Senaste kommentarerna i forumet

Hej!
Förstår dig så väl. Det kan kännas som en ond dröm. Verkligheten och det man faktiskt ser och är med om kan om man inte får gehör och kan dela svåra upplevelser med någon kommer Få en att tvivla på sig själv, på vad man upplever och är med om. Till dig vill jag bara säga; dina barn ser, upplever och är med om samma sak som du är. De vet att deras pappa dricker på ett sjukligt sätt. De vet att du inte mår bra av detta. De kan bara inte hantera dessa upplevelser.
I någon mening hanterar de sina upplevelser med förnekelse.
Jag tror att du/ ni skulle må mycket bättre om du verkligen skulle tala om vad du ser, göra " Flodhästen i vardagsrummet" synlig helt enkelt.
Nej, det är inte enkelt, jag vet men då du vågar göra detta då, först då kommer ansvaret hamna där det hör hemma. Nämligen hos din man.
Först då kommer han förstå ich tvingas göra det val som bara han jan göra.
Läs på min tråd om hur jag har gjort. Jag tog in min son i den verklighet vi levt under och talade med honom på ett naket och ärligt sätt kring min mans alkoholmissbruk.
Det jag erfor då jag lagt upp allt på bordet var att min ångest ich också set min son burit på gjorde oss lättare- fria.
Han hade ju sett, förstått men inte vågat ta det till sig och ännu mindre nämna något till mig eftersom det ju verkade vara så himla farligt.
Tänk på saken ur det perspektivet. "Att då inte ens mamma vågar lyfta något som finns i familjen, hur ska då jag våga?"...

Tack för att du läst och delat dina erfarenheter.
Jag har förstått att det här med frihet och ansvar är väsentliga ord i detta. Jag upplevde att barnens pappa flydde från ansvar hela tiden varje gång han öppnade en ölburk. Detta fick mig att utveckla ett behov av att ha det mest perfekta ansvarstagandet gentemot barnen (och även honom). Jag blev ju galen av oro och kontrollbehovet tog över vår relation.
Jag gick hos psykolog (året innan separationen) och behandlade min depression men vi pratade inte om medberoende då. Men jag ser ju nu när jag kommit en bit på vägen att jag troligen var medberoende, eller vad tror ni andra? Kan man leva nära en med missbruk utan att bli medberoende?
Ska läsa din tråd Aeromagnus, har inte hunnit läsa alla...
Kram

Vi var på Kreta, Rhetymnon. Underbart ställe. Kolla på flygrädsla sidor på nätet. Finns säkert tips och råd. Själv har jag en teknik där jag tänker positiva tankar om varför man inte störtar. Finns ju folk som flyger varje dag, dagens plan betydligt säkrare, varför skulle någon kapa detta plan? Inget med något land i krig att göra osv osv. Jag försöker tänka bra tankar helt enkelt. Jag har flygit i cockpit en gång, fanns ingen annan plats på planet och jag kände en flygvärdinna som jobbade ombord. Det fanns en extra stol i cockpit. Den flygresan är den som jag kände mig säkrast på. Där hade jag kunnat försöka kontrollera spakarna om något hänt. Det är kontrollförlusten som gör oss osäkra. Vi måste lära oss att vi inte kan kontrollera allt i livet. Vi ska inte kontrollera allt. Hoppas din resa blir underbar. Ha de gott.<3

att det oftast är en varm, ödmjuk och tolerant stämning här på forumet. Sällan provokationer och ilska sinsemellan.
Men det är det som gör forumet så bra, vi behöver lugn och ro, råd och stöttning.

Lycka till med stolparna. Du får se varje stolpe som en prövning, precis som varje dag är en prövning då vi tar ett
stapplande steg i nykterheten. En stolpe i taget, en dag i taget.
Den stora skillnaden är att dagarna ska fortsätta efter 200.

Ha en bra dag heueh

Ja, dagarna går lite snabbare när man fått ihop en bunt.
Och det gäller att påminna sig om nykterheten, precis som du skriver.

