Senaste kommentarerna i forumet

... det är att vakna utsövd utan att vara seg i huvudet, torr i munnen och orolig i magen! Har dock varit en mindre bra period med för mkt a, vilket gjort att jag nu äntligen ska besöka Riddarg 1 om ett par veckor. Ska dock redan nu försöka hålla mig från a, är så less på detta cancerframkallande nervgift!

lite pengar på banken hade ju inte skadat ;-)

Vad skulle hända om du på fantasiplanet släpper dig fri? Vad håller dig tillbaka?

Läser era inlägg i tråden och känner igen mig så mycket. När jag väl börjar dricka kan jag inte sluta. After work med jobbet igår och nu sitter jag här på framför datorn rejält bakfull och fylld av ångest. Och jag är så besviken på mig själv att jag inte klarar att hantera spriten. Vet inte hur många gånger jag sagt till mig själv att dricka måttligt, 2-3 öl, och sedan sluta. Men jag klarar det helt enkelt inte. Om alkohol finns i närheten, då dricker jag helt enkelt. Har ändå karaktärsstyrkan att inte köpa hem alkohol eftersom jag vet att jag då dricker upp den. Men att dricka alkohol med måtta i sociala sammanhang klarar jag inte. Det är först på slutet det har gått upp för mig att jag har problem med alkoholen och att jag behöver göra något åt det. Inser att det är fåfängt att tro att jag kommer ändra mig och klara av att dricka i måttliga mängder. Era inlägg ger mig styrkan att försöka ta steget att helt sluta med alkoholen. Vill bli kvitt den ofrihet jag känner när alkoholen får grepp om mig.

Alkoholism är en eskalerande sjukdom. Den kan gå i perioder, med helt vita perioder, och den kan eskalera olika snabbt för olika individer. Man pratar idag om en "missbruksgen", och vissa släkter är helt klart mer drabbade än andra. Förutom alkohol, knark, tabletter kan man även falla för mat och spel om pengar tex. Det är samma "belöningscentrum" i hjärnan som triggas. Om ens föräldrar var alkoholister bör man tänka på hur ofta/mycket man dricker, för då ligger man i farozonen.

Min erfarenhet är att det brukar eskalera enligt följande. 1) Hittar alla anledningar att dricka, roliga som tråkiga. Antalet vita dagar blir färre och färre. 2) Dricker snabbt och dricker mer och mer. Toleransen ökar inledningsvis. 3) Dricker till det tar slut, och försöker då få tag på mer om det går. 4) Minnesluckor, rejäl bakfylla med ångest, och ständiga bråk med partnern om drickandet. 5) Kan inte låta bli att dricka, dricker i smyg för att partnern inte ska skälla. Toleransen börjar minska, man blir full på pyttelite. Börjar "fylla på" vardagar och dagtid, oftast i smyg. Sjukskriver sig ibland pga bakfylla. Övriga omgivningen börjar reagera på ens osunda relation till alkohol. Man försöker dra ner på drickandet, bara sällskapsdricka, men det spårar oftast ur. Abstinensen gör att man är tjurig, snarstucken och irriterad. Mest på sin partner som vill missunna en en av få glädjeämnen med livet - alkoholen. 6) Man börjar missköta jobbet mer och mer, blir kanske kallad på orossamtal. Kör rattfull. 7) Allt går åt helvete bokstavligt talat. I värsta fall super man bort hus, familj och jobb. Och hälsan förstås.

Min sambo befinner sig på nivå 5, och han inser allvaret. Han vill sluta dricka helt. Inser nu att han inte kan sällskapsdricka, hur gärna han än vill. Jag har ställt ultimatum "Sök hjälp, bli nykter - annars flytta." Han har varit helt vit sen i söndags efter att fullständigt ha spårat ur förra tor-lör. Han har sökt vc tio gg under veckan (säger han) utan att komma fram. Jag ligger på då och då, men jag tjatar inte dagligen. Det kan bara ha motsatt effekt, plus att det skulle förpesta det fina i vardagen vi faktiskt har ihop. Han vet mitt ultimatum. Punkt. Nu tar vi en dag i taget.

