Senaste kommentarerna i forumet

Dag 7 tycker jag med. Och visst är det en konstig känsla den där när man faktiskt dricker det förbjudna glaset och bara blir besviken.

Hur menar du?
Vill du dricka ibland och sambon tillåter det inte? Smyger du och hinkar i dig när du har chansen?

Jag jobbar på att få ett sunt förhållande till a, men jag vet att jag aldrig mer kommer att ha ett okomplicerat förhållande till a. Kan drabbas av denna "trots". Och vilja göra nåt förbjudet. Sällan, men det händer. Oftare förr än nu. Har ni olika idéer om a, du och din man? Ja, jag skulle bli galen om han sambo försökte tvinga mig att låta bli, men det också för att jag kan kontrollera det och inte blir oregerligt full på fester. Kanske skulle jag tänka annat om jag gjort bort mig. Då skulle han ju leva med en ständig oro när vi gick ut. Tror verkligen att ni måste prata om det. Jag har försökt förklara för min sambo och han kan väl acceptera till viss del, men om han skulle hitta gömmor igen... Ja, då är nog loppet kört. Å visst kan jag känna mig irriterad ibland på att jag inte kan dricka, men nu när jag under flera månader hanterat a på ett hyfsat sätt igen så vet jag att det är så här jag vill ha det. Inte mer och det är alltför lätt att halka tillbaka i gamla vanor, omprogrammerad som man är.

I helgen ska jag ner till stugan vid kusten med familjen. Det brukar förknippas med god mat och alkoholhaltiga drycker. Men denna gång har jag tänk att köpa med mig alkoholfria öl. Tillsammmans är vi starka :)

Bra jobbat!

Innan jag hamnade här hade jag ett väldigt sunt förhållande till alkohol. Var tillsammans med en kille som levererade öl åt en av de större bryggerierna. Vill minnas att de kunde få med öl hem till helgen till förmånligt pris. Tror även att de kunde "fuska" med leveranserna ich att några av hans kollegor gjorde just det.
Vet att jag ifrågasatte både företagets a-policy och kollegornas moral. Tänk om jag fortsatt att vara så klok under åren. Jag har ju uppenbarligen vetat vilken risk det är... Fast på nåt konstigt sätt så tror man att det ska fungera för en själv och att man kan kontrollera. Svårt att se sig utifrån liksom. Undrar om bryggerierna här i Sverige har ändrat sona regler?

Drack vin på flyget på väg hem. Konstig känsla för jag ville inte men gjorde det ändå. Kan inte riktigt förklara känslan. Och det konstigaste var att ingen bra känsla kom sen heller. Ingenting hände... fortsätter idag och väljer att kalla detta dag 7.

kommer att bli mitt umgänge den närmaste veckan. Jag ska till USA och jobba, om sex timmar sitter jag på flyget. I min bransch är det de ovan nämnda som utgör majoriteten av populationen. De kanske inte tillhör den intellektuella eliten, men dom jobbar hårt och lever ett enkelt liv. Jag känner en gosse som, förutom att han är mekaniker till vardags, också driver ett organiskt jordbruk. Han har kor, hjortar, emus, höns och en hel del annat. För att få det att fungera jobbar han dagtid och hans hustru jobbar natt. Sådana är dom, alltid sysselsatta med något.

Många gånger har jag stannat till vid en bar tillsammans med honom och hans arbetskamrater, efter jobbet, för att snacka och varva ner. Det är så dom lever, att dra i sig ett sexpack var kväll är helt normalt. Just den här mannens hustru jobbar dessutom på Det Stora Bryggeriet, det som syns i samband med nästan alla amerikanska sportevenemang. En av förmånerna där är att de anställda får släpa hem en generös ranson av företagets produkter varje vecka. Längs en långvägg i hans garage står ölförpackningarna staplade från golv till tak. Jag har känt honom i 25 år nu och han har inte varken ökat eller minskat sitt drickande genom åren. Märkligt tycker jag.

