Senaste kommentarerna i forumet

Hej !

Jag kämpar också med att vara nykter nu till helgen ska jag vara nykter.
Det sägs att det krävs tre månaders nykterhet innan man börjar känna sig frisk så det får bli målsättning nummer 1.

Ja du har så rätt AlkoD. Ta skiten utan medicin. För annars blir det bara en lindring och så börjar man förhandla med sig själv efter ett tag.
Det har ju inte gått så långt än så.

Ta den bara! Låt den finnas. Du vet att den klingar av så småningom. Mitt i den är det överjävligt, men...samtidigt skriver du en viktig sak här ovanför. Tänk om du kunnat gå ur en period och slippa ångesten, abstinensen och allt helvete du upplever nu. Hur ofta hade du då valt att ha en period?
Vet du vad, mitt utdragna återfall i januari var möjligt att ta trots att jag har en medicin som är farlig att kombinera med alkohol och som ger en antabusliknande effekt i baksmällan. Det var inte bara möjligt utan perioden blev dessutom lång på grund av att jag hittade ett sätt att dämpa abstinensen och obehaget när alkoholen gick ur kroppen på kvällarna, som hjälpte mig att sova hyfsat och gå på skiten igen nästa eftermiddag. Det allra värsta med detta är att en vetskap inte kan suddas bort utan ligger där och hjälper mr Hyde i sina försök att få mig tro att ett återfall inte "skulle vara så farligt".
Ju värre du mår nu, desto mer övertygad kommer du bli om att helnykterhet gäller och att alkohol inte hjälper dig hur svårt livet än är.
Jag borde själv lyssna på mina kloka ord, och gör kanske det för det blir tydligare nör jag ser min egen text.
Jag skriver detta i all välmening och inte för att förminska din upplevelse. Vi sitter i samma båt och vem är jag att döma, gör heller inte det, kan mekanismerna allt för väl.
Stå ut. Skriv ner hur du känner dig och hur illa den falska tröstaren gör dig.
Kram

Välkommen tillbaka. Jag läser dina inlägg sedan start och tänker att du verkligen kämpat för att skapa en trygg familj för dig och din dotter.

Det är bra att du sätter ord på det som pågår. Har man blivit utsatt för våld så färgar det oftast inom relationen och det är inte ovanligt att det bagatelliseras eller att den som är våldsam frånsäger sig ansvaret. Du är modig som talar om det. Och tack för att du skriver om det svåra här. Utifrån ditt inlägg tänker jag på normaliserigsprocessen, en beskrivning av vad våld kan få för konsekvenser. jag vet inte om det är relevant för dig men jag passar på att tipsa om Nationellt Centrum för Kvinnofrid, NCK som har en enorm kunskapsbank gällande mekanismer i relationer där det förekommer våld.

Fortsätt sätt ord på det som händer!

Varma hälsningar Li-Lo

Jo jag vill ju att det ska gå fortare än det gör. Hatar att vänta!

Jag har adhd och vill att saker ska hända på en gång eller helst igår! Att vara en gråmus som jag känner mig som just nu är verkligen ovant!

Jag är varken glad eller ledsen utan bara finns till. Svårt att förklara.

Och det lugnet jag känner är också ovant. Vill ju vara mitt spralliga, impulsiva och galna jag fast med fokus på sunda saker.

Men det kommer väl när jag har väntat (brrr) klart?

Vad bra att du hittat hit och startat en tråd. Ibland tar det tid innan en tråd får fart, många har redan läst och många känner säkerligen igen sig.

Du har bestämt dig för att förändra dina alkoholvanor därför att de får allt mer negativa konsekvenser och ett första steg är just insikt. Precis som du beskriver: "Jag vet inte varför jag dricker! Jag vill inte ens det!" Att gå med här är ytterligare steg mot förändring. Klokt!

Jag hoppas andra erfarenheter här inne kan vara hjälpsamma för dig nu. Fortsätt gärna skriv om hur det går för dig och hur dina tankar går.

