Senaste kommentarerna i forumet

Nu sitter jag här hemma och gråter. Har misslyckats totalt i helgen. Det började med att mannen undrade om vi skulle köpa en flaska vin till middagen. Det uttalades inte VEM av oss som skulle köpa så båda två hade varit och handlat. När jag upptäckte att han hade handlat så sa jag inget om att jag också köpt. Detta resulterade i att jag tog en och en halv flaska vin.
Har sådan ångest nu och det känns skit att jag bröt min vita period. Har förstört hela denna helg och just nu vill jag bara ge upp och försvinna. Ska till läkaren och till behandlaren denna under veckan som kommer, känner mig så misslyckad.
Åhhh vad allt känns skit just nu, vill inte må såhär.

Runt 15.00 så kutade jag omkring vid Mariatorget/Hornstull med en Latte i näven.
Satt dock inte vid Rival.
Såg du mig igen? :D

https://youtu.be/5JA6zCcJ8tk
Saft i glaset hoppas jag.

Bra jobbat!
Samla nykta dagar nu och starta direkt igen om det går på tok.
Det kan vara lite knackigt, men min uppfattning är att det blir lättare och lättare med fler nyktra dagar i bagaget.

Hej!
Det här är en mycket otäck tråd tycker jag. En tråd om när det slår riktigt, riktigt fel med alkoholen. Om det har lugnat ner sig nu och han söker kontakt med er igen kanske ni inte ska förvänta er en ursäkt. Vem vet om han ens är medveten om det som hänt. Däremot bör ni nog försöka få honom att söka hjälp. Funderar på hans arbete.., har han fått hjälp tidigare av arbetsgivaren? Annars borde de ha en skyldighet att se till att han får vård i första hand om det är en missbruksproblematik.
Förskolan har förresten skyldighet att anmäla misstanke om att ett barn far illa. Där känns det inte alls som att de gör sitt jobb om de till och med tar in föräldrarna på samtal. Bra att ni gör det som är rätt.
Funderar lite på om ni faktiskt kan bidra till att er vän får hjälp nu. Även om det är lugnt just nu så är det ju utifrån din beskrivning av situationen som en tickande bomb det här och ni verkar vara mycket goda vänner. Jag läste inte alls ditt inlägg som Rosen gjorde... (fastnar på ord som ursäkt istället för träsket). Tycker inläggen andas mest omtanke, oro och frustration. Inte alls så mycket annat och jag hoppas din man är som du och att han faktiskt kan se bortom det som hände just nu och framåt mot hur han kan hjälpa din vän, sin bror. Det var ju inte riktigt den personen som ni hade kontakt med de här dagarna. Men han kan ju helt klart aldrig dricka igen känns det som. Hoppas att det ordnar sig.

Han ska absolut kolla upp den fysiska hälsan! Mens sana in corpore sana, som det heter.

