Senaste kommentarerna i forumet

Nä, jag känner det också...jag skulle aldrig dricka nåt sånt i hans närhet och knappt ens utan hans närhet. Än så länge iallafall, kanske kommer en dag sen när jag känner att jag har lusten till att ta ett glas vin när inte han är med, vi får se!

Jo, jag ska kämpa mig igenom denna helg för jag vet vad som väntar. Om än en nykter vardag med massa andra problem, men det tar vi när det kommer. Han sa till mig igår att målet är antabus minst ett år, så d återstår att se då!

InteMera, vad tråkigt att inte kvällen blev som du tänkt dig! Har en vän vars barn har diagnoser o sett de utbrott som kan bli och d ser inte lätt ut vare sig för barnet eller föräldern <3

Gällande helgen, ska ni hitta på nåt så du slipper se eländet med mannens förväntande uppgifter?

Med alkoholen på första plats så är det just så de tänker. Allt som är emot alkoholen är fel, och alla motgångar, och glädjeämnen, avkoppling, ja allt man kan tänka sej, är en tillräcklig orsak att dricka igen.

Du kunde lika bra meddelat du vunnit på lotto eller fått nytt jobb, och han kunde tyckt att det skall firas med alkohol.

Läs här på forumet. Och stå på dej. Du har ditt liv och dina rättigheter. Det du gör ska inte ge rätt åt honom att bete sej dåligt. Men om ni är ihop skulle man ju kunna tycka han skulle hoppas du också mår bra.

ett litet dilemma. Idag är det fredag och det är den veckodag jag brukar köra in till jobbet för att vara i vägen och irritera folk så att dom verkligen ser fram emot helgen. Men just idag har jag ingen lust, väderprognosen lovar solsken och plusgrader så jag skulle mycket hellre vara ute i trädgården. Dessutom har jag inte så mycket att göra där inne så det känns ganska meningslöst att tillbringa tre timmar i bilen för att jobba en. Visst, jag skulle kunna passa på att handla lite men jag kommer inte på något som jag verkligen behöver just nu. Jag vet av erfarenhet att om jag inte har en lista att hålla mig till finns det en mycket stor risk att jag kommer hem med en massa saker som kanske kan vara bra att ha någon gång, men som inte fyller något omedelbart behov. Eller ens det; jag har sneglat på en ny telefon på sistone och jag är rädd för att jag kommer att köpa den. Butiken som säljer den ligger längs vägen och utövar samma dragningskraft på mig nu som bolaget gjorde för ett år sedan.

Å andra sidan har jag ju mina kollegor. Dom känner ju väl till mina problem och om jag ringer och säger att jag inte kommer in idag så börjar dom oroa sig. Det är ju trots allt fredag och dom känner mig inte tillräckligt väl för att kunna lita på att jag inte har tagit ett återfall. Så oavsett vad jag säger kommer dom att vilja hålla lite extra koll. Sent i kväll kommer jag att få ett telefonsamtal: "Du, jag fick just ett mail från USA som jag har lite frågor kring, kan du ta en titt?" eller "Du, jag har hittat en ny serie på Netflix, den är riktigt bra, den skulle du titta på". Och så försöker dom hålla konversationen igång tillräckligt länge för att kunna klura ut om jag har druckit eller inte. Det värmer att ha vänner som bryr sig, men samtidigt är jag ju väl medveten om att deras egen fredagkväll är förstörd. Så om tre timmar i bilen kan ge dom en lugn helg så får det bli så: jag åker.

Jag läste en ny undersökning igår som handlade om hur vi människor bildar oss en uppfattning om varandra bara utifrån utseende och uppträdande, det så kallade första intrycket. En del av den handlade om intelligens, vad är det för faktorer som får oss att tro att en människa är intelligent medans vi tycker att en annan inte är det, helt utan att prata med dom. En av de saker som påverkar är vad de håller i handen, en människa som står med ett glas vin eller öl i näven uppfattar vi som mindre intelligent än en som står med ett glas juice. Konstigt det där, reklam för framförallt vin har ju länge visat bilden av välklädda, framgångsrika människor i exklusiva miljöer. Det verkar inte ha fått avsedd effekt; vi ser fortfarande bruk av alkohol som ett tecken på bristande mentala förmågor. Så jag tänker på alla de som står med ett glas vin i näven på AW; om dom bara visste att chefen skulle bli mer imponerad om det var ett glas juice dom höll i.

Ha en härlig fredag allihop!

