Senaste kommentarerna i forumet

Tycker det var konstigt att psyk "i princip skrattade åt dig" 2006 när du ville lägga in dig för avgiftning - för att du inte var tillräckligt onykter. Man FÅR ju inte ha kvar nån alkohol i blodet om de ska kunna sätta in medicinering/benzo för att minska abstinensen. Benzo, antabus, B-vitaminspruta, sömn, mat och varma människor som tar hand om dig är vad du behöver nu. Håller tummarna för dig.

hej
Du har tagit det viktigaste steget mot nykterhet genom din insikt. Jag önskar att jag också hade sett detta tidigare innan alltför mycket spårade ur. För en sak är säker, nämligen att när man dricker som du blir det bara värre om man inte stoppar.
Lycka till från en gammal "fyllhund"
Ikaros

Hej Sundare
Fint att läsa om er förändring. När hela familjen är med är det ju mycket bra. Känslan av ensamhet kan minimeras och det tryck du haft på dig själv likaså.
Sedan finns vi här också som stödjer dig. Jag önskar er all lycka i det "nya" livet.
vänligen
Ikaros

Tycker inte din sambo riktigt verkar ha förstått vad dethär med att dricka mindre innebär Nykteristen. Han kan ju för tusan inte åka på stan och supa redlöst ens en enda gång om han fattar vad du sagt, att festa till innan det tråkiga nyktra livet ska börja är tyvärr ingen bra indikation inflr framtiden. Han ser fortfarande dricka=kul och nykterhet=tråkigt och då har han inte på riktigt förstått varför han borde sluta. En upplevt påtvingad nykterhet lär inte hålla så länge.

Hoppas han på mottagningen imorgon får raka ord om sin hälsa åtminstone, kanske det biter bättre.

Jag gick i säng löjligt tidigt igår typ halv åtta, orkade inte ens se mannen. Idag har vi inte sagt ett ord och han meddelade bara han ska på arbetsresa i slutet på veckan, hans sätt att slippa mig några dagar och lika glad är jag han åker så man kan andas några dagar igen. Han kunde lika gärna dricka om vi ändå inte kan existera tillsammans även om han är nykter, så känner jag idag.

Vilket tufft liv du lever! Bra att du håller på att han ska vara nykter! Hur det går för honom är upp till honom o kanske får du en förklaring en dag men hur som så är inget av detta ditt fel!

Se till att byta lås eller sätt upp en stabil hasp, så han åtminstone inte kan komma in när ni är hemma!!!

Sök enskild vårdnad, det är en markering på många plan och en säkerhet för dig o barnen!

Har barnen någon att prata med? Har du något stöd? Socialtjänsten är skyldig till detta men det ser väldigt olika ut i olika kommuner. Polisanmäl honom om det behövs.

Ta stöd av alla du känner för att avlasta dig (läs mitt inlägg om sjuk som anhörig). Dina barn är så pass små att även socialtjänsten borde kunna hjälpa till med avlastning och stöd. Även om det aldrig blir som en bra partner.

Känner igen ensamhetstankarna, har du någon du kan byta tankar med, sådana där vanliga dagar, det kan hjälpa. Om du å andra sidan sätter ensamheten i perspektiv att du kunde levt med honom, vad hade skillnaderna varit?

Försök att låta honom ta sitt egna ansvar, avskärma dig från honom, det fungerar inte att vara snäll! Du tar hand om ter barn, han tar inget ansvar, då ska du inte hjälpa honom att städa ut hans lägenhet osv.

Tycker inte det är konstigt att din släkt inte vill ha med honom att göra, de ser ju hur han skadat dig o barnen!

Mycket styrka!!!

Har varit i kontakt med PIVA i Varberg där jag är och det är ju inte lätt att göra sig hörd.

Nej det hela blev så tokigt. Ja det hade varit bättre att jag stannat en vecka till. Nej jag måste bort från hotellet nu.
Jag håller på att packar nu så att jag kommer iväg. Jag måste det.

Ja jag tror också att du behöver få vård och stöd första dagarna för att bryta intaget.
Kan du ringa sjukhus eller b-hemmet för att få vägledning?

Det var synd att du inte visste i tid att din fru inte ville att du skulle komma hem
då hade du ju haft valet att kunna stanna kvar på hemmet i en vecka till.
Detta blev mycket tokigt!

