Senaste kommentarerna i forumet

Min makes systerdotter fick strax efter jag hade flyttat till mina föräldarar ett återfall i akut lymfatisk leukemi. Hon var 2,5 år när hon blev sjuk första gången. I morgon fyller hon 5 år o har under snart 7 veckor varit jättesjuk som nu börjar vända. Det verkar finnas en donator för benmärgstransplantation men det dröjer ett tag till innan det kan bli aktuellt. Det har fått mig att inse hur skört livet är. Jag vill kunna finnas för mina barn o ev framtida barnbarn det är min motivation. Att ta hjälp av någon du litar på, du har inget att förlora. Det är ensamt att vara medberoende all tid går åt att bråka kontrollera det är inte värt det. Har du någon som du kan vända dig till?

Min sambo säger att han inte har problem....han erkänner det bara när jag är på väg att lämna. Då pratar vi ut om allt
Han lovar m.m.... Men sen efter några dagar, så är det som om inget han sagt finns kvar
Han är inte beroende
Han klarar det m.m.
Vi pratar knappt om det längre
Han dricker, är elak
Han gråter, lovar m.m.... Sen samma sak igen och igen :(
Vad fick dig att bestämma dig efter så många år? Vi är inne på sjätte året och jag vet inte hur länge till jag orkar

Nej jag har inte lämnat min man men jag har bestämt att jag har rätt att leva och må bra. Tar små steg men jag kommer inte vara kvar om han börjar dricka ingen. Jag har även ett krav o det är att han söker vidare hjälp o att vi går på samtal tillsammans. Tänker inte ge mig denna gång.

Tack!
Känns som om man aldrig kommer ifrån
Samtidigt älskar man ju den underbara person som finns...
Känns som två personer.. Eller tre egentligen
Den fulla
Den som har suget och man bara väntar på att han ska låsa in sig och dricka
Den underbara (ångestfyllda) som ber om ursäkt
Lovar,lovar och lovar lite till
Så går man på det...igen :(
Tar all energi ifrån en.
Har du lämnat, eller kan det bli bra tillslut?

Starkt av dig att våga!
Har du ställt ultimatum förut, men inte hållt det?
Min har varit nykter i omgångar, men sen alkoholfria öl(som inte är bra för honom) men såfort det är sol ute
Måste man grilla ^^ då måste man ta en öl, som alltid blir fel...sen börjar allt om igen.
Skönt att du får stöd av din svägerska <3

Fint att ni hittat hit. Läs omkring här och ni kommer att känna igen er. Fortsätt skriva, det är bra att skapa sin egen tråd så kan man följa sin egen resa. Det är möjligt att trassla sig ur sitt medberoende och ta makten över sitt liv! / mt

Ja medberoende är inte lätt. Min man har varit nykter i snart sex veckor enligt honom en lång tid. Under ca 17 år har han druckit. Vi har vuxna barn. I början av somaren satte jag ner foten o flyttade till mina föräldrar. Jag gav ett ultimatum sluta drick eller så lämnar jag dig. Processen var lång jag hade sk semester själv. Bad makens syskon om hjälp o till slut blev det Capio Maria i fem dagar. Jag fick berätta för barnen inte lätt. Det svåraste nu är att han tror att han kan lära sig dricka måttligt igen. Jag har stått på mig o sagt att jag lämnar honom om han börjar dricka igen. Har börjat tänka på mig själv att jag ska må bra. Jag går på Al-non möten en gång i veckan o delar med mig o får tar del av andras liv med samna problem. Skönt att inte vara ensam får höra av maken att det är sk sektmöten förstår att det stör honom att jag väljer att att ta hjälp när det finns o jag känner mig starkare för varje möte. Får stöd av makens syster som peppar mig. Jag tänker inte falla tillbaka och vara hans medberoende igen.

Ingen aning!!! Men ändå gör man det! :(

Att leva i detta kaos?

