Senaste kommentarerna i forumet

Du berättar att det finns saker du inte tror barnen vet och förstår och funderar på om du ska försöka berätta för dem. Kanske blir det så att han kommer in under tvångsvård, funderingar på hur det blir då med hus och hem. Du har det tufft och haft det tufft länge med minst sagt många saker att tänka på och göra, samtidigt.

Som flera här skriver ,barnen förstår nog mer än man tror. Skulle han inte ta emot hjälpen eller komma under vård till slut kommer de veta och förstå, oavsett när du vill prata med dem finns du där för dem som en trygg vuxen de vågar prata med.
Jag funderar över om det finns något i allt detta som kan hjälpa dig, om inte annat praktiskt, avlasta?

Hur ser stödet ut runt om dig, vänner, familj, professionella?

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen och Anhörigstödet

Oh nej, vilken tråkig fredag för dig! Men ha r lite samma här, han kom hem va ibbe i 10 min kanske o sen dess har han varit i garaget så ska också lägga mig snart!

Stor kram till dig InteMera, fy vad jag skulle vilja slå lite vett i din man ☹️️

Jag har så svårt att hålla tyst. Jag vill inte bli en martyr som lider i tysthet. Vill vara rak och ärlig. Min sambo är så överkänslig tycker jag. Tål ingen kritik fastän det är han som väljer att dricka el som i dagens fall tjata om att han vill dricka. Själv kan han slänga ur sig både det ena och andra av sårande kritik. Det är mkt sällan jag kritiserar honom i ngt annat som inte har med alkohol att göra.

Så kom han hem. Nykter. Mycket märkligt. Men det tog inte långa stunden förrän han försvann utan ett ljud ut till garaget. Går och lägger mig nu så hoppas jag slippa höra stapplandet senare ikväll när han kommer in igen, mer än en timme i garaget betyder alltid dricka. Imorgon flyttar hans son ut så det kan bli en större tycka synd om sig fylla bara för det misstänker jag.

Hoppas ni andra har en lugn och trevlig och framför allt nykter kväll!

Jag har själv svårt att hålla mej. Och förstås, eftersom det var hans ide så tycker man han kunde följa den.

Men sen å andra sidan, min man kom nog till insikt först då jag började påpeka om drickandet precis då han tog första och andra ölen, och berättade hur det kändes och vad den inverkar på och hur det känns att han ignorerar det. Jag gjorde det oberoende att barnen stod brevid, och hos mina föräldrar då de frågade om hur en fest gick. Då gick det inte att ignorera. Inte slutade han direkt, men kom till insikt och slutade i egen takt.

Så om man alltid varit tyst och nöjd skulle här lullas på och varit i ett mycket värre träsk. Så ibland behövs "mammaprat" men ansvaret skall se till se förstår ligger hos dem, trots man påpekar.

Idag tog jag ett gigantiskt steg. Jag hade ett samtal med min chef och erkände mitt problem med alkohol. Skrämmande nervöst men nödvändigt kände jag. Jag gör detta inte bara för mig utan även för min fru och mina tre barn. Slutar jag inte nu så kommer jag ej ha kvar dom. Är helt djävla slut nu, men samtidigt känns det bra. Jag skäms att säga att jag har prob med alkoholen, känns så tabu att säga. Är livrädd för att erkänna för fler, får panik på tanken att aldrig mer drick.

Jag tycker ju inte att jag kommer med pekpinnar eftersom han ju frågade mig. Dessutom var det ju hans egen idé att inte dricka denna helgen. Åh vad jag längtar bort när det är så här!

Risken att något av barnen väljer att inte förstå situationen finns. Barn ser och förstår mycket, men om döden talar vi vuxna ofta så kryptiskt att barnen kanske helt enkelt inte hänger med. Och när man dessutom inte vill tro på det man hör blir det lätt missförstånd.

Jag skulle vara väldigt tydlig, och sen trösta och finnas där. Och som bedrövadSambo säger förklara all den fakta som går att förklara. Och berätta hur man både kan älska och hata samma person. Och att det inte hjälper fast man skulle bli "världens snällaste barn" från och med idag, ingen magi kan få pappa att bli frisk. Och att det känns hemskt, och att man inte behöver glömma honom, men att det känns annorlunda senare. Att man lär sej leva med det. Och att ni alltid har varandra.

Och kom ihåg, barnen lär sej snabbt vad man inte får fråga... Så ibland kan det var bra att själv ta upp tabun, t.ex. att man kan hata sin älskade pappa för det att han lämnat en. Eller vara lite glad han dog, för då är det inga bråk mer.

