Senaste kommentarerna i forumet

Bra där och du är på rätt väg.

Snart slut på dag 9. 42.8 procent avklarat av målet 21 dagar. Borde gå vägen det här.

Du är en dag före mig, och som du skrev på dag två så känner jag mig piggare idag. Får nog mina svackor jag med. Men då ska jag vara beredd.

Och det känns bra. Haft studiedagar på jobbet och spelat boule på EM, bra men varm. Sedan gick några till en pub, jag åkte hem. Inte för jag kände mig osäker utan för att jag har det lite struligt med min gubbe eller numera kanske fd gubbe. Alltså kaotiskt med kärleken. Nu hemma med dottern och bara slappar.?Och tack Karin för raderna, dom hjälper och det här forumet kommer att vara mitt stöd, iaf nu känns det som det räcker.

Är bra ledord vid förändring. Bra att du tagit tag i problemet. Jag jämförde också a-slutandet med saker jag klarat av tidigare. Då hittar man styrkan i sig själv. Ha de gott...

Ja, jag har skaffat en app till telefonen som spelar in alla mina samtal. Han säger att han snart inte vet vad han tar sig till och att även min kompis som har hjälpt mig ska passa sig.
Jag ska inte förneka utan att jag har tänkt tanken att åka hem igen, bara för att få ett slut på detta. Jag lever i ständig ångest, men när jag stänger av telefonen och går ut i skogen med min hund eller hästarna så kan jag slappna av en stund. Jag pratade med Kvinnofridslinjen och de sa att om jag får dessa tankarna så ska jag ringa dem direkt. Visst har jag dåligt samvete! Jag vet t.ex. att hans mamma alltid varit tacksam för att jag har tagit hand om honom. Hon har ju själv levt tillsammans med en alkoholist i många år, så hon vet hur det är att stoppa huvudet i sanden. Det verkar som att hon lever i total förnekelse över hur hennes son bär sig åt. Visst lyssnade hon på vad jag berättade, men hon sa bara att hon tycker att det är tråkigt att det ska bli så här efter så många år.
Idag jobbade jag. Han ringde hela vägen in till jobbet, därefter försökte han ringa på mitt jobbnr. När jag skulle hem var jag livrädd att han skulle dyka upp och förfölja mig så jag slutade tidigare. SYND att jag inte fick honom efter mig för jag blev stoppad i en poliskontroll. De tog varenda bil för alkotest. Hade han kommit efter mig så hade det bara varit att lugnt köra vidare för de hade behållit honom.
Jag gjorde misstaget att försöka prata med honom i eftermiddag. Nu säger han att han ju får försöka lösa ut mig ur huset. Då sa jag till honom att jag lika gärna kan köpa ut honom. Men han anser att jag har bestämt att jag inte vill bo där, så jag ska helt enkelt bara komma hem och hämta mina grejor nu säger han. Precis som att jag lämnade mitt hem frivilligt! Jag har bott kvar där i så många år för att jag vill ha kvar mitt hem och mitt stall, men gränsen är nådd nu. Kvinnofridslinjen rådde mig att kontakta advokat, men jag vet inte om jag har råd, det kan ju kosta vad som helst. Hon tyckte också att jag ska byta tfn-nr. Men jag är nog lite för feg för det. För varje gång jag inte svarar i telefonen blir han bara argare och argare och jag klarar inte det.
Nu sitter jag här helt förgråten igen och solen skiner ute. Ångest är bara förnamnet...

Är det vanligt att man får kraftigare menstruation när man har slutat dricka alkohol?

@aeromagnus;
Tja jag förstår inte heller, känner bara att jag har fel förhållande till alkohol och dricker på tok för mycket alldeles för ofta, sen kanske jag per definition inte är alkoholist, jag kanske snarare överkonsumerar men jag ligger absolut i riskzonen. En box vin per vecka el helg är inte ok! Mycket möjligt att jag dricker som en flykt, men det spelar inte någon roll i sammanhanget, eller jo det är klart det gör, om jag är deprimerad el nåt borde jag ju ta tag i det också såklart, hur som helst, jag är här för jag vill ändra på drickandet, för att få och ge pep till andra.
Men din kommentar var mycket positiv för mig, började tro att jag redan utvecklat alkoholism och blev vettskrämd häromkvällen, din formulering fick mig att tänka ett steg till; jag ligger nog bara i riskzonen, vilket ju inte är bra heller, men ändå :)
Tack!