Dag 48 fredag, känner mig så lätt och pigg. Energisk och glad. Det är så skönt. Snart måndag och dag 51.

Rosen, att säga så skulle jag inte göra eftersom det blir lite drama över det hela. Bra att han kunde säga så. Och han har ju på något sätt rätt om döden.
Mulletant, att komma ihåg varför verkar vara en av de saker som kan leda till en förändring. Känns viktigt för mig. Att vara här hjälper mig att minnas.

Varje morgon tar jag mig en kopp kaffe och sätter på datorn för att läsa dina rader. Du skriver helt fantastiskt och hjälper mig hålla mig nykter. Vill egentligen bara tacka dig. :-)

Dricka kontrollerat. Om man kan dricka kontrollerat så är det väl bara att börja. Han inser inte att han har problem utan säger det du vill höra tyvärr.

Vi ligger i fas tidsmässigt du och jag Levande så det är extra intressant för mig att läsa dina inlägg :)
Själv känns det lite som jag har en existentiell kris eller något liknande där jag inte riktigt hittar min väg framåt :(
Spännande dock att vara i månad 8 - har läst att denna tid är en övergångsfas till den mer stabila, långsiktiga förändringen till det "nya livet". Händer tydligen en hel del i ens inre under denna tid.
Keep up the good work!
C

För ca veckor sen så tappade jag det, efter att ha hittat en urdrucken Kir i badrumsskåpet. Jag förlora det helt, kastade nästan flaskan på honom av besvikelse, tog fram flaskor från alla gömmer och bara skällde. Förklarade att jag vet vad du håller på med och jag orkar inte längre. Det kan inte fortsätta så här, du måste bestämma, ditt liv med mig eller alkoholen. Sen gick jag, 3 timmar senar ringer han, har hittat en klinik som kan hjälpa, ha är ledsen och vill ha hjälp. Och jag köpte det tyvärr, för har inte gjort nått, istället druckit dagligen, ljuger om det som alltid, och nya gömställen för flaskorna. Sluddrar när vi pratar på kvällarna och systemkvitton hittade. Han har dessutom erkänt att han inte vill sluta dricka bara få tillbaka kontrollen så han kan dricka rätt.
Det är lögnerna som får mig att ge upp, att han inte är ärlig mot eller mot sig själv och alla runt omkring honom. Hittade precis ett kvitto på svindyrt vin, det är helt klart att det är köpt för att dela med någon, jag dricker inte vin så det är inte mig han vill dela den med. Orkar inte längre, vill inte höra fler lögner om hur allt ska bli bra. Vill ha sanningen, vill att han ska ta tag i saker och inte bara fortsätta i samma spår.

Tack Ursula, dina önskningar är samma som mina Jag vill inte bråka mer, jag vill bara bli stark nog att bara gå utan att titta bakåt

Bra att du skriver här! Jag känner igen mig mycket i det du skriver, har oxå fina barn som fått stå ut mycket pga alkoholen. Jag vet inte hur många gånger i ordningen jag sagt: Jomen på måndag då! Då ska allt bli bra då ska jag börja. Varför kan man inte börja göra allt bra på en fredag? Hoppas du hittar rätt och får den hjälp du såväl behöver. Kram!

Tillbaka på ruta ett. Jag tog ett par öl igårkväll efter att ha lämnat mannen För jag inte orkade höra hans kommentarer om hur jag betett mig så idiotiskt för två veckor sedan . Jag ångrar inte att jag gick, vill inte bli behandlat som någon som katten släpat in. Men jag ångrar att jag tog dom där ölen. Men det är bara att bita ihop och fortsätta med att hålla mig ifrån alkoholen. Jag är beslutsam och jag halkade på vägen. Får se till att sanda nästa gång jag stöter emot något som gör mig illa i själen.