Mina erfarenheter baseras inte på min sambo i första hand. Min pappa var alkoholist under hela min uppväxt, och han pendlade upp och ner på skalan ovan oftare än jag kan minnas. Ända in i döden med söndertrasad lever. 62 år gammal. Då hade vi inte träffats alls på ett halvår pga att jag hade ställt ultimatum. Det jag sörjer mest är att jag inte gjorde det i tid, medan han hade en chans att bli frisk.

Kram till dig medsyster ❤️

om han lovar att kontakta mig. Antagligen blir det inte mycket till kontakt, mest "studs" men skam den som ger sig. Jag älskar utmaningar och du behöver vila helt klart.

.... drömma lite. Vad skulle du då göra?

-

Jag kan betala dig om du tar honom, se d som ett underhåll *hahaha* ?? han är patetisk när han håller på såhär....som att d är så synd om honom som lever i detta hemska land där ingen rättvisa finns! Han är från Holland.....så d är ingen större kulturkrock direkt. Tror d är mest för att han ska kunna skylla på nåt, han är ju helt själv från nåt annat land här, stackarn! ? Man kan bli tokig för mindre...

Herregud, han är så hemsk så han blir närmast.. rolig! Skicka honom till mig när du tröttnat. Jag behöver livas upp. Är han arab? Öststatare? Grek (som jag)?

Viket stöd har din bror? Har han någon att prata med som är professionell? Socialen kan aldrig tvinga någon till nykterhet. Kan de gå till familjerådgivningen? Det är ofta en neutral plats och där kunna ta upp problem de upplever i livet och då komma in på fruns missbruk.

Barnen behöver också stöd i sin situation och här borde soc kunna hjälpa till, eller kolla upp hur beroendevården ser ut där han bor, finns ofta grupper för anhöriga och det skulle de alla må bra av!

Boendesituationen är svår, vid skilsmässa är det oftast så att den som har huvudansvaret för barnen får tillgång till det gemensamma boendet men det måste finnas ekonomiska möjligheter att klara det. I de flesta kommuner finns budgetrådgivning som man kostnadsfritt kan vända sig till. Ett första steg för din bror kan vara att försöka skaffa ett fast arbete.

Svårt att ge lösningar utifrån det lilla du skriver! :)

Hoppas det löser sig och det är din bror inte du som har ansvaret!

Så roligt att du landat här igen! Jag har ett och annat "löss" att ta hand om som du ser... Relationsproblem, som sagt. Återkommer om det, men du verkar ha fattat vad det kan handla om.

Oj, d va inte dåligt tidigt han började lördagen med drickat!
Ja, man skulle ju kunna tro att d hade blivit en nykter kväll...men icke! Fick den där känslan redan när han kom hem....han hade nog tagit nåt innan han klev innanför dörren, sen bar d av i rasande fart när garaget blev kvällens "place to be". Så jag gick o la mig. När han kom in va han skitförbannad o skrek o gapade. Jag kunde dra åt helvete med min jvla svenska familj o bla bla bla bla. Tillslut gick jag ner o bad honom hålla tyst så han inte skulle väcka sonen....då kom han upp o la sig o va tyst en liten stund tills sonen började hosta (han är förkyld). Då skulle han börja väcka honom för o dricka vatten mot hostan. Bad honom att inte väcka honom då han fortfarande sov. Sur som ett bi gick han ner o började skrika som en tok om vatten o vattenflaskor o vilka jvla röra d va i huset. Han va färdig med d här, aldrig mer, nu är d slut mellan oss för en sån naiv människa o med den jvla familjen kan man inte bo med. Jag kunde lika gärna ringa polisen.....ja så d fortsatte i den takten tills han gick o la sig i sonens rum (han fick inte komma in i vårt) vid halv ett inatt. Idag vaknade han asförbannad, hämtade frukost i köket o sa inte ett ord. Nu ligger han i sovrummet o kollar ipaden o jag vet inte, tycker synd om sig själv kanske??
Får se vart d här bär av, ärligt så tror jag att lite panik börjar komma fram nu när d närmar sig att gå till beroendemottagningen. Men jag tvingar honom inte dit, helt upp till honom....men går han inte så flyttar jag, finns inget mellanting. Han tror verkligen han kan bete sig hur f-n han vill o d irriterar mig nåt så djävulskt!