Jag är nykter. Mår i grunden bra. Situationen runt mig är fortfarande pressande, med deprimerad man, huvudansvar för de tre minderåriga barnen (äldsta bor hemma men klarar sig själv) och dotter med drogproblem. Ensamheten i ansvar gör sig påmind hela tiden och det är på den fronten jag är observant på mig själv, förebygger genom återhämtning och tvekar inte att söka stöd hos vänner och professionella. Gott så. Inbillar mig att eventuellt återfall ligger långt borta, men...
Mr Hyde har hittat ett nytt knep, försöker övertala mig att jag inte är beroende. De senaste dagarna har det dykt upp tankar om beroende eller inte. Jag har förmodligen lite aspbergerdrag, kanske begripligt eftersom det ligger inom samma område som ADHD.
Det innebär att jag kan snöa in mig på den exakta betydelsen av definitioner, som i det här fallet beroendekriterierna.
Igår satt jag fastnålad vid i-paden hela dagen utom tre timmar cykeltur ute. Jag gjorde flera självtester angående beroende. Jag tror att det jag sökte var vetenskapliga belägg för att motivera mig till ett definitivt avslut och farväl. Mr Hyde ville förmodligen ha bevis på motsatsen.
För mig blir de där frågorna svårtolkade.
Hur långt tillbaka är "någonsin"?
Hur definierar man kontroll? Är det något jag har när jag dricker så är det ju kontroll. I den mening att jag har ett mål och en väg dit. Bestämmer mig för att uppnå effektiv radering av hårddisken utan att det märks allt för mycket utåt. En viss mängd ren sprit på så kort tid som möjligt, sedan färdig. "Lagom fylla, check!"
Under januari drack jag tjugo dagar av trettio, eskalerande från två dagar i veckan till sex. Den månaden hade jag toleransökning från 15 cl till 50 (starksprit). Men drack precis så mycket att jag blev berusad utan att ragla, sluddra eller bli märkbart bakis dagen efter (förutom ett par tillfällen sista veckan) trots att det fanns sprit kvar. Fullt medveten om när jag skulle sluta för kvällen.
Hur definierar man återställare? Överallt nämns detta som att dricka för att komma igång dagen efter. Men jag tränar ju på förmiddagarna även under en dryckesperiod, så återställaren tas ju inte förrän på eftermiddagen.
Hur definierar man sug, eller att tillvaron kretsar kring alkohol när ordet "ständigt" också finns med i frågan. Antingen är jag i en period och då skulle svaret på frågan bli ett ja, eller så är jag nykter och då blir svaret nej.
Hur ska jag tänka kring kronisk och progressiv? De senaste tjugo åren har innehållit det mesta. Första åren efter missbruket ett par rejäla fyllor om året, därefter helnykterhet något år eller halvår, en flaska vin ett par gånger i månaden, minskande till nästan noll under flera år fram till 2015. Där hände det något. Slutade helt med socialt drickande och gick över till periodsupande. Tre perioder på två år. Sprit, många dagar i rad. Helnykter däremellan.
Skulle jag idag göra AUDIT-testet är jag inte ens i riskzonen. MAST ger utslag på beroende, men bara om jag tolkar frågorna om delirium, ep-anfall och sjukhusvård utifrån det där ordet "någonsin". Det var ju tjugofem år sedan!
Så mr Hyde gör nu sitt bästa för att åter locka mig att ta en liten kontrollerad fylla...för jag är nog inte beroende. Det var i ett annat liv.
Jag faller inte in i mönstret. Har ju brutit förr. Har kontroll.
Nästa tanke - när vetskapen om att vilken beroendeterapeut som helst skulle säga att jag tillhör den kategorin som ska sikta på nolltolerans - blir, ok, jag är kroniskt beroende periodsupare. Vad gör det? En period då och då är väl inte så farligt....
Så...just nu föreställer jag mig att nykterheten är stabil, på det fysiska planet, men visst jobbar beroendehjärnan på ett återfall i framtiden. Än har jag visst inte kommit till den där lättnaden i ett beslut om livslång nykterhet.

Hahaha eller hur, ska ta upp d med honom så får vi se vad han säger om kontakten!

Nä, men kanske att dom kollar sånt på onsdag? Iofs är d "bara" ett sjuksköterskebesök, vet inte om dom kollar sånt då också.....borde de ju göra så de vet statusen på honom. Kan tänka mig att hans lever har tagit hårt d sista halvåret/året då han ökat på med ren sprit tillsammans med ölen. För ett par år sen fick han gå o ta leverprover o då va dom testerna inte så bra, d lär ju inte blivit bättre med åren!

Jamen, du & jag är ju det där gamla paret! Och fritt från prestationsångest och allt det där andra du så fint beskriver. "Rännil"... jag vet vad du menar. I mitt fall har den ändrat kvalite´; blivit mer intensiv röd-svart istället för pastell. Tolka det som du vill.
Hälsa hunden förresten! (Det är honom jag är ute efter...)

Att göra sina val.
Du har rätt att göra dina.
Om ni har en överenskommelse som han har gått med på för att alkoholen har pajat för er så bryter han ju er överenskommelse.

Då är det ju han som felat.
Då står du i detta att veta men inte orka fullfölja med din fråga som du kan antingen få ja eller nej på.
Innerst inne vet du ju att han druckit.

