Senaste kommentarerna i forumet

Nytt samtal med kurator idag. Det känns som det börjar lossna, det var ett bra samtal idag, vi pratade 20 minuter över tiden. Jag växte ju upp med min mamma, (pappa var det inte så mycket med) och vi kom in på hur hennes uppväxt var. Det var intressant, jag vet ju inte så jätte mycket om det men en del av sakerna hon berättade för mig var riktigt jävla skruvade. Så kanske inte så konstigt att hon själv var en så kass förälder.
Iallafall kände jag mig lättare när samtalet var över. Bätter till mods. Det känns bra att jag tar itu med detta om barndomen även om min alkoholterapeut tycker att det kanske är för mycket på en gång så känner jag att jag fattat rätt beslut.
Började läsa Elsie Johanssons nya bok "Sagas bok" på hemvägen och ett stycke text grep verkligen tag i mig, det kändes som det var mig det handlade om.

"Allt det där outredda ligger kvar, det ligger längst inunder och tynger som en bottensats i magen.
//
Men allt emmelanåt, av känd eller okänd anledning, börjar det pluppa i den där bottensatsen, den väller upp som magma och det som spys över mig då heter Förtvivlan, Ensamhet och Skuld.
Och i det läget vet jag att mina motkrafter, både de goda och de mindre goda, måste mobiliseras"

Där fick hon till det, Elsie. Nu ska jag läsa vidare och sedan försöka somna tidigt.
Kämpa på. Drick inte.

I ditt första inlägg skriver du att du dricker tills du stupar men du kan reglera det om du vill. Frågan är ju då varför du dricker tills du stupar om du kan skippa a om du vill. För mig som alkoholist ter det sig underligt men vi fungerar ju olika. Ofta finns det orsaker till att man super så som flykt, depression, ångest. Du måste nog fundera på varför du dricker tills du stupar. Något triggar dig.

Alkoholist är man när man inte kan kontrollera sitt drickande, har abstinensbesvär och är beroende vilket innebär att man inte kan vara v utan a ungefär som en rökare. Vi har nog många dolda alkoholister i Sverige.

Ha en fin kväll

är Jaget och missbrukaren av Craig Nakken, den beskriver mekanismerna i missbruket. Jan Johansens självbiografiska bok Med nya ögon är läsvärd, den var aktuell då när det ännu var rätt jobbigt här. Jag läste allt jag kom över då! Det finns en föreläsning om addiction med Bitten Jonsson på nätet. Där beskrivs bra hur det kan hända att en återgår till missbruk utan att förstå hur det gick till! https://youtu.be/D5Uzj-7LuGw Allt gott till dej / mt

Det ni skriver är som om ni berättar min historia. Har också varit inne här tidigare, men föll tillbaka. Nu har jag gjort bort mig ordentligt för min sambo och han är inte glad . Inte mina barn heller, jag hoppas och vill tro att han förlåter mig och ger mig en ny chans. Även mina barn. Jag har bestämt mig nu. Jag kan inte hantera alkoholen, det slutar med att jag kraschar rejält. Och jag vet inte när det händer, bara att det blir kaos återkommande jag orkar inte längre. Ska försöka att få ett liv utan alkohol. Jag börjar min resa idag. Idag skall jag inte dricka. Idag ska jag börja dejta mig själv. Undrar om jag blir förälskad månne? Jag hoppar gärna på er resa om plats finns"?

Jag drack på jobbfesten i fredags men smuttade bara på lite bubbel på förfesten och drack sedan ett glas bubbel till och två öl.
Kände absolut ingen hets utan var snarare restriktiv med påfyllning. Åkte sedan hem tidigt och kollade Netflix istället :)
Så, då fick vi high-five:a varandra idag för ångestfri måndag ❤️

Ställde då när jag kände mig som mest under skoskaften min Coach som svarade såhär:

Du undrar över din trötthet. Många beskriver en stor trötthet då de kraftigt minskar eller slutar dricka alkohol. Jag kan inte ge dig ett exakt individanpassat medicinskt svar men jag kan med stor sannolikhet säga att förändring kräver ansträngning!

