Senaste kommentarerna i forumet

Dag 36 nykter, känns lite jobbigt. Igår började det dåliga humöret och ångesten krypa fram. Kunde först inte förstå varför, gick hela dagen o mådde dåligt. Till slut kom jag på att det är pms, vilket jag knappt visste att jag hade, förut har jag säkert druckit bort känslorna direkt dom uppkommit, men nu får jag snällt följa med på allt vad min kropp o knopp känner och tycker. Idag fick jag dessutom nobben på ett jobb jag sökt, och blev rätt ledsen och besviken på det såklart . Men att dricka bort besvikelsen funkar inte denna gång, utan nu ska jag ta det som de är. Och vem vet, kanske det lurar nåt bättre om hörnan. Detta veckoslut ska jag åka med min man på resa, det blir representation och annat. rätt in i ormboet sas. Med med tanke på veckans känslosvall vet jag inte om jag klarar att stå emot a. Så jag tar till plan b, vilken är antabus. Då behöver jag inte tänka på nått annat alternativ än nykterheten. Ja jobbar vidare med mitt mående o min nykterhet, en dag i taget. Kram alla som behöver

Hej! Vill bara skriva att det är strongt att du tagit steget att skriva här och att du erkänner att du behöver hjälp. Jag har tyvärr inga tips om terapeuter, behandlingshem osv då jag bor i en annan del av landet. Hoppas att du får tips av någon som bor i dina trakter. Annars finns ju alltid vanlig läkare som du kan vända dig till. Kram och lycka till!

Låter härligt levande

Tack för ditt pepp

Å fina Barba. Läst din tråd. Vi är så många som är "vanligt folk". Mammor och pappor, högutbildade, högpresterande men som är beroende av alkohol och mår dåligt av det. Tror de flesta av oss skäms och önskar att allt var annorlunda men nu är det inte så.
Vi stöttar varandra. Du är så himla modig och stark som tar tag i detta. Livet är kort och du är värd att ha det bra. Jag tror du klarar det här.

Och nu i helgen läste jag den och hade ett trevligt utbyte av den, intresant! Men jag vet at du inte gillade den. Vad var det som du reagerade på?
Grattar dig till dina framgångar och jag tror att jag får hålla mig här ett tag till - ett år behövs nog innan man är klar med sina tankar över det liv man levt och det liv man vill leva.

Du har kanske funderat många år på hur du ska klara att vara utan vinet, vodkan och annat drickbart. Och nu har du kanske hittat det som fungerar och gör det!
Ha en skön vecka och trevligt att läsa dina rader.

Tack för dina rader! Jo, det som är och har varit mainstream inom beroendevården är att man måste avstå. Så din terapeut är nog måttligt förtjust, hon hade säkert tänkt att det skulle bli annorlunda.
I bästa fall kanske hon säger att det är du som bestämmer hur målet ska formuleras. I annat fall så kan du säga det till henne. Skulle vara intressant att se och höra argumenten och reaktionen.
Jag tror att det är ganska många som kan lära sig att begränsa intaget även om man varit beroende men jag tror att det kan behövas flera försök. Ja, att klara helnykteristens liv är kanske enklare men inget som jag vill välja.
Hoppas du hittar rätt hjälpmedel på vägen.

Bra att du skriver här igen, alltid en bra början. Är ju i samma situation som du med hundratals försök att sluta bakom mig. Mönstret bara upprepar sig. Tänkervqtt du kanske är redo att söka läkarhjälp för att få någon form av medicin utskriven. Varför kämpa så himla hårt ensam när det finns hjälp att få. Har själv fått Naltrexon utskrivet som jag snart ätit i en vecka och jag hoppas att det kommer fungera. Om jag trots det ballar ur så har vi kommit överens om att jag ska gå över till Antabus. Jag lägger stort hopp till medicinerna men vet att största jobbet måste jag göra själv, mentalt. Jag känner mig iallafall mer glad och hoppfull inför framtiden när jag sökt bra läkarhjälp. Kanske kan vara nåt för dig med? Önskar dig lycka till oavsett! Kram

Men försök fokusera på att du (till sist) kom hem ordentligt och att du fått dig en rejäl tankeställare.

100 nyktra dagar nu. Ser till att göra de till 101 ?

