Senaste kommentarerna i forumet

Hej! Jag känner igen mig så himla mycket av det du skriver. Är själv mamma till två söner, studerar till sjuksköterska också...Hur pinsamt är inte det. En sjuksköterska som ska främja hälsa som det så fint heter.
Jag har kommit till en punkt nu där jag måste sluta med alkoholen som jag använder för att döva det mänskliga lidandet.

Undrar egentligen hur lång tid det ska ta innan ademonen håller tyst på sig:-(e ju så tjatig och pockande. Man får vara på sin vakt och helt enkelt bestämma sig för o inte glömma bort ATT MAN INTE VILL HA A. Ha det bäst

Dag 8 utan nervgift, känns bättre i kroppen å knoppen. Önskar bara att jag kan hålla i nykterheten nu!

Det är en korridor som sträcker sig över mellersta USA och är lekplats för en stor del av de tornados som drabbar landet varje år. Där befinner jag mig nu, efter en förmiddags arbete igår flög jag vidare hit ner till de stora slätterna. Här finns det skyddsrum i alla offentliga byggnader, från flygplatser till hotell, tydligt utmärkta med stora skyltar. Det är ju inte lugnande precis, men om en av de stora skulle slå till så är det läge att ta den på allvar. Jag har haft tur hittills, jag har varit i de här krokarna många gånger men aldrig behövt sitta och huka under markytan.

Jag slarvade igår, jag hade mycket att hinna med så jag stressade mer än vad som är bra för mig, dessutom skippade jag lunchen. Det blev bara en smörgås på flygplatsen. Som ett brev på posten kom då sugen, flera stycken. De var av den där otäcka sorten som börjar ack så oskyldigt; låt oss sitta ner där borta, mitt för baren, visst ser det väl mysigt ut att sitta med en öl framför sig och titta på tv, en liten en kan ju inte skada, kom igen nu, var inte så tråkig... Jag kom på att det enklaste sättet att handskas med dom var som jag handskas med telefonförsäljare; jag säger bara nej tack, jag är inte intresserad och så lägger jag på luren. Jag ger mig inte in i några diskussioner över huvud taget, påbörjar man en konversation blir det så mycket svårare att slingra sig ur.

Det är gott med en V8. Då talar jag inte om bilmotorer, utan en grönsaksjuice som jag tror inte säljs i Sverige. Den är nyttig som attan, väldigt god, och brukade vara mitt förstaval som tillnyktringsdricka. Nu dricker jag den ändå, det är ett bra och bekvämt sätt att få i sig en massa saker som är bra för kroppen, framför allt när man är på resa och det blir lite si och så med kosthållningen. Jag tror jag ska starta en kampanj på facebook för att övertala Campbell att börja sälja den i Sverige.

Ha en bra dag allihop!

Hej världens finaste LenaN,

Din pappa var alkoholist? Jag har misstänkt det mellan raderna, men jag tror inte att du någonsin har skrivit det rakt ut. Det förklarar också kanske en del av hur du ser på dig själv...? Har ni kontakt idag? För han finns kvar va? Har han alltid varit det, så länge du minns? En alkoholiserad förälder sätter verkligen spår i sina barn... Vill du dela hur du tänker själv kring detta? Om inte, så har jag full förståelse för det, så klart.

Det du har klippt in ovan i #1360 är så otroligt bra! OM det är så, ja, då är det ju inte så konstigt att det inte går att dricka igen. OM det är så, då är det inte så konstigt att man hamnar på ruta 1 igen. Detta måste gälla alla typer av droger. Vet du, på något sätt blir jag nästan lycklig över det du skriver. Det är alltså inte konstigt att det inte funkar längre. Det är inte mig det är fel på, min karaktär, min vilja osv. Det har blivit fel i min hjärna och det rättar inte till sig, trots att tiden går. Befriande på något sätt. Om en stund kommer det kännas sorgligt, om jag känner mig själv. Men just nu - bara befriande. Det är ingen idé - lägg ner liksom. :-)

Hamnade jag själv i himlen efter första försöket? Jag tror det. Inte blev jag avskräckt i alla fall. Det tydligaste för min del är att jag aldrig haft någon naturlig botten. Aldrig någonsin. Jag har ALLTID, från första början, kört på fullt ös. Ingen avstängningsknapp liksom. Alltid blivit fullast, alltid druckit mest. Så här i retrospektiv, så har jag haft ett missbruksbeteende från första gången.

