Senaste kommentarerna i forumet

Som ni vet så kom jag hem från hotellet i tisdags och min hustru och barnen är inte hemma utan bor på annan plats vilket är bra. De skall inte se pappa må dåligt. Men såhär facit i hand så är det inte så smart att sitta här själv. Jag kommer inte bort från drickandet. Det är ju bara precis som jag var på hotellet. Fast billigare. Det var skönt att få komma hem. Det var underbart. Men jag inser det nu. Jag måste bort från mitt drickande och det omedelbart så jag har varit i kontakt med piva nu och jag kommer åka in dit förhoppningsvis ikväll eller tidigt imorgon. Så det blir ett slut på detta. Jag har försökt att hitta alternativ men gör det inte just nu. Skit samma om jag hamnar i register. Det handlar om mitt liv nu. Det är viktigast.

Ska verkligen fundera på dina råd!!! Vet inte vad som krävs. Jag ska verkligen försöka med allt. De dagar jag vaknat utan alkohol är sådan lycka, tyvärr håller den inte i sig till kvällen. Ska försöka med promenader, shopping på kvällarna. Tack för dina råd ❤️❤️❤️

Tack för svar det värmer .
Förr var jag väl lite mer av en helgalkis men blev nog ofta 3 ggr i veckan. Och hårt . Men på den tiden vare lättare att sluta . Nu när man fastnat i varje dag drickande äre svårt ta sig ur . Då ja får dem skakningarna efter nån dag när jag försökt gått " cold turkey" .

Är rädd för hamna i register om jag lägger in mig .

Håller på trappar ner nu ska hålla mig observant , har daglig kontakt med familj /. Vänner om detta

Maken varit på korttidsboende en, aldrig mer säger han. Förstår honom, tristare ställe får man leta efter. Kommunen vill också att han är hemma med utökad hemtjänst. Jag har åkt bort ngr gånger 2-3 nätter, det funkar. Barnen ställer upp också.
Allt måste dock ansökas om i god tid, några spontana utflykter är det inte tal om. Det värsta är att vara så bunden. Där kommer alkoholdimman in som tröst.
Kram

Hej,
Jag känner igen mig i det du skriver men tyvärr behövde jag gå längre ned i skiten för att verkligen förstå. Du skriver att du beredd på att göra allt som krävs. Jag (och det är min tro) tror att ärlighet och villighet är grundläggande verktyg. Vill du ha hjälp via företagshälsovården så bör du gå via din arbetsgivare. Det gjorde jag men efter att det uppdagades på jobbet att jag inte var "som jag brukar". Det var tidigare det absolut värsta som kunde hända, dvs att jobbet skulle få veta hur det egentligen var. Så här i efterhand skulle jag önska att jag börjat där. Jag tror också på möjligheten till att få må bra via AA. Bor du i Stockholm så är du lyckligt lottad. Det finns mängder av grupper och fantastiska kvinnogrupper om det skulle kännas lättare. Jag bor inte i Stockholm men är där varannan vecka för efterbehandling och besöker ibland möten. Att inte vilja bli igenkänd eller att träffa på någon vi känner på mötena (som naturligtvis har samma problem som vi har☺) är "priset" vi får betala för att få må bra. För min del har inte medicinering och terapeuter fungerat men det gör det för en del. Jag behöver samhörigheten med andra och få känna att jag inte är ensam.
Skammen är så vidrig att bära på ensam (vilket jag ofta drack på) så det är en bra början att du skriver och läser här. Så får du fundera på vad nästa steg är och vad du är villig att göra för att få må bra.
Varma kramar!❤

Ca 60% av befolkningen räknas (hur man nu räknat ut det) ha en hyfsat trygg anknytning. Av dessa finns det säkert en del som inte heller har helt "friska" strategier när de blir sårade. Vi med otrygg anknytning har rätt taskigt utgångsläge, då vi ofta söker oss till personer som upprepar våra barndoms "trauman". Svårt att få tröst med andra ord, för en redan otrygg individ.
Annars tänker jag väl att ett friskt sätt att hantera besvikelser och sorg är att kunna ha den utan att döma sig själv, uttrycka sina behov, söka tröst och närhet. Har man tur finns trygga relationer där man är älskad för den man är och får bekräftelse i det, tröst i sorgen, har en egen upplevelse av att man är ok och känslan är ok som även speglas genom relationerna med andra.
Ofriska strategier då? Tja, droger i någon form, självskadebeteende, överaktivitet (prestera, vara igång, träna) , underaktivitet (offerroll, handlingsförlamning), aggressivitet eller motangrepp, älta och grubbla...you name it. Vet inte ens om de där sistnämnda skulle vara att föredra om jag fick välja själv faktiskt, fast dör av dem gör man kanske inte direkt, tynar bort möjligen.

