Senaste kommentarerna i forumet

Bra jobbat! Hur känns det i kropp och knopp?

Dag 2 snart till ända... Hoppas jag kan sova bättre inatt, igår blev inte många minuter. Var i och för sig en helt annan pigghet ändå, att vakna utan bakrus!
Har faktiskt känts helt ok idag, förutom en del fylleklåda, men det får jag alltid när jag nyktrar till... det går över :)
Du skrev nånstans att 1-2 glas för o få skallen o sluta snurra var det bästa du lyckats med.
Herregud säger jag bara... Att få skallen att sluts snurra, vilken känsla!
Har själv aldrig haft ångest (på det sättet), men har någon slags stressproblem, som jag haft ända sen jag vag barn, att jag aldrig kan få skallen att sluta snurra. Det går i 280kmh från morgon till kväll, och enda sättet att få tankarna att sakta ner... Är o trubba av/supa ner dem.

Men idag var dag två. O det gick ju bra...!

Ha, en jätteskön helg och tänk så skönt det är att vakna nykter på lördag morgon när du nu lämnat fredagsvinet på systemet. Följer din tråd och några till.

De kan hjälpa i detta fall vet du vilket bolag du har kan du KU kolla hemsidan eller så lägger du ut bolaget så kollar jag under morgondagen.
Sov gott
Kram Magnus

Tack snälla Ursula, aeromagnus, Ärligbesvärlig1 och andra som läser och svarar, det är ett stort stöd!
Jag är kanske blåögd och naiv, men jag har nog kanske inte riktigt förstått allvaret i detta. Man tror ju inte sånt om den som har stått mig närmst under så många år, men han beter sig verkligen läskigt. Jag är bara orolig för att det blir ännu värre om jag anmäler.
Jag har försökt prata med kvinnojouren om juridisk hjälp, men det verkar inte vara någon som vet riktigt. Jag kan heller inte betala hur mycket som helst. Jag tänker att jag ska ringa banken och prata med dem om huset. Jag tänker även att jag ska ringa försäkringsbolaget och kolla om man kan få någon rättshjälp via hemförsäkringen, men jag är osäker på om det gäller för sånt här. Problemet är att jag inte vet hur jag ska orka. Jag har svårt att prata med någon utan att gråta också. Jag börjar få lite smått panik över mina hästar, de går fortfarande ute utan tak över huvudet. Jag sover oroligt på nätterna för jag tycker att jag hör dem springa utanför. Jag är livrädd för att det ska hända dem något också. Jag har alltid satt djuren främst och inte tänkt på hur jag själv har mått.

Jag går på AA möten regelbundet och för mig handlar det inte om att finna Gud utan om gemenskap med människor i samma situation. Det handlar om att finna sin egen väg för att hålla sig nykter. Visst är det så att många av AA:s texter handlar om Gud och är gammalmodiga. Man bör dock ha i åtanke att de är skrivna för väldigt länge sedan i USA. Som oftast är ett mer gudfruktigt och konservativt land än vårt. Du undrade även om liknade mellan A-hjälpens forum och ett AA möte? Min åsikt är den att forumen här på sidan är bra på många sätt och hjälper många men de är för mig inte jämnförbara med ett fysiskt AA möte. Jag tipsar alla som inte besökt ett möte att göra det och bilda er en egen uppfattning.
Önskar er alla en fin kväll!
Med vänlig hälsning,
Answe

Livrädd, har du sällskap nu?
Hur mår du?
Du kan vara glad att du kom därifrån med livet i behåll. Jag bor utomlands och här där jag bor är den situationen du har varit med om klassisk. Dvs en kvinna lämnar sin man, han insisterar och insisterar på att de ska träffas (han har t ex äntligen förstått att det är slut och för att ta avsked t ex), hon faller till föga till att träffas och sen är det 'bara' det att hon hittas avliden. Ofta, är det sådana nyheter. Så från denna horisont...det gick bra för dig!!
Så bra att en del av dina jobbarkompisar vet. Det underlättar betydligt för dig. Nu ska det till något annat, som redan sagts av andra. T ex tag med dig dina två arbetskamrater som sällskap och så går du till polisen och anmäler. Faktiskt.
Kanske hans dotter kan vara bra att ha till hands också, vid tillfälle. Hon verkar 'neutralisera' stämningen, han blir mindre aggressiv, eller..? Om du vill, alltså.
För övrigt måste väl kontakten er emellan skötas via advokat? Jag kan ingenting om sådant, låter dyrt, men kvinnojourer är kanske informerade om det?
Jag hoppas att du inte är ensam ikväll efter det du har varit med om idag. Men, som sagt, du ska vara glad att du lever.
En kram
Ursula

