Senaste kommentarerna i forumet

så ledsen när jag läser om bemötandet du fått :-(

Jag trodde i min enfald att det blivit bättre mot den gången 1993 när jag sökte hjälp första gången :-( Jag gjorde som du och ringde först men de tyckte inte det var så farligt och det slutade med att jag åkte in till dåvarande TNE och slog på glasdörrarna tills de släppte in mig. Jag ville ha Antabus men se det gick ju inte att bara komma och kräva !! En läkare måste undersöka först. Jag gick i spinn och skrek att "Vafan...vi är på ett sjukhus fullt med läkare !! Hämta en !!"

När jag slog mig ner på en stol och sa att jag inte flyttar på mig innan jag fått min Antabus så letade de upp nån läkartyp som lyssnade på hjärtat sen var det ok.

Så stå på dig och kräv din rätt till hjälp !! Och fundera på AA !!

Fick du enbart Mirtazapin? Det tar ju tid innan den ger effekt och kan ju dessutom ge ännu mer ångest i början av medicineringen. Men kanske kan du sova på dem? Kontakta vården igen om du inte börjar må bättre!

Kämpar på med nedtrappning ikväll blire 50 cl vin . Dagarna är långa är trött och orolig . Hade ångestproblematik före jag börja dricka så vet inte riktigt vad som är vad .

Dålig aptit , 'men får i mig mat än så länge.

Tar 3 resorb, B vitamin och multivitaminer med extra magnesium dagligen .

har många som jag talat om för att jag behöver hjälp och har stöd .
Men En del av er lägger för mycket tillförlitlighet på Socialen och vården .

Allt registreras och dem tar ej hänsyn alla gånger till personlighet eller situationen i sig .

Tack och kram till er båda!
Känner igen mig i det ni skriver.
Idag är 6-e dagen utan alkohol.
Har ju mer jag läst i detta forum insett att jag "nog" ( vill inte) måste sluta helt med A. Har iaf bestämt mig för att ( om det lyckas) för första ggn på säkert 10 år låta bli A denna helgen. Men vet att det kommer finnas fri tillgång hela helgen.....

Vad är det som hindrar dig att gå till Alanon? Kan du sätta ord på det? / mt

Grattis till 6 mån!❤ Ja livet utan alkohol innehåller märkligt nog fler timmar och konstigt nog är söndagarna extra långa.
Jag är försiktig med träning då det skulle kunna bli en besatthet för mig men en sund nivå är bara positivt.
Kram!

Hade nästan glömt bort detta inlägg. Känns skumt denna månad och det är många tankar som dyker upp ifrån mars månad förra året. Det är väl 1-års spöket som visar sig och jag har en hel del kvar att bearbeta.
Tack för er återkoppling.
Kram!❤

Det är sant som ni skriver!
Just då kändes allt för svårt för att göra något åt, försökte bara skydda barnen så gott det gick. Men det gick ju inte så bra? Det är så svårt nu i efterhand att förstå hur jag tänkte då, att det kändes så omöjligt att ta sig därifrån.

Nej man ska inte vara det men det är så himla svårt!! ?

Ja jag vill o önskar att jag kunde förmå mig att gå på Alanon! Tror inte jag klarar att hantera det här på egen hand. Jag tror emellanåt att mina barn förstår mig o ibland inte o då känner jag mig så värdelös.

Pratade nu (anonymt) med sköterskan på kliniken dit jag ska och hon sa att inte alls sker per automatik att man får en soc anmälan på sig. Det är om dom misstänker att ett underårigt barn far illa som de anmäler. Hon sa också - att om oro fanns hade behandlande beroendeklinik redan anmält det och att jag hade fått reda på att så var fallet. Och att man inte anmäler efter 6 månader.

Så jag antar att läget är lugnt och jag kan göra min utredning i lugn och ro.

Ha en fin dag från en lugnad MM :)

Läste slutet av denna tråd och reagerade på ett svar du fått där någon sa att du inte skulle bli rädd av hans hårda tonfall. Kan inte hålla med alls där, utan säger motsatsen; ta din magkänsla på allvar! Det är din känsla och den ska inte trängas undan eller förminskas. Har egen erfarenhet av detta, ibland känner man bara att det fysiska våldet är nära. Ibland har man fel, ibland rätt. Oavsett så är rädslan tillräckligt, man ska inte behöva känna den.

Hej alla!