Ja jag läste det i din tråd! Ja men visst är det väl märkligt att vi automatiskt vänder oss till den gamle vännen när vi inte mår bra? Den gamle vännen som inte vill oss annat än ont?

Hur gör friska människor som inte tar till A när de blir sårade??

Det är just det steget som är svårt. Får cheferna reda på att man kontaktar företagshälsovården? Rädd att stöta på någon. Behöver nog kontskta dem och ta prover. Skrämmande!!! Kanske också ska gå på något AA utanför stockholm ?

Det är skrämmande att komma på att jag inte klarar av det själv. Har stark drivkraft och klarat mycket i livet men detta är det svåraste jag varit med om, och upplevs omöjligt. Precis som du säger så är allt glasklart på morgonen men sedan återigen på kvällen är motivationen borta. Vinet ger ofta så mycket lycka och är en tillfällig bästa vän. Jag får inget abstinens när jag är utan, bara att allt är så tråkigt utan vin. Jag saknar inget i livet utan har allt, men kan inte längre njuta utan vinet. Så tragiskt!!! Under mina graviditeter så drack jag absolut ingenting, så jag vet att jag kan vara utan. Lever annars hälsosamt med nyttig mat och promenader. Vad är det på riddargatan?

Jag tog också ett återfall i måndags. Efter nykterhet sedan 25 januari. Och nej, det var inte värt det. Jag förstår mycket väl att det du varit med om triggade dig. Själv var jag med om en sak som sårade mig oerhört djupt då en kär anhörig hängde ut mig i all min smuts till min bästa väns make. På min egen födelsedagsfest. I en och en halv timmes nattprat pratade hon om det eländiga liv hon haft med mig. Lagom till när jag verkligen försöker göra rätt. Så efter jobbet i måndags gick jag och köpte en flaska vin till tröst. Mådde verkligen inte bättre. Mår fortfarande dåligt, då detta inte försvinner på något sätt. Inget man kan sudda bort. Livet suger jävligt.:(

Har du pratat med kommunen om mer assistans? Korttidsboende behövs nån gång i månaden så du får andas. Du behöver ju helt klart avlastning. Vad vore vården utan anhörigvårdare? Den hade klappat ihop fullständigt.
Ta ett samtal med din kommun. Och prata med rehabiliteringen där din man måste fått lite hjälp. Kuratorer?
Och förstår mycket väl att du ger dig själv en guldkant i form av lite alkoholdimma.
Kram

Hej Berra, inte varit inne på säkert ett år men din tråd är en av de första jag scrollar. Att det du skriver har betydelse tror jag du är fullt medveten om innerst inne, inte minst för din egen skull. Man blir alltid klokare av att se vad man själv skriver. Jag har medberoende på min lott och har valt att gå på anhörigvecka och sorgbearbetning. Deltar även i Självhjälpsgrupp. Alla dessa forum visar att kontakten med andra, att inte bära sina tankar själv är läkande. Isolering och självömkan är sämst. Du är en fantastisk skribent och jag vet att många läser det du skriver. Men som sagt, se det som en handling för ditt eget välmående. Din egen ventil. Önskar dig allt gott - och massor av styrkekramar. Det är okej att vissa dagar inte är toppendagar. Det får vara så. Hoppas att du får bra besked angående din hälsa. Fokus på det du kan påverka. /Anonymt

I måndags firade jag 3 veckor nykterhet med att ta ett återfall.

Var det värt det? Mådde jag bättre av återfallet? Var det roligt och mådde jag bra av det? Var det gott?
Svaret på samtliga frågor är ett rungande NEJ!

Vad ledde fram till återfallet?
Svårt att svara på men eftersom jag blev ledsen pga att jag inte känner mig riktigt accepterad på mitt nya jobb så tror jag att det var en underliggande orsak.

Pratade igår med min chef om vad som händer på jobbet. Vi kom överens om att jag ska stanna upp och säga hur jag känner när någon säger något som jag upplever som sårande. Min chef har också lovat att han ska bli mer uppmärksam på saker som sägs under möten så att han kan backa upp mig när det behövs.

Nu kör vi! Dag 23 minus 1 i nykterhetens tecken?

