Senaste kommentarerna i forumet

En inläggning sker i samråd med dig! Du tvingas inte till det. Personalen kan föreslå och rekommendera det - men du bestämmer. De gånger jag har varit inlagd har jag bara kapitulerat och varit "glad" att det blivit så.

Det är lite olika. Jag själv har varit inlagd 2 ggr, 3-4 dagar. Då hade jag druckit stora mängder under 1-2 veckor. (typ 3 liter vin varje dag o kryddat med en del insomningstabletter). Andra varianter är att man får ett schema med lugnande benzopiller o medel för att sova som man tar utan att bli inlagd.

Jag själv har "turen" att bo i Stockholm, där beroendeakuten är öppen dygnet runt. Det bör väl även i andra städer finnas liknande möjligheter? ! Jag kände både skam och skuld när jag behövde hjälp. Detta var dock bara mina egna känslor, personalen på avdelningen var bara rakt igenom proffsiga och empatiska. Jag har även, en gång, trappat ner själv med hjälp av Sobril som jag fått av allmänläkare. Detta funkade bra för mig, men inget jag vill rekommendera. Man bör nog i första hand kontakta en beroendemottagning.

Jag hoppas att du tar steget. Det är obehagligt och motståndet kan vara oerhört, men de kan faktiskt hjälpa! Dock har jag full förståelse för dina våndor vad gäller arbete och närstående. I ett längre perspektiv så vill de båda säkert att du skall må bra, oavsett vägen dit för din del. Om du väljer att inte ta hjälp så stålsätt dig. De närmaste dagarna kommer att vara, antagligen, för jävliga. Men det BLIR BÄTTRE! Kämpa på!!!

Hej!
Visst är det väl förunderligt att du sitter med dåligt samvete när du har uttryckt en egen åsikt? Han gick sin väg. Om han blev arg? Brydde sig? Kanske, kanske inte..
Han kommer att ha glömt det om ett ögonblick i alla fall, för alkoholister har inget minne.
Du håller på att lösgöra dig, det är vad jag ser.
Kram

Är själv på dag 7 och mår redan 7kt mycket bättre! Ta en dag i taget så blir det plötsligt ett gång i rad. Hejar på dig och bra för dig att veta att man redan efter en vecka känner stor skillnad kanske?

Hej Lisen! Trist att du mår som du gör men som andra har skrivit här inne så finns det hjälp att få genom läkare psykolog eller psykakuten.Hur mår du idag? Ha en fin dag:)

Jag tog en antabus i fredags, hur länge sitter den i? Hur ofta skall man ta dem?

Sovit jättegott men drömt mycket! Men har lite ont i huvudet och känns som jag inte kommer vakna idag. Vi som skall på familjedag med ponnyridning och bus.
Vill känna mej pigg o fräsch.... Kommer väl!

Dag 1 idag

Jag begränsade glasen till tre i går men det var ett glas för mycket. Vaknade i morse och var bakis vilket gick över ganska snabbt. Inte så bra. Jag har blivit allt mer känslig och min gräns är nog 1,5 glas i dag. Och en gång i veckan räcker gott! Det är väl både ålder och minskat intag som spelar in när alkoholtoleransen minskar.
Känner mig både nöjd och lite missnöjd men fortsätter på min resa och snart är sovrummet riktigt fint.

Hur gick det i helgen?

Och var trägen så klarar du det här! Och viktväktarnas program har ju alltid handlat om att ta kontrollen och begränsa och bokföra. Det finns en logga här också så du skulle kunna bokföra och se hur duktig du är!

Hej Livrädd,
nu vet dina och hans anhöriga samt era vänner hur ditt liv tillsammans med honom har varit.
Jag tror inte att det är någon mening med att försöka förklara om och om igen för de som är arga. De som inte VILL förstå kommer aldrig att förstå medans andra begriper. Det är klart att för en del måste det komma som en smärre chock, kanske. Alla är inte uppdaterade på allt här i världen. Men så skönt att hans dotter tycks förstår!
Fortsätt att söka kontakt med Kvinnofridslinjen. Ge inte upp det. Han, han får väl dricka klart, tids nog slutar han.
Fortsätt att vila, du, så gott det går. Det spelar inte så stor roll om det är kalabalik runt omkring, eller hur? Du har rätt till vila.
Kram

Ok, jag ska köpa boken av Carina Bång, få se om det känns bättre sen jag har läst den.

