Senaste kommentarerna i forumet

Hej igen! Ja min tråd heter Hjälp, jag gjorde lika som dig förut, glömde mitt lösenord så gjorde en ny användare och la till en 1 efter :)

Känner mig mycket fräschare än tidigare. Starkare och klarare. Det syns lite grann på vågen. Jag kan pussa på mina barn närsomhelst. Snart kommer en barnfri helg och det gäller att hitta på aktiviteter som gör det lättare att avstå. Kanske bio? Tror jag kommer försöka avstå a helt i 90 dagar och under den tiden lägga upp en strategi för framtiden. När jag läser här inser jag både att jag verkligen har ett problem, men även att jag dragit i handbromsen ganska tidigt.

Jag blir lite blank i mina tantögon:)
Ha en bra dag heueh / mt

på de som tagit sig in här redan i unga år och börjat ta tag i sitt problem. Annars verkar det ju som om medelåldern är hög bland de alkoholister som har kommit igång med förändringsarbetet på allvar. Kloka ungdomar måste jag säga. I mitt fall tog det ett bra tag innan jag insåg hur stort mitt problem var. När kroppen är ung är det ju lättare att handskas med bakfyllan, man kan jobba sig igenom den utan större bekymmer. Personligen tyckte jag inte de psykiska konsekvenserna blev så svåra heller, inte i närheten av vad de är nu.

Ofta, när jag var ute och jobbade, bar jag med mig en väska hela tiden. Jag sade till folk att den innehöll mitt pass och annat värdefullt och att jag inte ville lämna den ur sikte. Annat värdefullt var naturligtvis en flaska whisky och munskölj. Då och då smet jag in på en toalett och tog en klunk ur vardera flaskan, bara för att ta mig igenom dagen. Men jobbade gjorde jag, och det verkar som om ingen märkte något. Eller kanske dom inte brydde sig, jag var ju inte en anställd och jag gjorde mitt jobb. Idag skulle det där vara omöjligt. Men det är vatten under broarna nu, jag är innerligt tacksam att jag sent omsider har hittat hit.

Jag har en stor inglasad balkong, ett av fönstren brukar stå på glänt eftersom jag ofta går ut där och röker. Igår satt det en talgoxe där inne när jag kom ut. En liten livrädd stackare, som inget hellre ville än sprida vingarna ute i stora vida världen, men som inte förstod sig på det här med fönster. Jag började öppna så många av dem som möjligt för att ge honom en större chans och när jag vände mig om var han borta. Senare följde hunden mig ut och visade stort intresse för baksidan av en bänk och där satt den, den stackars fågeln, han hade gömt sig efter bästa förmåga. Några minuter senare fick han sin frihet. Att se honom flyga iväg gav mig en härlig känsla av att ha åstadkommit något. Att släppa ut den där fågeln värmde på ett sätt jag inte har upplevt på länge.

Ha en fin dag allihop!

Jag har gjort programmet tre gånger och nu tredje gången så funkar det för mig. Jag har satt ett nytt mål och känner mig rätt så nöjd med mig själv. Loggan har hjälp mig att begränsa antalet glas.

Kan inte sova. Vet inte om det är stress pga friktioner på jobbet eller att jag ska på tjänsteresa idag. Känns som det händer saker i kroppen utan alkohol. Mer energi, fokus, mindre ångest. Men också suget och ängslan över vad som ska hända. Om man ska klara det. Och de tröttsamma dividerande rösten. "Jo men bara ett glas.." "nej du. Nu är detta på lång sikt" "jo men en liiiiiiiten"
Håll käften vill man skrika. Låt mig vara i fred. Har tillräckligt med pyssel i livet

Åh, vad härligt att läsa, du kan vara stolt! Jag känner igen mig i dina ord. Att alkoholen har tagit för stor plats i mitt liv. Följer gärna dig på vägen. Plötsligt en dag tog jag beslutet, nu har jag inte druckit något på 3 veckor och 1 dag och det känns otroligt bra, känner mig redan starkare och "krispigare". Min plan är att ta ett längre uppehåll, kanske 90 dagar. Under denna tid skall jag med hjälp lägga upp en strategi för framtiden. Hur tänker du om framtiden?

....som ställer till det... Det är ju din man.... Dina barn lär ju med säkerhet veta hur det ligger till och kommer säkert stå bakom ditt beslut att lämna, OM du nu skulle komma fram till att det är vad du vill...
Låter som hans uppehåll med A har med doktorn att göra.

Låter bra även om vägen inte är så rak alla gånger. tror på att ta tag i det i tid. Starksprit är ett elände.

