Senaste kommentarerna i forumet

Sänder en liten hälsning så här mitt i helgen. Hur går det för dig? Den värsta tiden kanske är precis nu, när du bestämt dig för att söka hjälp och kanske fortfarande känner ambivalens eller sorg över det du kan se dig tvungen att avstå ifrån. Väldigt bra att du har en tid redan på måndag! Kan du hålla ut fram tills dess tror du? Låta tankar som "sista chansen innan jag kanske måste ta farväl av detta" eller "kanske är jag inte så illa ute som jag trodde" ses med nyktra och skeptiska ögon. Det är bara den eventuella - jag skriver eventuella eftersom du ännu inte känner dig helt säker på om du är beroende eller inte - beroendepersonen i hjärnan som känner sig hotad och gör ett ryck för att du ska välja dennes väg istället.
Ångest och depression kan ju både vara en anledning till att man dricker, men också ett resultat av det. Och om du observerat att en viss medicin förvärrar suget men ändå har behov av medicin för att hantera vardagen finns det ju många andra alternativ att prova. Låter som man ska behandla båda dina problem samtidigt.
Lägga alla korten på bordet låter förnuftigt. Hoppas du träffat behandlare som du känner dig trygg med. Att släppa taget och låta en trygg och kunnig person leda dig i tillfrisknandet till en början, bara flyta med och följa en plan ni gjort upp tillsammans kanske kan minska din ångest något. Hopp om hjälp hjälper lika mycket som hjälpen i sig.
Har du personer i din närhet att luta dig emot mellan behandlingstillfällena också?
Om suget kommer idag, kan du tänka dig att skriva här innan du ger efter för det?
Styrkekram!❤️

Allting handlar om vanor och det är det svåraste att bryta. Allt jag gör kopplas till vin. Jag tar vin pga att jag är ledsen, glad, stressad, lycklig, uttråkad, deppig, osv. Jag kan inte tänka mig ett liv utan vin, men vill kunna hålla mig till helgerna, till en början. När jag slutade röka så var det pga dödsångest. Arbetar inom vården och såg en massa elände och cancer vilket gjorde att jag valde mellan att "chansa att fortsätta" eller ett ev "cancerbesked i framtiden". Men jag minns att allt var så tråkigt utan dem. Vinet är svårare att bryta pga det ger så mycket lycka i livet. Trots studier om ökad cancerrisk vid hög konsumtion så blundar jag. Men om jag bara kan hålla mig till helgerna och dricka lagom så är jag nöjd. Jag måste ersätta vinet mot något annat. Mellan kl 16-20 måste jag hålla mig hemifrån och shoppa, då funkar det!!! För jag får inget abstinens. Har bokat upp mig med shopping, zumba mm till nästa vecka. De sägs också att dricker man mycket och ofta så tar det bort lyckan i det vardagliga sysslorna. Det gör mig livrädd. Förr älskade jag att gå långpromenader och lyssna på musik, men nu föredrar jag dricka vin och betala räkningar ?. Måste lära om hjärnan!!!

Hej, jag är ny på forumet så jag vet inte riktigt hur det går till men jag skriver ändå för att jag delvis behöver skriva av mig. Kan en person ha alkoholproblem/ vara alkoholist bara genom att han super sig full mer eller mindre varje fredag/lördag? Vi har snart varit tillsammans i fyra år, underbara i nyktert tillstånd eller när han bara tar två öl och en whiskey. Han har en 7-årig son sen tidigare äktenskap och tillsammans har vi en 6-månaders bebis, och vi har nyligen byggt färdigt vårt drömhus, stressen har varit på jättehög nivå. Ikväll så var hans pappa över och vi åt middag och så kom ölen/spriten fram. Det var lugnt till en början men han slutade liksom inte, bebisen somnade tidigt liksom 7-åringen. När det går över en viss gräns blir han elak, han blir en främling någon obehaglig person jag inte känner. Jag bad honom sänka volymen då han spelade musik eller att han skulle sätta i hörlurar då jag behöver sova då bebisen snart kommer väcka mig, jag sa till två gånger men det hjälpt inte, han tyckte jag tjatade på honom, sen slänger han ur sig "det här jävla äktenskapet, det är så tråkigt" och att han aldrig får ha det lite roligt en fredagskväll, sen låter han mig inte vara ifred utan skall prata med mig trots att jag flera gånger bett honom nämn mig i fred så att jag kunde sova men icke, till slut sa jag att jag inte ville höra ett ord till av vad han sa utan att han skulle lämna sovrummet, då drämde han igen dörren och gick ut med hunden och sen gick han in och lade sig hos sonen, i samma rum låg svärfar och sov, jag vet inte om han hört allt eller inte. Jag är bara så ledsen, för detta är inte första gången. Han är oerhört underbar annars men han blir som förbytt, han är inte min make...jag har påtalat detta flera gånger och han säger att han är ledsen men samtidigt så förstår han inte, han har inte förståelsen/ självinsikten

Några tankar/ funderingar? Ledsen ännu en fredagskväll

Ja var går egentligens gränsen på för hur mycket två vuxna behöver dela? Vad allt skall man behöva berätta för varann? Vad är att ljuga? Vad är att inte mer dela vardagen? Eller ha gemensamma värden?