Tack pi, det värmer dina rader. Hoppas ju att allt e bra med dig oxå. Idag går jag in på dag 33 nykter. Tycker att suget har minskat något, även om tankarna på a finns där varje dag. Kör 24 h regeln, den känns bäst. Annars försöker jag ta det lugnt, stress är min värsta fiende , men oxå glada fester och mkt folk triggar a suget. Så jag fortsätter min resa försiktigt och varsamt. Jag går på aamöte 1 g/v och ska träffa aterapeuten nästa vecka. Hunden blir inte avlivad än heller, har fått medicin till gamgubben som förhoppningsvis hjälper ett tag till. Försöker vara ute så mkt som möjligt i trädgården , det skänker verkligen ro. Nåt som jag märkt är att min ångest, som för många år sedan diagnostiserades som generellt ångestsyndrom , är mycket bättre. Beror ju så klart på att jag inte späder på med a. Jag ska verkligen inte klaga idag, är tacksam för nykterheten och kämpar på med fler. Gör de ni me, kram

Så blev återfallet dag 7 till ett sug dag 8 som blev vin. Och det var härligt igen. Middag och några glas vin. Lite lullig och lycklig... min grej har ju som sagt aldrig varit att bli knockad utan att ha en ständig salongsberusning...
Sorgligt. Vet att jag kommer få kämpa igenom minst 3 dagars sug nu. Ändå.... oj vad starkt detta gift är

Hej, vi drog oss inte undan bjudningar trots att min man ofta var den mest berusade på festen och så pågick det i många år.
Det konstiga var att han aldrig skämdes efter att ha blivit hjälpt hem av andra på festen.
Han lärde sig aldrig att dricka måttligt.
Vad resulterade det i ?
Jo, nu vill jag inte alls gå på middagar med honom.
Måste jag någon gång har jag ont i magen flera dagar i förväg.

Vi har också haft samtal med hela familjen och han har haft noll intresse av det.
Ofta öppnade han öl eller vin efter att dom gått (kontrollanterna lämnade huset).

Usch, så mycket negativt det blev.
Hoppas att du/ni kan komma vidare utan att det blir som hos oss.

Men din fru måste ha en vilja att prata om det annars är det bortkastad tid.Hon måste vilja vara v mottaglig för samtal.

Jag hörde något rätt häftigt på den senaste festen. Det visade sig sitta en till nykter alkoholist vid bordet. Han fick frågan om han ville ha lite vin o svarade" nej, för faan, jag är allergisk". Värdinnan frågade då lite försiktigt hur det yttrade sig. Han svarade helt frankt " jag dör". Ingen frågade något mer. Så kan man också svara om man törs.

Stort tack för dina råd och du har nog rätt i det du skriver att det är fel att dra sig undan. Vi ska sätta oss ner och prata ( försöka i alla fall) till att börja med och se hur det går. Är det någon som varit i kontakt med familjerådgivare i liknande fall? Jag har fått det rådet att kontakta en sådan då det hjälpt dom till viss del i samma situation.
Har hållit detta inom mig en lång tid men känner nu att jag måste få råd då jag själv börjat må dåligt av detta som händer.

Kontakta polisen! Så lätt att säga till andra, men gör det för det här låter riktigt illa!

Jaha, jag hade såklart hellre haft enskilda möten, men jag känner mig fånig och överdriven om jag skulle berätta hur jobbigt jag tycker det är. Sen skulle väl han ta illa vid sig om jag vägrar träffa honom! Han förstår ju ingenting och kan inte sätta sig in i min situation. Men det ska jag väl inte bry mig så mycket om i och för sig..

Har kollat upp det idag och det verkar finnas ett sånt ställe här. Jag mejlade precis och frågade om det fanns möjlighet för mig att få hjälp där. Skrev lite kortfattat om min situation så får se om jag får nåt svar. Tänkte ringa men tycker det är så pinsamt att prata i telefon och visste inte hur jag skulle fråga så hoppas dom läser mejlen.

Ja det verkar vara vanligt i sånna här relationer, inte alla säkert, men många.