...hur man lyckas vända en text till dig, till att handla om mig själv... Ursäkta - kan någon lägga band på M?!

Ha en underbar dag, för underbar - det är vad du är. PUSS

Hej min vän,

Hur har du det och hur mår du?

Puss och kram i stora lass

Men hej Santorini! Vad roligt att du har skrivit lite! Och vad roligt att du verkar må fint. Ja, förutom smutskastningen som pågår förstås... Du, samla allt. Och då menar jag ALLT. Bokför tider, situationer, omständigheter och händelser. Man vet aldrig vart sådant här kan ta vägen. Inte för att skrämmas. Inte så. Men för att vara beredd. Bokför alltså och var noga med datum och tider. En "loggbok" är ett högt värderat bevismaterial. Jag hoppas att det inte kommer behövas och att allt lägger sig. Men för att vara på säkra sidan.

Skickar en bamsekram till dig och önskar dig allt gott!

Hej på dig,

Tack för ditt inlägg igår! Blev glad. :-)

Vad bra om du känner att du mår lite bättre. Det är väl jättebra. Men slarva inte med medicinen! Det blir bara konstigt om man inte håller en jämn nivå på tabletterna och börjar/slutar då som nu. Inte bra.

Fly landet? Men å så sköööönt! Nya Z är ju inte fel, säger de som vet. Du kan inte hitta något läge lite längre bort? ;-) Vem vet, det kanske är dags att röra på sig. Nytt fordon har du på gång ser jag också. Med båt till Nya Z kanske...? Jag har alltid tänkt att det skulle vara härligt med Australien. Varit där och trivdes kanon, men fördelen med grannön är ju att det inte finns fullt lika många giftiga kryp där...! Men nu har en börjat känna sig gammal och vill egentligen inte alls flytta på sig längre. Barnen, åldrande föräldrar osv. Fast drömma kan man alltid göra. :-) Fast då kan man lika gärna drömma ordentligt - typ Fiji eller så!

Nä, nu babblar jag på bara. Önskar dig en fin dag!
Kram

han konstaterade att jag inte är alkoholist, men har alkoholproblem, han kunde inte hjälpa mig med Naltrexon, han sa att jag måste ringa beroendemottagningen själv.

Jag förklarade hur jag mår, sa att är det alkoholen som gör mig deppig, eller har jag en depression?
Han sa: Du måste sluta dricka för alltid, du har en depression (bara så där, kändes lite för enkelt?), och så skrev han ut nån medicin ,som gör att man mår piss de 2 första veckorna, och mot det fick jag lugnande, typ valium. (medicin mot biverkningar av en annan medicin??) han fråga om jag ville bli sjukskriven och hur länge, veckor, månader.... jag sa nej, för jag kände att jag inte riktigt fick den hjälp jag behöver.

Så jag ska kontakta beroendemottagningen, och be att få prova Naltrexon, för jag vill kunna dricka som förut/normalt, inte sluta helt.

Och jag beslutade mig för att INTE äta antidepressiva, för det var massa biverkningar + jag vet ju hur man gör för att må bra: Bra kost, motion, måttligt med alkohol, vara ute i naturen, vila, umgås med människor som ger en bra energi mm . Jag ville väl ha hjälp med att komma in på rätt spår igen, då jag känner mig så vilsen, men det hade varit så mycket bättre att få gå och prata med någon, så jag ska kolla upp det idag istället.
Den dagen jag ligger som en våt fläck hemma på golvet o känner att livet suger/är nattsvart då ska jag prova tabletterna, men inte förrän dess.

Jag tog mig själv i kragen i går, tränade med en kompis, och fick en sån energi-kick, så jag mådde så bra hela kvällen. Jag köpte hem en liten flaska vin, hade inget sug, snarare en vana..... och jag drack ett glas vin (inte hela flaskan!). Idag ska jag träna igen, och jag ska inte dricka en droppe ikväll.
Jag hoppas och tror att jag kan vända denna svacka själv ... men ska ändå ringa beroende-enheten, för det skulle vara skönt att få prova medicin som tar bort sug eller dämpar belöningssystemet.