Har du någon egen tråd? Såg den inte, men får kanske leta lite till!
Ja det är dumt att det inte finns ngn privat meddelande funktion, hade varit bra.
Bra att du också separerat, att ta det steget är ju en av de svåraste bitarna...
Hoppas det går bra med tillfrisknandet! :-)

Du kommer igen. Du hade 10 dagar. Kör på igen nu, du inte på ruta 1. Tycker din a-tant reagerar lite konstigt. SÅ besviken.... Ja, det är man ju själv också när det går åt helvete. Och vad hjälper det. Bättre att fundera över varför o hur och hitta strategier för att klara det bättre nästa gång. Det går! Vet att det känns omöjligt men 10 dagar då har man gjort det värsta o kommit en god bit på väg.

Han har ju helt klart problem.... Men verkar inte som han riktigt förstått det själv... Och då är det en lång väg innan han blir frisk, om han någonsin blir det...

Hur länge har ni varit tillsammans? Har han träffat barnen?
Lät som ni träffats nyligen och då skulle jag rekommendera att du lämnar honom och ber honom ta tag i sina problem, sen om han gör det så kan ni träffas igen om båda vill det...

Du ar 2 små barn att ta hand om och då behöver du inte ett tredje "vuxet barn" att ta hand om....

Nu är jag kanske för ärlig och hård, men tänker att om ni inte setts så länge så är det dumt att bli insyltad...
Du älskar honom säkert, men din kärlek kommer inte kunna rädda honom dessvärre, det kan han bara göra själv...

Så tänk på dig och barnen, ni förtjänar stabilitet och trygghet.

Kram

Har försökt få antabus utskrivet, men enl. läkare är jag en av dem vilkas lever inte skulle tåla antabus. Har käkat campral och revia, men käde ingen som helst effekt av dem, som att äta sockerpiller. Tolvstegsterapi - bet inte på mig, fast jag verkligen försökte i flera år. Kände mig väldigt misslyckad - de måste ju betyda att jag är en av dem olyckliga själar som "inte förmår vara ärliga mot sig själva, de är inte deras fel, det tycks vara medfödd". Vilken fruktansvärd dödsdom, om t.o.m de som har allvarliga psykiska störningar kan tillfriskna om följer programmet, men inte jag. Tänker nu att mitt enda alternativ är att själv ta tjuren ur hornen och jaga bort den. Det tänker jag göra nu. Två dagar nykter, det är väl i alla fall en början. Många kramar till er alla!

Verkar som jag glömt lösenordet, för har inte kunnat logg in....(därför jag inte svarat) försökt flera gånger och har inte haft ngn mejl inlagd så inte kunnat begära det på nytt...så tröttnade och har nu skapat en ny profil, så Citronfjäril1 och Citronfjäril är jag!

SSkankan, skönt att höra att du också brutit dig loss! Att verkligen ta steget är så svårt, men ofta nödvändigt!
Vi har oxå barnen växelvis nu, men jag har haft dem mer eller mindre själv i perioder. Att vi hamnade hos socialen var beroende på honom själv...pga av ngt hn gjort, så att det blev en anmälan, som tur är slapp jag göra den själv...
Tycker definitivt du ska kontakta familjerådgivingen, vi har varit därmed. Där kan du få viss hjälp, min ville först inte gå dit men gick sen med på det... Han har ju allt att vinna på att gå med på dina krav för annars kan du ju ta det hela till tingsrätten...
Du kan definitivt sätta upp krav för hans umgänge med dem, tex att han ska vara nykter, och bryter han mot detta så kan du kräva att få ha barnen mer och/eller sätta upp krav att andra ska varma närvarande när han har barnen. Du har trumfkorten på din hand om man säger så... Hamnar ni hos soc så kommer de kräva att du ska göra det som behövs för att era barn ska vara säkra. Så dessa utredningar är egentligen på den "Friska" personen kan man säga, för att säkerställa att den friska personen kan ta sunda beslut för att barnen ska vara trygga och säkra.

Vi har som sagt delad vårdnad nu (barn är 6 och 8) men det har hänt en del incidenter och det har blivit fler än en anmälan till soc, så han han fått sina chanser nu, så strular han till det igen så kommer jag att kräva att få ha barnen mer igen, och går han inte med på det så blir det tingsrätten.... Vill ju såklart att barnen ska få träffa sin pappa, det kommer jag aldrig ta ifrån dem, han är en jättebra pappa när han är nykter, men kan han inte hålla sig i skinnet så ska de inte behöva vara hos honom själva, då är han inte förtjänt av at tvi delar lika, för det är ingen rättighet att vi ska ha dem lika mycket, däremot är det en rättighet att barnen ska kunna känna sig trygga!