Jag tror själv på drogfritt. Och då tänker jag mer på droger över lag dvs att man inte heller använder alkohol eller tobak eller medicinerar i överdrift.

Så för känns nog redan det att man inte röker i mitt sällskap, men nog i andras, som ett slags svek. Jag ser det som något som man inte delar och som kan eskalera. Men jag är nog rätt ensam om det och kämpar med de tankarna. Fast från min synpunkt så har jag ju faktiskt haft rätt också, så finns ju viss orsak jag har svårt för det ämnet.

Så nej, vet inte vad jag skulle göra säga. Ibland har jag sagt, ibland inte. Har hos oss gällt tobak och alkohol, inte egentliga droger. Och ibland har jag bara annars konstaterat i allmänna diskussioner att vissa saker bär man inom sej fastän man aldrig skulle nämna vad man sett, eller i det här fallet luktat.

Hej Pärlan.
Vad stark du är och vilken målmedvetenhet du har. Har följt dig sedan ditt första inlägg. Lidit med dig och glädjs med dig i din nykterhet.
Känner mångalikheter. Nu har jag varit nykter i över en månad och vågar se ljust på framtiden. Så länge man inte drabbas av övermod utan påminner sig om att a inte är något för oss. Varför sörja, det finns så mycket annat som är underbart i livet ,, att avstå a är igentligen ingen större förlust, utan en stor vinst, tänk så många fördelar:))
Lycka till Pärlan, du fixar, vi fixar detta.
Stor kram

Vi är flera som vuxit upp med en alkoholiserad förälder och som svurit att vi aldrig skulle bli tillsammans med en annan alkoholist men som ändå åkt dit. Tror du att han faktiskt menar allvar med att vilja sluta?

Det var ett bråk som urartade helt. vi sa båda dumma saker men han fick plötsligt nåt svart i blicken, kastade ner mig på sängen och höll fast mig hårt samtidigt som han hotade mig. Med vad, det vet jag inte...minns inte. Har röda märken på armen där han höll i mig. Satt på golvet och grät och hackade tänder efteråt.

Han har varit våldsam tidigare men det var ganska många månader sen nu. Hade nästan lyckats förtränga det. Men det ligger ju hela tiden där rätt under ytan.

Innerst inne förstår han nog, men vill inte ta in det. Och han tror nog inte att du vågar ta steget. Stå på dig. Kräv att han är nykter om du ska stanna hos honom.

Haha han går inte utanför dörren. Däremot kan det bli att han ber mig dra.
Jag är väldigt förvånad över att han inte förstår att jag tröttnat? Jag vill ju ha ett harmoniskt lyckligt liv tillsammans med någon som tycker om mig som jag är.

Hoppas helgen blir lika bra som du önskar. Kram

Är det inte han som varit hemma hela dagen pga sjukskrivning? Borde inte han ha handlat och lagat en god middag till er när du kom hem? Ta inte åt dig. En del i abstinensen är tjurighet och irritation. Be honom dra om det inte passar. Då får du en lugn kväll.

Nu har helgen inletts. Än så länge nyktert. Jag köpte hem godis och alkoholfri cider som fredagsmys. Absolut inte vin, vilket jag brukar köpa hem till helgen. Tänker inte riskera någonting, och jag ska i alla fall inte bidra negativt genom att "fresta". I bilen hem från jobbet kom tanken: "Tänk om han är onykter när jag kommer hem, vad gör jag då?" (Sambon var ledig idag.) Till slut kom jag fram till att jag ska göra som jag brukar göra med allt annat. Jag utgår från att allt är/går bra, och sen får jag hantera motgångarna när de kommer. Trevlig och nykter helg önskar jag er allihop!

Så skönt o höra samtidigt att du kan prata med honom lite mer nu. Nä, jag tror d är fler än man tror som har toppat ner i A eller om inte annat är i riskzon....skrämmande vad d kan göra för människan.

Synd att han inte ens försöker fundera på d, vilket d isånafall inte verkar som....snart dags att lämna huset? Det verkar ju tyvärr inte vara mer än d som kanske kan få honom på andra tankar, jag menar som min sambo, en grov rattfylla är ju inget direkt o sträva efter för o få upp ögonen för en själv!

Vet inte vad som är värst. Kommer hem efter en stressig halvdag på jobbet och vårdplaneringen med pappa. Min sambo är ok, vi småpratar lite. Plötsligt från ingenstans blir han sur och anklagar mig för att vara en mycket tråkig människa som aldrig kommer med några förslag. Han tycker jag jag borde handlat och tillagat en god fredagsmiddag. Jag har ju liksom inte haft tid att tänka på mat och är inte hungrig. Han letar fel på mig och anklagar mig för att ha det ena efter det andra felet i min personlighet. Usch!!