Tyvärr måste man orka oavsett om man gör det eller ej, för sina barns skull. Det är ett tufft beslut och en jobbig insikt i sitt egna liv när man verkligen förrått vad som hände rock har hänt. Men i just detta måste man försöka bortse från sitt egna mående och ta den konfrontationen som också kan bli väldigt långdragen....däremot så kan du inte säga åt henne vad hon SKA göra men du kan säga vad du VILL att hon gör och varför hon borde göra det.

Hoppas du tar modet till dig och pratar med henne om det, om inte annat för dina barns skull.

Välkommen hit till oss. Mitt tips är att du tar hjälp exempelvis genom företagshälsovård. Dels för att ta prover och se hur mycket skada alkoholen har gjort men också för att du kanske behöver medicin och behandling.

Läs mycket här och skriv av dig. Vi är många som behöver stöttning och vi är många som ger stöttning här inne?

Så lätt det är att känna igen det där scenariot! Vad är det med männen!? Hur vanligt är detta sorgliga beteende? Varför? Någon man därute som vet något (utan att känna sig påhoppad förstås)?

Precis; man tror inte på det när det händer, för det syns ju inte i realtid!

Hittade denna sida började läsa.. kände igen mig i mycket. .har en man som dricker... smuslar. Gömmer vin flaskor, ölburkar .Man kan hitta dem överallt....Nä men han har inga problem. ..Är så trött på att ha honom liggandes i soffan kl 18 somnat till bollibompa! Där sitter man ensam fredag, lördag & söndag kväll... ja det kan vara vardag också...Tack gode gud att barnen är vuxna.. Jag jobbar oregelbundet inom vården så vad händer när jag åker till jobbet. ÄR så trött på att aldrig får känna mig trygg.. behöva ta allt ansvar det känns som man har en tonåring i huset....bortsett från en tonåring får man höra att man är elak & dum. Han är aldrig elak .. bara går upp i sig själv sover vaknar forsätter dricka..läser man här så säg alla flytta... tanken har kommit upp flera gånger... Men det är inte så jävla lätt. .. För när han är nykter så är han värdens godaste man... Han är inte elak när han dricker Det är inte så jäklar lätt att lämna någon efter 30 år....

Underbart!
Och jag hade liknande känsla igår, att jag kände mig så annorlunda mot bara några veckor tidigare. Funderade över tiden 1,5 år tillbaka och insåg hur mycket som hänt, hur mycket jag utvecklats under tiden (positivt). Att orden som kom över mina läppar äntligen var "på riktigt" :)
Det är väl som en process; man börjar tänka, formulera sätt att förändra. Man hjärntvättar sig själv... Så en dag har förändringen skett, man är klar och redo att gå vidare o möta nya utmaningar :)

...kommer du att göra oavsett om du konfronterar henne eller inte.

Som tidigare sagt, det är inte ditt eller barnens fel, oavsett vad hon säger, ni kan heller aldrig få henne att sluta eller komma till insikt, den insikten måste hon hitta själv. Utöver vad ovan skrivits så kan ni kanske söka hjälp på familjerådgivningen, för att få en bättre relation och det kan vara början, att på en neutral plats börja diskutera hur ni har det och sedan komma in på hennes missbruk.

Kör hon bil? Installera i så fall ett alkolås! Hur gamla är era barn? De märker även om de är små, sen kan de inte veta vad det är som är fel. Du kan behöva ngn att prat med o du kan testa vi vårdcentralen eller socialtjänsten. Far barnen illa av hennes beteende? Du kan göra en orosanmälan till socialtjänsten, eller be någon annan göra det, det kan vara en start till insikt men förnekandet kan också fortsätta, många många år!

Mitt x har idag viss insikt o han säger att det finns inget i hela värden som skulle kunnat få honom att sluta att förneka tidigare. Jag försökte på alla möjliga vis, han duperade alla och det slutade ofta med att jag utsågs till skurken. Så med vetskap om att förnekelsen är stark önskar jag dig all lycka till!

Så skönt för dig InteMera, köp med dig nåt riktigt gott hem till dig o barnen o njut med vad ni känner för ikväll....d är ni mer än värda att bara få vara en stund.
Såklart förstår jag att det är mkt lugnare o härligare stämning när inte mannen är hemma.....ibland hade jag önskat att sambon bara försvann eller sa att nä jag åker hem till mina föräldrar över en helg o umgås med kompisar, bara för att få vara hemma själv! Vilket aldrig händer....

Ja, idag hoppas jag att det blir ett bra besök. Frågade honom nu på morgonen hur det kändes inför dagen o det kändes bra sa han, skulle på nåt sätt bli skönt tyckte han att få ta det steget.
Ölen o spriten som är kvar kunde jag ge bort till min pappa tyckte han. Ärlighetens namn så kommer jag att hälla ut det...finns ingen anledning att ge bort sånt skit!

