Senaste kommentarerna i forumet

.. och jag känner igen mig. Jag har också svårt att sluta på fest. För mig enklast just nu att avstå helt. Och nödvändigt eftersom all energi går till barn och den svåra situationen på jobbet. Får se framöver hur min strategi skall se ut. Då kan jag ta inspiration från det jag läser här. Tack för det!

Tack Karin! Nu är klockan snart 21.00 och min tredje nyktra dag är snart slut. Jag känner mig lite stolt. Vågar ändå inte riktigt glädjas för fullt. Det är ju bara tre ynka dagar. Oh vad jag hoppas att jag ska samla på mig fler nyktra dagar så att jag skulle kunna känna tillit till mig själv och kunna slappna av och njuta av livet. Har ändå mått hyfsat ok idag. Ångesten hugger till då och då. Det känns elakt i magen. En glimt av gamla och färskare idiotier far förbi blixtsnabbt genom hjärnan. Det för med sig rädslan för vad som händer om jag börjar dricka igen. Det jobbiga är att jag är rädd för att om jag blir riktigt glad och säker i att vara nykter....så kan jag börja tänka att ett glas är ju bara ett glas. Men i detta ögonblicket vet jag vart det tänket leder: En droppe kan inte döda och man drunknar inte i en hink. När jag väl kommer igång så fortsätter det bara. Inte längre jag - utan DET fortsätter med mig.
Så det är jobbigt. Att inte våga vara lycklig. Men största delen av dagen har ändå varit lugn och ganska skön. Jag ska suga på den karamellen nu. Mycket kämparvilja åt er alla och en god natts sömn! PS: Jag SKA skippa morgonsupen i morgon bitti igen!

har läst din tråd, känner igen mig. I att inte kunna stoppa på fester. Känner även igen att det varit mitt psykiska tillstånd som gjort att jag helt enkelt inte orkar med a längre. För mig även onödiga glas vin på vardagar t ex när jag lagar mat. Känner mig mycket piggare nu efter 3 veckor och 2 dagar. Tycker det är svårt att uttrycka sig här, så att det blir rätt. Men tacksam att kunna läsa om era resor. Jag har inget sug idag. I förrgår när jag kände ångest kom tanken på ett glas vin, men det vår så skönt att veta att det inte var ett alternativ. Helgen som kommer är jag barnfri (lever varannan-vecka-liv). Jag tänker hitta på saker som inte har med a att göra. Kanske bio. Gå på någon utställning. Träna. Hemma-kväll i soffan. Oh - det kan kännas lite småtråkigt men det kommer gå. Fast det känns även skönt och som något jag inte gjort sedan jag skiljde mig för drygt 2 år sedan. Det är dags för mig att ta hand om mig själv. Ta hand om dig Allva! Jag kommer kanske också ha en begränsad a-strategi framöver. Men just nu klarar jag inte det.

Samma här Lena72.
Fick sån längtan till min lilla rosa vinbubbla.
12 dagar idag.

Ska försöka vara lite stolt. Har precis hämtat ut Naltrexon på Apoteket och slängt i mig piller nr 1. Hade telefonkontakt med läkare och vi kom överens om att jag ska ta en tablett dagligen i minst 2 månader så får vi se hur det känns. Kan jag inte avstå ändå så kör vi på Antabus. Får ett telefonsamtal av sköterska som ska kolla upp mig om en månad. Det känns bra tycker jag. Har en plan liksom. Det finns verkligen hjälp att få när man behöver den. Man behöver inte kämpa själv om man inte vill. Det finns många med öppna armar som gärna ställer upp om man bara tar steget och ber om det.

Första veckan är värst sedan blir det bättre och du kommer få ditt liv tillbaka. Ensamhet ja den finns där och är jobbig. Här kan aa fylla en funktion att prata med personer som genomlidit eller genomlidit samma problem som du. Bra att du kontaktat sjukvården jävligt bra gjort. Var stolt över dig för det. Jag har lätt att kasta skit på mig själv men min psykolog sa till mig att när saker händer och man tar sig ur detta så får man se det som erfarenheter inte problem. Var nu stolt över dig själv.

Har varit orolig, stressad och haft ångest inför ett viktigt möte igår tillsammans med mitt ex och soc. Höll på att skita i mötet för jag har mått så dåligt, men jag tog mig dit iallafall och det kändes okej. Avskyr att stå på mig inför honom, min medberoende-hjärna vill bara va på hans sida. Medans riktiga jag såklart vill göra de rätta!
Hursomhelst igår när jag kom hem från mötet så blev jag direkt yr, illamående, ljudkänslig och jättetrött! Har inte känt så sen jag bodde borta, då mådde jag precis så här i några veckor innan de vände.

Idag är jag alltså fortfarande yr och trött! Vad är det för fel? Eller jag vet nog svaret själv, det känns som det blir så här varje gång jag stressar upp mig och får ångest inför något jobbigt, sen när jag kan slappna av igen så blir det såhär istället.
Sjukt jobbigt iallafall när det blir så här fysiskt. Som att hela min kropp tar ut all energi så den blir helt tom.

