Senaste kommentarerna i forumet

Igår var han märkligt nog nykter men satt sur hela kvällen med lurar i öronen och pillade på sin telefon. Jag gick i säng när jag lagt barnen, den spända stämningen är för jobbig.

Idag började garagevandringen in och ut tidigt så lär inte sluta med mindre än stenfylla idag misstänker jag. Han hittar på allt möjligt han behöver göra därute idag, som om det lurar mig att han säger sig ha ärende i garaget. Ska bort några timmar med barnen på förmiddagen och ser inte fram emot att komma hem sen.

Hoppas du Nykteristen fick en skön alkoholfri fredagkväll!

Jag hade varit ute och trimmat träd tidigare och lämnat sågen kvar på förstubron. När jag senare skulle hämta den passade hunden på, han slingrade sig ut som en orm i en labyrint; genom två dörrar som stod på glänt och sedan mellan mina ben, ut i friheten. Inte en chans hade jag, när jag väl hade böjt på min gamla rygg och sträckt ut handen för att fånga honom var han redan runt hörnet på huset. Snopen stod jag där och kände skräcken välla upp inom mig: måtte han inte ge sig iväg för att hälsa på sina kompisar på andra sidan stora vägen och bli påkörd. (Jag skriver "stora" vägen för det är så den kallas här, jag tror det beror på att den är asfalterad och bred nog för att sakna mötesplatser). Jag kunde ju inte gärna ge mig ut i snödrivorna i tofflor, så medans jag snörde skorna avlöste det ena skräckscenariot det andra. När jag sent omsider pulsade ut på gården, koppel i hand, satt han snällt nere vid grannens rastgård och väntade med en min av "var har du varit, jag har väntat här hur länge som helst".

Han har smitit två gånger förut, första gången var när min äldsta son var ute och gick med honom. Kopplet gick av och hunden var iväg som ett jehu. Fasan som min son säkert kände, det var första gången han var ute ensam med hunden, blev kortlivad, hunden hade jagat upp en katt i ett träd och satt nedanför och förde förhandlingar om en eventuell kapitulation. Andra gången var sent en natt då jag som vanligt hade vaknat efter att ha druckit en hel del under kvällen. Jag gav mig ut med hunden och fick för mig att släppa honom lös. Han försvann direkt och jag gick runt i säkert en timme, tårarna strömmande nedför kinderna, och ropade på honom. Till slut gav jag upp och öppnade porten för att gå in och då kom han från ingenstans, glatt viftande på svansen. Troligen har han hållit sig i närheten av mig hela tiden, i mitt påverkade tillstånd såg jag honom bara inte.

Igår eftermiddag sken solen och jag släpade ut en stol på balkongen och satt i bara skjortärmarna och njöt av värmen. Den var ett härligt löfte om den tid som komma skall. Nu gäller det att insupa så mycket som möjligt av det lilla som är kvar av vintern så jag har fina minnen att plocka fram när höstrusket är som värst. Inatt var himlen klar och månen lyste upp gården, jag vaknade strax efter midnatt och ville inte somna om, så jag bryggde en kopp kaffe och gick ut på balkongen. Med hunden fridfullt snusande bredvid mig stod jag där i den sjugradiga kylan och tittade ut över min domän. Så mycket jag har att vara tacksam för tänkte jag; jag är nykter, jag har två fantastiska söner och en hund jag älskar och jag bor på en plats som bara fanns i mina drömmar för ett år sedan. Det behöver inte bli bättre än så här tänkte jag, det finns inget jag skulle kunna lägga till för att må bättre än jag gör nu. Så tänker jag ofta, när hunden kommer upp i soffan på kvällarna och lägger huvudet i mitt knä när jag sitter och läser i lampans sken brukar jag säga till honom: "vi har det allt bra, du och jag". Jag har levt i alkoholens täta dimma i många år men nu är jag ute i solen och för varje dag jag får vara kvar där blir mitt beslut starkare: jag vill aldrig tillbaka.

Ha en fantastisk helg allihop!