Det här kommer självklart att bli en utmaning för mig under veckan som kommer. Samtidigt har jag ju gjort det förut, hållt mig nykter där alltså, så jag har gott hopp. På något sätt tycker jag det är lättare att stå emot "over there". Allt är så överdrivet på något sätt, reklamen pratar hela tiden om "easy drinking", det gäller att häva i sig så mycket som möjligt, öl ska smaka vatten för då är den lättare att dricka. Alla föreslår att gå ut och ta en öl hela tiden. Det blir så överväldigande att jag känner närmast avsmak för det.

Hursomhelst kommer det att bli lite si och så med skrivandet här på forumet den närmsta veckan. De flesta hotell har wifi, men det brukar vara lite si och så med täckningen på rummen. Mina morgnar är viktiga för mig dock, dom kommer jag inte att ge avkall på. Jag kommer att skriva varje dag ändå, strular det så får jag väl lägga upp veckans skriverier när jag kommer hem.

Ha en härlig vecka och på återhörande!

Tack för svar och jag ska prova det du skriver att samla familjen en kväll och försöka prata med henne vilket med all säkerhet inte kommer att bli lätt men jag måste först få barnen att ställa upp på detta vilket jag tror att dom gör, att ställa ultimatum är nog fel men jag har också funderat på att kontakta familjerådgivningen och boka ett möte för att på så sätt kanske få hjälp att prata om detta, jag vet inte om det är rätt eller fel och är tacksam för alla råd jag kan få.

Har varit nykter i 1000 dagar. Saknar inte alkohol och längtar inte efter att dricka längre. Det tog lång tid för mig att släppa besattheten av alkohol. Jag är envis som en gammal åsna, det hade jag nytta av den första tiden (året). En terapuet bad mig skriva ett kontrakt med mig själv, att vara nykter ett år. Kändes som en väldigt lång tid i början, men när ett år gått fottsatte jag nykter. Jag behövde ta mig igenom ett år för att se att det går att leva utan alkohol. Vissa vänner försvann ur mitt liv, men nya kom. Livet går upp och ner även utan alkohol, men än sålänge inte ner så långt som efter en fylla... Tänker inte aktivt varje dag att "idag ska jag inte dricka", borde kanske göra det... Vet att jag aldrig kan sänka garden helt mot alkohol. Att jag inte funkar med alkohol och aldrig kommer göra det, helt perfekt för mig, mitt liv är så mycket bättre utan alkohol.
Styrka till alla som krigar mot sug, fyllor, bakfyllor, abstinens mm.
Varje dag utan Alkohol blir lättare.

❤️❤️❤️

Om ni visste hur mycket det betyder.,, jag har ibte orkat läsa förrän nu.,,. Jag sitter i en sax om allt eller inget och det var därför jag frågade dig, Sisyfos, du hade svarat i min el annan tråd att du blivit tokig av att bli kontrollerad... Jag tror allt detta är SÅ mycket vanligare än vi tror... Men vem vill höra det?! Jag är vilse. Känner mig så ensam... Men det är mitt eget fel.., hur förklarar ni andra "behovet" eller vad man ska kalla det för andra? Tack till alla modiga, förlåt att jag inte varit med er på ett tag. Jag behöver hjälp igen, så enkelt och så svårt är det.

Tack för era svar, Ursula och mulletant!

Det, att sonen en dag kommer att vakna för sin pappa och söka sig till honom tar tyvärr den här pappan helt för givet.

Han är medveten om det, och bryr sig därmed inte om att odla deras relation något vidare.

Bekvämlighet.....eller rädsla?! Det innebär ju lite ansträngning och känslomässiga utmaningar att närma sig barn.

Tålamod kan också behövas, att stilla sig, sätta undan sitt eget behov av att döva.....känslorna....med ständiga aktiviteter och ljud.

Att inte låta sig drabbas av obehärskade känsloutbrott också.