Jag förstår precis hur Tösabiten känner det.
Min man är expert på nya gömställe.
Ett som han ofta använder är en tom Ramlösa flaska som han fyller med vodka.
Nu har vi ett stort hus med MÅNGA gömställen.
Tror att han har något i carporten bland däcken eller löven.
Inte i bilen under sätet iaf för där har jag letat.
Så vad gör jag då när jag har hittat flaskan ??
Jo, ställer fram den på matbordet, gråter, blir sur och besviken och så är min dag/kväll förstörd.
Fy f-n för att vara medberoende !!!!

...för svaret.

Blir man inlagd om man söker vård? Då skulle mina anhöriga så klart få reda på vad det handlar om. Jag vill verkligen inte det.

Spontant så tycker jag absolut att du skall söka hjälp vid svår abstinens! Det kan bli farligt, beroende på hur länge och mycket du har druckit. Arbetsgivare har inte någon möjlighet att se varför du kontaktat en beroendemottagning. Du kan dessutom spärra dessa journaler så att andra vårdinstanser inte kan se. Vad gäller dina anhöriga så kanske de förstår mer än du anar?! Det handlar om att DU skall få en chans att må bättre. Kanske då värt att ta det jobbiga med dina anhöriga? ! Att sluta tvärt själv kan vara väldigt riskabelt. Några lyckas att själv "trappa ner" under en vecka/10 dar. Detta kräver dock en oerhörd disciplin från din sida för att verkligen minska din konsumtion för varje dag.

Har fått hjälp ett par ggr på beroendeakuten, och jag har blivit oerhört väl mottagen. Där fick jag lugnande medel för att få ro i kroppen, kunna sova och så småningom äta. Jag håller på dig och tycker att du skall ta steget att gå till en beroendemottagning.

Fick godkänt att börja träffa en psykoterapeut gnm beroendecentrum! ! Det blir en individuell terapi som jag i nuläget inte vet någonting om. Känns spännande och lite nervöst. Är ju sugen på att börja traggla och rota i roten till "det onda" om man säger så... Om det är någon med erfarenhet från liknande behandling så får ni gärna berätta. Har nu gått på motiverande samtal 5 gånger, men skruvar nästa vecka upp till besök hos utbildad psykolog. Jag har verkligen betonat varje gång att jag vill fortsätta på just detta sätt, och tror att den "påstridigheten" gett resultat?! På beroendeenhetens hemsida så nämner de just individuell terapi, men verkar inte vilja att så många som möjligt får ta del av detta - det kostar väl en del....-vet inte om det är så? Kanske bara en känsla jag har?

För övrigt nykter sedan midsommar. Fortsätter med det så länge...?

Vi är många här som delar erfarenheter och nuläge. Var snäll mot dig själv istället för att vara förbannad. Du är ju här och vill förändra situationen. Hur mår du idag?

Välkommen hit! Vi är många hör som gjort och gör precis samma sak. Att leta bevis är ett kontollbeteende som är grundläggande för att vara medberoende. Problemet är att när du hittar bevis så lättar det bara för stunden på ångesten! Sedan börjar cirkeln igen och ångesten byggs upp på nytt. Varför letar ni flaskor? Gör det egentligen nån skillnad? Hade det varit mer okej om han var så lätt påverkad som han påstår. Nej!

Jag har slutat leta nu. Fast kommer på mig själv att jag gör det ibland ändå men nu vet jag att jag inte mår bättre av det.
Sök hjälp, för er själva.

Al-alonon är bra!
Boken "släpp medbeoeendet bli fri" av Carina Bång är upplysande!