Har du kontaktat familjerådgivningen nu? Om inte gör det ASAP för det kan ta ett tag innant ni får tid, och först ska ni det var och en för sig och efter det gemensamt, så tar ett tag innan det händer ngt...

Lycka till!

Kram kram

Snyggt..10 dagar. Det här håller du i!

Idag har varit en turbulent dag och jag tappa greppet en aning och inser nu i efterhand att jag kommer ha väldigt svårt för att ge någon kärlek, när jag ser min pojkvän.
Han ligger inne hela dagen, han kliver i regel upp och går upp fixar sig o ut. Idag låg han dock till 17. Vilket inte hör till vanligheten. Så jag kunde ju ha några i min tillsynes tro normala samtal med honom. Till o med ironiserade mitt egna beteende och ja log fast med hjärtklappning i bröstet. Kampen om jag ska ligga och bygga upp ilska och ignorera honom i 2 veckor tills han är på behandlingshemmet och jag kan slappna av.

Han drog ut igår och kom hem onödigt sent, jag vaknar upp halv tolv av att jag drömt om kanyler och skit. Och såg bara döden. Han har inte kommit hem och jag ringer i reflex och bara skriker kom hem. Han babblar o svamlar att jag skulle ringt tidigare, som om jag ska behöva ringa hem honom. Denna förbannade dödsångest, minns jag vakna vid ett tillfälle till och var helt om skakad.
Sen att han ligger på mitt hår så jag vaknar av att bli luggade gånger flera och omkramad på ett obekvämt sätt. Innebar en i rolig sömnlös natt ... Var på samtal på fm hos min terapeut jag haft sen jag diagnostiseras i utmattning 2012. Hon känner mig mycket väl och är eller visar sån oro hon skakar om mig ordentligt men hon märker jag tappar fokus mitt i samtal och fick upprepa saker be mig upprepa det hon säger och jag grepa inget.

Hemma sen insåg jag jag får la vila då. Och inte läsa en massa utan göra. Börja med att prata men insåg ju att prata och läsa är typ samma sak - ingen direkt handling.

Mitt i detta då jag försöker en sån konflikter dag på hemmaplan, vi pratar om just kärlek om hur den kom till om den var under hans missbruk eller om han visste vad han kände och gjorde när vi blev ihop, vilket han mena på han visste sen visste han givetvis sin problematik men ja den har ju alltid funnits där. Var som han dock då ville ha ett normalt liv sen har man ju sett att under våra 3 år ihop har lite mer än hälften varit nyktert och resten aktivt bruk för honom.

Han lyckades lura mig på pengar, delvis var det nog att jag läst dagens text att behandla en alkoholist som en man och inte ett barn trotts beteende.
Han har suttit och druckigt folköl i 4 dygn varvid idag var det starköl han kom hem med, jag bara kände när fy fan jag orkar fan inte med dig. Gick totalt in i mig själv, sen drog han ut igen o skulle bara cykla ja o nu var det faktiskt sista gången han fick låna min cykel nu blev det droppen på berget. Jag sa i telefon att jag orkar nog inte ha det såhär i 2 veckor till, den frustrationen... fjäskandet mot mig och sen är vi där igen i det där umgänget jag fick hem en kille som gjort det värsta blandat all möjlig skit. Något som ledde till att jag kollapsa i min maktlöshet.

Jag vet jag inte kan få han sluta dricka. Jag är inte orsaken till drickandet. Jag måste välja om jag tänker acceptera detta i mitt liv men också mitt/vårt hem för nu vet han ju det är ok att göra såhär utan konsekvenser.... usch på mig själv idag. Jag ska tänka på detta imorgon och lägga allt mitt fokus på bara mig själv. Får va hur egotrippad det vill. jag kommer aldrig bli glad om jag investerar tid åt en som fortsätter sitt aktiva beteende.
Han skulle varit hemma vid det här lagret men nu ringer jag inget mer. Utan jag ger upp och släpper det, jag klarar mig ju ensam trotts jag älskar killen bakom missbruket hatar jag manipulativa beteendet som kommer från en missbrukare och alkoholist,deras ego.. Ska bli likadan fast på ett sunt sätt. Alla begår vi fel, även jag när jag lovar mig jag fått nog, men jag är inte fel.

Hoppas det går bra för dig och ditt liv mulletant ?

