Senaste kommentarerna i forumet

Du är önskad, omtyckt och behövd av många av oss här inne.
T.ex. av oss som gjort ett (eller flera) Bungy-Jump djupt ner i träskmarkerna,
men nu kommit upp och loss, och traskar på den nyktra stigen.
Mot en framtid i frihet.

Har vi tur så får vi se en blå vårvinterhimmel under helgen, MondayM. Njut av den.
Hoppas du får en bra helg.

Hoppas det ordnar sig snart med jobbet för dig, mer ovisshet är det minsta du behöver just nu!

Nej prata gör vi inte alls. Knappt så vi alla dagar över huvudtaget säger nåt till varann. Och det lilla är bara typ Köper du hem bröd idag, så nej inga djupare diskussioner om nåt som helst. Han har inte alls vidrört det jag sa, varken återkommit efter eget funderande eller gett nåt bevis på han registrerat det jag sa. Lämnade mig hängande, helt i ovetskap vad han tänker.

Pratade med min bror idag, sa som det är hemma. Han blev lite chockad och berättade då samtidigt han själv hållit på att att hamna i alkoholmissbruk i höstas efter sin skilsmässa men han hade kommit till insikt i tid och dricker nu inte just alls. Vi träffas sällan då vi bor långt ifrån varann så detta hade jag ingen aning om och vi har haft väldigt lite kontakt annars också, så detta öppenhjärtliga samtal helt plötsligt kändes bra och vi ska börja hålla kontakt lite oftare. Känns som man får stöd av alla man bara vågar öppna sig för, kanske jag inte är så ensam i det hela som jag först trodde.

Hoppas det fortsatt gå framåt för dig Thomas67! Kämpa på, vi här på forumet stöttar dig! Vill önska dig en trevlig helg!

Det har gått en bra tid sedan du började här och du läser regelbundet. Du mår nu bra av att inte gräva i tankarna om alkohol som du skriver och vill dela med dig av att det går bra och ett hopp om att det är fler som känner som du. tack va fint! Det är garanterat många som känner och tänker som du. Det blir nog lätt så att det skrivs mer när man har det lite jobbigare, sånt här kan ju också vara hjälpsamt för många att läsa!

Fortsätt gärna berätta hur det går och hur det känns för dig!

Vänliga hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen

Ni har så rätt, det kryper i mig. Nu har det gått över fyra månader sedan vi sågs. Några dagar bara sedan vi skrev till varandra. Och hur frisk är jag? Inte mycket!

Längtar, men vet egentligen inte vad jag längtar efter. Vid mina sunda stunder tror jag att det är våra stunder när allt var bra. De år när mitt ex var nykter. Gick på AA möten regelbundet och var världens bästa. Eller de första åren när han inte hade utvecklat beroendet.

Det är så svårt när man levt ihop så länge, 36 år är långt. Barn och så otroligt många minnen. För det har ju verkligen inte alltid varit kaos. Det har varit långa perioder när vi var rätt normala.

Tyvärr vet jag ju i mitt förnuft att mitt ex blivit väldigt sjuk de senaste åren. Druckit nästan varje dag. Varit elak. Anklagelser. Elaka mejl. Sömnlösa nätter, trots att vi inte bott tillsammans de senaste åren.

För min exman gick det fort när han för två år sedan blev av med sitt jobb. Alkoholrelaterat. Då bröt han ihop. Hade tidigare haft en fantastisk karriär, internationell. Men det gick fort utför. Psykiskt också. Började ta upp allt gammalt. Det ena mejlet värre än det andra.

Nu när han varit nykter en månad kommer mitt hopp igen. Fast jag vet att jag inte kan påverka. Inte ha för stora förhoppningar.

Men som sagt, ni har rätt, det är nog bra för mig att han befinner sig på andra sidan jordklotet.

Jag ska försöka ta det lugnt.

Det har gått en månad och tio dagar sedan jag registrerade mig här. Läser här fortfarande ett par gånger i veckan men vet inte vad jag ska skriva. Känner just nu inte för att gräva så mkt i tankarna kring alkohol utan vill mest vila i att jag har slutat. Får korta och få stunder av sug men de går snabbt över. För nu har jag verkligen börjat känna av effekterna av att vara alkoholfri. Jag känner mig lugnare och mindre stressad och orolig helt allmänt. Inte ens nu fast det är fredag är jag sugen på någon alkohol.

Hade jag druckit nu och fredagsstädat hade jag snart mått lite illa och börjat få skuldkänslor. Hade jag väntat till ikväll med att dricka något så hade sömnen varit förstörd till natten. Just nu är det bara sådana bilder och känslor som dyker upp när jag tänker på någon alkohol.

Det är så skönt att vara utan.

Hoppas fler upplever att det är enkelt just nu och inte bara en kamp. Alla är värda att må bra.

