängd han får i sig. Och han fattar inte att det är för mycket. Antar att kanske inte är så spännande att umgås med när han sänkt sina whiskey... Man behöver bara läsa härinne på beroendesidorna för att se hur alkoholintaget påverkar måendet. Han kanske inte upptäckt ännu hur mycket det påverkar, men troligtvis är han lite slö.., lite alkoholfixerad och inte så initiativrik. Fråga dig själv vad DU vill med ditt liv. Sitta bredvid och se honom bli trött av alkohol eller göra nåt roligare?

Ja välkommen hem! Fast jag hade gärna läst lite fler reseskildringar. Hoppas hunden blir glad.

Jag skulle lyssna på det som din inre känsla redan signalerat. Du har identifierat och reagerat på hur din kille dricker, och har nog svaret på om du tycker det är för mycket eller ej.
Av egen erfarenhet så skulle jag absolut inte flytta ihop med den mannen.
Ni kan ju fortfarande vara ett par, och om han frågar varför du inte vill bli sambo, då svarar du helt ärligt det du sett och reagerat på i fråga om hans alkoholvanor.
Det är ett helvete att bo ihop med någon som dricker mer än vad man själv kan stå ut med!

Jag har erfarenhet från en missbruksrelation även om det var länge sedan nu. Jag trodde att det skulle lösa sig och att jag kunde få min dåvarande sambo att dricka mindre. Inte en chans om hon inte ville själv, och hon ville inte precis som din kille. Jag lämnade henne och du bör göra samma sak.
Jag tycker personligen att "nystart" ser lite för lätt på saken när det ringer så många varningsklockor. Din killes dagliga konsumtion är mycket hög och sannolikt kommer den att skada inre organ om den inte redan gjort det. Han påstår att han vill ha alkohol för smaken men att dra i sig tre whisky gör att vinet sedan inte smakar mycket (jag är själv vinintresserad). Han har klart deklarerat att han inte tänker dra ner vilket visar att alkoholen är viktigast i livet för honom. Det tydligaste tecknet på att han är beroende är att han går upp och dricker på natten. Det gör ingen som inte har abstinens och är allt annat än friskt. Läs andra trådar i anhörigforum, du är på väg in i samma situation. Gå medan du kan.

Du skriver så bra att du tar hand om DIG. Du har klarat det förut och jag hoppas du tycker att DU är VÄRD att klara det igen. Önskar verkligen att det blir som DU vill. Kram och kraft?

Att misslyckas är vägen att lyckas! Om du har misslyckats ett antal gånger med att nå ditt mål så är du på god väg . Det kan ta några återfall men återfallen spelar en viktig roll i processen. Du kan lära dig mer om dig själv. Ditt misslyckande är inget annat än en karta till ditt nya liv. Återfall är när du tappar kontrollen och känner hjälplöshet över ditt beteende inte när du tar ett planerat intag.
Tänk efter vad du behöver, support, en kurs, inspiration eller en belöning. I dag har du en ny chans till ditt nya liv!
Skapa en positiv målbild, byt ordet måste mot kan eller vill.

Ja nu har jag sammanfattat lektion ett i KBT och det behöver sjunka in!

... är att jag och sambon "sitter ihop" så mycket. Jag älskar honom, fixar inte att vara utan honom. Nu kommer det här beslutet - att lägga av. Jag vet ju inte vad han tänker? Jag kan inte tvinga honom att sluta, jag kan bara bry mig om mig själv. Och tänk om han bara fortsätter? Då står jag där i en medberoendegrej och kämpar för min egen nykterhet samtidigt. Just nu orkar jag inte prata med honom om det, jag mår för dåligt. Ska köra min egen grej och sen prata med honom - på riktigt tänkte jag - efter att jag varit på alkoholmottagningen, när jag "fått ihop mig själv" lite mer. Så destruktivt det här blev ? Så urbota sorgligt och patetiskt. MEN, det är inte kört, jag vet ju av egen erfarenhet. Kanske var denna förbannade tandvärk en gåva, något som verkligen fått mig att tänka till. Ringer redan imorgon och bokar tid till måndag. Återkommer med hur det gått.

