Senaste kommentarerna i forumet

Jag har beställt en liten trave med böcker om beroende i olika avseenden, återkommer så klart!

Skulle kunna tro det handlade om mig. Jag skulle ställa kravet att äta antabus för då kan han inte dricka. Medicinring eftersom han har en djupt rotad sjukdom som kallas alkoholism. Blir det tjafs om att ta medicinen ja då är det uppenbart vart han vill gå. Ni kan då få lugn och ro och hans chanser att förbli helnykterist ökar. Jo du läste rätt helnykterist för oss alkoholister kommer det aldrig att fungera att dricka normalt igen.

Bra kämpat. 17 dagar är ju kanonbra. Ett nytt nyktert hem låter vettigt. Kämpa på nu och var stark när det går ner.

Dag 53 onsdag och mår toppen. Inga sug eller tankar på alkohol finns. Är hungrig på att leva istället.

Linn, tack. Lite godis ibland mår man inte dåligt av. Chips och glas är andra favoriter när jag vill ha något gott.

Först tack till Jullan65 och Fredde..skönt med ett snabbt välkomnande,har läst båda era trådar.
Kämparglöd tillbaka till er båda.
Vi har väl alla vår ryggsäck med olika innehåll som gör att vi är här,en reflektion som jag gör är att i början är allt party party med A.
För att sen gå över till någon form av självmedicinering,mot ångest i vardagen.
För egen del började det för några år sen..Gick totalt in i väggen på jobbet(driver eget företag sedan 24 år tillbaka) kändes bara tomt och meningslöst,uppsökte vården och fick alla möjliga former av hjälp,medicin,samtalsterapi och div annat..Tyckte inte att något hjälpte.
Så jag har väl lallat runt och känt mig missnöjd med det mesta sen dess.
Dock druckit ganska normalt på helgerna..två-tre starköl fredag-lördag,lagom för att känna alkoholens positiva effekter i avslappnande syfte.
Men har inte varit någon jättekul person för min omgivning,mest likgiltig faktiskt.
Den stora käftsmällen kom i början av detta året,min sambo sen många år träffade en ny man och vi separerade..(fullt förståligt idag,var som sagt inte kul killen)
Strax därefter började min självmedicinering mot detta..A..funkade ju att dricka på vardagar oxå när man mår piss..eller hur.?
Har kört på hårt sen dess,fram till denna veckan..men känner att nu är det nog.
En liten fråga jag ställer mig,och givetvis kastar jag ut den till alla som kan tänkas ha svar eller synpunkter..
Har av läkare fått utskrivet både insomningstabletter och stesolid,känns som en hjälp när man ska lägga av med A.
Känner att man kanske fuskar lite,(torrfylla) man har ju helt uppenbart missbrukargenen i sig oavsett om det gäller A,tabletter eller snus.
Tacksam för feedback på detta..Vill ju inte göra sig själv en björntjänst,nu när man tar tag i detta.
Nog för nu..skulle kunna skriva en halv roman när man börjar...men ni måste ju orka läsa det oxå.

//Sludrick

Hej på er alla som gör detta till ett meningsfullt och fantastiskt forum. Vi tar till oss kritiken och arbetar för att lösa det! Vad hade ni behövt för att det skulle varit lättare för just er?

Tack för återkoppling!

Li-Lo
Alkoholhjälpen

Du har det riktigt svårt nu och går i ständig anspänning. Trots detta har du kraft att vända dig hit för stöd. Bra!

Utifrån din berättelse så verkar det som att socialtjänsten har uppmärksammats på grund av oro gällande hans dotter oftast betyder det att han kommer erbjudas stöd i sin föräldraroll om det visar sig behövas.

Du säger att du förnekat allvaret i hans drickande. Oavsett hur man ser på det så har du gjort mycket för att få ert liv att fungera vilket är en fin egenskap! Nu står du på en plats där du med tydlighet ser att det inte fått den effekt du önskat. En sorg naturligtvis. Jag hoppas att andra användares erfarenheter kan hjälpa dig att ta de beslut som känns bäst för dig och din dotter nu.