Men vad ska du göra med det svaret?

Den är ju din att besvara inte hans.
Så enkelt och så svårt.

kan inte leva med dom; kan inte leva utan dom. Redan på fjortonhundratalet myntade Desiderius Erasmus detta uttryck för det komplicerade samspelet mellan könen. Gårdagens skriverier fick mig att fundera över giltigheten i den andra halvan av den meningen, för mig personligen alltså. Jag har inte haft särskilt många seriösa förhållanden, de har alla varit korta, aldrig mer än sju år, och de har alla mynnat ut i katastrof. Ingen bra grund att bygga vidare på egentligen. När mina barns mor dog ville jag inte föra in en ny "mamma" i deras liv, så de få förhållanden jag försökte mig på efter ett par år såg jag till att inte engagera mig för djupt i, plus att jag aldrig jagade kvinnor här i Sverige; alltid utomlands. Nu har jag levt ensam i tjugofem år och jag undrar hur mycket skada jag har tagit, egentligen.

Jag har alltid haft bilden av det strävsamma äldre paret i bakhuvudet, de som har tillbringat ett liv tillsammans och nu delar åldrandets vedermödor. Det var vad jag hade hoppats på men det var inte vad ödet hade stakat ut för mig. Att nu, i min ålder, börja träffa kvinnor igen med allt vad det innebär i form av känslostormar och prestationsångest, glättiga fasader och krystad konversation, känns inte värt besväret. Att min sexualdrift minskat från en brusande flod till en liten rännil gör det ju också lättare att se rationellt på tingens ordning. Jag är, hur konstigt det än kan låta, väldigt nöjd med mitt liv som det ser ut nu och jag tror faktiskt inte jag är beredd att kompromissa bort någon del av det. Dessutom är jag ingen lätt person att leva med, jag är tystlåten, förstår inte vinkar eller antydningar och är envis som en gammal giktbruten åsna. Jag har funderat en hel del på det här och slutsatsen blir, oavsett från vilket håll jag närmar mig den, densamma; det är bra som det är, varför ändra? Jag har ju dessutom hunden, han är en bra lyssnare och precis som pastor Jansson har han ingen åsikt om någonting.

Jag vaknade i natt av ett spöklikt ljud. Först trodde jag det var hunden som var täppt i näsan, det var ett svårdefinierat ihåligt visslande som återkom med ett andetags regelbundenhet. Sent omsider lämnade jag sängvärmen för att undersöka närmre; allteftersom jag vandrade runt i huset verkade ljudet följa mig, jag kunde inte riktigt höra var det kom ifrån, det hade liksom inget ursprung, det bara fanns där och fyllde upp varenda liten vrå i huset. Till slut insåg jag att det kom från ventilationen, ur varje ventil ekade en spöklik sång som gav mig kalla kårar. Vid det här laget hade hunden vaknat och applicerade sin alldeles egen metod: han skällde som en galning och ljudet tystnade. Vi gick ut på balkongen och hörde det igen, den här gången som fågelsång från ett träd ute i skogen. Troligen hade väl fågeln i fråga suttit där ventilationen mynnar ut på taket; sedan hade rören gjort resten för att skapa en stämning av krypande skräck. Så nu är dilemmat huruvida jag är intresserad nog för att sitta igenom timmar av videos på nätet för att klura ut vad det var för sorts fågel.

Ha en vilsam söndag allihop!

... tur att vi bara ska ha distanskontakt han och jag, ifall det blir någon!

Det kommer att rätta till sig när..om... han blir frisk. Har han varit på läkarundersökning nyligen förresten? Han kan ha fått problem med vissa inre organ, a slår ju brett. T.ex levern.

Okej, tack för svaret! Har misstänkt att d kan va därför, men dvs OM han nu fullföljer sitt önskande om helnyktert så borde d rätta till sig?
Bågarna ju inte säga nåt sånt att hans lukt har börjat lukta riktigt unket o äckligt när han kommer hem....mer att nä nu ska du nog duscha, även att d liksom sitter kvar i allt...sängkläder, kläder rubbet! Där kan vi snacka om att ta bort attraktionen....

känns tyvärr igen. Om man dricker ångestdrivet så sprutar alla möjliga hormoner loss, t.ex. cortisonet, vilket gör att man börjar lukta stress, ångest. Som för att varna omgivningen, typ, sjuk, farlig.