Vilken otroligt tuff situation du är i! Helt krasst så kan ingen annan få missbrukaren att komma till insikt, eller sluta. Visst kan de sluta i kortare perioder, som för att bevisa för andra men det är halvhjärtat!

Jätte bra att du har stöd från hans familj! Hur kan du fokusera på dig o barnen mer? Ni skulle behöva stöd i er situation, kolla m vårdcentralen eller socialtjänsten vad som finns där du bor. Hur gamla är barnen? det låter som om de är små o då kan man få avlastningshjälp (ibland) via socialtjänsten. Det låter hårt men ibland kan en väg till hjälp för hela familjen, vara en sk orosanmälan till socialtjänsten. Du kan göra den eller be hans pappa eller bror, man kan vara anonym men en anmälan som man kan stå för är ofta mer värd. Dagis? har de reagerat så är de också anmälningsskyldiga!

Du slits sönder i det liv du lever, jag vet har själv "kastat bort 20" år men det började som för dig.

Ger man en missbrukare lillfingret så tar de hela dig och det fungerar ofta dåligt att vara snäll. Ställ krav och sätt konsekvenser som du kan leva efter, fundera noga. Du beskriver att han varit kränkande och det är inte ok = psykisk misshandel, kan polisanmälas. Skriv ner allt som händer, det kan du få nytta av! Du skriver inget om fysisk misshandel men steget från psykisk till fysisk är ofta bara en fråga om tid.

Du skriver att du skäms, det ska du inte göra, det är inte du som gör fel, berätta för någon som står dig nära, du kan finna oväntat stöd. Läs på om missbruk och "medberoende" och om anhörigas situation, du hittar mycket på nätet men det finns också bra böcker. Ju mer man lär sig om missbruk, ju mer komplicerat är det. Även om du inte kan förändra honom så kan du ta steg som kan hjälpa dig och ibland är det bästa att separera, för inget kan vara värre än det kaos du och barnen lever i nu! Barnen påverkas dessutom alltid!

Mycket styrka!!!

Himlen är blå här i Stockholm och solen lyser. Vi behöver massa blå himmel efter mörkret.
Det är dags nu. Vi behöver ljuset och vitamin D.

Vaknade 06.00 så snart dags att klappa sig själv i rumpan och dra i sig ut på en långpromenad.

Puss O Kram till alla :D

Ja, det är prio 1. Nykterhet.
Sedan undrar jag förstås... varför. Varför finns alkoholens dragningskraft så starkt? (Nu leker jag med elden.)

Och den där slaskpärmen är bra.
Där satt ju jag i två år efter min anmälan
och min dotter hade nog samma reaktion som din.

Då hon aldrig har sett en flaska i mitt hem.
Aldrig ens sett mig onykter utan min LOB drog jag på mig när
hon var hos sin pappa en sommarkväll 2013

2 glas vin en sommarkväll funkar väl - tänkte jag.
Satte mig på en uteservering och hamnade på Maria Pol.

När jag vaknade stod mina kassar på golvet med
inhandlade varor från dagen innan.
Fina stela påkostade shoppingkassar.
Vaknade full och undrade hur fan jag hade hamnat där.
Ingen koll. Fick höra sen att det var med ambulans och med 3 promille i kroppen.
Hur som blev det ju en LOB och anmälan till soc.

Det var svårt att förklara för min dotter. Men vi fixade det.
Jag höll mig utan A (vägrade då hjälp tyvärr) i 2 år.

Tog återfall och sen har det rullat på med min perioder.
Värre återfall varje gång och med mer sprit. Sista gången
var jag så avslagen efter 7 dagars drickande att jag inte
en visste att hon skulle komma till mig. Det gjorde hon
och fick se det slagfält som var. Hon vände i dörren med orden:
Lägg ner - eller så flyttar jag.

Och nu har hon fattat att jag har druckit hela tiden, fast
hon inte vetat om det.
Hon tar det nog lite som att jag har gått bakom hennes rygg.
Jag har bara velat skydda henne och hållit mitt supande till när
hon inte har vart här.

Som sagt slaskpärmen är bra. Det ger oss en ny chans.
Men om det händer igen, en ny orosanmälan.
Då går brandlarmet. Och det ringer högt.