Efter lördagens fiasko är jag påt igen. Räknat antal glas nu i 3 veckor och det ligger på 14 glas i veckan. Ochvdå upplever jag det som att jag dragit ner avsevärt. Äh inte mer tänker kanske nån men för mig är det tvångsmässigt och kopplat till suget.
Efter lördagens vinfylla är suget kanska starkt..idag ville jag till bolaget men tränade mig i alternativa händelseförlopp. Ett tips jag fick av en vän. Att visualisera hur jag gör istället för att gå till bolaget. Dvs istället för att tänka: "jag ska inte jag ska inte" så tänker jag typ: "när jag kommer till centrum går jag till biblioteket, sen går jag ut och till mataffären. Sen går jag till bilen och kör hem". Funkar...

16 vita dagar

Idag mår jag skit rent ut sagt. Lyckades göra av med ca 4000kr, vet inte hur... den här månaden blir inte lätt :( Sån jäkla ångest...

Bra att du startat en egen tråd, att du börjat läsa här, och att du kom på hur man använder forumet (för att fråga support ger inga svar som du också konstaterat i min tråd).

Ja, se till att katten får vara katt, och jobba själv på att bli en nykter och lyckligare människa.
Här på sidorna kan man både få och ge stöd, råd, tips och värmande medmänsklighet.
Vilket vi med alkoholproblem kan behöva.

Så kämpa på nu och börja trampa på den nyktra stigen, ett steg i taget.

Exakt samma här. Jag dricker så länge det finns alkohol.
Har börjat se lite mönster när det händer oftare än annars, men finns också exempel som talar emot mönster jag tror mig se..
Det bästa vore ju såklart att inte dricka alls, men det är inte den lösning jag helst vill ha.
Försöker dock se allvaret i hur farligt det faktiskt är att vara i det tillstånd att man inte vet hur man tog sig hem eller var man varit.
Hur mår du idag efter helgens händelse?

Hej,
Jag känner i gen mig i dig , förutom att jag inte druckit på jobbet.
Skuld och skam.
Önskar det fanns något/ någon hälsoresa , spa, kurs , terapeut som är inriktad på hela människa vad gäller alkohol , mat , motion och mindfullness .
Så man kan få en första hjälp och sedan gärna i olika nivåer eftersom man håller på.
Som det är nu så finns det vilket fall i min kommun inte någon anonymitet om man väljer att gå via kommunal hjälp, och detta är inte lätt att klara själv.

Lycka till

Det är väldigt olika. Nu hade jag full kontroll tills vi lämnade en konsert och hamnade på krogen, efter en stund där minns jag inte mycket. "Vaknade upp" vilse i fel ände av stan, har ingen aning om hur jag hamnade där. Kom hem runt 9 söndag morgon...
Jag är en stor ölälskare, dricker inte så ofta och väldigt sällan ensam. Jag har inga problem med att ta ett par-tre öl och sen åka hem, men ibland blir det såhär. Oftare och oftare... Jag har helt tappat gränserna, har ingen koll på när jag fått nog.

Jag drar i alla tåtar för att komma underfund med livet.. Vad framtiden har att ge oss och framför allt om vi har någon framtid!

Jag är uppvuxen med alkoholism i familjen.. Först förälder, den syskon, ex make och jaa, nu min nya livskamrat.
Vi har haft en hel del bråk, mesta dels handlar det om hans dryckesvanor. En bag-in-Box som är slut inom ett dygn, tillsammans med flertalet öl o stora whisky... Han blir spydig, verbal o psykisk misshandel, skulle inte röra mig fysiskt!
Han somnar på soffan o vaknar framåt morgontimmarna.. Vardag eller helg har ingen betydelse.
Alla dessa gömmor, kört bil berusad.. Finns inget försvar!
Den psykiska misshandeln av ren ignorans, jag existerar inte.. Total tystnad o tigande vilket han visat sin dotter att det är okej!.. Att tiga ihjäl mig OCH min dotter!
Efter att ha varit utslängd några veckor, levde bostadslös och med förvirrad tillvaro övertalades jag att komma tillbaka.. SNÄLLA FLYTTA INTE!! Jag föll till föga, trots att allt var fixat.. Lägenheten väntade på mig o min dotter men vi tog ett gemensamt beslut; att återvända! Fast vi hade krav på honom.. Sök hjälp! Total vägran men han skulle visa!
Han har visat oss... Att han smyger!!! Dricker i hemlighet.
Han har Soc efter sig.. Dottern har rasat samman. Minderårig med samma medberoende som jag o min dotter har.. Letande.. Överallt! Om ett par månader är utredningen klar. Förlorar han dottern är livet över.. Kommer vara hemsk att leva med.. Men det är han ju nu också! Han går i sin värld o ömkar sej själv istället för att inse att om allt ska bli bra MÅSTE han sluta dricka!!