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen

Jo, jag fattar... du har ju en verklig Alkoholdjävulen som står framför dig och frestar. Förklädd till din livskamrat dessutom. Herregud, du ska kriga både mot hans djävul, din egen och den där som står med flaskan i hand och frågar om du inte vill ha... och som tycker att du är lite löjlig när du säger nej.
Ja, vem skulle gå segrande ur en sån strid? Inte jag i alla fall. Han drar ner dig i träsket när du börjar ta dig upp och det är inte ok.
Det värsta är att det kanske inte var så mycket, men det spelar roll. Man behöver rensa kroppen från alkohol och då duger det inte att fylla på då och då även om det inte är några alllvarliga mängder. Klart att du har ett ansvar, men fy sjutton vad han ställer till besvär.

Visst var dagen trevlig. Om inte min dotter valt min bästa väns make att sitta och ondgöra sig över sin uppväxt med mig. Det var vidrigt! Detta går inte att reparera. Så förödmjukande att hon lämnade ut mig på det viset. Och en enorm sorg att hon ens kunde med att bara göra så. I en och en halv timme låg jag på ovanvåningen och lyssnade på hennes fördömande ord. När vi pratade nästa dag om detta så begrep hon vad hon gjort mot mig. Och frågan är om jag innerst inne nånsin kan förlåta detta fullt ut. Jag är totalt sänkt av det här. HUR kan man göra något sådant.:(

Hoppas allt e bra.

Ska vi ta en fika nån dag?

2006 när jag försökte sluta mitt periodiska drickande så var jag i kontakt med företagshälsovården som egentligen är rena skämtet här. En klapp på axeln och kom igen nu Thomas. Skruva på korken så skall du se att det löser sig. Grät när jag gick därifrån. Men jag fick benzo då. 20 tabletter i en burk. Jag tog en av dessa tabletter dagen efter när jag hade druckit i några dagar. Fick varningen att kör inte på dessa tabletter då de framkallar dåsighet. Det gick 10-15 minuter sen var all abstinens borta. Ångest borta och jag kände mig "normal" igen. Fantastiskt. Jag tog 2 eller 3 tabletter till de närmsta dagarna och alla problem var borta. Jag insåg ganska snabbt att dessa tabletter är ju livsfarliga. Kan bara dricka utan problem så jag slängde resten av dem då. Och hade en längre tid av nykterhet efter det. Men jag skulle verkligen behöva dessa nu. Så jag kan ta mig ur mitt drickande så fort som möjligt.

Fint att allt är bra med dig. Undrar ibland hur det går? Ja nu kan man snart inte bli insnöad längre när våren kommer. Ska bli härligt med sol och värme, grönskande buskar och träd. På tal om träd, går du till din ek även vintertid? Kram..

?

Jag har nu lämnat hotellet och tog tåget hem. Befinner mig nu hemma. Hustru och barn bor på annan plats i 1 vecka nu.
Ringde piva i Halmstad nu och har haft ett långt samtal med de nu. Jag uttryckte min rädsla över vad som komma skall. Och den jag pratade med lugnade mig att utveckla alla biverkningar som jag är rädd för krävs betydligt längre alkoholintag än dessa 4 dagar som jag hållt igång. Sen vet jag ändå att det kommer komma en tuff tid med dålig sömn, svettningar, hjärtklappning...mm. Jag har sovit dåligt i 2 månader minst och nu med denna episod så har jag sovit sporadiskt några timmar varje natt. Jag skulle ringa piva senare idag och sköterskan konstaterade att jag låter ju nykter och att jag inte är klassad som de som verkligen behöver hjälp. Men hon förringade inte mitt mående alls på något sätt. Men att jag inte skulle vara så orolig. Jag har ju en hypokondrinsk ådra och jag är verkligen rädd för att jag får alla dessa biverkningar. Känner mig lite lugnare nu. Skulle behöva som Ikaros skriver benzo för att lugna ner stressen och ångesten och för att kunna sova ordentligt. Det är kanske sömnen som tar knäcken på mig just nu. Jag blir orolig så fort jag lägger mig ner. Satt och kollade på film inatt för att distrahera tankarna. Vaknade till en helt annan film så lite sömn har jag nog fått. Men jag har varit uppe sen kl halvsex imorse och jag skall inte säga att det är panik men det beror ju på att jag spär på med lite öl hela tiden så det värsta har inte kommit. Jag skulle nog behöva en trygg säng med kunnigt folk runtomkring mig som tog hand om mig och gav mig lugnande.