Eller hopp om förändring kan användas för att bli nykter men kanske även bidra till missbruk. Nyfikenhet på olika sinnesförändringar. Ja, till en början kan nog beroende växa fram ur ursprungligen positiva egenskaper som dras till sin spets. Testande av gränser, sina egna och sociala. Upplevelsen att man kan kontrollera sin sinnesstämning på kemisk väg, som fungerar ett tag men utan att man märker det är man istället den som blir kontrollerad av den "nya" personligheten som växer fram vars mål är att få tillgång till drogen.
Vi behöver vara medvetna om att den personligheten aldrig försvinner när den en gång skapats. Får den inte näring tystnar den så småningom, väntande på en chans att väckas till liv. Så det där med tolkning, Ikaros, spot on!
Jag satt och läste boken "Kärlek till döds" och fann mig åter gå igenom de fyra screeningfrågorna för beroende enligt CAGE. Tänkte för mig själv: återställare har jag aldrig tagit, kontroll har jag ju alltid även om det betyder att jag bestämt mig för att dricka en stor mängd sprit på kort tid i syfte att bli berusad till en förutbestämd grad. Så de kriterierna faller bort. Och det är inte så att jag blir irriterad om någon pratar om min alkoholkonsumtion och ingen har uttryckt oro för mitt drickande heller. Skadat någon har jag ju heller inte gjort. Undrar vad de menar med någonsin? Inte kan det väl vara så länge som tjugo år? Och de återfallen jag tagit efter det, nog var väl de kontrollerade, jag ville ju dricka. Så jag kanske inte är beroende? Nä, jag har nog bara överdrivit problemet.
Ha, ha. Listigt, eller hur?
Fann mig efter lunchlöpningen - då jag efter duschen brukar ta handsprit under armarna när jag glömt deodoranten hemma - haja till av doften, gå tillbaka, dutta lite till på papperat och lukta en gång till. Tror inte det hör till vanligheterna att stå och njutningsfullt suga in doften av handsprit från en papperstuss...

Hade en dålig dag och blev jäkligt provocerad av er syn på oss i " träsket" Jag ber om ursäkt. Det gör vi alkoholberoende hela tiden . Fan vet om det hjälper?

Från mig också. Hoppas också på en lugn helg, helt utan alkohol i huset.

Är du!

Igår vaknade jag ju med en känsla av att vara stark och till och med glad, tills tanken på det förestående mötet kom över mig. Inatt sov jag utslagen och lättad. De talade först med dottern, var klara på mindre än en kvart. Sedan med oss föräldrar. Ärendet hamnade i "slasken" där den ligger i två år innan hela saken raderas. Man fann ingen anledning till oro då min dotter redan kände att hon redan har det stöd och de verktyg hon behöver - dessutom har hon inte "märkt något särskilt" och att jag alltid gett henne allt hon behövt.
Efter soc gick jag till min beroendebehandlare så hela eftermiddagen jobbade jag med min nykterhet.
Men i morse höll allt på att rämna. Min man kände sig lite fundersam och efter att ha kollat i lite skåp o lådor hittade han en flaska som jag måste gömt undan för länge, länge, länge sedan. Men vad visste han? Lurade jag dem nu igen? Vi har åkt en fruktansvärd psykisk bergochdalbana med varandra mannen och jag. I helgen ska jag gå igenom hela huset minutiöst så där inte finns fler skelett gömda någonstans som hotar mitt sköra tillfrisknande och vår gemensamma ambition till förändring.
Jag känner en otålighet, vill ha saker annorlunda NU GENAST BUMS. Men förändring tar tid och kräver insatser från flera håll. Men målet är förenkling och minska antalet åttaganden för mig, precis som ni några här föreslagit. Orkar ju inte längre så mycket som jag orkat förr, nu har jag två kroniska sjukdomar, recidiverande depression och beroende vilket kräver att jag är mer vaksam om mina behov än jag hittills kanske varit.
Längtar SÅÅÅ efter att få gå ner i tid till 4 dagar per vecka istället för 5.
Nya steg framåt och ett steg i taget liksom en dag i sänder.

Åhhh nej, är d så?! ☹️️
Förstår känslan när man nästan kan ta på spänningen o mer eller mindre stå klar o redo med en öppnad ölburk tills de kommer hem. Den känslan är inget kul alls!

Har du sagt nåt mer om att ni vill flytta eller nuddas inte samtalsämnet alls längre?

Det är egentligen d värsta jag vet också, nog minst lika jobbigt som för dom att prata om som för oss.....men oundvikligt till slut!

Här är de känslorna minst lika påtagliga och i min mening lika osäkra som innan han bestämde sig att lägga av. Den sprittande och nervösa känslan infinner sig varje kväll om än kanske i lite mindre mängd än förut!