Jag får ingen bekräftelse över huvudtaget.. Inte positiv iallafall!

Till saken hör också, vi firar snart vår 2 bröllopsdag! Nu tänker alla.. Såg du inte problemen innan?! .. Svaret är förnekelse.. Ångest varje dag på väg hem från jobbet. Vad möter mig idag? Hur mycket har han druckit?
Kollar motoriken, kollar ögonen, hör hur han jobbar med rösten.. Förställa den men upprepar allt han säger. Inte en gång utan hur många som helst..

Hjälp mig!!

Och hade en liknande upplevelse i helgen.
Om du tänker efter, kan du se ett mönster i när det brukar spåra ur och när du kan hålla det lugnt?

förändrade mina planer igår. Jag landade rätt sent, men hade ändå lite tid att åka och hälsa på min gode vän, han som har en bondgård. Men så hade en av hans grisar blivit sjuk, så han hade fullt upp med att köra den till veterinären och vadhelst man nu gör med en sjuk gris. Så jag blev kvar på hotellet. Inget dåligt hotell heller, numer. Jag minns när jag först började besöka den här staden för 20 år sedan. Då fanns det bara ett hotell här, det var ett litet ett, bara fem rum, det var ett sådant där hotell som saknar lobby, rummen vetter direkt mot en parkeringsplats. Nyckeln hämtar man på macken intill. Dörrarna var skeva och svåra att stänga, kackerlackorna kilade fram och tillbaka på nätterna och fönsterna skallrade när en långtradare körde förbi utanför. Men vad brydde jag mig, det var billigt och jag var ju ändå full var kväll.

Det stället är numera rivet och ersatt med ett nyare, ett med kanske trettio rum. Fräscht och modernt, inget att klaga på här. Jag har bott här förut, det har kyl på rummet och en micro, så det är idealiskt för supande. Då hade de också rum där rökning var tillåten, det finns inte på några hotell nuförtiden. Jag skulle ha väldigt svårt att upprätthålla någon form av drickande på moderna hotell, jag törs ju inte visa mig bland folk när jag är full, så att gå ut och röka i de senare stadierna av kvällen skulle bara inte hända. Det hade varit ett dilemma av rang, jag är så tacksam att jag inte behöver bekymra mig om den delen längre. Det är illa nog att behöva klä på sig bara för att man blir röksugen sent en kväll.

Jag ska äta frukost snart, inte på hotellet, här finns bara kaffe, utan på en Diner. Det är en gammaldags restaurang som har funnits här så länge staden har funnits. Ett sådant där ställe där man sitter vid en bardisk tillsammans med lastbilschaufförer och sopgubbar och käkar ägg och bacon.
Lite cool tycker jag.

Ha en härlig dag!

Nej, det har inte blivit någon förändring eller förbättring. Jag vill så gärna ha vita helger men det bli aldrig av. Söndagarna ägnas aldrig åt något vettigt, på måndag och jag seeeeg och har ångest, på tisdag ångest, på onsdag börjar jag känna mig som mig själv igen, på fredag är det glädje och helgen är här och "bara dela en flaska vin och kanske ta en liten knapp till kaffet". Men precis som vanligt dricker jag mer än jag tänkt, jag sitter framför datorn till klockan 03 och dagen efter har jag en del minnesluckor.
VARFÖR KAN JAG INTE TA MIG SAMMAN?!?!? Jag tycker att jag är "värd" att få slappna av med alkohol. Men är jag verkligen "värd" att må skit flera dagar efteråt??

Ojoj mina varningsklockor ringer. Tänk dig för både en och två gånger.

Dag 51 måndag och ekorrhjullet spinner med full fart. Deadlines. Pangpangpang. Småskrattar just nu åt detta liv. Känner mig lugn innerst därinne.

Mitt liv just nu är så förändrat. Jag dejtar en underbar man som verkligen älskar mig.
Allt känns nytt och jag är verkligen inte van att ha nån som bryr sig om mig på det viset. Jo visst, mina barn har alltid brytt sig men att känna de från en man är helt underbart.
Vi kan dela en flaska vin på helgen, utan att han fortsätter med öl och smyger iväg ut och dricker ännu mera.
Visst det känns jobbigt de gånget jag och mitt ex måste prata med varann men jag tror och hoppas att tiden läker.
Det finns hopp.