Inte konstigt alls man tror att alla kan förändra sig. Människan lever på hoppet. För egen del har maken varit nykter i snart 7 veckor men varje vecka blir det diskussion att vilja bevisa att han kan dricka måttligt. I går var han på sitt första besök på Riddargatan Stockholm efter att leget på Maria Capio en fem dagar, för snart 7 veckor sedan. Ringer till mig o säger att trots överkonsumtion av alkohol i 17 år kan man visst lära sig att dricka måttligt. Han minns inte alls hur det varit för mig, semester ensam men det var ingen semester bara elaka mess konstiga samtal. I stället för att acceptera att läget är som det är, jag har sagt vi får se hur det blir i framtiden dvs underförstått hon kanske låter mig prova igen. Jag har aldrig sagt så. Jag flyttade hem på vilkoret att han inte börjar dricka igen. Att vi gemensamt måste ta hjälp gå o prata. Den största fokusen är vilka som vet att han är uthängd och jag säger att det är ingen som är förvånad över att det blev så här. Kanske kan vi rädda vårat 27 åriga äktenskap eller så går det inte. Jag tar en dag i taget. Vi har vuxna barn som förstår men vågar inte fråga sin pappa hur det går. Att du blivit utslängd skulle jag aldrig acceptera, mitt råd till dig är att rädda dig o din dotter.
Mitt krav för att fortsätta vår relation är att maken bokar samtal för oss att han äger det ansvaret. Att han respekterar att jag går på Al-Anon möten för anhöriga.
Att jag inte tänker dricka med honom igen.
Att jag kommer lämnar relationen om han väljer att börja dricka igen.
Det har varit tufft är tufft varje dag men jag vet att jag har rätt till ett normalt liv.
Stå på dig kram

Christoffer jag tror att det är naturligt att det blir lite bergbana över känslolivet, man omvärderar så mycket.
Är säkert en process vi skall igenom och acceptera att livet är så här.
Träningstanten tyckte att boken skickade rätt konstiga signaler och var väldigt focuserad på blodtryck och en väldigt ego människa. Att vissa kan dricka alkohol det är säkert möjligt för några det tror jag.
Men tror att vi lever i en tid där allt skall gå lätt, ät som vanligt och gå ned i vikt osv.
Tror att en bok ifrån en känd människa får många att pröva och kan förstöra för många.
Men som sagt tycker alla har rätt att välja sin väg, jag väljer denna vägen för det är lättast för mig.
Vill inte passa och begränsa mig själv resten av livet, just nu passar det mig bäst att sluta helt och slippa strider så ofta.
Önskar er alla en fin dag med kloka val för er väg

Hej Sisyfos, som du sett är jag tillbaka och tar upp kampen igen, tack för att du läser min tråd och kommenterar. Känner mig mer motiverad nu än dom föregående gångerna men kampen är ju fortfarande lång. Skönt att veta att det finns stöd här på forumet. Hoppas du får en underbar dag!

Ja visst är godis gott! Det är väl allt socker man nu inte får i sig via alkholen som gör att man blir lite mer sötsugen :). Hoppas du får en bra dag!

Bra där! Du har verkligen tagit stora steg! Fortsätt att dela med dig och skriv här. Det är både bra att skriva av sig och många som kan inspireras av dina ord. kämpa på!

Har ännu inte haft några som helst tankar på att gå till systemet dom här dagarna. Tankar om vin har fladdrat förbi förstås men inte så pass att jag skulle kunna ta något. Har ju nu druckit två glas vin på 10 dagar. Så lite var det längesen det var. Hon vill ju sluta helt, tänker ni.
Jo, vill och vill. Min högsta önskan är ju att kunna dricka måttligt, vilket betyder 2 glas vin på fredagen och 2 glas vin på lördagen. Vilket är en utopisk önskan. Nu lyckades jag ju fixa det den här helgen så det känns som en liten seger. Men jag vet ju hur det kan bli om jag inte passar mig. Kräver en jäkla självkontroll vilken jag inte har men med mina piller verkar det att gå lite lättare. Men vad kommer hända sen då? Det är en så skör is jag går på, jag vet. Har skrivit det många gånger förr...