Läget här är oförändrat egentligen, på så vis att jag inte vet hur jag vill ha mitt liv.
Min sambo och jag har diskuterat "oss" ett par gånger, men vi lever på tillsammans.

Ska prova en terapeut jag "tror på", då jag tror jag kan ha råd med det nu.
Känner mig emellanåt som om "batterierna" i mig är dåligt laddade.

När det känns dåligt återupplever jag mina tillkortakommanden i livet, när jag tagit kapitulationen som lösning, och så skam och misströstan över mig själv.

Dåliga känslor från förr intar mig igen. Och så lite identitetskris på det, som följer med åldrande och (relativt) ny livssituation (man och barn).

Ta hand om er, läsare!

Wow, vad kul att läsa ditt inlägg
Och stort grattis till ditt år som är på ingång...

Tack

<3

Samma här, har också funderat på det.
Har inte mått dåligt, varit ledsen eller deprimerad sedan jag la av för 6 månader sen.
Så helt klart att det beror på A-intaget. Kul att du också mår bra <3

Mår som en prinsessa. Du vet uppe tidigt, fixar, tränar, hinner med allt roligt jag vill göra.....
Hög fokus på träning varje dag.

Hej,
Jag har ätit Sertralin i snart två år och min läkare sa att en "normalkonsumtion" inte var någon fara men mer intag än så slår ut medicinen. Jag fick medicinen i samband med sjukskrivning (utmattningsdepression). En hög konsumtion av alkohol ger ju ångest till slut och jag visste till sist inte vad som var vad. Drack jag för att jag hade ångest eller hade jag ångest för att jag drack.
Nu kvittar det för min del för alkoholist är jag och ångesten är borta. Jag mår riktigt bra idag och vill inte tillbaka till ett liv med alkoholen. Visst känner jag sorg ibland, sorg över att inte vara som "alla" andra osv. Det enda sättet att verkligen reda ut vad som är vad är ju att sluta dricka. Vilket är skitsvårt, jag vet, men om vinsten är ett bättre mående så kan det kanske vara värt att prova.
Kram!❤

Det jag vet är att man inte ska dricka ihop med antidepressiva. Men jag har hört mer att det kan slå helt fel.
Du vet blackouter, fylleryck etc.

Har du funderat på hur din depression skulle te sig om du slutade med A?
Det finns ju ett klart samband mellan stort för A intag och ångest samt depression.

Varför inte testa en månad eller 2?
Det finns de i detta forum som har lagt A konsumtion
på is och sen mått så sjukt bra att dom inte velat ha någon A.

Vilket jag tycker är helt fantastiskt, att man märker hur bra man mår
och inser att A är bara skit.....

Och jag kan skriva under på att man kan ett otroligt bra liv utan alkohol!
Jag tillhör dock de som inte har något val. Bara att lägga ner, finns inget
alternativ för mig. Det i sig ger mig styrka.

Kram

MM

Hej och välkommen hit. Jag har träffat på många som sitter på liknande erfarenheter, dvs den gamla drogen ersätts av en ny. Alternativt ett annat beroende. I mitt fall var huvuddrogen alkohol men inser att jag ska vara väldigt försiktig med träning, mat (socker) och arbete. Genom att inte riktigt lyfta på locket och våga se in i oss själva och vad vi går omkring med för känslor är det lätt att ersätta ett beroende med ett annat. Vi stänger bara en ventil med det finns många andra sätt att fly på.
Hur fick du hjälp att bryta ditt förra beroende? Kan du använda liknande verktyg nu?
Jag tenderar att bli tjatig ☺ men genom att vara här på forumet, besöka AA/NA så skapar du nya relationer som kan hjälpa dig att bryta.
Skickar styrkekramar!❤

Idag ska jag och barnen njuta av lugnet, mannen åkte på resa i morse. Men helg oron gnager. Han kommer hem tidigt imorgon kväll och skulle få skjuts hem vilket mycket väl kan betyda en mer än halvfull gubbe redan då från hemresan och med väskan full med taxfree sprit...Hans stora son som bott med oss flyttar snart till eget vilket sannolikt också innebär eskalerat drickande då sonen dels bott i rummet intill garaget som annars är mannens spritgömma och så verkar mannen inte vilja visa sig full för honom av någon orsak. Men mig och de mindre barnen är det tydligen inte så noga med hur han är...