Tack alkohdhyperd för ditt svar är så tacksam att du svarar mig. På ett ungefär dricker ja så har säkert blivit mer nån gång att man tar nån öl o underberg men för det mesta är det vin. Ska absolut ha en vit månad nu måste få ett slut på min rädsla. Är både glad och ledsen över att ja har läst om allt detta känns så trist att känna den här rädslan och oförståelse helt plötsligt från att vara säker i min roll till alkohol. Givetvis har ja insett att ja dricker onödigt mkt och det är ju inte bra. Hoppas att ja kirrar det här utan att rädslan tar över
För ja tror det är mitt största problem. Har inte svettningar eller sug efter alkohol när ja är utan däremot känner ja oro men vet inte ens om det är alkoholen eller min situation av utmattning och stress. Nu är ja extra orolig är inne på sista veckan med pms oxå så kroppen är fullkomligt i obalans. Tusen tack igen kram

Stå på dig, du gjorde allt rätt! Men i missbrukarens ögon, gör vi allt fel i stunden. Som Ursula skrev om du inget säger så är det samma som att du ger ditt medgivande till att han dricker, men det är klart, ur hans synvinkel var det en jobbig sits, du märkte och han vet att du märker när han trott han kunnat dölja.

Trotts att mitt x är djupt nere i sitt missbruk så har endel av förnekelsen släppt. Han ber idag om ursäkt för alla de gånger han varit du, förringat det jag sagt, lagt skulden på mig osv, ni känner igen det! Han förstod inte då vad han gjorde och han förstår det inte fullt ut idag heller pga sina hjärnskador men det känns ändå bra att höra att det inte funnits något som kunnat få honom till insikt tidigare, nu i efterhand så förstår han att det är det jag slitit så för i många år.

Hoppas att detta kan ge dig lite styrka!!!

Hej sessi,
du "skulle ha gjort" precis det du gjorde. Kunde inte ha gjort på något annat sätt. Det var ju du. Om han går i taket av raseri behöver du inte bry dig om det. Alls. Jag vet, jag vet ... i praktiken är det du som av någon anledning SKA veta på förhand vad du får säga, hur du ska säga det och vid vilket tillfälle som är lämpligt. Annars kan ju han bli ARG, förtörnad, förolämpad...
Olyckligtvis är det så att man kan vara väldigt bra på att sakta sakta anpassa sig. ...när det bara är en människohjärna som ligger och förstörs i en marinerad av giftig vätska och som får några slags ryckningar och utbrott.
"Hur du skulle ha gjort"? Den människa som kan svara på den frågan kommer att få jordens alla rikedomar, alla terrorister i världen kommer att falla till marken ögonblickligen döda, solen kommer att skina varje dag. Förstår du vad jag menar? Du gjorde allt så rätt. Inget konstigt alls gjorde du.
Ha det bra idag.
Ursula

Såå klokt skrivet av dig AlkoDHyperD!

En otroligt bra beskrivning av din tillvaro.. bra och väldigt starkt att skriva texten på det sättet. hoppas att du läser detta så långt senare men framför allt att DU mår bättre NU och har fått den hjälp du behöver, för japp hjälp verkar behövas va? och den finns att få om du vill ;)
jag är inte riktigt i samma sits men jag jobbar i "branchen" och dricker väl för mkt jag också. ADD-utredning pågår.
lycka till!
Kalle

Hej Thomas67
Utmärkt att du är på rätt väg. Bra att medicinen hjälper. Det behöver man i början.
vänligen
Ikaros

Hej Elias
Vet du nu varför du drack som du gjorde??
Utmärkt för dig och viktigt för många att du mår bra!!
vänligen
Ikaros

Förstår verkligen din besvikelse. Jag hade nog blivit så arg att jag hällt ut vinet!

Izzy, hej.
Att gå på Al-anon ger mig frid i själen, ögonblick av ro i vardagen.
Hittills har det gjort gott. Jag förstår att det man gör där gäller hela livet. Lite i taget...
Jag började i höstas, en gång i veckan. Ett nytt liv. Önskar att jag hade börjat för länge sen...men det är ju sådär. Önskar också att mina unga vuxna barn ville börja. Men de är inte intresserade.
Var inte så hård mot dig, Izzy.
För att du ska få lite ro i själen...Al-anon är på riktigt.
En kram till dig, Izzy!!
Ursula

Viktiga ord. Och detta har jag sagt. Idag faktiskt. Hon har inte begripit mina skuldkänslor jag bär och burit på. Jag tror hon också måste förstå mig. JAG förstår henne. Men tror vi är en liten liten bit på väg. Kärleken finns där. Och finns den så finns det hopp :)

Efter incidenten för två veckor sedan kände jag att alla våra planer för framtiden bara dog. Vi skulle ju flytta till hus ihop om några år, bli gamla ihop. Men nu har jag börjat tänka liiite framåt i alla fall. Vi pratade ikväll om planer för nästa helg, och nästnästa, och faktiskt lite för sommaren också.