jag har just varit hos läkare :) fick som sagt remiss skickad till kurator och därifrån kommer vi ta itu med mina missbruks problem och medecinering. jag känner så starkt att jag inte har något mer val. det känns som om alkoholen förstör allt i hela mitt liv, problemet är ju med den att det är så himla kul med den också och ett invant beteende sen så många år tillbaka- jag har aldrgi tålt den den har alltid förstört mitt liv. jag är den soprten som är en partyprinsessa, ingen fysiskt behov men det känn ändå som om jag kommer närmare och närmare den sorten med. jag tappar kontrollen och spränger huvudet i bitar, får minnesluckor tappar omdömet sårar människor omkring mej tappar bort saker slår sönder saker skriker högst av alla festar senast eller däckar avslagen på en märklig plats. beter mej personlighetsförändrat. jag vet att alla kommer bli glada om jag slutar att dricka.
vill dock lära mej att gå ut ändå med alkoholfria alternativ för jag älskar att festa! vet att vissa klarar det så jag får se vart jag hamnar. en nykter värld vore det enda rätta, det kommer bli så jävla svårt bara men för första gången kan jag se hur illa det är med mej, hur saker hänger ihop och hur viktigt det är att jag slutar. jag kan till och med föreäställa mej själv i mitt nya nyktra liv, se vad jag ska göra istället, träna massor och vara den lugna kärleksfulla människa jag är, men jag kan inte misslyckas mer det skule knäcka mej tror jag skulle kunna bli deprimerad på allvar. den här sidan gör mej väldiugt glad,alla verkar så himla stöttande, man känner sej på något vis normal här när man är helt galen i den verkliga världen.

ja viljan till att sluta finns verkligen känns som om bollen verkligen är i rullning nu, jag har aldrig sökt hjälp på riktigt utan bara försökt på egen hand, brukar ta ungefär 2-3 veckor innan den tanken släppts igen, men den här gången gör jag det för min egen skull inte för att min man tjatar på mej eller andra människor tycker det utan för att ajg verkligen inte vill må såhär så ofta längre jag vill heller inte skada andra människor mer och mina barn blir allt äldre... vill inte missa mer av deras uppväxt :(

Dag 52 tisdag, igår åt jag godis/socker. Blev så sugen bara. Idag blir det ingen godis eller sötsaker. Tänker på att sötsaker i form av godis, kakor och glass ska regleras. Typ lördagsgodis. Sen ska jag dricka mer vatten eftersom jag tränar nu. Annars allt gott faktiskt.

Ja, det är intressant och bra tycker jag med de här andra vägarna än att avhålla sig helt. Har ju hållit på med det i snart 1,5 år och har under den tiden haft ett "riktigt" återfall och det gick förvånansvärt fort att hamna i ett mycket osunt drickande när jag väl öppnade dörren. Det gick också rätt snabbt att komma tillbaka på rätt väg eftersom jag inte dricker officiellt hemma. För mig verkar Kjell- Olof ligga på en fortsatt alltför hög konsumtion och vara rätt fixerad vid a. Frun med för den delen. Jag är uppriktigt rädd för vad alkoholen gör med omdömet, men jag är inte heller beredd att avstå helt. Har kommit till en punkt där det känns som att jag har lämnat beroendet bakom mig, men jag vet att det inte riktigt är så. Jag hör till de som har jobbat mig till ett beroende med en dåres envishet och mycket träning. Det finns ju de här som har problem att drickandet går överstyr de gånger de dricker, men det har inte varit mitt problem. Dock så är det så att det ibland, nu när jag dricker så sällan, har funnits såna tillfällen, när jag verkligen vill fortsätta och säkert skulle göra det om jag kunde obemärkt. Det är ett beteende som jag inte hade förut. Tror faktiskt att jag kommer att behöva ägna mig åt livslång begränsning och reflektion. Å andra sidan så hade jag aldrig hamnat här om jag förstått hur farligt a är och reflekterat över drickandet i tid. I min värld var ju a inte en drog, men nu har jag en jäkla respekt för hur beroendet växer fram och vad alkoholen gör med oss. Tänker att jag inte vill ägna mig åt att räkna glas för att få i mig min veckoranson och "tillåta" mig. Vill inte ha a som belöning och medicin, utan som den där sociala drogen du beskriver. Men lätt är det inte. Det finns en längtan ibland särskilt när livet känns stressigt och när jag inte tränat.

Och mindre skönt att min hjärna tycker jag ska ta några glas vin, tre glas borde räcka för att sova?? Eller kanske två? Jag har ju faktist varit nykter över en månad!!
Hjärnan försöker verkligen den ger sig inte,, du har inget problem du var bara inne i period i ditt liv där du drack för mycket. Nu är du som förr igen du kan ta några glas och sen är det bra..

