Senaste kommentarerna i forumet

Hej

Tack för ditt svar, tror att min man är omkring fas 4/5 men det är bara på helgerna fredag-lördag, men jag förstår inte vissa veckor är det på en anständig två öl och en whiskey nivå och andra helger är det totalfylla. Imorse var jag riktigt arg och ledsen på honom och tog med mig lillan och åkte iväg ett par timmar, jag hörde ingenting från honom och när jag kom hem så undrade han varför jag var så arg på honom då han sa att han var jättelugn och städad så självinsikten finns inte sen blev vi sams igen och så gick han och hämtade ett par öl då han tyckte han förtjänat det då han fixat och donat ute på tomten i solskenet, men än så länge är det på en städad nivå.

Jag känner som dig en dag i taget, men det är skönt att prata med någon som är i en liknande situation, har ni barn? Lillan är ju fortfarande liten men bonussonen växter ju och är 7 år och förstår redan massor.

Har pratat med min mans föräldrar vet inte in eller ut. De skall försöka prata med honom vid tillfällen men han bär så mycket inom sig och borde gå och prata med någon professionell men som sagt han anser sig inte ha problem då han har vänner som super sig fulla i tid och otid och då tycker han att han är städad och lugn i jämförelse

Tack och kram och så hoppas vi på lugn lördag för oss båda

Vad fint det är det din dotter säger till dig. Måste värma ända in i hjärtat och verkligen vara den största moroten av dem alla, att fortsätta vara nykter.

Som har Thomas67's tråd? ? //MM

Dagar nykter idag såg jag just i min app! Ska firas med en stor Latte i solen ?? Tacksamhet...

Blir väldigt rörd av ditt inlägg! Fy, vilken situation du är i.
Tänker att du bara har ett alternativ: ställ ultimatum på nykterhet, annars lämnar du. Det andra alternativet är att du stannar och accepterar läget men det känns ju inte som ett bra alternativ.

Jag är själv uppväxt med en pappa som betett sig liknande som din man. Med en mamma som alltid var den trygga klippan. Tyvärr accepterade hon hans alkoholism. Hon gjorde det av kärlek men det blir tyvärr så fel. Genom att hon inte lämnade honom möjligjorde hon också att han kunde fortsätta dricka. Drickandet tog hans liv vid 62 års ålder.

När jag tittar i backspegeln önskar jag att hon hade ställt ultimatum. Jag vet inte om det hade gjort att jag fortfarande skulle ha haft min pappa i livet. Men kanske....

Nu är det jag som sitter här med alkoholproblem. Kan inte skylla dom på min pappa men visst sjutton har hans drickande påverkat mig. Ska tillägga att jag älskar min pappa högst i hela världen. Men jag önskar att mamma hade gått ifrån honom.

All lycka till önskar jag dig och hela din familj!

Vad roligt att höra av dig! Och tack för påminnelsen om övermod..det är en stor fiende för mig!

Idag vaknade jag glad men nu under dagen har en ledsenhet sköljt över mig.. Jag vet inte riktigt vad den beror på, jag är bara ledsen.. Jag tror jag sörjer alkoholen idag. Sörjer det faktum att jag faktiskt inte kan längre, inte ens lite.. Jag känner mig stressad idag, rastlös..vet inte riktigt vad jag ska hitta på.. Det är första nyktra lördagen utan barn på länge..

Sen en svag känsla av att jag kanske har lite mer känslor än jag förstått för en person jag inte riktigt vill ha känslor för..

Lite smårörigt emotionellt idag m.a.o..

Kram!

Det går aldrig att jämför olika människor problem. Pengar är så klart bra att ha men blir inte lycklig på insidan av dem. Mitt råd är att gå och prata med psykolog/kurator och reda ut vad det som gör att du hatar livet! Det första steget har du redan tagit! Du skrev här!! Skriv gärna igen närhelst du känner behov av det! Lycka till!

Tack för återkoppling! Jag tog faktiskt och spelade in mig själv när jag beskrev hur jag mår idag! Tänker spela upp det när jag känner mig sugen på alkohol! Jag ska tvinga mig ut på cykeln och köra 2 timmar trots att jag egentligen inte orkar. Det måste bli ett slut på detta!! Kram

Trötthet eller "dåsighet" som det står i FASS är en vanlig biverkning av antabus. Det är alltid bra att ta upp alla biverkningar med den mottagning som har skrivit ut antabus åt dig.

/magnus
alkoholhjälpen

Hur är det idag? Jag har nytt " namn" igen.

Sitter här grymt bakfull. Mår skit. Håller med dig om att det är jäkla konstigt att man utsätter sig själv för detta. Har saker jag måste göra i eftermiddag, vilket inkluderar bilkörning. Annars vet jag att jag hade tagit mig ett glas vin för att döva skiten. Hur sjukt är inte det? Jag har helt tappat fotfästet, så Tombor bromsa innan du också gör det.