Mest skönt var det att jag inte behövde fråga, utan att han visade mig burken på eget initiativ. Jag vill inte kontrollera honom. Jag ser/hör/märker ju på en millisekund om han inte är nykter. Han sa också "ingenting du säger eller gör skulle få mig att göra det här om jag inte själv ville". Viljan är stark, och nu gör antabus det än svårare för honom att dricka ens ett enda glas vin. Han kan ju alltid sluta ta medicinen förstås. Men jag väljer att tro på att det kommer att bli bra, att han ska fortsätta vara nykter. En dag i taget.

Stort tack för hejaropen! Nästa mål får bli 100 dagar och sedan fortsätta den vita vägen av bara farten. Vore skönt att klara sommaren nykter...

Dagar nykter, stolt som en tupp ?????

Ja tänk vad lätt valet är när hjärnan är klar och redig... Vad är det för app du tänker på i ditt tidigare inlägg? Jag avslutar med en (kanske medvetet) dum fråga-vad är det för mening att dricka precis när du ska sova? Vad är skönt med att knappt hinna känna rus förrän man hunnit somna? Jag vet att du och jag dricker av olika skäl och i olika sammanhang och frågan är vänligt om än kanske lite korkat ställd. Ha en fin balanserad helg, det ska jag försöka att ha.

Tack för vänlig uppmuntran Manda. Slapp ångest denna gång, drack väl inte så tokmycket heller ? men det gick ändå överstyr. Det jag lärt mej är att jag kan inte tänka att bara för att jag inte har någon längtan ut på krogen så kan jag luta mej tillbaks. Spontana utgångstillfällen är riskabla. Det knäppa är att jag sökte mig till personer/platser där det lätt spårar ur pga att dessa människor festar ofta och mycket och de tål mycket mer än mej. Jag vet ju att jag ska undvika just de barerna, ändå blev det inte så. Jag som absolut inte haft någon som helst längtan dit men med vin i kroppen ville jag gå åt det hållet igen. Jag var glad över mitt nya jobb, ville fira, ville inte gå hem.
Jag hade kunnat fira under mer kontrollerade former och haft kul ändå, om jag haft strategier. Inbillar jag mej iaf.
Men nu har det gått tre månader sen senaste urspårningen och jag tror det är en "magisk" gräns. Minnena börjar blekna, jag ser människor på tv dricka vin och blir sugen. Imorgon ska jag och min man gå på bio men först äta något före filmen och jag har nog tänkt dricka a men inte bestämt vad, om det blir öl eller vin.
Tar tacksamt emot era tankar och reflektioner, om ni har några.

Hej Manda, roligt att du startar en tråd! Jag följer dej gärna längs vägen.

Jag tycker också du haft helt tillräckligt förståelse med sista drickande. Inte alls konstigt om du inte kände för att gilla det.
Försök nu orka som åskådare till han första staplande steg på nya äventyrer.

Ja tänk vad härligt om han nån gång skulle komma hem tidigt, med det uttryckliga syftet att tex ta ut en på en middag eller fast bara en promenad! Att man nån gång skulle vara högst på priolistan, eller ens finnas med på listan...

Ja blev en lång utläggning ovan, antar jag hade mer inneboende irritation över detta än jag insåg när jag började svaret :)

Väldigt bra att du har fått medicin. Propavan somnar du gott på, vilket är skönt. Räddade mig vid ett kraftigt sug för ett tag sedan. Sov bort skiten! (Sover du hårt kan du inte dricka) ? Kram ❤️

Tack för ditt långa svar. Det är nog just det där att den andra inte tydligt visar den vill göra nåt roligt tillsammans och bara väntar på när, som är så jobbigt.
Jag behövde nog både se det kan vara lika hos nån annan och att nån annan är kapabel att häva ur sej en lång text om det. :)

Jag har hemskt svårt att förstå att min man efter alla dessa över 25 gemensamma år inte förstår hur det sårar mej. Men jag kommer ju tidigt hem så ofta jag kan har han sagt. Men när jag ens ibland skulle vilja höra att han kommer hem i tid för att hinna göra nåt med oss.

Istället kan han nog luncha med kompisar om det är lugnare på jobbet, besöka nån mässa eller något eller sporta efter jobbet om han haft en kortare dag. Det är bra han gör det, menar inte han inte får. Men inte ringde han mej, ens då jag var hemma för att ordna sådant. Eller jo ett tag, men jag ville inte luncha med honom efter att han skötte affärer hela lunchen och tyckte jag var oförskämd då jag lyssnade på diskussionen i grannbordet.

Hur går det för dig Muminmamma? Hoppas du alls haft tid att samla lite kraft, att du haft ens kortare stunder av lugn och glädje i allt det svåra! Skriv så gärna igen om du orkar, det är världens bästa terapi att lassa av sig alla jobbiga känslor i text här på forumet och mötas av så mycket värme och förståelse från alla här!