Det är även så att din hjärna är i en omställning och du upplever behov på ett "nyktert" sätt, dvs du känner av dina basala behov till skillnad från en alkoholpåverkad hjärna som till viss utsträckning är bedövad och inte förmögen att "känna efter".

2 V är starkt jobbat! Jag är på 3 V nu och har fram tills för ett par dagar sen varit såååå trött och såååå sur och såååå .... Ja inte rolig helt enkelt.
De senaste två dagarna har det dock blivit bättre så jag håller tummarna för att det vänder snart för dig oxå!
Styrkekram❤️

Jag har haft fullt upp och hålltmig ifrån alkoholen. Så jäkla skönt!

Hur har det gått för dig?

Det va ett bra inlägg Jullan65! Tack!

Jo du har ju en poäng där men samtidigt så är det ju tydligen så att de flesta förnekar sin alkoholism...
Tåls att fundera på och vara ärlig mot sig själv.

Jo jag är ärlig mot mig själv och ja jag kan tacka nej, får anstränga mig men jag kan, med anstränga menar jag då att jag på förhand bestämt att det bara får bli max två glas.

Jag får rysningar av att läsa detta svar. Varför gör man så mot sig själv? Jag mår sådär idag. Inser att jag på riktigt måste förändra. Köpte en bok "snälla mamma sluta dricka" av Britta Befggren Ericson, som nåt slags första steg att skrämma upp mig själv vart jag förmodligen är på väg om jag inte aktivt börjar göra förändringar. Skulle på yoga 11;45 och satt och läste boken en stund innan klassen startade. Ångrar mig över det för nu känns yogasalen "smittad" för jag hade sån ångest hela timman ? och hamnade i nån slags trans och vet inte om jag följde med i alla rörelser eller om jag somnade. Drack vin i fredags och lördags men ångesten är som värst idag.

:)

... bara för ett litet tag sen. Var länge sen jag såg till henne nu, tänkte jag. Göra en Holknektare, ja, gud, så sant. Tack för tipset om Haags bok, mulletant. Funderade på om det fanns fler böcker i ämnet när jag ändå var inne och beställde och ska lägga denna på minnet.

Måndagskram till dig, finis-mulletant!

Inte en droppe alkohol senaste veckan vilket inte är ovanligt för mig men ändå känns det extra bra med tanke på förra helgens fiasko!

Hade en bra helg med shopping och tv-tittande. Men ärligt känner att oj i längen kommer detta bli tråkigt, inte för jag tycker krog är speciellt roligt men man umgås i alla fall. Men sen tycker jag det är skönt att bara få vara hemma själv efter fem dagar på jobbet. Haha i-landsproblem ja!

Idag är det en bra dag, hoppas ni andra också får det ☺

Hoppas helgen gick ok? Heja!

...våldsamt sug kom nu dag 8. Blev överraskad. Ska promenera bort det på lunchen.

Jag romantiserar också det där med ett glas vin på kvällen eller till matlagning, städning eller ett bad.
Sen dricker jag upp hela flaskan utan konsekvenstänk och minns sällan slutet på kvällen eller de ytterst pinsamma sms jag skickat iväg.
Jag har förstört många nya kontakter genom fylleångest, för att jag hellre sticker huvudet i sanden än tar reda på om de tyckte att det var så farligt eller ej.
Kämpar också under veckorna med träning och yoga för att balansera ut ångesten.
Jag har varit här i några veckor och det har gett mig otroligt mycket.
Hur mår du idag?

Klarat två helger helt utan problem, jag vet av erfarenhet att de första veckorna är ganska lätta att hålla sig nykter, var precis likadant förra gången så nog ska jag äta lite Antabus ett tag tror jag. Men nu ler livet mot mig.
Så oerhört skönt att slippa vara bakis, en fantastisk känsla att vakna av sig själv klockan 8 en morgon istället för att vakna bakis vid lunch, så skönt att tänka på annat än alkohol, sällan jag läste eller promenerade så här mycket, och lägenheten har sällan varit så här välstädad.

