Senaste kommentarerna i forumet

Antabus är ett avvänjningsmedel vid alkoholberoende.

Om du dricker alkohol när du tagit Antabus uppstår en rad mycket obehagliga symtom som kraftig rodnad i ansiktet, dunkande huvudvärk, hjärtklappning, illamående, kräkningar och känsla av andnöd.

Dessa symtom kan uppträda även efter små mängder alkohol. Därför ska du undvika alla former av alkohol, även t.ex. likörpraliner och vissa flytande hostmediciner och vitaminlösningar, som innehåller alkohol.

Om du dricker större mängder alkohol när du tagit Antabus kan följderna bli mycket allvarliga. Du kan bli medvetslös och behöva sjukvård.

(Taget från Fass)

frustrationen och svårigheterna att leva kvar i något som man egentligen kanske borde lämna är just lögnerna.
Visst är det så att den som dricker ensam ska bära ansvaret,konsekvenserna osv av det.
Men om man har en överenskommelse om att det är nolltolerans som gäller så blir det väldigt svårt både som partner och den drickande att hantera när nederlag kommer.

Jag förstår att det för den som dricker är lättare att liksom mörka det hela,ta nya tag och smussla undan sanningen att det inte gick som man hade tänkt.
Men då har man också börjat bygga upp en alternativ verklighet som inte är riktigt sann.
Eller rättare sagt,den alternativa sanningen som man inte längre lever i är den sanna och den som man låtsas leva i är osann. För det är ju bara du som dricker som vet. Den som lever på sidan kan ju aldrig veta och det är just denna ovisshet och dessa lögner som förgör en inifrån och ut.

Inte drickandet i sig.
Det är ju en sjukdom,inte något som man som människa bestämt sig för är så himla bra.
Har det kommit till ultimatum eller egen insikt så har man ju en vilja att förändra sitt drickande.

Sen kommer då beroendet och sjukdomen ikapp och trixar med en så att man börjar jiddra med sanningen.
Antingen klarar man att hålla sig nykter,eller inte.
Antingen ljuger man för sin partner eller inte.
Valet är återigen upp till både den som dricker och den som lever på sidan om.

Ju renare och rakare man kan hålla kommunikationen,desto mer skuldfri tror jag den kan bli.
Men det är jag som tycker så ,som kan och vet allt :)

Börjar känna mig tjatig som påpekar varenda gång han dricker, men han tycker jag är känslig. Oftast börjar det direkt efter jobbet och många gånger han han tagit för givet att jag ska köra om vi ska iväg senare, eller många gånger dagen efter då han känner sig seg. Känns som det hamnar mycket ansvar på mig som jag inte vill ha. Han tycker inte han blir så påverkad men jag tycker han både är mer glömsk och ser mer sliten ut på bara ett år. Dessutom är det kärft ekonomiskt och känns som ett alkohol konto på runt 50-100 varje dag blir väldigt jobbigt i längden, när jag själv väljer att dricka vatten och håller i varenda krona...

Kul att höra :)
Hur mår du idag?

Det låter som att du uppmärksammat att den partner du träffat under två år dricker ganska stora mängder alkohol. Ett beslut att avsluta en relation är sällan lätt och du har funderat på det här ett tag. Det är bara du som vet vad du vill ha i en relation och inte.

Ibland kan det vara fördelaktigt att inte tänka i form av etiketter, ord som "alkoholist" är svårt då det inte är en diagnos eller ens ett ord som betyder lika för alla.

Vad jag skulle vilja säga här är att utifrån det du skriver låter det som att din partner får i sig stora mängder alkohol ofta. Sannolikt har han ett beroende eller är på väg att utveckla ett, vad det eventuellt betyder för dig är som sagt bara du som kan ta ställning till. Beroende är en tuff sjukdom som kan behandlas när personen är redo för det. Att sköta sitt jobb och inte vara otrevlig har inget med ett eventuellt beroende att göra. Kolla gärna våra faktablad, där finns info som kanske kan klargöra en del för dig.