Kände att jag fick lite hemlängtan .-)) .. .det är väl så när man flyttat hemifrån att man inte hörs lika ofta ..
men jag tänker ofta på dig o är stolt över dig .. sån skillnad mot Elias den 30/12 ...
Du känns så trygg o stark .. och din resa går rakt och målmedvetet framåt ..
Ingen ide att gråta över spilld mjölk och det är så sant .. kloka ord .. jag försöker ta till mig dem ..
så mycket tid som jag har grubblat o funderat över hur det kunde bli så här ..
Men nu blickar jag bara framåt ..
Idag är det min födelsedag .. och även om jag inte tycker om att fylla år .. Vem vill bli äldre .-))
Så är jag såå nyfiken på framtiden och hur mitt nya fortsatta Vita liv kommer att bli ..
Jag vågar knappt tro att det är sant .. men det känns som om att livet Ler igen ..

Ha en riktig Härlig Helg .. Vi hörs snart igen .. Kramar Ler

Eller har du tidigare erfarenheter av att det kommer en dipp ibland? Vad är det som får dig att tvivla på om du kommer ur den här "dippen"? Är det annorlunda, på vilket sätt isåfall?
Att pendla mellan stämningslägen kan vara nog så påfrestande. Hopp som väcks när en medicin fungerar och släcks när verkan av den tycks avta. Pendlingen mellan styrka och upplevelse av svaghet. Säkerhet i sina tankar om nykterhet varvat med sug, längtan, avsmak, tvivel...att stå inför val om måttlighet eller total avhållsamhet. Att falla för begäret och upptäcka att det inte gav det man önskade.
Du har genomgått en period av uppvaknande, insikter, självrannsakan, vacklande, segrar och nederlag. Självklart kan man känna sig överväldigad och knäa under tyngden av alla samlade orostankar inför framtiden och funderingar över sådant som varit.
Kanske läser jag in sådant du inte skrivit eller menat, eller överförstår dig, ha överseende med det. Den enda säkra referensen jag har är mina egna upplevelser och vad jag lärt mig utifrån andras beskrivningar. Det jag vill förmedla till dig är hopp och tillförsikt.
Flyt med. Observera, blicka inåt, känn. Kan du ge dig själv förståelse för det du upplever just nu?
Du har medicin mot depression, vilket tyder på att du haft den ett tag och kanske har den även innan gått i vågor? När man befinner sig i dalarna ligger det i depressionens natur att se mörkt på sig själv, sin förmåga och framtiden. Hjärnan tar in sådant som bekräftar den bilden, spårar upp en bred väg för allt som kan förstärka detta tunga och mörka. Till och med något som i grunden är väldigt positivt, det att du inte känt sug att dricka, kan då omvandlas till "inte ens det är längre en utväg"... (bara en tanke jag fick här)
Om det är sorg du känner, låt den finnas.
Du arbetar hårt med förändring, så klart att det är tungt!
Värdegrunden, Hjärnklar, den kan du gå mot i myrsteg även om känslan av hopplöshet följer med dig. Känslan kan du inte påverka, men du kan fortsätta göra val i vardagen som inte leder dig bort från dina värden. Val som är bra för dina närmaste eller för dig själv.
Vad kan jag göra idag för min hälsa eller min upplevelse av att vara värdefull?
Kram❤️