På hotellet kan du inte vara kvar..............

vi tänker på dig och hoppas du har det bra.
En av dina forumvänner
Sundare

I början av min nykterhet kände jag mig totalt vilsen. Vem är jag utan alkoholen? Det tar tid och jag jobbar med det dagligen dvs att utforska mitt riktiga jag. Låt det ta den tid det tar och upp på banan igen. Jag åkte i diket många gånger innan jag lyckades hitta min väg. Ta allt stöd du kan få för ensam är inte stark i denna strid. Styrkekram!

Tack Rosen. Jo jag ska bryta det genast. Har inget mer hemma och ska inte köpa nått mer heller.

Vill bara hoppa in och säga att du är klok som ser att du behöver vara någonstans där du kan få stöd och sannolikt vård. Vi finns här också. Abstinens är verkligen något som behöver tas på allvar.

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen

Det är ju långt till behandlingshemmet. Ligger i Dalarna och jag finns i Halland. Ja kanske sjukhus.
Vet inte om jag klarar att bryta det själv. Jag behöver ha nån med mig under de första dygnen.

Kan du åka tillbaks till behandlingshemmet?
Kan du få hjälp av något sjukhus i närheten?

Åka hem ensam, mindre bra ide.
Tror du att du kommer att kunna bryta A-intaget
om du är själv?

//MM

Min erfarenhet är att det tar längre tid än tre veckor att få tillbaka livsandarna och "spralligheten".
Kämpa på, du kommer dit så småningom.
Att sova gott och ha mycket energi är väl inte så dumt om man jämför.
Bryt drickandet så fort du kan.
Ett återfall är inte så farligt om man inte drar ut på det.
Det är inget fel på dig!

BRYT!
Jag vet, man hoppas och vill så gärna tro att det ska bli bra, men du måste bryta, nu.
Kanske han får ordning på sitt liv, men den resan kan han bara göra ensam och du ska och kan inte göra mer. Kanske ni kan bli en hel familj igen någon dag, men släpp det NU och fokusera på dig själv och barnen.
Bra att du hittat hit, här hittar man styrka när allt känns som värst.
Kram

om dina vedermödor! Piggar verkligen upp på morgonkvisten.
Rekommenderar att du läser Peter Wollebens bok " trädens hemliga liv" nu när du blivit trädägare. Mycket känslor i skogen! Tror nog att ditt äppleträd gillar att få lite ljus o luft bland grenverket.

Går tillbaka till min gamla tråd då jag behöver mer stöd än jag trodde.

Igår "firade" jag 3 veckor som nykter. Suget blev för stort och motivationen för klen så jag drack ca 2 liter vin...

Har sjukskrivit mig idag då jag inte mår så bra psykiskt. Har mått jättebra de senaste 3 veckorna då jag har haft mycket energi, känt mig lugn och sömnen har varit toppen!

Problemet är bara att jag inte har någon identitet som nykter. Känner mig som en gråmus. Ingen sprallighet alls. Bara är lixom.

Har ätit campral de senaste 3 veckorna. Har ändå haft sug och kunde dricka obehindrat igår.

Vad är det för fel på mig? ?

Är inte det vår gemensamma nämnare, många av oss faller när sorgen i ensamheten blir för smärtsam.
Byt gärna tråd, hönapöna, men häng inte upp din nykterhet på responsen härifrån! Den ligger utanför din kontroll. Det är så lätt att få föreställningen om att det är något "fel"på mig eller mitt sätt att skriva, eller få tanken "jag är inte lika populär eller omtyckt som andra" när svaren uteblir. Så fort hjärnan uppfattar någonting som liknar smärtsamma erfarenheter finns ett öppet spår in till tolkningar som bekräftar detta. Verkligheten kan ju se helt annorlunda ut, men det perspektivet kommer i skymundan när känslorna är starka.
Det är inte din personlighet som ändras till det bättre när du dricker, det är upplevelsen av att inte duga som dövas.
Försök påverka det som ligger inom din kontroll istället för det som ligger utanför. Kanske genom att stanna upp när du får en tanke du känner igen som trigger och känna efter vad känslan i kroppen vill förmedla till dig. Fråga dig själv vad du kan göra som ligger inom din kontroll för att trösta dig själv. Typ: "jag känner mig ledsen för jag får inte kontakt, vad behöver jag nu?" "Jag behöver tröst och stöttning, jag önskar jag hade det, försöker få det på något sätt, nähä, vad tungt det känns att inte få stöd i den här svåra stunden..hur kan jag nu göra för att fylla det här behovet, finns det bågot annat sätt än det jag redan prövat (t ex vin)"
Kram ❤️

Jag har behövt några dagars frånvaro, från det mesta som har med nätet att göra. Ibland blir det för mycket och jag behöver stänga av. Ibland blir jag för engagerad, för närvarande, ja nästan besatt och då behöver jag backa. Tyvärr räcker det inte alltid med att backa ett steg och nu är det gjort. Nu hoppas jag på att kunna återvända med en mer hälsosam närvaro.