Jag hoppas att du får de "svar" och stöd du behöver för att känna dig trygg i ditt beslut.

varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen

"Snälla mamma, sluta dricka!" köpte vi på Bokbörsen, ett antikvariat på nätet för 40:- inbunden, ny! Den verkar vara slut i övriga handeln.
hälsar Dion(ysa)

Ja, håller med Ulla-Bulla på sätt och vis om att berätta ändå. jag har en vilja att hålla mig nykter. Jag håller mig nykter. Jag pratar öppet med sambon om beroendet, MEN jag berättar inte om jag snubblar. Ljuger inte heller om han skulle märka det. Jag tar ansvaret. Det var så jag menade inte det beteende som finns på anhörigsidorna där man genom lögnerna och beteendet lägger ansvaret på den man lever med.

Låter som jag har liknande sits hemma, min nyktra man är underbar men den påverkade en helt annan som jag avskyr! Jag har flera gånger ställt ultimatum, alkoholen eller oss. Det går bra ett tag sen börjar smygdrickandet igen. Vet inte hur jag ska orka bryta upp, hur gör man? Vart hittar man styrkan? Jag är helt slut! Stor kram!

Dag 54 torsdag idag. Tänka på att inte träna för hårt och minska godis.

Jag från andra sidan kunde aldrig lära mig hantera lögnerna. Återfallen,det fåniga grälet i fyllan kunde jag klara.
Men inte lögnerna.
Dessutom bygger lögnerna upp en mur. Du skapade dig själv en frizon där du kunde dricka.
Vad säger att du inte kan skapa den igen?
Då har du vid två tillfällen ljugit för din man som tror att allt är ok.
Berätta sanningen, ta smällen och hoppas att han har viljan att hålla dig i handen ett tag till.

jag kan inte heller börja experimentera och försöka bli någon slags måttlighetsdrickare. Jag skulle förr eller senare obönhörligen falla ner i det mörka träsket igen. Så som jag gjort två gånger tidigare efter långa nyktra perioder.

Så för mig är enda alternativet att vara nykter. Och det är bra, för då mår jag bra och har hela tiden möjlighet att både göra och uppleva saker obedövad, samt har möjlighet att få uppleva de verkliga känslorna.

Alltså fortsätter jag att bygga på mitt nyktra liv precis som du Levande.

Så bra skrivet. Jag vill tacka alla här på forumet att ni delar erabtankar. Det är skönt att läsa att jag inte är ensam i livet med att klara av att förändra mitt beteende.

Efter att ha sovit rätt kasst känns det iallafall bättre. Jag känner mig fast besluten. Så dåligt som jag har mått vill jag aldrig må igen. Det är inte bara i den "akuta" bakfyllan jag mått dåligt -det har varit en bakgrundsångest som legat och pyrt hela tiden. De gånger jag hållt upp ett tag förut (typ en månad) har den ångesten nästan försvunnit helt. Jag har vetat det men ändå inte skippat alkoholen. Helt sjukt. Tänk vad mycket intryck och dagar man har offrat. Nu ska jag tillbaka till den där känslan av lugn och självförtroende. Jag ska dit och förbi! Trevlig dag önskar jag er alla.

Håller med om att det är bra att skaka av sig ett återfall och börja om igen direkt och det verkar du ju klara. Sen att du ljög kan jag så väl förstå. Jag ljög/ljuger om mitt intag. Jag har å andra sidan också ibland mått dåligt över det. Ljuger av flera anledningar och den viktigaste är att ansvaret är mitt - berättar jag allt så delar vi ansvar plötsligt - jag är så jäkla omogen så att jag skulle kanske kunna dricka kanske av ren trots om nån försökte kontrollera. Kanske låter som (och är) en efterkonstruktion men jag har alltid varit sån. Jag reder upp jobbiga situationer först och berättar sen. Så lögner är inte alltid svart eller vitt för mig. Jag vet att det är fult att ljuga, men det finns också detta om var ansvaret och bördan hamnar. Ska man berätta om otrohet? Mitt svar är "inte nödvändigt vis" - bördan hamnar då hos den andra. Visst kan det vara skönt att berätta, men man ska då också vara medveten om att man i sanningen lämnar över ansvar och börda på nån annan. Och du valde att ljuga - fundera över varför och gör sen ett medvetet val om du ska berätta eller inte.