Sänder en liten hälsning så här mitt i helgen. Hur går det för dig? Den värsta tiden kanske är precis nu, när du bestämt dig för att söka hjälp och kanske fortfarande känner ambivalens eller sorg över det du kan se dig tvungen att avstå ifrån. Väldigt bra att du har en tid redan på måndag! Kan du hålla ut fram tills dess tror du? Låta tankar som "sista chansen innan jag kanske måste ta farväl av detta" eller "kanske är jag inte så illa ute som jag trodde" ses med nyktra och skeptiska ögon. Det är bara den eventuella - jag skriver eventuella eftersom du ännu inte känner dig helt säker på om du är beroende eller inte - beroendepersonen i hjärnan som känner sig hotad och gör ett ryck för att du ska välja dennes väg istället.
Ångest och depression kan ju både vara en anledning till att man dricker, men också ett resultat av det. Och om du observerat att en viss medicin förvärrar suget men ändå har behov av medicin för att hantera vardagen finns det ju många andra alternativ att prova. Låter som man ska behandla båda dina problem samtidigt.
Lägga alla korten på bordet låter förnuftigt. Hoppas du träffat behandlare som du känner dig trygg med. Att släppa taget och låta en trygg och kunnig person leda dig i tillfrisknandet till en början, bara flyta med och följa en plan ni gjort upp tillsammans kanske kan minska din ångest något. Hopp om hjälp hjälper lika mycket som hjälpen i sig.
Har du personer i din närhet att luta dig emot mellan behandlingstillfällena också?
Om suget kommer idag, kan du tänka dig att skriva här innan du ger efter för det?
Styrkekram!❤️

Allting handlar om vanor och det är det svåraste att bryta. Allt jag gör kopplas till vin. Jag tar vin pga att jag är ledsen, glad, stressad, lycklig, uttråkad, deppig, osv. Jag kan inte tänka mig ett liv utan vin, men vill kunna hålla mig till helgerna, till en början. När jag slutade röka så var det pga dödsångest. Arbetar inom vården och såg en massa elände och cancer vilket gjorde att jag valde mellan att "chansa att fortsätta" eller ett ev "cancerbesked i framtiden". Men jag minns att allt var så tråkigt utan dem. Vinet är svårare att bryta pga det ger så mycket lycka i livet. Trots studier om ökad cancerrisk vid hög konsumtion så blundar jag. Men om jag bara kan hålla mig till helgerna och dricka lagom så är jag nöjd. Jag måste ersätta vinet mot något annat. Mellan kl 16-20 måste jag hålla mig hemifrån och shoppa, då funkar det!!! För jag får inget abstinens. Har bokat upp mig med shopping, zumba mm till nästa vecka. De sägs också att dricker man mycket och ofta så tar det bort lyckan i det vardagliga sysslorna. Det gör mig livrädd. Förr älskade jag att gå långpromenader och lyssna på musik, men nu föredrar jag dricka vin och betala räkningar ?. Måste lära om hjärnan!!!

Hej, jag är ny på forumet så jag vet inte riktigt hur det går till men jag skriver ändå för att jag delvis behöver skriva av mig. Kan en person ha alkoholproblem/ vara alkoholist bara genom att han super sig full mer eller mindre varje fredag/lördag? Vi har snart varit tillsammans i fyra år, underbara i nyktert tillstånd eller när han bara tar två öl och en whiskey. Han har en 7-årig son sen tidigare äktenskap och tillsammans har vi en 6-månaders bebis, och vi har nyligen byggt färdigt vårt drömhus, stressen har varit på jättehög nivå. Ikväll så var hans pappa över och vi åt middag och så kom ölen/spriten fram. Det var lugnt till en början men han slutade liksom inte, bebisen somnade tidigt liksom 7-åringen. När det går över en viss gräns blir han elak, han blir en främling någon obehaglig person jag inte känner. Jag bad honom sänka volymen då han spelade musik eller att han skulle sätta i hörlurar då jag behöver sova då bebisen snart kommer väcka mig, jag sa till två gånger men det hjälpt inte, han tyckte jag tjatade på honom, sen slänger han ur sig "det här jävla äktenskapet, det är så tråkigt" och att han aldrig får ha det lite roligt en fredagskväll, sen låter han mig inte vara ifred utan skall prata med mig trots att jag flera gånger bett honom nämn mig i fred så att jag kunde sova men icke, till slut sa jag att jag inte ville höra ett ord till av vad han sa utan att han skulle lämna sovrummet, då drämde han igen dörren och gick ut med hunden och sen gick han in och lade sig hos sonen, i samma rum låg svärfar och sov, jag vet inte om han hört allt eller inte. Jag är bara så ledsen, för detta är inte första gången. Han är oerhört underbar annars men han blir som förbytt, han är inte min make...jag har påtalat detta flera gånger och han säger att han är ledsen men samtidigt så förstår han inte, han har inte förståelsen/ självinsikten

Några tankar/ funderingar? Ledsen ännu en fredagskväll

Ja var går egentligens gränsen på för hur mycket två vuxna behöver dela? Vad allt skall man behöva berätta för varann? Vad är att ljuga? Vad är att inte mer dela vardagen? Eller ha gemensamma värden?