Dag 10

för stödet Lena72:) ja det är det som är förrädiskt och lurigt om man lurar sig själv att bara ta lite alkohol för då är risken stor att snöbollen är i rullning och att det blir en lavin till slut om jag uttrycker mig så.Upp på sadlen igen du fixar detta för du är stark om du bara vill vara det och det gäller oss alla:) Dag 10 för mig idag och jag känner mig lite stolt och självrespekten ökar för varje dag som är vit.Ha en fin kväll:)

Min hund dog. Jag har inte varit aktiv och mått därefter. Efter det som hände så spydde jag som en gris och det intressanta är att det var inte alkohol inblandat. Däremot så har jag syndat. Väldigt lite! Jag vet att väldigt lite är alldeles för mycket. Däremot gråtit non stop i fyra dagar över hunden. Jag har inte sårat någon, varit arg eller lynnig emot någon annan. Jag har tagit hand om mina barn, skött jobbet, städat, planerat, tvättat m.m. Ja det här vanliga som vanliga människor gör ?. Jag kämpar på återigen och tack för att du frågar ?.

Tack Karin01❤️
Ja dessa minnesluckor är hemska. Förknippar dem med ångest å skam. Har själv inte druckit en droppe nu på 3veckor. Vet också att det är lång tid. Jag kommer kämpa. Det viktigaste är ju att man själv ser att man har problem med alkohol. Men tillsammans är vi starka??

Jag vet varken ut eller in längre. Aeromagnus: Dina ord ekar i mitt huvud "Du kan ju inte ha det så här hela livet". Eller kan jag det? Har jag överdrivit allt? Min man dricker sig aldrig "full", inte märkbart i alla fall. Han har ju aldrig gömt flaskor eller smugit med sitt öldrickande. Han har "bara funderat" på att han kanske har druckit för mycket. Det är hela tiden jag som har gjort honom uppmärksam på det. Idag sa han - återigen - att han tänkte ta en IPA i helgen. Han sa att han inte har känt något sug eller begär under denna månaden, och att det skulle kännas konstigt att dricka en öl igen. Han sa också att han hade inte märkt någon skillnad viktmässigt eller någon annan kroppslig skillnad heller. Jag frågade om han kände sig bättre på något sätt, men då sa han att "- Nej, jag märker ingen skillnad".

Det känns som att han hela tiden vill överbevisa mig, och det gäller inte bara hans drickande. Jag tog även upp andra saker som jag har gått och burit på, och det verkar som att han har tänkt till där. Detta gäller både ekonomiska frågor där jag är den som betalar det mesta vad gäller barnen och även att han t ex städar och står i samt att han "ställer upp" och skjutsar barnen. Precis som att han behöver bekräftelse och at han minsann är duktig.

Jag borde vara glad att han har varit "vit" i en månad, men det enda jag känner är en oerhörd irritation. Det hade varit lättare om han hade druckit sig redlös och varit allmänt otrevlig men det gör han ju inte. Under denna tiden har jag utvecklat en slags "nolltolerans". Har sagt till honom tidigare att jag inte förstår varför man måste dricka 4-5 öl på en kväll - i mitt tycke är det för mycket.

Jag blickar fram mot helgen med tillförsikt, undrar om han dricker upp alla sina 12 öl som finns här hemma, i varierande storlekar och % mellan 5,5 och 10,5.

Det blev ett något snurrigt inlägg, men det är sån jag känner mig just nu...

Dagen efter mitt förra inlägg slutade han dricka. Sa själv att det blivit för mycket. I samma veva fick han en kallelse från doktorn som vill ha ett besök. Han äter medicin mot högt blodtryck o hjärtflimmer. Vill inte vara misstänksam men tror det var därför han slutade.
Idag pratade han om att köpa alkoholfri öl och frågade vad jag tycker. Ska jag tycka det är bra???

Orkar söka hjälp eller vill söka hjälp? Kan ju äta antabus kan du inte dricka.

känner igen mig med, just dessa minnesluckor och denna ångest, Det har dock blivit bättre, tack vare detta forumet. Bara att kämpa på och var inne och läs här.

Jag är som en kopia av dig Karin01. Den enda skillnaden är att numera även dricker för ofta. Var många år så att jag med lätthet kunde sluta efter en dag, och inte saknade alkohol på ett halvår eller så. Men nu är jag fast i skiten. Har provat med allt möjligt men ingenting tycks hjälpa. Jag känner mig dödsdömd men orkar inte söka hjälp. Känns som om det ändå inte kommer hjälpa. Men jag får ju inte ge upp. Det skulle bli så synd om barnen då. Det känns nattsvart just nu. 2dagar nykter och jag bara ältar och ältar. Fruktansvärt att sitta och vänta på nästa tur till helvetet. Kram till dig och hoppas du orkar kämpa.