Det är okej att älska personen och hata alkoholisten. Den enda du kan bestämma för är dig själv. Du kan aldrig vinna kriget när den enda som personen som krigar är den du och inte nåmissbrukaren!

Det tar tid att komma ur ett medberoende, vissa kommer aldrig att göra det. Men konstigt nog, ju mer en pratar om det, skriver om det, ältar det, sakta sakta förskjuts fokuset från "hur hindrar jag min anhörige från att skada sig själv"/ hur räddar jag min anhörige" till "hur Räddar jag MIG SJÄLV!"

Du är stark! Men det känns som om det är dags att lägga fokus på dig själv nu. Vad vill du i ditt liv?

Hej sskankan!
Våra situationer verkar vara väldigt lika. Men du har kommit en bit längre än mig då min separation är framför mig men nödvändig. Jag har blandat in kommunen. Socialtjänsten som det ju heter låter skrämmande i mina öron men i all röra har tror jag att de blir min räddning. Om alla korten är på bordet så blir ju lögnerna genomskinliga. Min man satte sig totalt på tvären till en början. Menade att nu var det kört för att jag berättade för nån utomstående och att det var mitt fel för de skulle ta barnen ifrån oss.

Så blev det inte.. Jag har fått terapi genom dem, så även han, tyvärr så väljer han tidvis flaskan oavsett. Även med socialens "ögon" på oss. Han hövdar att han kan sluta när han vill. Jag har ställt krav att han aldrig får dricka ensam med barnen och den här gånger är förtroende helt brutet.

Visst det kommer eventuellt bli fruktansvärt. Om det är så att den missbrukande föräldern sätter sig helt på tvären och bara ska försvåra för dig. Men mitt tips är att oavsett hur skrämmande det känns sök hjälp hos kommunen/socialen berätta allt, använd deras hjälp. Antingen tar ditt ex emot detta bra och det fungerar. Om inte så finns ju alla dina farhågor redan dokumenterade och du slipper kämpa helt ensam och dessutom börja helt från början när allt är som värst.

Som min nioåring sa till sin pappa i våras " det är olagligt att dricka med sina barn! Det är ju olagligt att dricka när man kör bil och barn är ju faktiskt mycket viktigare än en bil, eller hur pappa?

Känn dig stolt över allt du gjort hittills! Lita på din magkänsla! Du är inte paranoid och kontrollerade, du säkrar upp för era barns skull när han inte har den förmågan.

Jag har hittat min mans gömma. I garaget har han sin gömma. Flak med öl och massor med tomburkar. Där står han nere på helger och vardagskvällar och dricker. Igår trodde jag det skulle bli en lugn lördag för hans flak i garaget var på fredagskvällen tomt. Men icke sa Nicke. Lördagen drack han som aldrig förr. Jag bad honom att inte dricka fler men han hämtade naturligtvis upp fler och hävde i sig. Men var f-n hade han sina öl? När han hade somnat igår gick jag och letade i hela huset men hittade dem inte. Inte i garaget, inte i matkällaren. De fanns ingenstans. Har han fattat att jag kollar honom och hittat ett nytt ställe? Men var? Nu får jag lite panik när jag inte vet hur mycket han dricker. Sjukt? Ja troligtvis men jag vill veta. Ha svart på vitt. Det här har satt sig på min hjärna.....