Fortsätt så här

längre under broar och väntar på bockarna Bruse. Dom har blivit moderna och lurar i skuggorna på internet. Det som förvånar mig lite är att vi har så få troll här på vårt forum. Jag är med i en del andra forum och där dyker de med jämna mellanrum upp för att så split och bygga aggressioner. Nu har jag inte varit med här så länge, ni som har mer erfarenhet kan säkert intyga att dom finns här också, men fortfarande; under de tre månader jag har hängt här har jag bara sett något enstaka troll. Man kan tycka att vi borde vara en tacksam måltavla.

Kanske ändå inte. Vi är nog ett tämligen vidsynt och tålmodigt gäng i alla fall. Även de mest provocerande inlägg verkar mötas med respekt och saklighet, här finns en tolerans som man inte ofta ser ute i samhället. Kanske är det så att vår egen historia, alla dumheter vi gjort, alla våra tillkortakommanden som vi är så smärtsamt medvetna om, har gjort att vi är beundransvärt överseende med andra människors fel och brister. Troll måste matas, annars ger dom sig iväg till någon annan matho, och här verkar ingen vara beredd att slänga åt dom ens minsta slamsa. Och skönt är det.

Jag var uppe vid mitt blivande hus igår för att staka ut tomten. Jag ska sätta upp ett staket runt hela härligheten eftersom min hund anser att hela världen är hans revir. Slå ner några stolpar ska väl inte vara så svårt, tänkte jag. Prova tvåhundra stolpar i stenig, tätbevuxen skogsterräng, full med gropar och backar. Det är ingen villatomt jag köpt, uppenbarligen.

Ha en fin dag allihop!

Börjar med konstig bakiskänsla igen. Orättvist då jag fortfarande inte rört ngt. Kanske bara trötthet. Tvåsiffrigt vitt på onsdag, det är ju snart. Veckan har känts så sjukligt lång. Fundering på hur man likt en dator behöver starta om och rensa minnet då och då görs utan a framöver... Kanske bara fylla minnet med positiva saker?

Om du kan besvara denna fråga med ett sanningsenligt JA så är det inte bekymmer. Kommer du nästa gång du dricker med all säkerhet kunna ta två glas och sedan tacka nej?

Varför är du livrädd för antabus? Var jag också men min rädsla grundade sig i att jag visste att jag inte kunde dricka. En liten glänt på dörren fanns ju att dricka. Är kanske så för dig också? Vet bara du själv.

Dag 37 måndag, känns som tiden går snabbt nu. Tänker inte så mycket på alkohol. Nästa vecka blir det d44 och sen d51 osv. Bra att skriva här då&då framöver så jag kommer ihåg varför jag ska vara nykter.

Jag har kunnat dricka normalt i 15 år men när min son kom så hände något. Jag vet inte vad men jag och min psykolog tror att det har med ansvar och frihet att göra samt en del underliggande faktorer som flykt från just frihet och ansvar. Utan barn är man i princip fri att välja men när barnet kommer så fylls vi av ansvar. En del vill fly, det gjorde jag. Jag älskar min son över allt annat och ångrar inte att jag skaffade honom, inte hans fel att jag blev alkoholist. Mitt perspektiv på mitt missbruk. Du gjorde rätt i att bryta relationen. Att hålla ihop för barnen är ingen bra lösning för varken barnen eller er som föräldrar.

Sökte upp din första tråd, tror den hette "Vägval" och även i den funderar du mycket över relationen, inte "bara" alkoholen. Jag får bilden att du och din man har olika grundvärderingar om många saker i livet, att ni har olika uppfattning om sånt som är viktigt för dig. Sånt blir tydligare när det kommer ett barn med i bilden som tar sin del av tiden. Det här verkar inte din man ha förmåga att inse och han har säkert inga goda modeller utifrån det du berättat om hans barndom. Tror du fortfarande att hans nykterhet är "påtvingad och motvillig" (vita knogar)? Fortsätt fundera över vad som är viktigt i ditt liv och fortsätt skriva så att du kommer till din egen klarhet. Allt gott / mt

Söndag natt...nej förresten måndag morgon.
Ligger som vanligt i sängen och försöker summera veckan som gick.
Vad blev bra?, och vad blev lite mindre bra?
Fördelen med att inte dricka är att jag slipper ångestattackerna som borde ha varit som kraftigast nu, ensam i mörkret, demonernas tid, tid för eftertanke och önskan om att kunna vrida klockan tillbaka.