Vad skönt! Jag sörjer mitt vin o min lilla bubbla. Mycket sug o känner mej trött o seg. Njut att det går bra men sänk inte garden!
kram

Känner verkligen igen mig! "Romantiserar" också rödvin, tänker att det är ju mer klass att dricka det än en burk öl. Lite mer glamoröst. Men måste det betyda att det är fel? Hur vet man om man dricker för mycket? Jag tänker att det är när man känner av det dagen efter, när det påverkar ens vardag, men så länge man dricker det för att det är gott och inte för att man måste är det väl ingen fara? Tänker att samhället påverkar en med vad man får och inte får göra och sätter griller i huvudet på en som får en att ifrågasätta...

De som inte kan minnas det förflutna är dömda till att upprepa det.

Bra jobbat, riktigt starkt. Hur har du gjort, vilken strategi? Eller slutade du bara?

Vi kämpar på!
Kram

Till din morgon! :) Då har du redan nu sett till att du kan lägga dig ikväll och vara glad över den segern och imorgonbitti vet du att du kan klara en morgon utan. Heja dig!

Det är imponerande och jag tar rygg på dig. Stort grattis till din kämparglöd

Dag 3! Haft en ganska lugn natt, vaknar ledsen, svårt att släppa taget och lägga min skuld på hyllan. Har iaf inget sug vilket känns skönt. Ska ta mig ut och andas frisk luft och ta in bra intryck från naturen idag!

Hej! Jag har läst din tråd och känner igen mej. Du får gärna läsa min berättelse om det nu kan vara till någon hjälp. Jag tror tanken om ett längre uppehåll är väldigt bra. Jag höll upp i en knapp månad utan problem, lite längre hade inte skadat.
Jag dricker aldrig hemma, bara på krogen men har då svårt att stoppa. Men det är till stor hjälp att ha haft en nykter period, för då vet man att det ofta går bra. Man blir stärkt.

Dag 46 onsdag, det känns bra ända där inne. Inte perfekt men tillräckligt bra. Jag har inte sett alkoholdjävulen senaste tiden men är säker på att han väntar på rätt tillfälle att visa sig. Stor dag idag då jag gjorde comeback på träningsbanan. Stort. Magiskt.

Tack tusen gånger för ert stöd!
Det räddade min morgon. Hade ett jättesug i morse (jag har brukat ta ett sup på morgonen) men jag klarade mig ur det. Det känns jätteskönt nu när suget har klingat av att jag inte gjorde det. Jag tror det är ett bra råd att fokusera på vinsterna. Om man ältar sina misslyckanden så mår man ju dåligt hela tiden och risken ökar att man inte står ut med de tunga känslorna och till slut står man framför back in boxarna på systemet. Just nu känns det som att det här forumet kan vara något för mig. Så smidigt och lätt. Inte beroende av tid och rum, alltid tillgängligt - och räddade min morgon idag. Grattis Karin till dina två fina veckor! Håll flaggan på topp. Jag tror på dig! Önskar er båda två en härlig dag!

Kämpa! Jag finns här med!
Kram

Känns inte lika tungt idag. Min man är hos A tanten och får rådgivning o stöd. Inte hos min tant utan en egen. Det var jag som tyckte han behövde prata av sig ändå känns det lite konstigt att han sitter där o pratar om mej....
Blir en nykter dag! Tror jag....

Vaknar och jag mår bra. Inget sug och känns som jag har det oförskämt lätt. Men det gäller att inte vara för säker. Jag är tacksam för den här sidan och det är så mycket hjälp att läsa och skriva , det gör att jag kommer ihåg hur jag inte vill leva mitt liv igen. Tack alla som delar med er av era liv.

Känner mig helt slut och dränerad. Har inte druckit sen i lördags så det här blir alltså fjärde nyktra dagen. Är helt förundrad över att min kropp reagerar så här. Är jag verkligen så illa ute. Jag vill ju tro att jag är på väg att bli sjuk eller nåt men innerst inne så förstår jag ju att det är abstinens. Kroppen skriker efter alkohol. Har inte haft nåt mentalt sug än ( konstigt nog) men kroppen protesterar högt över att inte få sitt gift. Vill bara att kvällen ska komma så jag får gå och lägga mig. Ingen kul tillvaro men jag är åtminstone nykter och alternativet vore katastrofalt. Att dricka alltså... Vill inte! Kämpar på, det är ju dessutom Lill-lördag, vilket måste vara det löjligaste namnet på en dag. Påhittat bara som en ursäkt för att få festa till det lite...

Vad var dina verktyg för att göra situationen bättre?
Igår prickade jag av två veckor utan fylla och ångest. Jag går nog inte ens på systemet den här veckan utan skippar vinet helt i helgen. Jag märker att det även gjort att jag tänker mindre på gamla pinsamheter som lätt dras upp i tankarna också efter en ny fylla. Jag ropar dock inte hej och tyvärr känns det som att jag går och väntar på nästa urspårning. Jag är nog helt enkelt så van vid dem.

Det betyder mycket för mig. Linnea, jag tror visst att du orkar. Annars hade du nog inte sökt dig hit om du inte innerst inne visste att du hade det i dig att vinna den här kampen :) Jag tror på dig! Hur mår du idag?

Vilken förfärlig retorik man ägnar sig åt inom AA. Ta det för vad det är , ett försök att skrämma fram nykterhet. Om deras program misslyckas, ja, då har du ett medfött fel som innebär att du är oärlig. Köp inte detta!
Du har samma möjligheter som vem som helst.
Jag försöker för min del att fokusera på vinsterna jag får av att hålla mig nykter. Funkar för det mesta.
Tror det är jättebra om man kan ta sig ur skiten utan piller.
Håller på dig!