Senaste kommentarerna i forumet

Det är precis då man måste ha en plan. Vet bara inte vilken plan för att hoppa över denna smarta ide djävulen har. Jag funderara på att ringa alkohollinjen vid såna tillfällen om de kan motivera en att motstå. De jobbar med MI (motiverande samtal) specialister på att bryta vanor...

Har blivit så chockad denna vecka över vilket hemskt beroende alkohol ger! Så skrämmande när man inte har kontroll över sin egna hjärna. Föredrar alkohol över allt annat fint i livet. Läskigt!!!

Ok. Vad är kopiöst drickande då ?:).
Lättare för mig sluta förut då ja aldrig drack extremt många Dar i följd.

Har trappat ner några ggr ligger på lägre nivå än förr . Men ibland blire för mycket .

SÄtter upp en regel att jag inte får dricka ute där de lätt kan bli mer än tänkt.

Gick ned med 30 % igår och ska ner till 50 procent ikväll av det jag druckit dagligen under de senaste månaderna.
Därefter saktare tempo . Kör samma alkohol och mäter med deciliter mått .

Ska också försöka lägga intaget så sent som möjligt .

Det är tanken . Är de för snabb nedtrappning eller för sakta ? Vad tror ni?

Känner mig väldigt motiverad , dock rädd för farlig abstinens .

Du håller dig till vin iaf. Jag dricker det jag kommer över. Kan dricka mitt i veckorna( jobbar oregelbundet). Dricker fort för jag vill ha snabb effekt. Blir alltid för berusad, får minnesluckor, blir ofta konsekvenser efter en "fylla". Är SÅ less på detta, men vet inte hur jag ska bära mig åt. Vill ju inte sluta helt med alkohol, men efter den här semester med flera rejäla blackouts så försöker jag inse att kanske jag måste lägga av helt...

Tack ❤️

"Därför att det får konsekvenser"

Jag är övertygad om att mitt liv hade fått väldigt mycket större konsekvenser om jag INTE hade sökt hjälp.
Typ att jag hade fått hjärtstillestånd eller så.
Man får väl ställa det i relation antar jag.

Synd att du har fått negativa erfarenheter av att ta hjälp......

Har kunnat dricka rätt bra med vin över lediga helger, så mår jag så skit även söndagen att jag druckit då med. Sedan är ju måndagen skit på jobbet. Mitt i veckan går det bra, men sen är jag där till helgen igen. Man vet ju från början hur det slutar, men tja, blir så arg på mig själv

... målmedvetna och säkert också disciplinerade mskor som fått problem med detta beroendeframkallande nervgift, inget att skämmas över. Denna alkoholromantik som byggts upp sista 20 åren är förödande för en hel del. Kolla på nätet gällande Riddargatan 1. Men det ligger ju här i Sthlm.

Jag är periodiskt beroende. Jag är alltså ingen expert på att trappa ner.
Jag har aldrig gjort det. Har alltså långa nyktra perioder (månader) som bryts av ca. en veckas kopiöst drickande.
Sen ställer jag mig bara upp och går vidare i en lång nykter period.

Jag vet inte ens om man kan lägga in sig på sjukhus för att trappa ner?
Man får ju knappt komma in om man har brutit benet nu för tiden...

Har du börjat fasa ut? Isf hur mår du?

Ps ditt X borde se det som att du gör något åt dina problem och inget annat :)

Hej Marina!
Tack för svar. Ja det är vidrigt. Många gånger jag testat med återställare men som du säger så skjuter man ju bara problemet framför sig. Känns som att den här sidan skulle kunna stötta mig/dig. Dricker du ofta? Jag dricker( eller har druckit) 3-4 ggr i veckan.

De är att sluta på ett säkert sätt jag behöver hjälp med . Efteråt funkar de nog då ja kommer få hjälp med med problem som orsakat mitt drickande .
Är väl kanske för rädd ? 'Men trots allt druckit under väldigt lång tid . Flytt problem och ångest . Känner mig redo att trappa ner till 0 .

Lägga in sig är ditt bästa tips ? Alla kommer då få reda om problemen . Vet ej om mitt ex ser så gott på de .

Man har förmodligen ett uppkört spår, ett "hack i vinylen" som gör att hjärnan tar denna "genväg" till välmående, för hjärnan är lat, hjärnan vill må bra. Så ser vi ut evolutionsbiologiskt, tror jag.

Jag har allt mer hamnat i det här med semsterdrickande. Har sista gången också mått skit mycket längre. Någon gång har jag försökt ta en återställare för att jag bara inte stått ut. Följden blir ju bara att det tar ännu längre tid att må bra igen. Mår skit av att jag gjort så här...vill bara komma ur det är. Är ny här

stämplad. Jag går på A klinik och har låsta journaler.
En arbetsgivare kan ju inte se dina journaler.
Inte ens min vårdcentral kan läsa min journaler från
min A-klinik.