Det där är mina associationer till den här far - son relationen. Vet inte om jag träffar rätt heller.

Som det är nu söker sig pojken mest bara till mig, vi har så mycket - fantasilekar, delade upplevelser, jag såg och var med...

Lite synd om pappa.. Han betyder inte såå mycket som pappa idag. Han har valt fel, tror jag, då han passar på att vara bekväm tills allt kommer till honom ändå.

...men kanske är det hans sätt att hantera ett djupt sår!

Och jag fortsätter att leva i det till synes trygga, det vi har nu. Men överraskas emellan åt av reaktioner och beteenden från mannen, som inte känns riktigt och okej i min värld.

Fast det är ändå en "varm" man, och han som är pappan till vår fantastiska;-) son.
Ja mulletant, jag fortsätter att tänka och känna efter...

Lägger mej nykter! Natti

11 dagar utan giftet idag:)

Nike Athena för dina stöttande ord det värmer:) Ja visst har alkoholen tagit för stor plats i ens liv om man tänker tillbaka på alla pinsamheter och jobbiga saker man gjort på fyllan och att man kastat bort dagar av ens liv när man gått in i dimman.Livet handlar om att skapa fina minnen och ögonblick som gör att man mår bra i kropp och själ som man kan minnas tillbaka på med ett leende på läpparna:) Härligt att du klarat dig utan giftet så länge det visar att du har karaktär och styrka i dig och att du har viljan till att du vill må bättre i dig själv och i ditt liv det glädjer mig:) Ja det är bra att ha ett mål och en strategi som man kan vägleda sig själv igenom alla fallgropar som finns på vägen så man inte trillar dit igen. Jag tar en dag i taget och för mig är varje vit dag en seger mot alkojävlen. Idag är det 11 vita dagar och jag hoppas på fler:) Nu kämpar vi på även om det känns jobbigt att gå i uppförsbacke så vet man till slut att det kommer en nerförsbacke och då går det lättare. Ha det så gott:)

Det jag menar "att komma ur" utan ringar på vattnet är att jag hittills aldrig åkt dit för rattfylla (dagen efter), skadat någon, varken psykiskt eller fysiskt, eller schabblat bort jobb/vänner osv.

Men att det gått så bra som det gjort... Är fanemig både en gåta och ett "underverk".

höstlöven :) Ja jag ska försöka göra mitt bästa för mer kan man inte göra:)

Jag hejar på dig.

Dina regler: Aldrig ensam, aldrig mer än 2 glas. Är det så? Det kan kanske vara något för mig längre fram. Vi får se. Just nu helt utan a.

Bra jobbat. Tyvärr drack jag upp mina sista droppar jag hittade.

Har följt dig länge, glad att höra att det går framåt.
Dock så skulle du väl verkligen behöva ta tag i och göra upp allt det ekonomiska med exet, och djuren, men är kanske svårt vet inte vad ni har för upplägg. Du skrev att han verkar nöjd och inte tar upp det, nä givetvis gör han inte det, för han vill såklart ha kontakt och kontroll över dig, och så läge ni inte gör upp om det praktiska så kan han fortsätta ha det. Så om ngt sk hända så lär du nog behöva ta tag i det själv dessvärre...
Sen vill jag även råda dig detsamma som jag precis tipsat Ärligbesvärlig1 om i hennes tråd, nämligen att kolla om det finns någon enhet för våldsutsatta kvinnor i din kommun, tror det skulle kunna hjälpa dig mycket.
Hejar på dig!