Det slipper jag nu, jag borde vara tacksam för att jag har brytt mig om mitt liv, valde rätt den här veckan också.
Men att ha ett bättre liv har blivit en vana det också, det finns alltid någonting annat att oroa sig för, men vad är det i jämförelse?
Så ja, livet blir lite lättare utan alkoholen, problemen projiceras till någonting lättare.

I fredags kväll blev vi inbjudna till några nya grannar tillsammans med andra grannar också.
Värdinnan sa till mig att ikväll Berra ska du väl ändå inte köra bil, du bor ju bara rakt över gatan när hon sträckte fram skumpaglaset.
-Men..svarade jag, jag dricker inte alkohol....alls...
För en tiondels sekund stelnade hon till, ock så även jag, vilken reaktion skulle jag nu få?
-Men så bra, vad duktig du är, tänk så skulle jag också vilja kunna vara, men...jag faller för det allmänna grupptrycket.
Ett spontant svar från en spontan människa, kändes rätt enkelt men lite förvånande ändå, på något sätt.
-Vad vill du ha istället ropade hon medans hon serverade de övriga gästerna, Cola?
Nejtack svarade jag, och pinnade hem och hämtade tre flaskor Briska Fläder, det här duger gott åt mig, smaka ?
Jättegott, t.om. godare än det vi dricker svarade de som provsmakade.
And who's the winner now?, tänkte jag när jag förnöjt satt och smuttade på mitt alkoholfria men godare dryck än de andra drack.

Man är ingen fu..ing looser bara för att man inte dricker det med alkohol i.
En annan kvinna i soffan gick hem tidigt denna kväll, hon var så fasligt seg för hon hade varit ute kvällen innan på en AW.
Jag och frugan var de som satt kvar längst, så inte f.n blir man tråkig bara för att man inte dricker.

Så det här med att man måste dricka sitter i huvudet, och när man har druckigt, så sitter det i huvudet likväl, även dagen efter.

Att inte känna sig tvungen att behöva dricka alkoholen, det är en frihet i sig, alla dagar i veckan, hela året.

Tjing, igen!

Berra

till 23 dagar och flera dagar utan sug.
Som du märker så blir vinsterna fler och fler, allteftersom de nyktra dagarna samlas på hög.
Gamla, och även nya, intressen vaknar till liv. Man får mer tid över till annat.
All den tid som innan gick åt till att införskaffa, konsumera, och återhämta sig från det psykoaktiva giftet.

Så fortsätt så här, du är på rätt väg

Och känner igen mig, tycker du varit och fortfarande är superduktig!
Tror dock att inte han förstår allvaret i suget efter alkohol, vilket gift det blivit osv. Har samma situation här hemma. Jag har bett min sambo om att va nykter med mig en månad, men han vill inte, har bett honom att inte dricka med mig när vi är bortbjudna, men han vill inte, följden har ju blivit att jag bara dricker o dricker o dricker.... Fast jag inte vill. Ok ok, ska inte skylla på honom men det triggar... Men fler har sagt att ta en timme, en dag osv i taget, nu har du ju klarat 17 dagar så du kan, heja heja!

Han har varit allvarligt sjuk och i glädjen över goda besked spontanbokade vi den här resan.
Just då var jag så lycklig att det gått bra för honom att jag förträngde mina egna rädslor.
Ville så gärna göra det han ville göra om ni förstår.

Tack!
Ska försöka va snäll mot mig själv och inte förbannad, och att ta en vit månad plus lägga pengarna i en burk va ju också en bra idé, tack.
Jo jag är ju här och det i sig är ju ett tecken på att jag vill förändra något, att jag iallafall hör varningsklockor ringa....
Mår sisådär idag, känns inte ok att inte kunna umgås normalt med alkohol, har ju kunnat det förut så jag tycker jag borde kunna det även nu... Hmm. Känns som min sambo blundar för mitt vindrickande och att jag dricker ännu mer bara för att han ska säga nåt, bara för att få en reaktion.... Åh jisses vilken soppa allt känns som, vet inte vad som är hönan eller ägget.
Kanske är det enda raka att kapa rätt av, alltså att testa en vit månad och se hur, eller om jag klarar det.
Är väldigt ambivalent och vet vare sig in eller ut....