Nu tar du kontakt med polisen för detta är inte ok. Lova oss det för nu har det gått alldeles överstyr. Du är inget offer, eller du får inte se det som ett offer. Som Ursula skrev i en annan tråd. Var ärlig och säg som det är att du har en man som är alkoholist och som hotar och är våldsam. Varför skydda? Det är ju INTE DITT FEL ATT HAN SUPER. Hade han aldrig supit hade ni inte hamnat i denna situation. Oavsett vad han skriver eller skriker till dig så vet du ju att det inte är ditt fel. Angående huset har du rätt till halva enligt sambolagen/äktenskapsförodningen och han kan inte hyra ut något utan ditt samtycket PUNKT... Sedan träffar du ALDRIG honom ensam igen. Vill han ta livet av sig är det hans val och har INGET med dig att göra oavsett vad han säger. Då ska du bara säga till dig själv att hade han inte supit hade detta aldrig hänt. Hur kan det då vara ditt fel????

Nu tycker jag du ska sluta att vara så hård mot dig själv. Vet att det är svårt men jag har slutat att klanka ned på mig har givit mig ett bättre självförtroende. Du är en stark person som lyckats ta dig ur en av dina bekymmer var stolt för det. Inte många fixar detta. Så ställ dig framför spegeln ikväll och var stolt över dig, sträck på dig.

Jag föll till föga när han ville träffas utanför mitt jobb några minuter när jag slutade idag. Jag tänkte att det kan väl inte vara så farligt. Det slutade dock med att han i princip stängde in mig i bilen och vägrade släppa ut mig och körde runt ett tag innan han släppte mig. Han fick såna utbrott att jag blir bara mer och mer säker på att jag ALDRIG NÅGONSIN kommer att sätta mig i den situationen igen. Det här med att prata om hur vi ska ordna upp allt med hus och sådant går fortfarande inte. Han säger fortfarande att jag inte har rätt till huset eftersom jag har "lämnat det frivilligt". Jaha, jag ska kanske ta en sväng ner till polisstationen och visa lite foton och spela upp lite telefonsamtal? Då är de säkert inte av den åsikten att jag har "lämnat frivilligt".
När jag skulle åka hem försökte han följa efter mig, eftersom jag vägrar tala om var jag bor. Jag lyckades dock med konststycket att skaka av mig honom och körde sedan en alternativ väg, så han hade inte en chans att se vart jag tog vägen.

Han säger att han inte har druckit på en vecka, och att han har löst sina problem med alkoholen. Ja, den varianten ska han nog ta patent på då. Ca 40 års alkoholförbrukning skakar man av sig på endast en vecka. Trots det ringde han häromkvällen och efter en stund gick det inte att förstå vad han pratade om. Säkert någon "omtänksam" människa som har gett honom sömntabletter också. Han säger också att hade han inte haft sin dotter så hade han gett upp fullständigt, då hade han hängt i ladugården. Och det är naturligtvis mitt fel. Allt är mitt fel. Han säger att han har del i det, men det märks att han inte riktigt kan ta det till sig.

Ringde till tjejen på kommunen och var lite skakis. Hon nämnde att jag kanske ska höra lite med polisen om vad jag ska göra, kanske kan det bli aktuellt att ansöka om kontaktförbud. Jag skulle ju helst vilja ordna allt det praktiska först, kan han därefter inte lämna mig i fred så måste jag ju göra något.
Han säger att jag måste komma och hämta alla mina grejor i huset. Ska jag inte bo där så har jag heller inte rätt att ha mina saker där. Fast jag äger ju halva huset. Sen säger han att han ska försöka hyra ut mitt stall, men det gör han naturligtvis bara för att det ska svida så mycket som möjligt. Men tror han verkligen på fullt allvar att jag ens skulle överväga att gå tillbaka till honom som han bär sig åt?
Jag är ett fullständigt vrak. Nu är det två av mina jobbarkompisar som dock vet vad som har hänt. Den ena hade lastat halva sin bil full häromdagen med bra att ha-grejor som hon gav mig. Så gulligt! Samtidigt sitter jag och skäms för att ha hamnat i denna situationen, och vill ju inte att folk ska veta. Jag vill inte bli sedd som ett offer. Hon sa till mig att jag nog är den starkaste människan hon känner, eftersom jag har tagit mig därifrån. Jag sa att jag inte är lika säker på att jag är så stark, det känns verkligen inte så. Det känns bara som att jag inte hade något att välja på än att försvinna.