Rosen, vi är isånafall som medberoende oerhört med er därnere i träsket....tro inget annat!
Du får ursäkta om jag låter hård, men de orden får du mig att bli väldigt illa berörd som faktiskt lever i ett aktivt medberoende!
Nästintill arg ärligt talat....der är inte människan man tycker illa om det är alkohol som man avskyr vad den gör mot den man älskar! Så då får jag även be dig att tänka på dina ordval i fortsättningen.....vi är här i forumet för att vi ska kunna stötta o ger peppningar. Likaväl som det forum som hör till aktivt missbruk skriver om sitt så måste vi som anhöriga också få ventilera oss om hur vi mår ch anser om vårt liv och allt därtill!

Hej Sundare
Vill bara säga att jag hoppas att du kan vara nöjd med dig själv.
Det skulle jag vara i ditt ställe.
vänligen
Ikaros

Hej MM
Jag har funderat på vad det är som gör att du är så speciell.

Klok? Javisst men det är det många som är.
Känslig? Det är de flesta alkoholister.
Intelligent?! Visst men det känner jag flera som är.
Verbal? Visst men..
Omtänksam? Ja. det är du. Men inte heller det är unikt.
Ärlig? Absolut.

Men det unika hos dig är det som står mellan raderna. Den känsla du förmedlar.

Ikaros

Hej
Det känns bra att du har kommit till insikt i tid. Jag önskar att jag gjort likadant då när jag var på väg. Jag önskar dig all framgång på den nyktra vägen.
vänligen
Ikaros

kan nån säga om man blir trött av dom jätte trött ett ärlig svar

Tack Hönapöna! Igår föll jag nästan dit. Som jag skrev så hade jag inget sug under hela dagen, utan det var när jag kom hem på kvällen. Jag och min man tittade på tv och det är väl då vi brukar dricka, speciellt när jag är ledig nästa dag. I alla fall så sa jag utan att tänka:
"skulle jag förstöra allt om jag tog en drink just nu?" Min man vet att jag vill vara nykter till den 22 mars. Då sa han:
"Varför vill du ha en drink?"
"Ja, det skulle vara mysigt(?)" Hörde hur löjligt det lät.
"Jaha, så ska du dricka en drink nu?"
"Nej, det blir aldrig bara en drink."

Så var det. Drack ingenting. Två små frågor hjälpte mig igenom den lilla stunden av sug. Så glad att han reagerade så! Inte alls dömande utan bara frågande. Det får en att tänka själv och stanna upp.

Vill bara skicka en liten hälsning, och önska dig en bra helg.

Har vi tur blir det ett fint vårvinterväder, efter allt snöslask den senaste tiden.

Sköt om dig!

Ja att växa gör att vi inte alltid kan stå kvar vid vår tidigare plats, kanske inte på samma nivå eller en använda samma språk som tidigare. Vi är de samma och ändå inte. Nya båda i andras och våra egna ögon.
Önskar dig en fin fin helg. Kram till dig från mig

Du är önskad, omtyckt och behövd av många av oss här inne.
T.ex. av oss som gjort ett (eller flera) Bungy-Jump djupt ner i träskmarkerna,
men nu kommit upp och loss, och traskar på den nyktra stigen.
Mot en framtid i frihet.

Har vi tur så får vi se en blå vårvinterhimmel under helgen, MondayM. Njut av den.
Hoppas du får en bra helg.

Hoppas det ordnar sig snart med jobbet för dig, mer ovisshet är det minsta du behöver just nu!

Nej prata gör vi inte alls. Knappt så vi alla dagar över huvudtaget säger nåt till varann. Och det lilla är bara typ Köper du hem bröd idag, så nej inga djupare diskussioner om nåt som helst. Han har inte alls vidrört det jag sa, varken återkommit efter eget funderande eller gett nåt bevis på han registrerat det jag sa. Lämnade mig hängande, helt i ovetskap vad han tänker.

Pratade med min bror idag, sa som det är hemma. Han blev lite chockad och berättade då samtidigt han själv hållit på att att hamna i alkoholmissbruk i höstas efter sin skilsmässa men han hade kommit till insikt i tid och dricker nu inte just alls. Vi träffas sällan då vi bor långt ifrån varann så detta hade jag ingen aning om och vi har haft väldigt lite kontakt annars också, så detta öppenhjärtliga samtal helt plötsligt kändes bra och vi ska börja hålla kontakt lite oftare. Känns som man får stöd av alla man bara vågar öppna sig för, kanske jag inte är så ensam i det hela som jag först trodde.

Hoppas det fortsatt gå framåt för dig Thomas67! Kämpa på, vi här på forumet stöttar dig! Vill önska dig en trevlig helg!