Jag har testat AA tidigare men aldrig funnit mig tillrätta där dessvärre, bor nu i en annan stad och har väl tänkt att testa på grupperna här.
Jag är medveten att det är en fajt jag måste ta även om det känns lätt just nu. Högst medveten. Men nu tillåter jag mig att njuta av livet, det var alldeles för länge sen :)

Det finns ju en massa kriterier för sjukdomen alkoholism . Man ska fylla vissa kriterier ex 5/9 för att få diagnosen. Detta görs av en läkare . Sedan finns en graderande kurva, kallas ( Jelinek kurva) där början är sas dricka för mkt , sedan konsekvenser, kurvan går neråt och slutar med döden. Man kan alltså få en gradering av var man ligger i sin alkoholism. Jag har själv fått diagnosen alkolist av en professor gubevars:-) och han sa att jag är i början till mellan i min sjukdom. Jag har tex inte återställarvehov , drack inte varje dag osv. Har du fått sjukdomen är den att betrakta som kronisk, obotlig och om du får återfall börjar du direkt där du slutade på kurvan för att sen fortsätta neråt. Denna syn på alkoholism är sk. Traditionell och är den allmänt vedertagna i Sverige. Inom aa tex. kallas alkoholism för förnekelsens sjukdom, av naturliga anledningar kanske....de flesta människor inser aldrig sitt behov av att söka hjälp utan tragglar vidare på den tråkiga kurvan, och dom som vi ser på parkbänken är dom som ligger längst ner på kurvan, där är det oftast kört då sjukdomen knappast går att stoppa. Det är ju ingen trevlig läsning och definitivt ingen rolig diagnos att få heller, men man vet vad man har att förhålla sig till och för mig har det inneburit att jag "fått återfall" men kravlat mig upp igen för för jag kan inte förneka allt dvs. Att jag lider av sjukdomen. Sen är ju frågan om hur länge kraften finns att "kravla sig upp" det blir svårare och svårare för varje gång märker jag. Det finns många olika sätt att se på alkoholism, men tror man på evidens och beprövad erfarenhet och är orolig för sitt drickande kan man alltså få ett svar på detta. Många är bara högkonsumenter el riskdricker o behöver en knuff i rätt riktning. Sedan kan man ju diskutera alkoholpolitik, forskning osv i detta ämne till oändlighet, allt efter intresse och synsätt. Oj här blev ett långt inlägg i solskens tråd, får ursäkta men fingrarna flög bara iväg över tangentbordet . Behövde nog påminnas jag me. Kram

Har nu läst din tråd! Kände först igen mig jättemycket i det du skrev för 1,5 år sedan. Jag gick igenom precis samma precis då! Fast jag visste inte om denna sida då. Det är först nu jag börjat läsa och skriva här!
Läste nu att ni varit under utredning av soc och att ni fått hjälp, så skönt och så starkt av Dig!!!
Jag tog aldrig kontakt med kommunen då för 1,5 år sedan. Jag var så extremt fokuserad på att ordna och fixa mitt nya liv på egna ben och att ta hand om barnen på mitt sätt i lugn och ro.
Jag har inte upplevt som att mitt ex har misskött barnen men det är en ständig oro. Han har fortfarande inte släppt alkoholen helt.
Jag tänker nu att jag ska kontakta familjerådgivningen här nu i veckan och påbörja en kontakt. Måste bara få med mig honom på den banan med.
Vi har delad vårdnad och barnen bor nu växelvis (första halvåret bodde de mest hos mig).
Hur är eran kontakt idag? Hur gamla är era barn?
Stor kram!
Skriv gärna mer!