Jag förlorade min bror som vuxen. Och en av mina första tankar var "vilket rådd det blir, ingen kommer att orka med nåt annat på ett tag", "nå nu får jag vara enda barnet(!!!)" och "och så fråntogs jag rätten att dö i bilolycka, cancer eller vad som hellst, för det skulle inte mina föräldrar orka med mer".

Den slinker man lätt i. Och hur gör man egentligen? Säger jag vill inte du dricker? Men hellst skulle man vilja den andra vaknade till det själv.

Jag har någon gång påpekat att eftersom barnen alltid borde ha en nykter vuxen i närheten, för att känna sej trygg och sådär praktiskt om något som kräver läkarbesök skulle hända, så betyder det att alltid om han dricker, så har jag "arbetsturen som ansvarig förälder" här hemma. Vilket ju inte är rimligt om det innefattar alla vardagar och helger. Eller överhuvudtaget utan att kolla, är det ok jag tar några öl ?(alltså jag undrar hur många här som verkligen kollar det med sin partner, jag känner ingen, ingen alkoholist i varje fall). Den resoneringen verkade han fatta.

Men jo, det där att bli kallad alkoholist är inte populärt... fast de kunde ju tänka efter själv, man kan ju använda nykter alkoholist bara beteendet var därefter.

Men om du är sjuk, borde han ju egentligen vara "ansvarig" (=nykter) ganska automatisk, fast det är det säkert få alkoholister som tänker.

Många vuxna frågar ju på fester "vem kör?" och så antas det det är helt klart och okej resten dricker hur mycket som hellst eller minst ett par glas. Två nycktra i samma bil är liksom inte okej...

Så tryckte på redigera, och kunde ju ändra på min text. Men inte ta bort alting, då sade den tomma fält inte duger. Därför bytte jag ut texten i stället. Jo verkar ju desperat... ;D

Trodde själv att jag var det ett tag. Men det gällde bara alkohol och först när jag väl var fast i missbruket. Rökat och snusat har jag gjort. Men det var väldigt måttligt. Förutom vid a-intag. Då rökte jag som en borstbindare, det är ju också vanligt. Är det inte många personer med ADHD- diagnos som är allt-eller inget typer? Även vid Bipolär-diagnos vanligt förekommande. Har en känsla av det i alla fall. AlkoDHyperD oavsett vilka metoder vi använder oss av för nykterheten så är det bra, bara det funkar..

?

Så otroligt hemskt alltihop. Får minnesbilder från min barndom med en pappa som alltid valde alkoholen framför sin familj. Han dog senare av leverskador, fast då var jag vuxen. Vad skulle jag sagt till mina barn? Jag skulle nog sagt sanningen, dvs att "er pappa kommer att dö snart eftersom han dricker för mycket alkohol och då blir levern så skadad att den slutar fungera, och då dör man." Sen hade jag försökt förklara vad levern gör i kroppen, och hur den skadas av alkohol. (Googla!) Vad deras pappa tycker om att barnen ska få veta eller inte hade jag struntat fullständigt i. Och det hade jag sagt till honom också. Dina barn och du kommer förstås att sörja massor, men finns ingen återvändo blir det en lättnad också. För alla.

Styrkekram ❤️

Jag började röka som 16-åring, hade smygrökt en del sedan jag var 12-13. Snusade och rökte samtidigt i flera år. När jag var 29 slutade jag med hjälp av nikotinplåster. Då hade jag redan kronisk bronkit, kedjerökte, var uppe och rökte även på nätterna. Jag är ju funtad så. Aldrig lagom.
Efter en överträningsperiod för två år sedan med hälseneskada och träningsförbud i några dagar (tränar annars ett eller två pass om dagen) blev jag rastlös på lunchen och fick ett infall. Om man skulle köpa lite snus...
Efter 17 nikotinfria år blev jag fast igen!
Till en början var det ju inte mer än 5-7 prillor om dagen, men ökade förstås snabbt. Är nu uppe i knappt en dosa av den starkaste sorten per dag. Det är så det kommer att bli med alkoholen också. Jag försöker se det och ta in fakta.
Men samtidigt finns det en annan farlig tanke. "Spelar det någon roll?"
När den tanken kommer är återfallet - eller nästa period om man ser det så - farligt nära.
När jag trots medvetenhet om konsekvenser, risker och hur det brukar gå till under hela processen ändå inte har tillräckligt med omsorg om mig själv eller vett att känna rädsla för att ens vilja stå emot. Som om mitt liv inte är så viktigt.
Så, tyvärr är det vita knogar som gäller just nu. Håller dem hårt som fan tills systemet stänger imorgon.
Det ska visst bli en solig dag. Om jag planerar in ett långt cykelpass mellan 10 och 14 redan nu. Bestämmer med några träningskompisar....så får det bli!