Helgen kommer bli nykter! Sover hyfsat bra men känner mig så himla nere, deppig. Har ju inte längre min "bästis" som kan få mig på andra tankar, tack å lov såklart! Känner inget sug och det är skönt att slippa kriga mot. Handlar om att bryta mönster här. Egentligen borde jag söka ngn för samtal men känner mig för feg för att vara sann. Får bli ett senare steg. Just nu kämpa vidare. Trevlig helg ni andra kämpare!

Jag känner precis som du. Fungerar oftast bra alla andra dagar.. men Fredagar..

Hatar dom. Sug som är helt otroligt.. ÄNTLIGEN FREDAG!!!

Så brukade det kännas förr i tiden. Nu är det precis tvärtom. Äntligen Tisdag kanske?

Då brukar livet kännas som lättast. Antar att vi får äta upp den positiva fredagskänslan vi en gång hade nu..

Men du. Vi är många som kämpar och vet vad det handlar om. På något sätt så känner jag att bara tanken hjälper mig.

Stå emot. Imorgon är en annan/bättre dag. Om vill vill och orkar. Kämpa Flinga! Jag håller tummarna för dig!

/Mic

Usch vad jag känner igen mig!! Vet inte hur jag ska leva om jag inte dricker alkohol! Hur mår man bra? Hur får man känslor?

Vilken vilja du visar genom att agera. Tror på dig!

Jag hatar fredagar?

är flygplatser starkt förknippade med alkohol. Och inte bara för oss, jag blev genuint överraskad när jag kom till Newark för första gången på åtta år. Det brukade vara ett eländigt ställe; ett sunkigt fik i något hörn och kanske en Burger King någonstans, skitiga plaststolar och ostädade toaletter. Nu; herredumilde, stället har blivit trendigt! Fräscht, rent, restauranger och dyra prylbutiker överallt. Och barer, barer, barer. Den terminal jag flög ifrån hade tre armar, i var arm fanns, förutom franska vinbarer och irländska pubar, en gigantisk bar mitt i smeten. Bardisken var åtminstone femton meter lång och där stod spritflaskor skuldra vid skuldra, som på en biograf, bakom varje flaska stod en annan lite högre upp, nio rader räknade jag till. Så många olika spritsorter visste jag inte att det fanns.

Jag var frestad att gå fram och fråga hur många det var, men jag tordes inte. Någon måtta får det vara. Nu sitter jag på ett hotell och skriver, ett som jag har bott på många gånger förut. Det har en kyl på rummet; jag valde alltid sådana hotell förr, för vem vill väl ha en varm öl på morgonen? Jag var tveksam till om jag skulle bo här nu igen, men så bestämde jag mig för att det kunde nog vara bra för mig. Det är det också, de minnen som väller upp är inga trevliga sådana, just nu sitter jag här och tänker på hur det brukade kännas att vakna bakfull efter fyra timmars sömn och en lång dag framför mig. Jag är så tacksam för att jag är nykter nu, jag kommer att kunna äta frukost, jag kommer att kunna köra till jobbet utan oro och jag kommer att få behålla min lunch.

Ha en fin dag allihop!

Ja du Karin01, när jag läser vad jag skrivit, så mår jag skitdåligt!!! Fattar inte att det är mitt liv jag skriver om, att jag kunde sjunka så lågt....
Min son skulle åkt med mig i morse, men jag tordes inte ta med honom i bilen, om polisen skulle stoppa mig, så han fick sova vidare hemma, men när jag kommer hem så ska jag prata med honom om det som hände inatt, att vi satt framför Tv:n och diskuterade mitt jobb, jag var ju dyngrak, så jag måste berätta för honom att jag inte mår så bra just nu....

Tack Patetisk för tipset om Naltrexon!! Kram
Jag ringde nyss min vårdcentral, berättade att jag har problem med alkoholen och vill träffa min husläkare, så jag ska dit på måndag, och då ska jag berätta hur ila det är, och hoppas att jag kan få Naltrexon utskrivet.
Alltid en början......