Igen, välkommen
Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Ja, här är vi alla lika under solen! Kampen pågår i oss själva men här kämpar man lite gemensamt med andra och det lindrar lite och ger hopp och tröst.

du beskiver så bra.. man fantiserar ihop en verklighet av vad ett glas vin gör för känlan.. men hur är verkligheten? den stämmer sällan överens, jag har iallafall lurat mej själv, för jag vet att jag alltid blir för full, eller är på väg att bli för full och om jag inte blir det kan jag nästan undra varför jag drack, vad var poängen, kunde ju ha druckit något utan alkohol? ja man tänker inte så i stunden men efteråt..

ler när jag läse rom din känsla och hur bra du verkar må utan den. för mej har det gått tre dagar och jag känner redan en liten sorg för framtiden, men som ni skriver, en dag i taget, jag tror du gör helt rätt kanske dumt att knycka hela framtiden i ett svep- en dag i taget, en period i taget, sen fortsätta med en dag i taget lycka till starka kvinna, jag hoppas jag kommit lika långt som dej snart <3

Jag har scrollat igenom och läst era inlägg här, så sjukt vad vi är lika i våra beteenden! Allt som skrivs om självbedrägeri och hur man bara går till bolaget utan att tänka och sedan vakna med svår ångest.. Det är ju jag! Har precis hittat denna sidan för inser ju själv att såhär kan man ju inte leva.

Och välkommen hit! Bra att du börjar skriva och läsa här, det är alltid en bra början i rätt riktning. Många av oss känner igen den där hopplösheten du känner. Man vill bara dra täcket över huvudet och vara kvar där för alltid. Tänk på att ruset du längtar efter är så kortvarigt, så kortvarigt. Smällen som kommer efter är inte värt det. Har hört och läst att suget avtar efter en halvtimme. Som att rida ut en våg. Ta en halvtimme i taget .. Vet inte hur din bakgrund ser ut men jag har själv sökt läkarhjälp och fått Naltrexon utskrivet som jag känner hjälper mig från suget nu iallafall. Har precis börjat ta dem men är tacksam för alla fina dagar jag känt utan det hemska suget och tankar kring alkoholen. Jag har ju kämpat under många år och trott att jag är på banan men halkat dit igen. Det är en tuff kamp vi för som har alkoholproblem det är helt klart men det lindrar lite att veta att man inte är ensam. Så skriv och läs här det är ett tips iallafall. Kram /P

Klokt att du kommit till insikt och gjort ett val till att välja bort eller minska ner på A:) Det är första steget i rätt riktning och till ett bättre mående:) Så kämpa på och hämta kraft här inne om du känner att viljan inte är på topp för det ger en kraft att fortsätta kämpa.Ha det gott:)

18 vita dagar:)

Du behöver inte be om ursäkt man skriver när man har tid och lust och ork:) Jag känner igen detta att stressen triggar igång suget på alkohol och att tankarna att dricka kommer som ett brev på posten. Det är då ens vilja testas på riktigt för tankarna snurrar runt i huvet och det blir en kamp inom en själv och det är inte lätt alla gånger.Vad bra att du tog beslutet att inte dricka det var starkt gjort av dig:) för klarar man det så känns det så bra inombords efteråt och man blir stolt över sig själv och man känner sig lite starkare för stunden i alla fall.Jag har själv kännt mig stressad och inte mått så bra dom sista veckorna men man är starkare än man tror för stressen och suget och alla negativa känslor går över efter ett tag och det hjälper inte att fly genom att dricka det blir bara en ond cirkel av allt till slut. Ja man måste försöka hitta andra sätt och nya sunda vanor som får en att må bra istället:)

Jag haller inte med Ursula pa detta. Visst verkar denna man dricka alldeles for mycket och det ser ju inte bra ut att dricka mitt i natten. Men har man sett en person med alkoholproblem har man inte sett alla. Alla ar olika, laser man alla historier i det andra forumet ar vi alla olika. Kan denna mannen hantera sitt drickande och inte bli "dum i huvudet" sa kanske han ocksa kan dra ner pa det eller kanske lagga av helt om ni har en bra konversation. Mannen borde defenitivt dra ner pa drickandet for sin egen halsa, men det ar ju samma som att en tjockis borde dra ner pa sitt sockerintag pga sin halsa.

Du står inför en stor förändring och tänker mycket på vad det kommer innebära att vara förälder. Du har länge uppmärksammat att du och din partner har olika syn på vad som är rimligt gällande alkohol men att det nu sätt på sin spets.

Det låter som att ni har en bra MVC som erbjuder samtal och du söker dig även hit, kloka steg. I inlägget undrar du vart din partner kan vända sig för att få eget stöd i att förändra sina alkoholvanor inför föräldraskapet och för att ta hand om sin hälsa. Hoppas andra användare har erfarenheter som du kan bli hjälpt av nu.

Kanske har din partner redan en kontakt inom vården, någon han litar på?

Fortsätt gärna att skriva här och berätta om hur det går för dig.

varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Välkommen och ett bra steg för att försöka vända på skutan. Är också 3-barns mamma som så många andra mammor som tar till vinet för att för stunden må lite bättre, koppla av lite mer. Är i början av min kamp och har hjälpt mig mycket att skriva här och läsa andras trådar. Det är aldrig försent att må bättre! Kram!