Bra jobbat med dag 1! Klokt att söka stöd i förändringen, hoppas att du får det stöd du behöver här i forum. Vill du så är du varmt välkommen att fortsätta skriva här, att skriva kan i sig självt vara hjälpsamt för många. Att själv vara aktiv kan också öka möjligheten att andra är aktiva i ens tråd.

Karin,
Alkholhjälpen

Oerhört starkt av dig att skriva här! Tack för att bjuder in och berättar om din situation. Jag hör att du mår väldigt dåligt, ingen ska behöva må som du. Som flera skrivit redan så finns det hjälp att få, och det är väldigt viktigt att du tar emot hjälp när den erbjuds och att du ber om hjälp när du inte orkar klara dig själv!

Det är många som har läst ditt inlägg och jag skulle tro att det är fler än jag som tänker på dig.
Skriv gärna igen och berätta hur du mår.

Karin,
Alkoholhjälpen

Dag 3

Bra gjort Lena :) Man är alltid starkare än man själv tror att man är:) Jag har inte kännt något sug ännu som tur är men jag vet mina triggers och det är stress osv så jag försöker stanna upp när jag känner att det blir för mycket runt omkring mig och jag måste lära mig att bli snällare mot mig själv och kunna säga nej och inte vara alla tillags hela tiden.Bra stå imot suget Lena jag vet att det är svårt ibland men klarar man det så blir väldigt stolt över sig själv och man växer sig starkare för varje gång man klarar det och alkoholjäklen blir svagare och svagare.Jag slutade röka för 5 år sedan och det trodde jag aldrig jag skulle klara av men visst sjutton gick det och jag vet idag att jag aldrig kommer börja röka igen:) Nu ska jag försöka ta mig an denna utmaning och jag vet att det kommer bli väldigt svårt men inget är ju omöjligt så längre man tror på dig själv:) Ja vi kämpar på med näbbar och klor:) Ha en fin dag på er:)

Välkommen till forum! Du undrar vad du kan göra själv för att lindra de allvarliga abstinenssymtom som du upplever. Du har fått många bra svar redan. Jag kan bara hålla med om att det vore bra om du sökte hjälp, det är plågsamt att ha obehandlad abstinens, och det kan faktiskt vara farligt. Det finns jättebra hjälp att få i vården, ditt lidande kan lindras avsevärt. Om du vill läsa vår information om abstinens och om att söka hjälp för det kan du gå till fliken "fakta" och klicka på "akut stöd" (https://alkoholhjalpen.se/akut). Du har ju redan läst på 1177, och vet då säkert att du kan söka efter en mottagning att gå till där.

Du fick också generös information från andra användare om hur det varit för dem när de sökt hjälp. Hoppas att det hjälpt dig att skriva här!

Skriv gärna här igen och berätta hur du mår nu, och vad du valde att göra.

Karin,
Alkoholhjälpen

Här går livet framåt, spöket håller sig lugn och låter mig vara. En behaglig period där jag har fått smak på lugnet och känns bra att vara nykter.
Så skall ta tillvara denna perioden och unna mig att vara här och nu.
Önskar er alla en fin dag

Har absolut inget underlag för detta, men jag tror mer att det var en jättebra plats för att möta din ångest. En bra plats för att uppmärksamma alla känslor, inklusive ångesten.
När jag gick till jobbet igår utan fylleångest så kände jag mig glad. Det fick mig att inse att trots generell ångestproblematik och tidigare sjukskrivning pga stress så är det fylleångesten som är den största boven i mitt liv.

Idag kör jag min andra variant, den ser mer positiv ut faktiskt, helhetsbilden sen jag gick med här 21 juni är 5/82. Återfall 5 nyktra dagar 77. Idag kör jag nykter, planerar ett aa kvinnomöte imorgon. Känner mig lugn o osugen, men vet av tidigare erfarenhet att suget kan slå till närsomhelst , så jag är beredd, lägger det bak i huvudet och försöker ha en bra dag. Kämpa på nyktert idag alla.