Han har varit så gott som nykter i över två veckor, bara smålull nån dag som jag märkt av, så det lär snart braka på igen. Han har ju inte lovat nåt så jag får väl ta det för vad det är. Kan bli denna helg men hoppas på den följande då jag åker bort med barnen, så skulle de slippa se eländet i alla fall.

Känner mig ändå förhållandevis lugn, jag vet jag kan lämna när jag är mogen för det och tänker inte göra nåt förhastat med tanke på barnen heller. Vill tänka igenom allt som kan och bör förberedas innan jag flyttar. För flytta tror jag nog jag gör, frågan är mer när och framför allt ännu öppna frågan vart.

Vad härligt att se hur våren och värmen kommer alltmer. Ser fram emot en skön joggingtur i det underbara vädret om ett par timmar. Rörelse har alltid varit viktigt för mig, tror det är för oss alla såklart. Läser en bok som heter "Hjärnstark", som säkert fler här inne läst. Huvudbudskapet är ju att motion är så viktigt för vår hjärna på så många sätt. Bl a ger man ju hjärnan en liknande belöning som a ger till en början, men denna vana, d v s att motionera, är ju betydligt mera hälsosam än vad a är. Tror många av oss som har mer eller mindre mycket problem med a skulle ha en betydligt enklare resa om vi byggde in 1 timmes motion (promenad, jogging, löpning, gruppaktiviteter etc, viktigt är ändå att det är lite pulshöjande) några gånger i veckan. Det tar bort så mycket stress och ger oss så mycket mera rätta kickar.
Våra kroppar är gjorda för att röra på oss, det har vi gjort många timmar om dan i tusentals generationer innan oss.
Vi är inte gjorda för att sitta stilla på något kontor och stirra in i en dator/mobil.

SÅ ut och rör dig i det härliga vårvädret, så gör du det enklare för dig själv på många sätt och vis :-)!

Det är inga direkta elakheter. Och jag skulle inte drömma om att vara elak. Men det HAR hänt när jag blivit så provocerad att det runnit över. Har väl hänt ett par gånger under de senaste 20 åren. Det är hon som hela tiden drar upp sin barndom. Mina män har inte varit de bästa tyvärr. Men förhållandena har heller inte varit så långvariga pga att jag dragit mig ur då jag sett till barnens bästa. Men hon drar upp hemska-mamma-kortet. Och jag orkar inte bära skuld resten av livet. Hur länge ska jag behöva få betala?

Några frågor som ni kanske kan hjälpa denna oroliga okunniga själ.
Abstinens lindrig eller svår. Sitter den i hela tiden eller kommer det o går? Är man beroende om man inte panikar efter alkohol men dricker gärna om det finns? Blir man beroende av dricka varje helg? Alltså 1 eller 2 gånger på helgen? O sen den här läskiga dillen som skrämt mig fast ja aldrig upplevt de, varför ska man vara uppmärksam 2-5e dygnet? Jag har druckit max 3 flaskor vin i veckan utspritt och nån öl då o då och nån shot väldigt olika beroende på tillfälle osv i kanske 8-9 år tror faktiskt inte ja har haft så många nyktra helger. Menar inte då att ja har tok supit varje helg men något har man druckit...är ja missbrukare? Riskbrukare alkoholist? Vart många frågor nu och vissa kanske är dumma men jag har aldrig sett alkohol som ett sätt att medicinera mig utan det är gott och trevligt. Det är inte förns nu sista året ja började fundera då ja vart sjuk. Tack till er som orkar läsa kramar

Tack för uppmuntran. Dricker sällan alkohol när ångesten är som värst törs inte men sticker till i bland när kroppen vägrar slappna av så det tillslut gör ont. Smärtan finns kvar men axlarna har åtminstone släppts ner lite. Tycker det är sjukt svårt o förstå det här med alkohol ja kanske är naiv eller blind alkohol finns ju i mitt liv men har aldrig känt att ja måste ta eller blir ledsen över att inte ha men ändå så tar ja. Har läst en massa och känner mig ganska dum att ja aldrig tänkt på vilka följder det kan bli....har typ en miljon frågor. Kram

Hej! Tack för svar! Har så svårt att formulera mig i skrift. Har ätit typ Zoloft ( Sertranil) sedan 2007 med god effekt. Pga utmattningsdepression. Men det sista året upplever jag inte samma effekt längre. Alkoholproblematiken har funnits längre än så. Fast har väl eskalerat sista 2 åren. Läste på det här forumet hela dagen igår och någon skrev att effekten av medicinen uteblev med alkohol. Vilsen?