Att orka är att börja med sig själv. Jag tänkte o tänker då inget i min situation är löst på något sätt, vad vill jag med mitt liv vad får mig att må bra? Det bästa var att sätta mig själv i focus gå till Al-Anon och inte vänta o göra det sedan. Första mötet var tufft jag var lessen men när jag gick ut därifrån kände jag mig genast starkare. Jag går en gång i veckan i samma grupp. Programmet är översatt från engelska är från början i från Amerika därför näms Gud ofta men det är inte ett religiöst program utan man får komma precis som man är o tro på vad man vill. Du gör upp planer för dig delar dina tankar med andra i samma sits. Man är där för samma sak att hitta tillbaka till sig själv o det liv man saknat o vill leva. Gå in på deras hemsida så hittar man litteratur som går att beställa. En dag intaget så kommer några dagar faktiskt vara bra. Kram

Hej falma 4 och välkommen , här hittar du stöd o råd och kan skriva av dig. Jag behövde oxå hjälp att sluta, det satt långt inne, men nu är jag glad o lättad att jag gjorde det.det kommer snart bli bättre, när du kommit över den första tröskeln, abstinensen. Stödkram

... tycker jag nog inte om mig själv alls ? Men jag ska nog baske mig återvinna respekten för mig själv! Efter ett och ett halvt år nykter vet jag att jag kan! Och jag vill verkligen ändra på saker nu. Tack för svar. Kram

Skriv hur det går.
Vad BRA att du skriver detta!
Är det nu du börjar tycka om dig själv, börjar leva?

Hej Carolina. Svårt att ge tips och råd. Det bästa rådet jag kan ge dig är att lyssna på dig själv. Det som allt måste börja med är att man inser att man har ett problem, och att du skrev här bekräftar det och är nog det bästa du kunde gjort. För mig så har denna sida varit ett sjukt stort stöd för att orka stå emot när det känts helt omöjligt att fixa det själv. Svårt att få "normala" människor att förstå vad man går igenom..Här förstår ALLA. Så fortsätt och skriv hur du känner så kommer du få många uppmuntrande tillrop och stöd på vägen. Sen är det "bara" att kämpa. Som sagt..det viktigaste är att man inte lurar sig själv. Svårt ja. Man har ju så länge gjort självmål på sig själv och trott att man kommit undan med det..men när man till sist står där och inser vad som hänt..jo jag vet hur det känns. Ensam är verkligen inte stark i alla lägen. Önskar dig Lycka till i din kamp!

/Mic

Tar till oss, tar till oss!

Li-Lo
Alkoholhjälpen

....hur gör man för att lämna kaoset och alkoholen. Jag hatar!!!! alkohol och kommer aldrig förstå den........

Hej, tack för omtanken! Jo det är ok även om jag har en huvudvärk från helvetet. Kanske abstinens men kan säkert vara sömnbrist, hade svårt att somna och hade en såndär ytlig sömn man har när man "tänder av". Annars är humöret på topp och jag känner mig på nåt konstigt sätt lättad. Jag ska inte tillbaka, jag ska inte må såhär igen. Sitter och funderar på triggers och förutom de där klassiska (fredag kväll, fest etc) så är en stor sådan för mig hemvägen från jobbet. Jobbar utomlands och på tågstationen säljs det väldigt god öl överallt. Denna plats är ju inte direkt något jag kan undvika, så jag har en chans varje dag att visa mig själv att jag kan avstå. Jag behöver inte vänta tills nästa helg ?. Dessutom kommer första eldprovet redan nu i helgen när jag får långväga gäster från Sverige... De kommer nog vara inställda på fest. Men jag SKA stå emot och komma ihåg att jag inte kan ta "en öl". Så fort den är intagen kör alkoholdjävulen ofelbart över mig som ett godståg.

Hur har du det i dag?

När man är helt ny här och vill starta en ny egen tråd, samt börja kommentera, är det svårt att veta hur man kommer i gång.
Det blir lite "trial-and-error" med en hel del osäkerhet och frustration.
Ofta är man i ett sådant dåligt allmäntillstånd när man börjar söka hjälp här, att man inte har det vanliga tålamodet och orken.

Det som saknas är någon enkel handledning, "så kommer du igång"-hjälp. Vad betyder olika knappar/fält som man ska klicka på, t.ex. vad
är skillnaden mellan "besvara" och "Lägg till kommentar.

De frågor som jag skrev till support den 2:a juni, är ännu inte besvarade.

Håller med om att det är ett meningsfullt och fantastiskt forum. Det har hjälpt många, inklusive mig.