Det hjälper mig att få läsa era fina kommentarer och stöd. Jag klarade helgen sånär som på 2 glas vin ihop med grannen. Otroligt dumt av mig men det stannade där. Och tro mig jag ville ha MER. Nu när jag inte har hinkat i mig så tycker jag mig se livet klarare. Jag ser allting annorlunda. Jag kan fortfarande ha huvudvärk men inte lika mycket som de första dagarna. De första dagarna var fruktansvärda. Jag fick blåsa i en poliskontroll och oj vilken frihetskänsla det var. Att slippa ha panik inom sig över gårdagens alkoholintag. Jo, det har är och har varit otroligt krävande med ett barn som har autism. Påfrestande för jobb, familj och framförallt ekonomi. Men nu får jag i alla fall vårdbidrag genom FK. Och det kommer att lätta upp. Det har inte varit lätt med en make som har asperger men i och med vår dotter så rannsakar han sig själv. Och jag med för jag är långt ifrån perfekt. Men jag ska bli en ännu bättre människa. Jag har bara känt mig ensam med allt. Jag brukade tävlingsdansa, ha mysig egentid med mina stora barn, ett brett kompisgäng, älskade att springa på loppisar och auktioner. Men jag ska ta tillbaka allt det där. Bli jag igen fast jag har inte riktigt energi just nu. Min prioritet är min/vår dotter så att hennes vardag ska fungera. Jag kämpar på ??. Tack för att du skriver och läser mitt trams. Kram kram

Nån ö eller fastlandet?

Tack för kommentaren Miss Lyckad (ändrade lite där?)
Det är nog mest klaustrofobin och att vara så utlämnad som skrämmer mej med flygning.
Tänker ofta på hur mycket man skulle hinna tänka innan planet var nere i krasch om det störtade från 10000 meter.
Det tar rätt lång tid och jag kan bara föreställa mej paniken, och det är just vad jag gör. Om och om och om igen.
Panikångest och depression är mitt grundproblem, alkoholen kom senare.
Jag skall kämpa vilt för att få en bra semester och en nykter!
Tack alla fina som bryr sej.
,??

Börjar du om nu direkt igen så har du många nyktra dagar. Jag körde i diket några gånger, har väl hänt nån gång även på sista tiden, men ser det inte längre som misslyckanden utan som lärotillfällen. De nyktra dagarna avsevärt fler än de andra. Så låt inte en dikeskörning förstöra, det är bara att börja om.

Känns bra att du är på gång. Du grejar det här!

Tack för att du läst och för att du svarat!
Jag skriver mer imorgon.
Kram!

Alkoholabstinens kan vara ett livshotande tillstånd! Det är inget att leka med.

Taget från 1177:
När du slutar dricka kan du känna av abstinenssymtom. Du kan bli orolig, skakig, illamående, svettig och få svårt att sova. Abstinensbesvär brukar gå över på någon vecka.

Om du har svårt att klara av abstinensbesvären kan du få hjälp. Det finns lugnande läkemedel som innehåller så kallade bensodiazepiner. De kan mildra besvären och förebygga allvarlig abstinens. Om du behöver mediciner får du träffa en läkare eller sjuksköterska. De kan hjälpa dig under den tid abstinensen pågår.

Om du har druckit stora mängder under lång tid kan abstinensbesvären bli allvarligare. Du kan få kramper och bli medvetslls. Kramperna kan förebyggas med bensodiazepiner. Sannolikt klarar du att sköta tabletterna hemma om du verkligen vill det.
Stor kram & lycka till!!

Varför är du så orolig för att dina nära får reda på det? Det kommer kännas bra om de får reda på det då kan de hjälpa. De tre första dagarna efter är värst och efter ca en vecka är alkoholen ur kroppen. Jag skulle dock gå och lämna leverprover. Kontakt aa det är en stor hjälp.