Vad är antabus?

Ja jag har funderat på att ta upp Antabus med honom, men är det något han måste äta livet ut? Jag vet att han aldrig mer kan smaka/dricka alkohol för gör han det så kommer det att drigga igång hans drickande igen och vi är tillbaka på ruta 1.

Du kan aldrig få din man att inse sitt problem till alkoholen. Det måste han inse själv tyvärr. Dock kan du få han att tänka efter men det har du ju provat med och han anser att det är ok att dricka. Tycker du ska googla på riskbruk och visa honom att han dricker mer än vad han borde och att han riskerar att hamna i missbruk. Ofta byter vi som har spritproblem ut spriten mot annat och sedan har vi alltid ursäkter till att dricka. Stress, ångest, jävligt hemma, dåligt väder..

Regn och mörkt, hade varit skönt att ligga kvar idag.
Men en skön stund innan dagen startar, skönt att ta en stund att samla sig.
Är inne i en period av stress när det gäller det mesta i livet, men spöket håller sig lugn och min nykterhet har varit stabil.
Funderar mycket över diskussionen som pågår om att lära sig ett bra förhållande till alkohol.
I mitt fall har jag dövat allt, ett inlärt beteende som jag ärvt från min mamma.
För mig skulle det vara en katastrof att börja experimentera, vid första krisen skulle jag falla ned i mörkret.
Min förälskelse att fly in i dimman gör att det inte finns några alternativ för mig.
Detta måste jag påminna mig om, fortsätta att jobba med mig själv och lära mig att hantera livet utan alkohol och flykt.
Skickar tankar till er alla som letar efter eran väg att hantera livet

Tack snälla Muräna! Känner att det ligger saker i det du skriver!

Jag är nog inne i en skör period nu. Vet inte varför det händer nu, men plötsligt tappar jag fokus på det jag gör, utan vidare, eller har gråten i halsen utan vidare.

Kanske ålderskris eller så dyker anledningen upp..

Tack och kram

Hej. Du verkar verkligen kämpa! Bra att du kommit till insikt att alkoholen suger!! Kanske låter hårt men jag är helt övertygad om att din sambo vet. Och många andra i din närmsta omgivning.
Prata med de som älskar dej . Berätta. Och döm dej inte för hårt. Kram

Det här kanske kan vara intressant att läsa...
http://touch.metro.se/nyheter/darfor-far-du-minnesluckor-nar-du-super-o…

... av dig att ta tag i det här. Visst är det konstigt att a kan smyga sig på och nästla sig in i livet så där.

Har du fått kontakt med beroendeenheten? Jag tid på ett sådant ställe snart. Har funderat på de tabletter nu nämner, som tar bort belöningssystemet. Men har inte bestämt strategi för framtiden än. Pausar a helt och hållet ett tag.

Har exakt samma problem som dig vilket ibland har försatt mig i väldigt negativa situationer.
Ibland "tål" jag fem öl och ibland vaknar jag upp utan att veta hur jag kom hem.
Jag har det inte i mig att känna att "nu räcker det, nu är det bra" och tyvärr resulterar det oftast i minnesluckor de gånger jag går ut.

Finns det någon bok som hjälpt någon att förstå lite mer eller komma vidare?

I min tråd, ska läsa dina skriverier i helgen och hör av mig sedan med mina reflektioner om vad du skriver!