Nu har det gått fem veckor sedan jag sa till min man att han dricker för mycket. Han sa att han skulle dra ner på ölen. Idag konfronterade jag honom igen. Sa att han inte har förändrat sitt drickande ett skit. Han reagerade direkt och sa att han visst hade dragit ner. Men när jag sa hur mycket han drack även om jag inte såg allt, men visste så blev han tyst. Jag frågade varför han köper hem flak med öl, då blir det ju att han dricker några varje dag och många på helgen, eftersom det finns. Det kunde han inte riktigt svara på. Jag talade också om att jag vet att han dricker i smyg men att jag ser på honom när han har druckit ändå. Jag sa också att jag inte tycker om honom eller den person han blir när han dricker och att det blir konstigt när han dricker varje dag, att jag tar avstånd. Vill han ha det så? Jag sa också att en bekant till oss sa att han förstod varför en annan bekant till oss hade lämnat sin man eftersom han drack och var full varenda helg. Han tyckte det var förståeligt för hur kul kunde hon ha när han alltid var full på helgen. Jag sa att jag verkligen kunde relatera till det han sa, för det är så jag har det. Då blev han tyst och gick iväg, ut och försvann en stund hemifrån. Blev han arg för det jag sa? Berörde det honom? Brydde han sig eller ville han bara komma ifrån skitsnacket? Jag vet inte. Men det värsta är att jag sitter här nu med lite dåligt samvete för att jag ev gör honom ledsen. Är det så här att vara medberoende?

Dags igen !
Förstår inte hur han kan bli så berusad av en öl och två glas vin när han dessutom har ätit en rejäl lunch.
Så klart att det finns en gömd flaska någonstans.
Hans iver att gå ut med hunden flera gånger på kvällen tyder också på det.
Nu är det bara att vänta ut honom och se var i trädgården han rastar hunden.

Antar att jag gör fel som vill leta men jag blir så arg och ilskan går före förståndet !!

Liten stor, grattis till 7d ikväll och en helvit helg. De första helgerna är jobbiga. Håller med om att ah är som mild antabus. Jag vill ju inte skriva att jag fått ett bakslag. Även fast oddsen kanske visar att man får några bakslag innan man lärt sig hur man ska ta sig från ett beroende till att leva ett liv utan alkohol. Kämpa på.

Dag 36 söndag, mår bra även fast allt inte är perfekt. Visst finns det saker som kan ta min energi men känner att jag kan ha distans. Lite distans iallafall. Menar då att jag kan avbryta att tänka på det som för stunden tar min energi. Fast jag vet att jag måste göra något åt orsaken så snart som möjligt. Det ska helst inte finnas energitjuvar i mitt liv. Samtidigt vill jag ta det lungt och tänka igenom allt innan jag gör och säger saker, tänker jag en söndag som denna.

Jag tror att de hade mycket att göra på Kvinnofridslinjen igår, jag orkade inte sitta så länge i kö. Däremot blev det många timmar i telefon med både hans och mina anhöriga och vänner. Hans anhöriga har länge stoppat huvudet i sanden och blundat för vad som pågår, men nu när de har lyssnat till hur jag har haft det senaste tiden så tror jag de förstår lite bättre.
Nu när de varit hemma hos honom så är han helt förtvivlad över att jag lämnat honom och att han älskar mig över allt i hela världen. Jag känner mer att han är orolig för hur han ska klara sig ensam. Hos oss är det alltid jag som har skött allt, han vet inte ens hur man betalar en räkning.
Många är arga över sättet jag lämnade honom på, men jag har försökt förklara att det inte gick att göra annorlunda.
Nu har han druckit oavbrutet sedan i fredags eftermiddag. Jag har ca 80-90 missade samtal i min telefon. Igår kväll fick jag ett sms som knappt gick att tyda, jag tror att det betydde "god natt".
Jag hade även ett långt samtal med hans vuxna dotter, det verkar faktiskt som hon förstår mig.
Jag vågar inte berätta var jag befinner mig, det finns dock ingen större risk att någon hittar mig på måfå. Trots det är jag ändå rädd för att gå ut.
Hästarna har det bra, de går i en hage precis utanför fönstret och hunden sover tätt intill mig på natten.
Men det känns svårt att ta sig ur sängen idag också.

Träningstanten... Har tidigare haft mild typ av sömntabletter men slutade helt med dem också för en vecka sen. Tänkte att det var lika bra att sparka undan alla stödhjul. Det enda hjälpmedlet är forumet som verkar fungera som mild antabus, man vill ju ogärna skriva att man brutit sina egna löften och det verkar ha funkat bra för mig, ikväll blir det 7 vita i rad men framförallt en helvit helg och älskar känslan av träningsvärk i kroppen idag :)