Kram

Hej! Jag tycker verkligen inte att du ska skämmas och nedvärdera dig själv. Jag tänker däremot att det säger någonting när man behöver fly mellan varven. Har själv gjort och gör det fortfarande.Det är superbra att du reflekterat över din alkoholkonsumtion. Någonting saknas dock för dig som du kanske inte är medveten om. Mitt råd är att gå och prata med psykolog/kurator. Det är en god investering i sig själv! Tack för att du delade med dig och tro mig! Vi är många som är i samma situation som du! Skriv gärna igen och berätta hur det går!!

Ett jysst jobb med roliga människor.

Tack, det var flera förslag som kan hålla mig borta från att gå och handla. Det värsta är att jag prövat nästan alla.
Träningsskada i knät men jag ska leta bra litteratur. Den där flodhästen i vardagsrummet är bra. Och youtube verkar bra!
Missbruksberättelser.
Föreningslivet kan nog få bort tankarna också, kamratsstöd i NTO.
Jag ska verkligen försöka. Tack!
Återkommer!

Barnen är 4 respektive 2 år och jag tror inte att de märker av supermycket i alla fall, då de sover bra, är jätteglada osv. Självklart vet jag att det påverkar dem ändå, men hade det påverkat dem så att de var ledsna och inte kunde sova, inte äta eller sådana grejer så hade jag förhoppningsvis varit long gone med dem.

Jag har sökt hjälp hos en psykolog, framförallt för det här problemet och ska träffa henne nästa vecka. Han har också sökt hjälp och ska dit 21, men jag tror ändå inte han fattar vad som faktiskt krävs utav honom för att han och vi ska må bra. Jag vet liksom inte hur jag ska kunna övertyga honom att problemet faktiskt ligger där. Han är en väldigt smart och intellektuell person egentligen, så jag förstår verkligen inte att han inte kan se problemet.

Jag vet att jag inte ska skämmas, men jag skäms för när folk frågar om hans alkoholvanor, om han slutat dricka osv, så kollar de på mig med en sån där "blick" och det blir så pinsamt. Jag förstår att det kanske är bäst att separera, men jag vill få honom att inse att han kan inte göra sådana här lösningar, för han kommer ändå aldrig må bra, om alkoholen inte upphör helt. Jag vill heller inte låta honom ha barnen själv om han onte slutar, vilket känns hemskt, för han är ju egentligen en bra pappa, om man bortser från allt det dåliga. Det är bara när alkoholen är med i bilden som det blir så här horribelt och dagarna efter när hans djupaste ångest är. Jag vill att han ska förstå att han inte kan ha ansvar över barnen när han inte ens kan ta ansvar för sina handlingar eller sig själv överhuvudtaget.

Barnen är 4 respektive 2 år och jag tror inte att de märker av supermycket i alla fall, då de sover bra, är jätteglada osv. Självklart vet jag att det påverkar dem ändå, men hade det påverkat dem så att de var ledsna och inte kunde sova, inte äta eller sådana grejer så hade jag förhoppningsvis varit long gone med dem.

Jag har sökt hjälp hos en psykolog, framförallt för det här problemet och ska träffa henne nästa vecka. Han har också sökt hjälp och ska dit 21, men jag tror ändå inte han fattar vad som faktiskt krävs utav honom för att han och vi ska må bra. Jag vet liksom inte hur jag ska kunna övertyga honom att problemet faktiskt ligger där. Han är en väldigt smart och intellektuell person egentligen, så jag förstår verkligen inte att han inte kan se problemet.

Jag vet att jag inte ska skämmas, men jag skäms för när folk frågar om hans alkoholvanor, om han slutat dricka osv, så kollar de på mig med en sån där "blick" och det blir så pinsamt. Jag förstår att det kanske är bäst att separera, men jag vill få honom att inse att han kan inte göra sådana här lösningar, för han kommer ändå aldrig må bra, om alkoholen inte upphör helt. Jag vill heller inte låta honom ha barnen själv om han onte slutar, vilket känns hemskt, för han är ju egentligen en bra pappa, om man bortser från allt det dåliga. Det är bara när alkoholen är med i bilden som det blir så här horribelt och dagarna efter när hans djupaste ångest är. Jag vill att han ska förstå att han inte kan ha ansvar över barnen när han inte ens kan ta ansvar för sina handlingar eller sig själv överhuvudtaget.

Ja detta att det hela tiden är någon annans fel känner jag väl till. Jag får ständigt höra hur dålig person jag är. Tråkig, stämningsförstörare, nejsägare, pratig. Allt är fel. Ett tag var jag narcissist!? Man borde inte ta åt sig men tyvärr blir jag väldigt ledsen. Inte så att jag tror på honom men mer att han behandlar mig så illa. Aldrig någon ursäkt, bara bortförklaringar.