Va på arbetsintervju idag igen, kändes bra men vill inte hoppas på nåt. Väldigt lite jag har lust med nuförtiden. Det mesta känns jobbigt att genomföra och jag känner mig tung i kroppen och trött i huvudet....

Jag hoppas för din skull att d blir lugn för dig eller iallafall så lugnt som d går att få <3 älskade vän, skulle vilja kunna ge dog en bamsekram

Om du visste. Vad du betytet

Tack, Sisyfos... för råd och empati ❤❤❤

Jag har precis samma funderingar som dig angående suget. Hur stoppar man det?? Kanske det är dags för medicin för mig snart, eftersom jag liksom du klarar 1 vit dag och sen följande eftermiddag är det kört, vill ha vin igen till kvällen. Livet är så tråkigt annars!
Tacksam för alla kommentarer och pepp jag har fått här, men det är ju ändå jag själv som måste göra förändringen och klara av det! Den "rätta" tidpunkten funderar jag fortfarande på.

Hur är det med dog, Lena? När jag är inne är du alltid en av de första jag letar efter... jag jobbar själv inom vården och tycker själv att hjälpen du fått hitintills varit galen... och ändå har du kämpat på... utifrån ser det ut som om du behöver antabus med ev tillägg med andra mediciner... kram❤

Vet att man hamnar fel ibland och då inte villl gå in här.... tänker på dig. Oavsett vad som hänt så finns vi här utan fördömande... vi har alla varit där. Kram

Jag har varit utanför ett tag, började läsa dina sienaste inlägg och förstod inte riktig.. vad är det dom hänt? Är det någon som trott att er relation varit mer än den varit och reagerat väldigt aggressivt? Låter onekligen oroande. Stor kram till dig

Bra beslut! Väntar på att du kan komma till en dator! Kram

Styrkekram!

Välkommen hit grov35. Du mår fruktansvärt dåligt och skrev och berättade här på forumet, helt rätt. Det ger oss chansen här att ge dig stöd. Att må så dåligt att man inte vill leva är fruktansvärt. Även om det kanske känns omöjligt att ta in kan det vara en ide att försöka påminna sig om att självmordstankar förändrar sig över tid. Just nu mår du såhär, det kommer att bli bättre även om det inte känns så just nu och det finns hjälp att få.

Jag uppfattar av ditt inlägg att du druckit alkohol när du skrev alkohol påverkar känslor och tankar på ibland helt oberäkneliga sätt. Om man har självmordstankar så kan de förstärkas av alkohol. Spärrar släpper och mer rationella argument förlorar sin kraft och känslor får större utrymme. Därför kan det vara extra viktigt att prata med någon om hur man mår.

Frågan är vad du själv vill ha för stöd där du befinner dig just nu?

Det går att ringa 112 och be att få prata med en präst mellan 21-06,
Nationella hjälplinjen 020 22 00 60 mellan 13-22 alla dagar, det är kostnadsfritt och anonymt.
Vill man uppsöka närmaste psykiatriska mottagning kan man googla på akutpsykiatri+ kommunens namn för att hitta rätt.

Skriv gärna här och berätta för oss hur du mår och vad du behöver för stöd!

Varma hälsningar
Rosette
Alkoholhjälpen

Tack Ler för kloka och värmande ord. Du har så rätt, det förflutna går inte att få ogjort. Bara att ta lärdom och gå vidare. Samtidigt vill jag inte förtränga, tror att det är viktigt att känna och bearbeta. Förhoppningsvis kommer det något gott ur det.
Det heter ju att det krävs motvind för att få en drake till att flyga.:))
Trevlig vit helg
Kram

Jag är jätte orolig inför helgen, vi hade storbråk hemma redan igår när han var nykter så jag är rädd han behöver rensa skallen i irritationen med en rejäl fylla. Någon avhållsamhet eller nertrappning har han inte lovat, inget annat har han heller i och för sig varken lovat eller kommenterat sen min härdsmälta för två veckor sen. Vi är nu även i vardagen så osynkade så det är nästan löjligt, minsta grej och vi sitter i var sitt rum hela kvällen och klarar knappt av att sitta vid samma middagsbord tillsammans. Vet nog vart dethär är på väg och vad man borde göra, ser inte hur vi ska lösa situationen när det inte finns något Vi i nåt alls längre.

Hoppas ni andra får en lugn helg!

Styrekram!

Kära vän! Det låter som om du har det väldigt jobbigt nu. Det är bra att du tagit en kontakt med din kontaktperson på närpsykiatrin, kanske behöver medicineringen regleras? Så här ska du inte behöva ha det. Det är så lätt att tappa hoppet, när allt känns jobbigt och mörkt men även om det inte känns så just nu så kommer det att vända. Försök att göra saker som är bra för dig själv, så mycket du orkar. Du finns i mina tankar och jag önskar så att du snart ska få må bättre <3