Känner så väl igen den oron du känner för att barnen ska vara hos sin pappa vid en ev skilsmässa. Nu var mina barn alla i skolåldern när vi separerade o de var hos sin pappa varannan helg, lördag fm-söndag em. De visste de kunde ringa men aldrig ringde de, i efterhand har jag fått reda på ett o annat men de ville skydda sin pappa. Så förvänta dig inte det jag gjorde!

Idag är deras pappa mycket sjuk pga sitt missbruk o de har bara kontakt vid speciella tillfällen, jag har ensam vårdnad och det var vi överens om, därmed var det lätt att fixa, i annat fall blir det en vårdnadsutredning. Hur de ser på saken har med många saker att göra, bra om du redan nu skriver dagbok. Man glömmer allt för fort! Många gånger anser man att små barn, under 3 år, mår bättre av att bo på ett ställe men regelbundet träffa den andre föräldern, men det kan också skilja mellan kommuner och handläggare.

Ja, sannerligen vad ska soc göra utredningar för, för vår del blev det aldrig någon utredning eftersom vi ansågs vara en välanpassad familj, barnen duktiga i skolan, ingen kriminalitet. men vi mår SKIT! Spelar ingen roll. Ibland känner jag för att skicka in barnen i affären för att snatta, då kanske det händer något? Det är helt omöjligt att må bra!

Funderade lite på det du skrev om att din terapeut sagt , om att du hoppades, jag håller inte riktigt 100% med om det! Vi är skilda sedan 5 år och fortfarande stöttar jag mitt x som är svårt leversjuk och missbrukande, jag gör det för barnens skull, vill att han ska bli nykter så barnen kan bygga en ny kontakt m honom innan han dör. Men det är också svårt att släppa helt om en människa man älskat, som man har barn med, ren medmänsklighet, hade gjort samma sak för en vän eller en väns närmaste! Dessutom är jag beroende av underhållet från barnens pappa men pga hans dåliga hälsa så ser det ut att gå åt skogen det med. Så det är inte helt lätt att släppa även om jag vet att jag inte skulle vilja leva m honom även om han var nykter o frisk, han har skadat mig för mycket o jag vet att han kommer att dö, ändå kämpar jag för att göra det drägligt för mig o barnen men också i viss mån för x och även för hans föräldrar. Eftersom den andre gör val som påverkar en själv o barnen så blir man arg, galet arg så jag tycker inte alls det är konstigt och är inte det samma som att du vill leva med honom fortsättningsvis, även om det kan vara så.

Bra att du har stöd o du kämpar allt vad du kan, vila o göra bra val för dig o barnen!

Kram

Bra att du hittat hit, är ett viktigt steg på vägen till att vakna pigg och fräsch utan morgonångest. Här finns många med liknande problem och många kloka själar som inte dömer. Jag har också försökt rätt mycket själv och känner igen mig i detta att varje morgon är det glasklart att det inte blir något den kvällen, men att det sen ändras. Nu har inte jag druckit varje dag, men säkert ca 3 ggr i veckan. Du verkar ju ha en gräns som du håller, vilket ju är bra. en del har svårt att inte dricka upp allt när dom väl sätter igång. Att du varje dag läser och kanske skriver i detta forum tror jag kan vara en bra hjälp. En annan att bryta en ovana är ju kanske att se till att man inte har alkohol hemma. MEN du vill också kanske ha fysisk hjälp. Har själv aldrig gått på ett AA-möte, men det finns många här som berättar om att det är väldigt förstående och icke-dömande människor där, som alla har en sak gemensamt, d v s att de har problem med alkoholen, men har valt den nyktra och pigga vägen. Även om det går bra för mig nu sista veckan då jag inlett en hälsoperiod med bra mat och mycket motion (livsviktigt för mig) så har jag ändå bokat in tid på ett ställe som heter Riddargatan 1 här i Sthlm. Återigen, varmt välkommen och lycka till idag. Ett steg i taget, en stund i taget!

Ja, hon förstår ju det här att man ena dagen är helt inställd på att lämna för att nästa dag få hopp om en gemensam framtid igen. Hon säger ju samma saker som vi här på forumet säger till varandra, att försöka koncentrera sig och ta hand om sig själv så mycket som det bara går.

Skönt att höra att fast du valt att strunta i hans "sista drickande", så valde han själv och tyckte att inte dricka den gången var ett bättre alternativ. Nog är det ju något det också. Och vi får hoppas det blir en bra diskussion idag.