Förra veckan snubblade jag runt med 3,5:or. 3 st ena dagen och 6 st andra dagen. Jag ville tro att jag kunde ta några svagare öl och hålla mig där men en fördubbling över en dag är nog en rätt stark indikator på att det inte fungerar. Nåväl, jag testade, det fungerade inte och jag får utgå ifrån det.

Nu är det dag sex utan herr A!
Har kört en period med 3-5 dagar utan och sen 2-3 dagar med drickande.
Dock lugnare än tidigare.
Känner mig hyfsat fräsch nu, som tidigare år.
Det har hjälpt otroligt mkt på kropp och huvud att va nykter några dagar hit och dit. Snart ska jag bryta helt med A, målet är den här gången.
Sex dagar är ju en bra början :)
Kämpa på alla

Jag tror att det är där som kruxet ligger för mig. När jag är med mig själv så går jag i egna cirklar runt runt.Men i samvaro med andra som med era inlägg så plingar det till i hjärnkontoret.
Jaaa... så är det ju också.
Man får en till pusselbit i det stora pusslet livet som man försöker lära sig leva.
Om man orkar och vågar lyssna visserligen.
Ibland är man ju som Ursula skriver förblindad i sin hjälparroll och ser inte andra alternativ.

Men jag jobbar på andra vinklingar och jag märker när jag lyckas hur mycket bättre samtal och samvaro blir.
När man lägger sig platt utan att för den skull förringa sig själv i samtal med andra.
Man faktiskt lyssnar med hela sitt jag.

Jag gör dig gärna sällskap! Jag började min karriär med A som 13 åring. Och det har verkligen eskalerats. Det började med att jag drack först för att jag var så blyg. Hade stort umgänge och reste mycket kring världen. För att klara detta. Blev det mycket alkhol för att jag skulle bli mer framåt. Jag vil inte vakna en morgon till med ångest. Jag vill inte veta hur min lever mår. Jag har haft svårt att ha vita dagar och klarar minst 1-2 dagar. Jag dricker mest för att jag är uttråkad. Livet känns så mycket mer när man får dricka vin. Men de dagar jag vaknat upp utan att ha druckit vin är en oslagbar känsla. Men den håller sig bara till kl 16 sedan planerar jag god middag med vin så att kvällen blir mysig. Fasar nu inför sommaren med allt rosevin i solen. Hur ska man klara av det? Jag vill först och främst försöka hålla mig till helgerna och ha vita dagar i veckan. När jag dricker så håller jag mig till kl18-20 för att inte bli bakfull så detta har fått mig att tro att det inte är så mycket 1/2 flaska, samt 2 st 3.5 öl. Var och varannan dag. Vill inte mer!!! Lycka till manda!!!

Visst är du något på spåren där.
Jag som medberoende relations och känsloyunkie får ju ingen näring till alla mina frispel om jag lever själv. Allt är lugnt och fint och jag måste jobba med mig själv i alldeles för hög grad.
Och sånt är tungt.
Konflikter,samspel, engagemang samtal är ju min näring och något jag tycker mig vara bra på.
Utan det är det ju väldigt näringsfattigt och jag tvingas då gå inåt.

Tack för den insikten.

Och sen söker jag mig till männen som har samma ansiktsuttryck vare sig de är ledsen arg,besviken glad :-)
Är där och pillar och petar och inbillar mig att jag förlöser dom och deras känslor.
De kanske vill vara ifred?
De kanske vid 50 års ålder vet ungefär hur de vill vara och uppträda utan en Ullabulla som tror sig veta mer om vad de innerst inne känner?

Hoppas inte mer, han har fått många mer chanser än han förtjänar. Du och barnen behöver lugn och ro! I en egen bostad som han inte har nycklar till. Att du inte skulle få enskild vårdnad med de incidenterna dokumenterade låter orimligt.

Styrkekram ❤️