Hej deci, o välkommen hit. Får nån slags fundering på om det verkligen är beroende du talar om. Jag är ingen psykolog men många personer med tvångssyndrom behöver ju upprepa och ta till samma saker gång på gång. Det ger nån slags känsla av trygghet och kontroll. Självklart kan man ju utveckla ett beroende oxå om man nu för glaset till munnen tillräckligt många ggr... Ja en fundering bara. Lycka till på din resa o kämpa på

Det finns inga rätt eller fel. Alla har sin resa. Råd på vägen kan man få, men i slutändan är det man själv som avgör. Jag tragglade sådär oxå, med dagar och började om, men tog sedan och slog ihop nyktra dagar mot adagar. Det var verkligen positivt. Kram

Du ska inte ha dåligt samvete. Han har ansvar för sitt eget liv och handlingar. Han är alvarligt sjuk och det handlar inte bara om alkoholen. Spara sms och spela in era samtal om du pratar med honom ifall det blir nödvändigt att ta hjälp av polisen så finns det svart på vitt att han hotar dig.

Tack för att du skriver här. Du förmedlar lugn, trygghet och värme. Tack.

Jag är på dag 7, känns kanon men får väldiga sug begär ibland. Då blir det minut för minut istället för dag för dag. Kämpa på!
Kram

går det? Hur mår du?
Kram

Till ytterligare en nykter dag. Nu har det gått en vecka men jag tror inte jag vill räkna dagar.... Känns så så tungt om jag vill ta nått vid ett speciellt tillfälle att gå från dag 24 eller 79 eller 256 till dag 1 igen som jag ser att många gör.
Kommer försöka hålla mej nykter under en längre tid för att förhoppningsvis se livet så som det var utan A, få tillbaka livet utan allt det suddiga, tröga och få tillbaka mitt liv.
Men att tänka ett helt liv utan att få smaka, fira känns nu för tillfället för tungt.

Fel kanske ni tycker men få ta en dag i taget! Idag är jag nykter få se i morgon....

Ha en bra dag!
Kram

Hej! Jag var lite otydlig där, sorry. Inte gruppen som sådan jag menar. Det jag varit med om är en blandgrupp AA NA där män sökt kontakt. När man som kvinna är tilltufsad av livet och söker bekräftelse och vänskap kan man vara ett lätt byte för män som pratar så fint om ånger och maktlöshet osv. Det var jag. Sen kommer smålån in i bilden. Tills det handlar om tusenlappar och man inser att man är blåst. Detta gäller givetvis inte alla män jag hoppas ni inte tror jag menar det. Jag pratar om en stor grupp som ändå finns där. Så sluga och förhärdade som de var i missbruk och kriminalitet är de fortfarande fast i nykter version.

känslomänniska. Jag växte upp i ett patriarkaliskt hem där jag fick lära mig att män visar inga känslor, dom sköter sitt jobb och ser till att familjen har det så bra som möjligt. Utöver det har dom ingen egentlig uppgift i hemmet. Man höjer inte rösten inom familjen, man fattar beslut som man förutsätter kommer att respekteras utan invändningar, man styr familjen i den riktning man tror är den bästa. Det där har satt sig rätt djupt i mig och har bäddat för en hel del problem i mina relationer med 70-talets feministiska kvinnor. Och ändå; fortfarande blir jag sällan arg på allvar, jag gråter aldrig och jag tycker inte om att kramas eller ens hålla handen.

Igår fick jag möjlighet att följa min yngste sons arbete under några timmar, från åskådarplats så att säga. Han har gått den långa vägen, han började på verkstadsgolvet, studerade på kvällar och helger och leder nu ett medelstort exportföretag. Vid knappt trettio års ålder har han växt in i rollen med den äran, han har ett lugn och en självklarhet i sitt sätt att vara som överraskade mig. När jag satt där och tittade på överfölls jag av en så stark känsla av stolthet att ögonen tårades. Det kom som en blixt från klar himmel, jag är ju inte van vid starka känslor.

Och vad har jag att vara stolt över, jag har ju supit bort stora delar av hans barndom. Han, och hans bror, har faktiskt blivit de dom är alldeles på egen hand, jag kan inte påstå att jag har haft någon större del i det. Och ändå är jag omåttligt stolt över dom. Det är kanske därför jag har valt bort känslor i hela mitt liv; dom är irrationella. Fast nog känns det skönt att veta att jag inte har förstört deras chanser med mitt drickande.

Ha en härlig dag!