Ja, det är bra att påminna sig om vad a har gjort. Lätt att glömma och förtränga. Behöver dock hitta lite strategier när suget kommer, a finns så lättillgängligt här i Sthlm där jag bor. Ser fram emot att vakna utsövd och pigg i morgon. Inga problem ikväll med a trots att vi var på liten fest.

Det är nog svårt att se när man sitter mitt uppe i det. Och det här är som sagt bara mina erfarenheter. Och inte från mitt samboskap enbart, mest från min uppväxt med alkoholiserad pappa.

Det som är svårast är ju att det är bra oftast, bara dåligt ibland. Och varje gång det är bra glömmer man bort det dåliga.

Tid och möjlighet att reflektera är viktigt, och då är det här forumet toppen!

Det är lätt att glömma sina strategier, de flesta av oss får ju bakslag nån gång. Självförakt hjälper ingen. Tänk på hur bra du lyckats tidigare istället. Du är på god väg att må ditt mål! Kram

Skönt att höra att du haft en fin dag med dottern :) Tur att du har dina barn som skänker glädje och ger dig ork!
Jag vet vad du menar, känner inte att du dömer, det är guld värt att få svar även om de ibland kan vara lite obekväma ;)
Jag känner nog inte själv att jag slösar bort mig själv, jag mår bra nu när vi kan ha denna relation på avstånd så att säga. Är medveten om att den förmodligen tar slut när han hittar någon ny kvinna, för han vill ha det på sitt sätt, dvs nära, bo ihop och så. Jag njuter verkligen av min egentid nu och tänker att är det meningen att det ska vara vi, så blir det så, framtiden får utvisa. Men jag accepterar bara om det blir på mitt sätt :)
Hoppas du får sova gott inatt!

En månad. Nu på banan igen sedan en vecka. Motstog inköp både fredag och lördag fast jag passerade systemet.
Försöker en vecka till.

30+ imponerar. Lite folköl till maten förra lördagen går under radarn.
Keep up the good spirit!

Jajamen! Stabilt och blicken stadigt framåt. Glädjande att din helg är vit!

Bara trevligt när du kommer hem och hälsar på.
Vi kan vara stolta över varandra som manövrerar oss fram i en vit tillvaro. Och som du påpekar, det är en enorm skillnad jämfört med 30/12. Känns fantastiskt!
Rätt inställning där, se framåt! Varför man hamnade där man gjorde kan man älta till förbannelse, men någon enskild orsak går nog ändå inte att hitta. Det är säkert en olycklig kombination av flera saker.
Skickar ett stort och varmt GRATTIS till dig på din dag. Du beskriver din bästa present och du har fått den av dig själv - ditt fortsatta Vita Liv!!! Och det är på riktigt dessutom, både sant och spännande...
Helgen är vit och våren är verkligen i antågande, strålande väder idag. Blev en lång tur i kuperad terräng på Kullaberg. Vidunderligt vackert!
Helgkramar till dig!

Tack Mick för grattis hälsningen hos Elias .. passar på att fira min Vita Verklighet också ? Är så tacksam att jag har tagit mig ur alkoholens klor .. och som jag sa så är jag 7kt nyfiken på min framtid .. har redan mött nya människor som får mig att må bra , .. människor jag vet att jag inte skulle ha mött tidigare i mitt " förra liv " Tror att det gäller oss alla här som kämpar .. det kan bara bli bättre .. ok Mick .. ha en fortsatt bra helg , kram ler

Det är skönt att slippa skammen och ångesten när man är bakfull. Vakna pigg och nykter. Min kropp har blivit väldigt frisk. Jag har inga a-relaterade krämpor längre. Hoppas du kan hålla dig a-fri nu.. Läs och lär om alkoholens verkningar och vad den gör med oss människor, och dom runtomkring. Det är ofta ett bra sätt att avstå,i alla fall för mig...