Icke sa Nicke

Men jag är vaken. Är nog som piggast nu och fram emot klockan 4?
Klockjävel ringer vid sju och jag ska gå upp ur en varm och god säng, ger mig attan på att det regnar också.
Äää skit samma, jag är nykter och det är underbart.
Så skönt att inte ha bondånger eller svettningar. Skönt att inte räkna deciliter och timmar när man sitter i bilen. Skönt att slippa ensliga vägar som tar längre tid.
Underbart att inte behöva tänka på om man glömt en flaska någonstans, så man måste åka tillbaka hem under rasten för att kontrollera. Ska ju nämnas att jag har tre mil till jobbet, och att detta hände frekvent?
tjipp tjipp?

Bra val med Antabus, när man inte litar på sig själv till hundra så finns det hjälpmedel.
Kämpa vidare, jag ligger någon dag före, hoppas att du håller dig nån dag bakom mig väldigt länge?

Läste just lite i Muränans tråd, och fick en ledtråd till min man, av Lena Nyman.

...så sorgligt att som liten faktiskt bli övergiven!

Det kan man bli på olika sätt...

Min man blev det också, rent fysiskt övergiven. Han är idag självständig och dominant, men vill dock inte gärna ge mig utrymme för något eget. Han vill göra saker tillsammans, om så det gäller att döda tiden. Jag vill dock inte döda tiden!

Så här långt fram på livets stig som vi är, vet jag inte om man bör kalla det personlighet eller skada i själslivet?

Själv har jag haft en skada i själslivet? som yttrat sig motsatt, som ett behov av att dra mig undan, vara självständig och må bra "på egna premisser" liksom. Det är satt ur spel nu.

Det knepiga kan vara att en av oss är så social/ utåtriktad/ vill vara så väldigt samman, och den andra (jag) tycker det är för intensivt och längtar efter helt ensamma stunder.

Han är visserligen ett stöd att ta sig ut och iväg, men kan samtidigt vara krävande i det.

Och jag hatar hans sätt att platta till mig ibland. Just då är jag redo att gå min egen väg igen!

Kanske är jag för känslig, för stolt, vet inte... Å andra sidan är vi ännu kvar tillsammans, så mer snarstucken har jag inte varit!

Ärligt talat är jag rädd att jag själv är den av oss som bär omkring på mest oläkta sår inombords. Jag är/blev en ensamvarg.

Tack för era inlägg, det är alltid trevligt med lite besök i tråden.
Har inte kollat mina värden då jag har lite hypokondri, jag har nämligen haft cancer i varje kroppsdel snart om du frågar mig?
Just nu är det bara sömnen och musklerna som spökar, därav mina korta depressioner tror jag? Får jag ordning på sömnen har jag nog vunnit mycket??
Jag äter magnesium och D-vitamin, ska även inhandla vitamin B12.
Jag kan igentligen inte klaga, jag mår nog väldigt bra jämfört med andra i samma båt,, förutom min helkroppscancer då da,
Men den tacklar jag nog också snart?

Jo men visst Santorini. Det var en kamp, nu i efterhand känns det liksom lite avlägset, nästan som det inte va jag...
Och Vilja lämnar spår, så trevligt. Vadå häller ut vin? Karlar i plural ☺ ojsan, Du menar att du hittat din sängvärmare inför vintern om jag fattar rätt? I dagarna beger jag mig av mot varmare breddgrader. Kunde inte motstå frestelsen utan blir helt enkelt tvungen att titta på ett krypin. Ett flyttbart sådant, ja vissa lär sig aldrig ? Så det blir en tid i rödvinsträsket, men det rör mig inte direkt. Sen ska jag hem och lägga på ett superryck med byket.

Ta vara på, och nykterheten!

//PP

Jag har följt dig en del. Nu blir jag glad när det går bra för dig. Vi har också katter och hund. Jag förstår om det känns jobbigt när hunden blev sjuk. Hoppas han/hon har blivit bättre. Vad bra att du har kommit på en del knep för att hålla dig nykter . Känslor och svallande hormoner kan vara nog så jobbigt. Livet är ju tufft ibland. Det är skönt när det börjar ordna upp sig. Ha det riktigt bra och kram på dig...