Hej Truls,
du gör helt rätt i att dra dig ur, ur min synvinkel. Din oroskänsla har visat dig rätt. Din killes alkoholvanor är ju helt åt skogen. Om han inte redan är fast så är det bara en tidsfråga, vad du beskriver. Och då menar jag, typ, om några minuter.
Ursula

i säng. Jag har nått den ålder nu då ingen förväntar sig att jag ska jobba, rent fysiskt. Jag ska stå lite vid sidan av och peka med hela handen, ge råd och anvisningar och bara vara till hands. Så blev det inte igår, vi var kort om folk, så för första gången på länge krälade jag på golvet, klättrade på ställningar och släpade på tunga maskindelar. Kontorsjobb är underskattade. Jag var helt ledbruten när jag sent omsider kom till hotellet, smutsig från topp till tå, genomsvettig och grundligt trött. Jag lade mig ner att vila, bara för en liten stund, och vaknade fullt påklädd klockan två på natten.

För några år sedan hade det sett annorlunda ut. Jag hade satt mig framför tv'n och börjat hinka i mig diverse brända och destillerade drycker, så småningom slocknat i fåtöljen och mått därefter när jag vaknade. Jag kan inte säga att jag hoppade ur sängen med ett hurrarop i dag precis, men jag mår helt ok och det känns inte som om jag just har överlevt ett möte med en ilsken elefant. Hur i själva h.e kunde jag leva så? Det är en gåta för mig hur jag i så många år till den grad kunde misshandla min kropp och mitt psyke och ändå vara vid liv idag. Jag kan bara säga att jag är oändligt tacksam för att jag har hittat ett bättre sätt att leva och har en chans att njuta av ytterligare några år av medveten tillvaro.

Det är helt upp till mig. Allt jag behöver göra är att hålla mig nykter, efter allt jag har utsatt min stackars lekamen för genom åren som gått är det det minsta jag kan göra för att kompensera. När jag hade min sju år långa period av nykterhet lyckades jag bibehålla minnet av ljummen amerikansk öl, den där smaken av ull i munnen som jag fick av den första klunken. Varje gång mina tankar började ta snedsteg så dök den där smaken upp. Jag kunde känna den rent fysiskt, även efter flera års nykterhet. Det var då, just nu letar jag fortfarande efter någon minnesbild som är stark nog att använda för en lång tid framöver.

Ha en fin dag alla!

Bra förslag där med att gå med på en vit vecka....

Är ju liksom inte lätt att få något gjort efter kl 17 då man ska ta sina glas.

Glad att du får känna dig lätt.

Hej liixz, det låter inget vidare tänker jag, även om jag oxå haft black outs flera ggr. Kan ju verkligen hända nåt farligt....olyckor osv. Äter du någon medicin, som kan påverka a negativt. Har du någon sjukdom, fysisk el psykisk?? Annars är väl rådet, drick endast lite, typ en öl eller två.

Om han gar upp mitt i natten for att ta ett glas sa later det ju valdigt orovackande. Jag tror nog du ska forsoka fa honom att dra ner pa det hela eller att sluta helt. Blir han full nar han dricker? Jag sjalv dricker mer an vad jag borde, ungefar lika mycket som du beskriver att din man dricker. Jag ser mig sjalv inte som alkoholist da jag inte far nagon fysisk absinens nar jag inte dricker, dock har jag ett riskbruk som storkonsument och forsoker dra ner pa det (vilket jag lyckats hyfsat bra med aven om det blir mer ibland). Jag personligen mar ju ocksa mycket batter om jag inte dricker alls, kanske du skulle forsoka fa honom att ga med pa en vit vecka till att borja med?

Har du en egen tråd man kan skriva i? Svarar i denna så länge. Jag är precis som du beskriver dig själv. Längtade alltid efter det där ruset. Ruset som på kort sikt var underbart men som på lång sikt bara förstörde. Testade att ha många och långa vita perioder för att sen tro mig kunna dricka måttligt igen. Funkar kanske ett tag men efter några gånger är man tillbaka i skiten igen. Vet att det finns de som tror sig kunna lära sif att dricka måttligt och normalt efter att ha varit i ett beroende men de som lyckas med det är nog inte många tyvärr. Jag är iaf inte en av dem. Mitt tips till dig är att vara ärlig mot dig själv i första hand och efterhand mot din omgivning. Acceptera att du är alkoholist och ta det därifrån. Jag tvekade flera år innan jag var ärlig med mitt beroende och med facit i hand så borde det skett mycket tidigare. Skammen jag kände för att inte vara normal i förhållandet till alkohol är ingenting mot vad alkoholen gör mot oss som är allergisk mot den genom ångest, skam osv. Önskar dig lycka till!
/ Answe