Härligt jobbat Hönapöna ☺❤

Att komma till insikt om sig själv, och sitt missbruk är viktigt. MM du vet ju vad konsekvensen blir för dig oavsett tabeller och tester. Jag kunde "sköta" mig dom flesta gånger med alkohol. Det spelar ingen roll. Konsekvensen av missbruket för min del var skam,skuld, ohälsa, närståendes dåliga mående. osv osv. Och som du skriver Pi 31415 att börja om denna procedur igen är inget jag vill...Det var smart Ellan att ha lappen med levervärden lätttillgänglig..

Har du inte provat så ska du nog !
Många som säger att det funkar .

Tror som du att medicin inte löser allt .

Min ångest har gått inåt och blivit fysisk , kommer ev testa Inderal som min doktor vill jag ska prova , Ska komma ur alkoholen först .

Nu börjar tjatet om att åka ner och köpa en nyutkommen ölsort.... Eftersom han frågar mig så säger jag ju nej. Han tjatar som ett barn och bygger upp en aggression. Jag ligger sjuk just nu och orkar verkligen inte med ngt bråk. Min sambo blir väldigt irriterad när jag nämner ordet alkoholist. Jag säger till honom att jag önskar ha en alkoholfri helg här hemma. Han säger att det känns som ett fängelse. Jag tycker inte alls om att ha den här mammarollen.

Kanon om det funkar med terapi för dej. Har aldrig testat så jag vet inte om det hade funkat på mej. Antidepressiva fungerar så där. Verkligen inget mirakelmedel

Tack Ellan ?

Jag dricker ju dessutom bara typ var 12:de vecka. Får MVG på alla
"är du alkoholist tester" för jag dricker ju i snitt mycket mindre än
normalsvensken. Som periodare är man liksom nykterist och alkoholist i
samma förpackning...

Så ibland anser min beroendehjärna att: - Nä jag är inte alkoholist.
Jag kan inte vara alkoholist. Senast igår så tänkte min
hjärna så...

Min terapeut frågade mig: Och hur tänker du då?

Jag sa som det var. - Jag tycker du pratar skit vid dom tillfällena.
Han skrattade högt och roat åt mitt utlägg.

Det är just den där tanken som måste kontrolleras.
Det var väl inte så farligt? Det var ju det. Det var kaos.
Det var panik. Kräkor. Blod. Det var på allvar.

Önskar att jag hade fotat mitt sista slagfält...........

ja det är grundproblemen man måste ta tag i , annars kommer man börja dricka igen för döva sig .

Hoppas på få terapi verkar vara på gång .
Annars måste jag nog bekosta ur egen ficka .

Har gått på antidepressiva vilket funkade först men gav mig en krasch i slutändan .
då jag vart mer känsloavtrubbad och manisk vilket utåt sett såg bra ut . förstod inte att de var dags byta medicin eller sluta med den .
Ledde till krasch till slut , kunde aldrig slappna av .

Tror mer på försöka lösa saker utan piller men får se , funkar inget annat så måste man väl prova nått .

Min hustru och min dotter kommer hem på söndag förmiddag så vi skall träffas en stund då. Det skall bli underbart. Så får jag lite tid att friskna till också.
Min mentor kommer hem hit på måndag så vi skall diskutera vad som blir bäst att göra här i framtiden. Jag skall tillbaka till mitt företag så snabbt som möjligt. Det är sporren just nu. Och såklart mina barn. Längtar så efter dem. Det känns så skönt att det finns människor runt omkring mig just nu även om jag är ensam hemma. Min "gamle" sponsor och den nya mentorn. Nya kontakter från AA-mötet igår. Mina syskon. Jag skall bara uthärda några dagar till tills den värsta abstinensen lagt sig. 35.5 timmar sen den sista ölen. Så jag är glad av att jag fattade rätt beslut igår natt.

Ingen aning, har själv funderat på hur man gör d...känner sig lite desperat när man skickar dubbelt *hahahah*

Hoppas ni andra får en lugn kväll, som jag även hoppas jag får....dock lite tveksam till d men vi får se! Tog första delen sv kvällen hos mina föräldrar så får vi ta resten när vi kommer hem!

Tänk att lilla jag kan inspirera någon annan genom att dela med mig av min resa. Jag blev helt varm i magen så TACK för den känslan.
Varma kramar!❤