Blir jag iallafall! För du försökte ju verkligen svara nej, när du först kommenterade hans fråga.
Känner igen detta så väl, och för egen del betyder frågan mer än bara orden. Det betyder:"jag blir inte lyssnad på" "mitt problem tas inte på allvar" och i förlängningen "jag är är inte viktig och värdefull för honom, han bryr sig inte om mitt liv och min hälsa" "när jag för en gångs skull är sårbar och verkligen behöver stöd och någon stark person att luta mig emot finns han inte där för mig"
Vad ensam du är i din strävan, Hjärnklar, så sorgligt det är❤️

För din egen skull och för era barns skull måste du våga konfrontera henne. När hon är nykter. Säg inte "Du dricker för mycket" utan säg hellre "Jag tycker att du dricker för mycket och för ofta. Jag vill..." Du har rätt till din egen känsla/åsikt, den kan aldrig vara fel.

Föreslå en begränsning i mängd och antal dagar per vecka till att börja med. Klarar hon inte det, då inser hon kanske själv att hon har problem.

Det obehaget du känner hela tiden är mycket värre än obehaget du känner när du konfronterar henne. Lyssna till din magkänsla!

Gå till en beroendemottagning / vuxenenhet som första steg, sedan känns allt mycket enklare, så var det iallafall för mig. Jag är inne på dag 341 nu och det är det bästa beslut jag någonsin tagit, för mig är känslan att jag slipper dricka så ofantligt mycket starkare än att jag inte får. Möten är nog inte för alla och så var det för mig utan för mig räcker det att återvända till hur jag mådde för 342 dagar sedan och åkte in till st görans och jämföra med idag som morot. Kämpa på, för det är så jävla värt!

341 dagar idag för mig och det är så ofantligt skönt. Att jag slippa dricka snarare än att jag inte får/kan. Dom positiva sakerna jag upplevt genom att äntligen ta tag i detta är så överlägset det faktum att jag aldrig mer kommer kunna ta ett glas vin. Håll ut för det är det bästa som kan hända.

Att leva nyktert kan verkligen ge oss insikter om det fina i livet. Härligt att du har familjen med dig i detta. Tuffa dagar är mest i början tyckte jag, men det är säkert olika. Välkommen.. :)

:)

När jag började läsa trådar här på Forumet som nynykter, så valde jag endast trådar där personen inte drack alls. För att jag själv inte skulle bli sugen. Jag scrollade bara bort trådar på forumet så fort jag såg att någon ville fortsätta att dricka. Tror faktiskt att det var en bra strategi. Innan så läste jag massor, även av dom som minskade, men tyckte då att "min konsumtion var ju inte så farlig ändå i jämförelse". Jag har sett att du har peppat och stöttat många i trådarna, även mig. <3 Tack för det. Har ju många par i min närhet där bägge dricker, tror det kan vara mycket svårt att sluta då, om inte omgivningen tvingar en eller båda att inse faktum. Vi, jag och sambon har ju druckit från och till i många år, på olika sätt. Det har varit mycket gräl och elände periodvis. Fast vi oftast har tyckt att det har fungerat. Oräkneliga gånger har sambon somnat på soffan eller i bastun. jag har blivit grälsjuk eller velat ha hit folk på "fest" (supar-kamrater). Jag har nu med tiden fått en inre styrka som gör att jag aldrig kommer att förhandla med min nykterhet. Mitt liv är större än alkoholen. En sådan J-A dryck har förstört så många människors kärlek, tillit, äktenskap, barndom, ekonomi, och inte minst hälsa. Var du glad och nöjd Sisyfos att din sambo förstod hur man ska hantera alkoholen trots hans egna upplevelser av den. Många med hans bakgrund gör tvärtom, för det är den familjeförebilden man har... Kram...