I USA har man på CV'n att man går på AA och
har gjort de 12 stegen. Det är en merit.

Och har mediciner som fungerar bra för mig.
Utskrivet av alkoholläkare.

Sen är det ju så att enbart mediciner fungerar inte.
Jobbet måste man göra själv.

Precis de jag är rädd för .
En seriös nedtrappning med stöd kanske. Kan underlätta abstinensen ?

Nån som har en nedtrappningsplan som fungerat för dem ?

Vilken relation har hon med sin pappa? Det kan bli räddningen.
Du behövs, du är viktig och du älskar henne och kommer att göra allt för henne.
Men du kommer aldrig att lära henne att reglera känslor, du kan inte det själv :)
Min tips är att inte lägga för stor vikt på genetiken. För att i framtiden kan det användas som en förklaring för det att hon är beroende ("det var inte mitt fel, det var gener"). Man ärver anlagen. Resten kan man påverka.

Ja det funkar inte detta. Att sitta själv hjälper inte i detta läget. Det kommer bli värre för varje dag nu.

Man blir stämplad hos vården och får inga mediciner som fungerar. Jag gjorde det för 1.5 år sedan, sedan dess har mitt liv varit ett helvete.

Bra du är förståndig nog att söka hjälp! Du vill bryta men behöver yttre stöd för det, bra att du kräver hjälp där det finns att få! Du fixar dethär ännu!

JAG har 2 barn sen tidigare relation , varranan vecka . Och jag tänker de kan bli nått problem ?
Problem när man söker jobb ?
Allt kommer ju finnas i journalerna

Ja bilden är en fungerande pappa som mår bra och har 2 fantastiska barn som bara längtar efter att få umgås. Ett företag som går som tåget och som jag brinner för. Jag har allt att vinna. Det är därför jag kommer åka till piva. Oundvikligt i mitt läge just nu. Min mentor har varit i kontakt med piva så de vet vad som gäller.
Tack AlkoD.

Så ledsen jag blir när jag tänker på det. Hur personer med beroende eller problem att hantera alkohol ibland blir bemötta, hur det påverkar möjligheterna att söka hjälp, denna rädsla för fördömande. Som om någon vill hamna i missbruk och beroende. Lika lite som den cancersjuke kan hjälpa att den fått cancer, lika lite tänker en person som dricker sina första glas, eller tionde, eller hundrade, att "nu jävlar ska jag se till att bli alkoholberoende". De flesa ser inte vart det bär hän förrän hjärnan redan är kidnappad. Ok, möjligen att aldrig dricka något då, men då borde ju lagen ändras så alkohol blir förbjudet isåfall.
Om vi berättar utan skam, alla vi som har sjukdomen, kanske vi är tillräckligt många från olika samhällsklasser för att det ska bli allmänt erkänt att vi är personer värda samma respekt och samma bemötande som vem som helst som söker vård för någon åkomma.

Vad kan hända, mer än att du kanske får hjälp?

Åk nu, bryt själv, eller gå under!
Vad kan du använda för att motivera dig själv?
Barnen. Kan du måla upp en bild av dem för dig själv och hitta vilja där?
Fortsätter du har du också gjort ett val. Vad vill du?
När jag själv var i slutet av förra perioden var jag faktiskt osäker på om jag ville eller inte. Trots ett bra liv, trots allt som fanns att förlora. För alkoholen hade tagit över och tankarna spårade ur totalt. Inte fan ville jag dö, men tvekade ändå. Supa ihjäl mig eller bryta. För jag såg framför mig att det inte skulle ta slut. Att jag skulle bli nykter, ha en period igen, bli nykter, en period till, ända tills någonting hände, hjärtinfarkt eller bilolycka. Lika bra göra slut på det direkt. Helt sinnessjukt!
Jag trappade ner. Såg till att ha precis så mycket hemma så det räckte för en dag. Drack 1/2 dl sprit i timmen fram till sextiden på kvällen. Höll mig sysselsatt. Grejade hemma, promenerade, spelade spel med barnen (konstigt nog kände jag mig nykter) Det krävdes viljekraft men jag klarade det.
Du måste göra något nu. Tror du att du inte klarar det själv måste du åka in till sjukhuset. De kan inte avvisa dig (hoppas jag)
Har du någon vän du kan gå till eller som kan komma hem till dig annars?

Sök upp AA mötet sinnesro. Det är skönt att bara släppa taget. Ingen är dömande och stöter du på någon du känner så är ni ju där av samma orsak. Kram