Jag tror själv på drogfritt. Och då tänker jag mer på droger över lag dvs att man inte heller använder alkohol eller tobak eller medicinerar i överdrift.

Så för känns nog redan det att man inte röker i mitt sällskap, men nog i andras, som ett slags svek. Jag ser det som något som man inte delar och som kan eskalera. Men jag är nog rätt ensam om det och kämpar med de tankarna. Fast från min synpunkt så har jag ju faktiskt haft rätt också, så finns ju viss orsak jag har svårt för det ämnet.

Så nej, vet inte vad jag skulle göra säga. Ibland har jag sagt, ibland inte. Har hos oss gällt tobak och alkohol, inte egentliga droger. Och ibland har jag bara annars konstaterat i allmänna diskussioner att vissa saker bär man inom sej fastän man aldrig skulle nämna vad man sett, eller i det här fallet luktat.

Hej Pärlan.
Vad stark du är och vilken målmedvetenhet du har. Har följt dig sedan ditt första inlägg. Lidit med dig och glädjs med dig i din nykterhet.
Känner mångalikheter. Nu har jag varit nykter i över en månad och vågar se ljust på framtiden. Så länge man inte drabbas av övermod utan påminner sig om att a inte är något för oss. Varför sörja, det finns så mycket annat som är underbart i livet ,, att avstå a är igentligen ingen större förlust, utan en stor vinst, tänk så många fördelar:))
Lycka till Pärlan, du fixar, vi fixar detta.
Stor kram

Vi är flera som vuxit upp med en alkoholiserad förälder och som svurit att vi aldrig skulle bli tillsammans med en annan alkoholist men som ändå åkt dit. Tror du att han faktiskt menar allvar med att vilja sluta?

Det var ett bråk som urartade helt. vi sa båda dumma saker men han fick plötsligt nåt svart i blicken, kastade ner mig på sängen och höll fast mig hårt samtidigt som han hotade mig. Med vad, det vet jag inte...minns inte. Har röda märken på armen där han höll i mig. Satt på golvet och grät och hackade tänder efteråt.

Han har varit våldsam tidigare men det var ganska många månader sen nu. Hade nästan lyckats förtränga det. Men det ligger ju hela tiden där rätt under ytan.

Innerst inne förstår han nog, men vill inte ta in det. Och han tror nog inte att du vågar ta steget. Stå på dig. Kräv att han är nykter om du ska stanna hos honom.

Haha han går inte utanför dörren. Däremot kan det bli att han ber mig dra.
Jag är väldigt förvånad över att han inte förstår att jag tröttnat? Jag vill ju ha ett harmoniskt lyckligt liv tillsammans med någon som tycker om mig som jag är.

Hoppas helgen blir lika bra som du önskar. Kram

Är det inte han som varit hemma hela dagen pga sjukskrivning? Borde inte han ha handlat och lagat en god middag till er när du kom hem? Ta inte åt dig. En del i abstinensen är tjurighet och irritation. Be honom dra om det inte passar. Då får du en lugn kväll.

Nu har helgen inletts. Än så länge nyktert. Jag köpte hem godis och alkoholfri cider som fredagsmys. Absolut inte vin, vilket jag brukar köpa hem till helgen. Tänker inte riskera någonting, och jag ska i alla fall inte bidra negativt genom att "fresta". I bilen hem från jobbet kom tanken: "Tänk om han är onykter när jag kommer hem, vad gör jag då?" (Sambon var ledig idag.) Till slut kom jag fram till att jag ska göra som jag brukar göra med allt annat. Jag utgår från att allt är/går bra, och sen får jag hantera motgångarna när de kommer. Trevlig och nykter helg önskar jag er allihop!