Jag tror du liksom jag har hamnat i läget att det inte
är något att ens tänka på längre, att dricka.
Vi behöver inte ens fundera på det.
Det kan kännas som en trygghet.
Det finns bara en väg och den är nykter.

Man blir nästan... avundsjuk. Men mest - glad! (=Jag vet att jag också kan nå dit!)

att förmedla värme ni två, Ikaros och MM.
Ha en fin dag båda där ni är / mt

Det värmer att det jag vill förmedla kan läsas.
Det kommer ju direkt och okomplicerat.

Jag är en extrem känslomänniska utan någon som helst
logik. Den biten vet jag inte om den är relaterad till min
eventuella adhd. Kan vara så....

Sen kan det ju vara så Ikaros att du har förmågan
att läsa av detta mellan raderna, känslorna en annan
människa förmedlar. Det tror jag inte att alla kan...

Min dotter sa till mig igår:
Mamma när jag blir vuxen vill jag bli som du.
Du är så väldigt speciell på ett bra sätt....
när du är nykter.

Och det har hon rätt i.

Du vet vilken.

Igår var han märkligt nog nykter men satt sur hela kvällen med lurar i öronen och pillade på sin telefon. Jag gick i säng när jag lagt barnen, den spända stämningen är för jobbig.

Idag började garagevandringen in och ut tidigt så lär inte sluta med mindre än stenfylla idag misstänker jag. Han hittar på allt möjligt han behöver göra därute idag, som om det lurar mig att han säger sig ha ärende i garaget. Ska bort några timmar med barnen på förmiddagen och ser inte fram emot att komma hem sen.

Hoppas du Nykteristen fick en skön alkoholfri fredagkväll!

Jag hade varit ute och trimmat träd tidigare och lämnat sågen kvar på förstubron. När jag senare skulle hämta den passade hunden på, han slingrade sig ut som en orm i en labyrint; genom två dörrar som stod på glänt och sedan mellan mina ben, ut i friheten. Inte en chans hade jag, när jag väl hade böjt på min gamla rygg och sträckt ut handen för att fånga honom var han redan runt hörnet på huset. Snopen stod jag där och kände skräcken välla upp inom mig: måtte han inte ge sig iväg för att hälsa på sina kompisar på andra sidan stora vägen och bli påkörd. (Jag skriver "stora" vägen för det är så den kallas här, jag tror det beror på att den är asfalterad och bred nog för att sakna mötesplatser). Jag kunde ju inte gärna ge mig ut i snödrivorna i tofflor, så medans jag snörde skorna avlöste det ena skräckscenariot det andra. När jag sent omsider pulsade ut på gården, koppel i hand, satt han snällt nere vid grannens rastgård och väntade med en min av "var har du varit, jag har väntat här hur länge som helst".

Han har smitit två gånger förut, första gången var när min äldsta son var ute och gick med honom. Kopplet gick av och hunden var iväg som ett jehu. Fasan som min son säkert kände, det var första gången han var ute ensam med hunden, blev kortlivad, hunden hade jagat upp en katt i ett träd och satt nedanför och förde förhandlingar om en eventuell kapitulation. Andra gången var sent en natt då jag som vanligt hade vaknat efter att ha druckit en hel del under kvällen. Jag gav mig ut med hunden och fick för mig att släppa honom lös. Han försvann direkt och jag gick runt i säkert en timme, tårarna strömmande nedför kinderna, och ropade på honom. Till slut gav jag upp och öppnade porten för att gå in och då kom han från ingenstans, glatt viftande på svansen. Troligen har han hållit sig i närheten av mig hela tiden, i mitt påverkade tillstånd såg jag honom bara inte.