Igår spontanåt vi middag på stan, jag och mannen. Båda beställde in vatten som en självklarhet. När vi kom hem tog han fram en flaska vin (sista från helgen), höll upp och frågade om jag ville ha. Då sa jag att "ska du verkligen fråga mig om jag vill ha när du vet att jag inte borde". Han suckade och halvhimlade med ögonen. Jag tror han blev irriterad för att jag inte bara svarade på frågan och då blev jag irriterad på mig själv som inte bara svarade nej.
Jag tackade ja!!! Fattar inte riktigt vad jag gör. Det var gott och jag fyllde själv på glaset så i slutändan hade vi jämlikt delat på flaskan.
Jag tror att han triggades av restaurangbesöket och att jag dras med för att jag tycker det är obehagligt med konflikter. Men nu är vi där igen, dricka på helgen och dricka det som finns kvar hemms under veckan.
Var tog min beslutsamhet vägen? Jag är besviken på mig själv!

Det känns som att du nu intar A för att hålla ångesten i schack.
Du hade ju kraftig ångest när du åkte till hemmet för ett par veckor
sedan. Kommer ihåg dina inlägg om rädslan att bryta.
Sen en fet snyting när du var på benen och på väg hem.

Jag förstår att du har svårt att inte inta A för tillfället. Väldigt svårt.
Som AlkoDHyperD skriver, man värmer sig bara för tillfället genom
att fortsätta. Du måste bryta. Åk till akuten.

Du vet ju att du har dina barn som väntar på sin pappa, dom finns
kvar fast du inte har dom i närheten för tillfället.

Hade du varit i Stockholm hade jag öppnat min dörr och
hjälpt dig första dagarna. Från en medmänniska till en annan.

Fortsätt skriv så vi vet var du tar vägen och inte trillar igenom helt.
Du kan detta med nykterhet. Du har gjort det förr och du fixar det igen.

Hej Thomas67
Finns det ingen psykiatrisk akutklinik där du är? Om det finns en sådan ta dig dit. Får du någon Benzodiazepin och B-vitamin är de första dygnen räddade. Sedan skulle jag ta Antabus så fort som möjlighet. Men det är jag det.
Finns ingen psykakut kanske det finns en vanlig akut.
Försök att göra allt utom att fortsätta dricka. Svårt, ja mycket svårt. Hör av dig hit till forumet.
med sympati
Ikaros

Jag håller med dig, saken är väl den att han inte är "tvingad" till nykterhet....iallafall inte enligt mig. Men däremot så kommer jag att försvinna om detta inte funkar. Dock håller jag med dig om att det känns som att han verkar bli tingad och har den känslan.
Han ville ha min förståelse till detta igår, men jag sa att det kan jag absolut inte ge honom, för jag ha ringen förståelse överhuvudtaget. Idag pratade han ju om o ta "sista" ölen. Jag vet inte, jag blir irriterad över hans beteende iallafall och det ska bli väldigt intressant att höra vad han säger imorrn på kliniken. Jag sa det till honom att jag tänker inte sitta där och hålla tyst. Det kan han inte räkna med i det här om jag nu ska vara delaktig på nåt sätt. Nä, hans syn på alkohol är definitivt inte sund nånstans och jag har fortfarande svårt att se att det här kommer hålla ens över sommaren.

Men vad skönt samtidigt att han åker bort i slutet av veckan, då kan du och barnen ta det lugnt och slappna av ordentligt för ett par dagar.

Härligt med tid. Stort grattis och fortsätt på samma bana.❤
Min man åkte iväg på anhörigvecka och jag tror att det har varit avgörande för oss som familj. Han var jäkligt arg, misstänksam och besviken innan. Med all rätt på sätt och vis. Även mina barn får sin del och sina verktyg. Hela familjen blir ju sjuk när en person fastnar i beroende. Skuldbiten får jag arbeta med på egen hand och det behöver inte någon lägga på oss.
Ännu en gång STORT grattis till tid.?