Hej!
Första gången som jag är inne här. Känner att det är dags att ta tag i roten till problemen. 36 år, mamma till 3 barn plus ett bonus. Gift. Sjukskriven sen ett år tillbaka pga stress, kronisk mag-tarmsjukdom. Känner igen så mycket av det som ni har skrivit. Tack alla modiga människor som delar med sig. Jag har länge romantiserat bilden av ett glas vin på kvällen. Aldrig planerat att det slutar med en halvtömd box, minnesluckor hur och när jag gick till sängen, minnesluckor över smskonverstioner som är så gravt skamset att läsa dagen efter så ångesten trycker ner mig under ytan.
För att kompensera min skam som jag utsätter mig själv för varje helg tränar jag intensivt i veckorna, yogar, försöker finna sinnesro. Har pratat med arbetsterapeut, kommunhälsan. Gått på stresskurser utan att någonsin nämna något om alkoholen. Jag tycker att det är så sjukt pinsamt. Men jag inser ju att efter så här lång tid hemma, i lugn och ro ifrån allt och alla så är det med all sannolikhet alkoholen som spär på ångesten vecka efter vecka.
Är nervös för kommande middagar att inte kunna hålla mitt löfte till mig själv att strunta i alkoholen utan att jag trollbinder mig själv de första glasen och romantiserar bilden av "ett" glas vin. Ska besöka denna sidan ofta nu så att jag påminner mig inför helgerna ATT DET INTE ÄR VÄRT DET! Ledsen.

Har nu läst din tråd Lyra. Jag känner med dig och känner igen vad du går igenom. All kraft och energi till dig att genomföra detta!!! När jag väl bestämt mig för att lämna så var det som om allt rann av mig. Först DÅ började jag gråta och känna sorg. Detta gjorde på något sätt att jag fick kraft och styrka att genomföra flytten. Det tog visserligen tid (flera månader) innan jag flyttade. Det var för att jag sökte jobb och bostad på annan ort (flyttade hem till min barndomsstad!). Så det tog tid och det var jobbiga månader. Jag fattar inte så här efteråt att jag orkade genomföra detta (jag sökte jobb och bostad och fixade med förskola till barnen samtidigt som gick igenom en separation!) Men det går ju inte bara att fly (jo i extrema fall där man far direkt illa föstås) med sina barn.
Har du en plan vart du ska flytta Lyra? Hur gamla är barnen?
Stor kram till Er!!!

Jag har en fråga:
Att vara alkoholist, vad är det? Är det först då man får fysiska abstinensbesvär då man håller upp med alkoholen?
Kan man vara alkoholist " bara" utifrån på vilket sätt man dricker alkohol? Dvs om man dricker varje ledighet, stora mängder varje vecka, om man dricker trots att många tabun och normala gränser passerats.
Om man gör allt detta, men inte får de fysiska abstinensen vid uppehåll över några dagar, är man då inte alkoholist, utan " bara" en högkonsument av alkohol?
För mig och min man har detta blivit en viktig fråga tydligen. Han vill absolut inte kalla sig för alkoholist men vi har samma observation av hur han har druckit.
Eg är det väl inte så viktigt kan jag tycka, men för honom är det tydligen det...

... Det är nu 2 veckor drygt sedan jag fick nog. Sedan dess har min man inte druckit någonting. Han har varit på möten, gjort upp strategier kring hur han ska göra i gamla invanda " supar-situationer", pratar öppet med mig om sitt supande om hur han gömt vindunkar i garaget, hur han gråtit då han ensam stått och druckit ljummet vin direkt ur dunken. Han tackar mig för att jag hade modet att konfrontera honom- själv hade han inte kraften säger han.
Samtidigt säger han att det känns för svårt att tänka sug ett liv där han aldrig kommer kunna dricka mera. Det är där han är nu. Jag har sagt till honom att jag kommer ge mitt stöd till att han gör denna förändring, men jag kommer inte finnas kvar om han gör val som innebär fortsatt drickande. Som det känns nu är jag glad och tacksam för att han börjat inse och att han tagit ansvar för sina alkoholproblem. Det jag däremot också känner är att någonting blivit oåterkalleligt förstört pga det som varit.
Jag är inte säker på att jag orkar vara kvar trots förändringen.
Hur som helst, mitt råd till dig är:
Säg som deg är till barnen. De kommer att högakta dig då du visar detta mod.
Tillrättalägg INGENTING för din man. Han är vuxen men har ett barnsligt, omoget beteende.
Inse att det är han som har problem inte du, men du får hans problem i ditt knä.
Se " problemet" som en kasse med skit, det brukar jag tänka. Vill jag ha denna skit i mitt knä? Nej! Det vill inte du heller!
Jag tror på dig. Bli arg! Det ger energi och kan få dig att orka/ våga!
Kram!