Så skönt o höra samtidigt att du kan prata med honom lite mer nu. Nä, jag tror d är fler än man tror som har toppat ner i A eller om inte annat är i riskzon....skrämmande vad d kan göra för människan.

Synd att han inte ens försöker fundera på d, vilket d isånafall inte verkar som....snart dags att lämna huset? Det verkar ju tyvärr inte vara mer än d som kanske kan få honom på andra tankar, jag menar som min sambo, en grov rattfylla är ju inget direkt o sträva efter för o få upp ögonen för en själv!

Vet inte vad som är värst. Kommer hem efter en stressig halvdag på jobbet och vårdplaneringen med pappa. Min sambo är ok, vi småpratar lite. Plötsligt från ingenstans blir han sur och anklagar mig för att vara en mycket tråkig människa som aldrig kommer med några förslag. Han tycker jag jag borde handlat och tillagat en god fredagsmiddag. Jag har ju liksom inte haft tid att tänka på mat och är inte hungrig. Han letar fel på mig och anklagar mig för att ha det ena efter det andra felet i min personlighet. Usch!!

Rosen, vi är isånafall som medberoende oerhört med er därnere i träsket....tro inget annat!
Du får ursäkta om jag låter hård, men de orden får du mig att bli väldigt illa berörd som faktiskt lever i ett aktivt medberoende!
Nästintill arg ärligt talat....der är inte människan man tycker illa om det är alkohol som man avskyr vad den gör mot den man älskar! Så då får jag även be dig att tänka på dina ordval i fortsättningen.....vi är här i forumet för att vi ska kunna stötta o ger peppningar. Likaväl som det forum som hör till aktivt missbruk skriver om sitt så måste vi som anhöriga också få ventilera oss om hur vi mår ch anser om vårt liv och allt därtill!

Hej Sundare
Vill bara säga att jag hoppas att du kan vara nöjd med dig själv.
Det skulle jag vara i ditt ställe.
vänligen
Ikaros

Hej MM
Jag har funderat på vad det är som gör att du är så speciell.

Klok? Javisst men det är det många som är.
Känslig? Det är de flesta alkoholister.
Intelligent?! Visst men det känner jag flera som är.
Verbal? Visst men..
Omtänksam? Ja. det är du. Men inte heller det är unikt.
Ärlig? Absolut.

Men det unika hos dig är det som står mellan raderna. Den känsla du förmedlar.

Ikaros

Hej
Det känns bra att du har kommit till insikt i tid. Jag önskar att jag gjort likadant då när jag var på väg. Jag önskar dig all framgång på den nyktra vägen.
vänligen
Ikaros

kan nån säga om man blir trött av dom jätte trött ett ärlig svar

Tack Hönapöna! Igår föll jag nästan dit. Som jag skrev så hade jag inget sug under hela dagen, utan det var när jag kom hem på kvällen. Jag och min man tittade på tv och det är väl då vi brukar dricka, speciellt när jag är ledig nästa dag. I alla fall så sa jag utan att tänka:
"skulle jag förstöra allt om jag tog en drink just nu?" Min man vet att jag vill vara nykter till den 22 mars. Då sa han:
"Varför vill du ha en drink?"
"Ja, det skulle vara mysigt(?)" Hörde hur löjligt det lät.
"Jaha, så ska du dricka en drink nu?"
"Nej, det blir aldrig bara en drink."

Så var det. Drack ingenting. Två små frågor hjälpte mig igenom den lilla stunden av sug. Så glad att han reagerade så! Inte alls dömande utan bara frågande. Det får en att tänka själv och stanna upp.

Vill bara skicka en liten hälsning, och önska dig en bra helg.

Har vi tur blir det ett fint vårvinterväder, efter allt snöslask den senaste tiden.

Sköt om dig!