Ja, Heddali ... Nu for tåget förbi igen. Har otroligt mycket att fixa o svårt att veta hur jag ska få ihop det... Och som ett brev på posten kommer tankarna på att det skulle vara gott med lite vin idag. MEN jag dricker inte längre, jag dricker ju faktiskt inte. Att det ska vara så jäkla svårt att förstå.
Längtan idag handlar inte om att det skulle smaka gott, det är enbart avkopplingen jag är ute efter. Vet också att den inte funkar särskilt bra. Jag blir ju bara trött och får orediga tankar och mår dåligt dagen efter om det blir för mycket, men just nu är jag sugen. Har inget hemma och vill egentligen inte ha om jag nu tänker efter, men vanans makt är stor och där är jag nu.
Måste verkligen skriva här när det här sätter in. Jag hör ju till de som tror att jag kan dricka ibland och det fungerar ju till viss del, men jag kan verkligen inte dricka "ensam" hemma. Jag kan inte släppa på mina regler om "bara i sällskap". Två glas, högst 3 om det är speciellt. Vet att om jag gläntar för mycket på dörren, så blåser den upp på vid gavel. Har haft dialoger den sista månaden om att "kanske lite vin ändå till helgen" - jag klarar det nog nu. Köpte också 1/2 flaska + en halv flaska att ge bort och 1/2 flaska som back up, för två veckor sen. Genialt, kunde dricka 1/2 flaska öppet för jag hade ju sagt att det passade till maten.... Drack 1/2 flaska i smyg parallellt - den fanns ju hemma. Den sista 1/2 (presenten) slank visst också ner under natten... Ni förstår kanske själva att man inte mår så bra efter så mycket vin helt "otränad" Eftersom jag dricker så sällan nu, så är det ju också lite annorlunda i ångest o avsky för drickandet. Mer likt den ångest jag hade när jag yngre och mådde fysiskt dåligt om jag drack för mycket. Förstår att det är stressen som gör sig påmind. Jag behöver koppla av. Stress och gamla vanor, "tvånget" att dricka ur flaskorna. Ja, jag är verkligen inte där att jag har ett okomplicerat förhållande till alkohol. Men ligger under riskkonsumtion... Nja, lite för mycket på en och samma gång, men om man bortser från det.... Tror att jag behöver livslång kontroll om det överhuvudtaget är möjligt att dricka.

Hoppar inte på det där jäkla alkotåget idag i alla fall. Skriver lite här istället.

Grattis till att du tagit dig ur relationen. Känner igen mig i mycket.

Om du mår så dåligt när du vistas tillsammans med honom så kan du begära att få ha enskilt möte med soc. Inte meningen att du ska må så dåligt. Så den möjligheten finns, bra att veta.

För övrigt tycker jag du ska kolla upp om din kommun har någon enhet för kvinnor som blivit utsatt för våld, psykiskt eller fysiskt. Jag blev rekommenderad det när jag var hos soc, tyckte verkligen inte det var nödvändigt, för jag hade ju inte blivit utsatt för något fysiskt våld, och när det gällde det psykiska så fattade jag inte riktigt att det var det jag blivit utsatt för... Men jag kontaktad dem tills slut, har gått där i ca 8 månader nu och pratar med en behandlare, och det har hjälpt mig SÅÅÅ mkt! Hon är ju expert på både våldet och även medberonde problematiken. Är verkligen en ovärderlig hjälp för mig. Har innan gått hos två andra terapeuter, men igen som verkligen förstått problematiken, men den här behandlaren förstår verkligen och det är så skönt.
Så kolla upp om det finns där du bor, förlag tror det skulle vara jättebra för dig, för du har ju utan tvekan också blivit utsatta för psykiskt våld. Är väl dessvärre en ganska vanlig komponent i relationer med alkohol...

Det är alltid jobbigt när ens djur går vidare, men tiden läker ju.
Kämpa vidare, detta fixar du?

Vad kul att höra. Då ska jag skänka dig en tanke när jag promenerar till jobbet imorgon och du klarat ännu en morgon :)

Det har blivit alltmer viktigt för mig att bottna i det jag säger och det jag gör. Och det är både skönt och en lättnad att lära sig att tala om sig själv vilket jag gjort dom sista åren. Men allt delar jag inte med mig av! Och jag vill vara människa inte en diagnos eller en kategori av människor.
Fortsätter min träningsveckavecka och fyller loggan med nollor.