Igår eftermiddag sken solen och jag släpade ut en stol på balkongen och satt i bara skjortärmarna och njöt av värmen. Den var ett härligt löfte om den tid som komma skall. Nu gäller det att insupa så mycket som möjligt av det lilla som är kvar av vintern så jag har fina minnen att plocka fram när höstrusket är som värst. Inatt var himlen klar och månen lyste upp gården, jag vaknade strax efter midnatt och ville inte somna om, så jag bryggde en kopp kaffe och gick ut på balkongen. Med hunden fridfullt snusande bredvid mig stod jag där i den sjugradiga kylan och tittade ut över min domän. Så mycket jag har att vara tacksam för tänkte jag; jag är nykter, jag har två fantastiska söner och en hund jag älskar och jag bor på en plats som bara fanns i mina drömmar för ett år sedan. Det behöver inte bli bättre än så här tänkte jag, det finns inget jag skulle kunna lägga till för att må bättre än jag gör nu. Så tänker jag ofta, när hunden kommer upp i soffan på kvällarna och lägger huvudet i mitt knä när jag sitter och läser i lampans sken brukar jag säga till honom: "vi har det allt bra, du och jag". Jag har levt i alkoholens täta dimma i många år men nu är jag ute i solen och för varje dag jag får vara kvar där blir mitt beslut starkare: jag vill aldrig tillbaka.

Ha en fantastisk helg allihop!

Kände att jag fick lite hemlängtan .-)) .. .det är väl så när man flyttat hemifrån att man inte hörs lika ofta ..
men jag tänker ofta på dig o är stolt över dig .. sån skillnad mot Elias den 30/12 ...
Du känns så trygg o stark .. och din resa går rakt och målmedvetet framåt ..
Ingen ide att gråta över spilld mjölk och det är så sant .. kloka ord .. jag försöker ta till mig dem ..
så mycket tid som jag har grubblat o funderat över hur det kunde bli så här ..
Men nu blickar jag bara framåt ..
Idag är det min födelsedag .. och även om jag inte tycker om att fylla år .. Vem vill bli äldre .-))
Så är jag såå nyfiken på framtiden och hur mitt nya fortsatta Vita liv kommer att bli ..
Jag vågar knappt tro att det är sant .. men det känns som om att livet Ler igen ..

Ha en riktig Härlig Helg .. Vi hörs snart igen .. Kramar Ler

Eller har du tidigare erfarenheter av att det kommer en dipp ibland? Vad är det som får dig att tvivla på om du kommer ur den här "dippen"? Är det annorlunda, på vilket sätt isåfall?
Att pendla mellan stämningslägen kan vara nog så påfrestande. Hopp som väcks när en medicin fungerar och släcks när verkan av den tycks avta. Pendlingen mellan styrka och upplevelse av svaghet. Säkerhet i sina tankar om nykterhet varvat med sug, längtan, avsmak, tvivel...att stå inför val om måttlighet eller total avhållsamhet. Att falla för begäret och upptäcka att det inte gav det man önskade.
Du har genomgått en period av uppvaknande, insikter, självrannsakan, vacklande, segrar och nederlag. Självklart kan man känna sig överväldigad och knäa under tyngden av alla samlade orostankar inför framtiden och funderingar över sådant som varit.
Kanske läser jag in sådant du inte skrivit eller menat, eller överförstår dig, ha överseende med det. Den enda säkra referensen jag har är mina egna upplevelser och vad jag lärt mig utifrån andras beskrivningar. Det jag vill förmedla till dig är hopp och tillförsikt.
Flyt med. Observera, blicka inåt, känn. Kan du ge dig själv förståelse för det du upplever just nu?
Du har medicin mot depression, vilket tyder på att du haft den ett tag och kanske har den även innan gått i vågor? När man befinner sig i dalarna ligger det i depressionens natur att se mörkt på sig själv, sin förmåga och framtiden. Hjärnan tar in sådant som bekräftar den bilden, spårar upp en bred väg för allt som kan förstärka detta tunga och mörka. Till och med något som i grunden är väldigt positivt, det att du inte känt sug att dricka, kan då omvandlas till "inte ens det är längre en utväg"... (bara en tanke jag fick här)
Om det är sorg du känner, låt den finnas.
Du arbetar hårt med förändring, så klart att det är tungt!
Värdegrunden, Hjärnklar, den kan du gå mot i myrsteg även om känslan av hopplöshet följer med dig. Känslan kan du inte påverka, men du kan fortsätta göra val i vardagen som inte leder dig bort från dina värden. Val som är bra för dina närmaste eller för dig själv.
Vad kan jag göra idag för min hälsa eller min upplevelse av att vara värdefull?
Kram❤️