Igår blev det en spontan after work med min man och två nära vänner, på deras initiativ. Först tänkte jag säga nej och vara hemma men ändrade mej. Jag var så glad eftersom jag har fått jobbet jag sökt så jag kände att jag ville fira med ett glas bubbel. Jag hade inga direkta strategier för kvällen och därför gick det som det gick. Första glaset drack jag väldigt långsamt och jag skulle ha pausat efter det. Men sen blev det två öl, sen gick vi vidare, det blev en öl och ett glas vitt. Så totalt 5 glas och tyvärr en minneslucka mot slutet. Så himla onödigt... Det skulle ju inte bli så här... Men. Jag ska verkligen försöka att inte hamna i en lång period av skam och ångest nu. Den enda jag var dum emot igår var mej själv och att gå runt och drunkna i självhat vill jag inte denna gång. Däremot påminna mig själv om att aldrig någonsin gå ut på krogen utan en klar och tydlig plan innan. Antingen inte dricka alls på krogen eller om jag dricker, ta pauser, dricka vatten och undvika vin. Fasen vad det är lätt att känna sig usel ändå...

i morse så han fick stretcha prostatan. Katten är gammal och får lätt besvär från de nedre regionerna. Husse var för trött. Säger ibland att han hoppas få gå före kisse. Att man kan älska ett djur så mycket!! (Men inte sin människa... Hör ihop, kanske. Inte ovanligt att autister älskar djur mer än människor.)
En glad farbror stod och putsade sitt fönster och ja, – solen gör sitt bästa idag, här i Sthlm. Jag drack vin till maten igår och känner mest av det. Som en mörk skugga runt pannbenet. Normalt är jag en glad människa, oftast på väg till något äventyr. Men inte med vin i blodet. Inte sangvinisk. Jag har haft turen att träffa rätt människor vid rätt tillfälle. Och, ja, inte enbart tur är det – har valt länge och noga. För det mesta.
Min doktor tycker att jag pratar för mycket. Intellektualiserar, teoretiserar. Försvar? Oftast är det nog så. Så, tyst nu.

Min bror har ingen att prata med. Jag ska föreslå han söker sig till någon slags hjälp
men jag tror inte han kommer att göra det.
Han söker jobb hela tiden.
I vanliga fall dricker han inte alls ofta. En dag slank det ur honom att ibland när han
dricker slutar han inte förrän han fått i sig så mycket att han inte längre bryr sig vad
hans fru säger. Det oroar mig jättemycket.
Jag är lillasyster så mina åsikter väger inte så tungt, särskilt när det är något som
han är rädd för, dvs söka hjälp. I dessa situationer har han dessutom lätt att bli
aggressiv så jag kan inte säga vad som helst till honom. (Under uppväxten var han
både elak och våldsam mot mig och han har även hotat mig i vuxen ålder.)

Jag har inte heller berättat för någon förutom min fru om mina problem. Jag brukar ofta använda bilen som orsak varför jag inte dricker. Har dessutom tonårsbarn så jag kan alltid säga att jag ska köra och hämta dem senare på kvällen.

Så mycket var hans ord och löften värt, och sånt där gormas om att allt är någon annans fel känns igen. Min man brukar också häva ur sig att såna som oss kan ju ingen stå ut med, på denhär platsen kan ingen normal leva (och då flyttade han bara inom landet från ett ställe inte alls olikt där vi bor nu) och att jag är så korkad och gnällig så vem som helst skulle bli galen bara av att måsta bo med mig. Han gör allt för att lyfta skulden av sig själv din sambo, för att inbilla sig själv han är ett offer. Vi har alla hört detsamma förinspelade bandet tror jag ;).

Att han inte ens kan dämpa sig för barnets skull? Skrika och härja hela natten som monolog. Tur att barn brukar sova rätt tungt och slipper höra.

Ja här börjades det tidigt med garaget idag, få se vad det blir för en dag.

Styrkekramar!

är jag fattig som en kyrkråtta och du är ju dessutom ingen sol-och-vårare. Gissa vidare!

Väldigt många klarar av att bryta mönstret genom att motionera hårt, så man svettas och flåsar. Då får kroppen hjälp av endorfinerna, ett må-bra-hormon. Vilja är första steget, att göra det viktigaste. Sysselsättning och bryta rutiner är viktigt. Läs/skriv här på forumet. Läs böcker om missbruk. Inventera youtube på missbruksberättelser. Holknekt i SVT-programmet "Min Sanning" kan rekommenderas. Hitta alla sätt att motivera dig så att viljan blir stärkt.

Kämpa på! En dag i taget.

Så klart du vill fly om du tror du måste platsa i ett "fack" Berätta gärna mer om hur du har det!