Jag vet vad äkta psykiskt terror är och jag vill inte att någon någonsin ska behöva fastna i det, för det är verkligen ett helvete... Bara det att man inte ens vet vem man är längre. Jag har levt halva mitt liv tillsammans med honom och jag fattar inte hur jag någonsin ska hitta mig själv igen.

där kom suget! Hem lite tidigare, ingen hemma, skall laga mat.....
En A fri öl ligger inte högst på önskelistan men en sån får det bli!
Suuuuuugen!
Småfnissar o tänker: sugen på vad? Listan över negativa A saker är lång!
Kram

Dag 47 torsdag, läser och förstår att jag ska komma ihåg varför jag ska leva ett liv helt utan alkohol. Tänkt på hur jag ska formulera mig när jag får frågan "varför". Kan man säga "skit i det du". Nää... då blir man inte så poppis. Jag orkar inte dricka, jag vill inte, jag äter penicillin, jag kör en hälsoperiod på någon månad. Jag vill inte ljuga och ej heller tala sanning. Så jag har funderat på att köra ett projekt på ett år. Träna inför en tävling passar mig som handen i handsken. Då kan jag säga att jag ligger i hårdträning och alkohol är inte ok för återhämtningen. Sen efter ett år är nog alla vana med att jag inte dricker. Fast de ser ju nu att jag idag är koffeinfri, nikotinfri och alkoholfri. Så kanske kan köra med att jag vill leva i 100år minst och är därför en hälsofreak. Jag är en renlevnadsmänniska just nu. Det kan jag ju säga.

Du undrar lite om din partner är "periodare". Periodare är inte en diagnos som man använder sig av i vården. Kanske är det inte så viktigt att sätta en etikett på vad som är vad utan mer fundera på vilka problem alkoholen medför. Det är bra att han har kontakt med vården för där finns hjälp att få oavsett eventuellt beroende eller ej. Nu har han berättat för dig att han vill köpa alkolfri öl, det låter som att han vill förändra sina dryckesvanor och dricka mindre. Det är inte konstigt att du är osäker på hur du ska tycka eller vad du ska göra nu. Jag hoppas att andras erfarenheter kan vara till stöd för dig nu.

Berätta gärna hur det blev.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du är i en relation där alkohol är ett problem och det har visat sig vara större än du förstod från början. Du är osäker på hur du ska hantera det här dels med tanke på honom, dig själv och framförallt för dina barn som du vill skydda från de negativa konsekvenser alkohol kan få. Vad tror du är det bästa sättet att skydda dina barn nu?

Det är bra att du är här på forumet och berättar om hur du har det. Ibland kan det även vara bra att tala med någon professionell, exempelvis alkohollinjen 020-844448. Hur låter det för dig?

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Känner mej på topp! Har dragit igång en massa kul på jobbet o har virrvlat runt med både dammsugare o mopp.
Vilken kraft!
Kram

Idag är det 12 vita dagar och jag hoppas det blir fler såna:) Klappar mig själv på axeln och känner mig lite stolt över mig själv samtidigt som jag räcker ut tungan till den lille alkoholjävlen som ibland sitter på axeln och försöker leda in mig i frestelsen igen.Kämpa på där ute för det sista som överger en är hoppet sa grodan ;)

Holistic:) Ja när livet har sina motgångar så är det lätt att trösta sig och fly genom att dricka men problemet är ju att allt skit finns ju kvar om man flyr och det blir bara mer problem än det var från början. Man måste våga möta ångesten och se den i vitögat oavsett hur rädd och otäckt det är för det är enda vägen till att bearbeta alla jobbiga känslor som man har inom sig.Det är bra att du försöker hitta andra positiva och nyttiga saker som du kan ersätta alkoholen med. Sen är det viktigt att bryta negativa mönster och ovanor som man haft angående drickandet och börja trampa upp nya tankespår och sätt för att inte riskera att trilla dit igen.Sånt tar tid men allt går om man ger sig fan på det:) Ha en fin dag på dig Holistic:)

Vad härligt! Din vilja är verkligen starkare än ditt begär.
Jag känner mig ganska lätt i kroppen. Två veckor utan fylleångest har börjat göra mig gott.
Imorgon tänker jag dricka vin till maten på en restaurang.
När jag vände mig hit kom det på tal i vilka lägen det brukar spåra ur och det brukar inte vara när jag känner mig lugn och sitter på en stillsam restaurang.
Jag ser fram emot att gå hem imorgonkväll och dona på lite hemma och vakna pigg och ångestfri på lördag. Det är min vision och så ska det bli :)