Vänliga hälsningar
Pi31415

... hem igen, heueh.

om knappt 24 timmar är jag hemma. Det var varit en resa i nostalgins tecken, de platser jag har varit på är ställen jag har tillbringat mycket tid på under åren som gått. Här, där jag är nu, tillbringade jag ett par månader för femton år sedan. Jag råkade vara utanför Philadelphia den elfte september, bara ett par mil från platsen där ett av planen kraschade. All flygtrafik stannade, länge, och jag hade ingen aning om vad jag skulle göra, så jag chansade och körde hit ner och frågade om dom hade något jobb åt mig. Det hade dom, så ända tills det gick att flyga igen var jag en genuin amerikansk knegare.

Det har dykt upp många minnen under den här veckan, en del negativa; som när det blev problem med en maskin en natt och dom ringde mig för att komma in och fixa den. Jag var för full för att köra, så nattportieren på hotellet skjutsade in mig. Jag fick många fundersamma blickar på mig efter det, men ingen sade något och själv höll jag mig i skinnet ett bra tag. Det finns också många trevliga minnen, som den gången barnen var med och vi hälsade på en god vän som bodde bara ett par timmars resa söderut. Hans son var polis och barnen fick följa med i polisbilen några timmar en dag. Dom pratade om det i ett år efteråt. Eller när vi fick följa med en kollega ut på sjön och lära oss åka vattenskidor. Visst har jag varit alkoholist under lång tid, men allt har inte varit nattsvart. Tack och lov för det.

Ha en härlig dag!

Vore inte det lagen om alltings helvete? Nä, förlåt, man ska kanske inte skoja om sånt här. Hur som helst är det intressant. Och du, Heddali, som känner att du kan hänföra dig till den andra gruppen. Var är du, förresten?

Och så har vi dig då, Muris. HEEEEJ!
Den här förändringen av hjärnan som blir rimmar lite illa med det faktum att hjärnan är plastisk. Men om man tänker på det ett steg till så är det kanske inte så underligt. Vad händer med ett stycke trä som anfalls av termiter? Jo, det blir ju ... eh, maskätet. Tar man bort termiterna så är träbiten fortfarande maskäten, det handlar inte om nån reversibel process. Annat är det kanske om man hjärntränar sig till nya spår. Men hur kan man träna sig till nya spår annat än att avhålla sig från termitangrepp? Ah, låter nog vetenskapen finna svar på den frågan...

Missbruksbeteende. Nä, det är liksom ingen hejd. Mat och alkohol, det har varit mina olympiska grenar. Världsbäst. Ingen av mina föräldrar var fet, inte kraftig en gång. Och så kommer jag. Men kanske blev jag en produkt av min uppväxt. Jag har aldrig sett med logiska ögon på mina erfarenheter. Att dom skulle satt spår på nåt sätt. Men förstås har dom det. Kanske är det först nu jag på riktigt kan närma mig vad som hänt. Faderskapet, han dog när jag var i femtonårsåldern. Och hans drickande - jag minns med vilken helig vrede jag hittade dom små snapsglasen bakom kaffebryggaren och gömda i skafferiet, hörde ljudet av en kork som sakta skruvades upp och igen. Den där vreden kunde inte få nåt utlopp eftersom jag från tidig ålder lärde mig att vara rädd för min far. Och när han dog, ja, då var det inte en far jag förlorade. Det var en komplicerad, förbittrad människa som jag aldrig lärt känna och som jag aldrig känt mig riktigt bekväm med.

Nu är det ett och ett halvt år sen jag lämnade alkoholen därhän. Alla fyllor jag sluppit vid det här laget. All ångest, alla skador, all allsköns jäkla skit jag inte behövt befatta mig med. Vet ni? En sådan välsignelse. En sådan lättnad. Ett sånt vackert lyft.

Vägen är måhända inte enkel. För mig var den lång och mödosam. Men vad som däremot är enkelt, och sant, är detta: Vi kan.

... för relationen när man som alkoholist ljuger för att dölja sitt drickande. Det är ett sånt starkt fundament, detta att man ska kunna lita på sin partner. När det inte går plogas en helt ny väg upp, kantad av förakt och osäkerhet och ilska och allsköns elände. Och allt detta förtär och förgör. Och samtidigt förstår jag ljugandets funktion. Eller att inte berätta. Eftersom det är så, SÅÅÅ, av vikt att få i sig alkoholen och man skäms. Så man ljuger - och skäms ännu mer och föraktar sig själv ännu mer. Eftersom man vill vara bättre än så här.

Vilket viktigt beslut du tagit! Bra att du är här, här finns gott om empati.
Hoppas ditt besök gick bra.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpne