Senaste kommentarerna i forumet

starka du!

7 dar. Yes yes yes. Typ ingen söndagsångest heller slog det mig plötsligt. Värt att notera för framtiden.

Jag gjorde likadant försökte tänja på gränsen att dricka. Alltid en ursäkt att dricka, trött, stressigt jobbigt. Bra att du sa ifrån. Han känner sig träffad av att du berättat. Innerst inne vet han om sitt osunda förhållande till a. Kämpa på.

Läste lite på din tråd. Är du flygrädd? Jag är det emellanåt. Tänkte nu sist när jag flög att jag känner ingen som varit med om någon flygolycka, men känner många som varit med i trafikolyckor även jag själv. Känner flera som dött i trafikolyckor. Summa Betydligt farligare att åka bil, som många av oss gör dagligen. Hoppas din resa blir bra och att den blir a-fri.. Kram

Är det man behöver ha med sig till ett AA möte. Framförallt då man kommer som ny. Vet att en del har svårt med att hitta en högre makt och att gud näms i texterna. Dock som du upplever honom! Jag kan bara prata för mig själv och för den gruppen jag deltar i såklart. Där är inte någon speciellt religös och absolut inte i närheten av att vara en sekt. Vi är alla mycket tacksamma för att vi har en grupp och kan bedriva regelbundna möten. De har hjälpt mig att inse det grundläggande i total ärlighet med mitt beroende och ärlighet mot mina nära o kära. Såklart passar nog inte AA för alla men jag skulle tipsa alla som vill och är nyfikna att ge det chansen med ett öppet sinne. AA och tolvstegs har ju ändå bevisligen hjälp väldigt, väldigt många män och kvinnor till ett bättre liv.

Vad glad jag blir när du verkar så bestämd, stark och tydlig med vad du vill.. Lycka till med allt, vilken väg du än väljer för dig. Ta hjälp när det behövs Kram

Att läsa om din resa.
Jag har min framför mig och hoppas innerligt att jag klarar det lika bra som du.

21 dagar har passerat i total nykterhet.
Jag mår bra men blir så seg till och från, känns som sirap i kroppen och hjärnan.
Skulle verkligen vilja ta en iskall!! Men det går ju inte när man är nykterist. Om jag inte vore det skulle jag ta en omedelbart.
Hoppas att suget inte ökar för nu är det hanterbart!?!?
Jag har handlat magnesiumtabletter och B12, hoppas de hjälper mot krypningarna
På natten och kvällen.
Även om jag sover dåligt så skulle jag inte byta mitt sinnestillstånd mot en grogg för att få sova.
Sömntabletter är också uteslutet, varm mjölk vill jag inte ens tänka på?

Och det är det allra svåraste. Att ta bort sina egna skygglappar för att man ska kunna fortsätta leva kvar i något som inte fungerar.
Och när de väl är borta så kan man visserligen välja att sätta på dom igen.
men då gör du det åtminstone medvetet.
Du kan alltid gå tillbaka hit och läsa vad du kommit fram till i dina klara stunder.
Att se att du faktiskt mellan varven vågar se och faktiskt också agera.
Dina barn skyddar förmodligen sin far som du kanske också skyddat honom?
De är förmodligen kvar i det tänket och det kan man kanske inte lasta dom för.

Det är tungt att inse fakta, att ta till sig och värja sig på alla möjliga sätt.
Men det går att sakta men säkert ta kontrollen igen och jag tror du är på väg att göra det.
Det behöver inte gå fort,det behöver inte ens bara gå framåt.

Ibland måste man få backa också och bara vara istället för att agera framåt.
De insikter du gjort kanske du måste få vila i lite ett tag innan du vet hur du ska gå vidare.

Dina söner är stora. Säkert tycker de inte alls om när deras pappa dricker. Du skrev i något inlägg att de kallar honom för 'alkisen' och att de himlar med ögonen. Du borde börja samarbeta med dom. Inkludera dom. Låta dom säga högt vad de innerst inne önskar: att deras pappa ska sluta dricka. Det tar säkert på din man, det gör ont i honom.
Du har dessutom skrivit tidigare att du ville prata med hans syster vilket han förbjöd dig att göra. Strunta i hans förbud. Du håller på att rädda dina barn och dig och du har rätt att kliva över honom. Prata med systern, berätta allt. Han blir kanske förbannad, men.. än sen då? Tror du att hon anar? Eller vet hon? Å andra sidan, alkoholister kan vara så konstiga. De kan vika, böja sig, anpassa sig. Skulle inte heller förvåna mig om han någon gång i framtiden skulle berömma dig och tycka att du gjort helt rätt! Man vet aldrig men det är, hur som helst, helt ointressant.
Kliv upp ur sängen, fråga sönerna om de vill att pappa ska sluta dricka. Ring till hans syster och berätta.
Kram

Jag har pratat med vänner. Men jag trivs bra med att vara ensam hemma och har njutit av det. Men nu ringde hon från sjukhuset och sa att hon blir utskriven nu i kväll, så nu kommer oron. Jag kan ju inte låtsas att allt är bra, som hon vill.

Hemma igen. Det gick fantastiskt bra i Grekland utan a. Vi bodde precis ovanför hotellbaren. Där festades det till ca 01.00 varje kväll. Jag tittade på folket som satt där. Ett år sedan hade jag och sambon också suttit där fulla och pratat med okända människor. Kanske blivit fyllekompisar med några. Dvs massor med djupa samtal på natten. Lite besvärande hejande på dagtid och artigt prat. Vi var dom enda svenskarna på hotellet. Såg att många var från Holland och även bland dessa fanns storkonsumenter. Ganska otroligt att titta ner på baren med alla flaskor och glas och inte vilja gå dit och dricka.. Nä jag blev inte ens sugen, kan bero på att jag direkt började tänka på andra resor vi gjort och där våra barn blivit oroliga eller frågande när det gällde vårt a-intag. jag pratade med sambon om dessa gånger, kanske för att även påminna honom vid eventuellt sug. Tänkte på vad jag skulle göra om han skulle ta sig en öl eller så. Men vi hade pratat om det innan så kände mig ganska säker. Vistelsen blev fantastisk, med långa promenader, sol och salta bad, utflykter mm. Det hände 2 ggr att servitörer bjöd på små shottar efter eller före maten. Bägge gångerna tog jag shotten och gav till svärsonen sa till servitören, no alkohol fore me. Sambon gjorde likadant. Det kändes bra. Jag hade redan tänkt att detta kunde hända så hade planen klar. Tack Jullan och Nu väljer jag livet, tänkte på era lyckönskningar om trevlig resa och det kändes fint...

Jag ville inte bli inlagd utan fick lugnande tabletter så jag har inte känt något alls av skakningar mm
Jo när jag försökte själv. De har tystnadsplikt på beroende akuter. De sa till mej att det kan bli riktigt farligt att bara sluta själv.
Tabletterna gör en "torr utan alkohol" minskning. Annars borde man trappa ner.... Men det är ju det vi oftast inte klarar.
Sök hjälp! De sa också att dag 3-7 är farligast, varför vet jag inte.....

Lite jobbigt just nu. Står ensam o lagar mat. Ingen hemma.... Vad brukade jag göra då? Smyga i mej två snabba glas sedan smutta på det som serverades till maten (som syntes) sedan sista när jag plockade bort o städade efter middagen. Söndag är lördag för mej eftersom jag jobbar i butik. Ledig i morgon!
Suget är starkt nu!!!!!!

Tack för era kommentarer! Tack! Kändes verkligen skönt att se att någon kommenterat just nu!

Minut för minut!

Tack till både dig Ursula och Ullabella. Jag vill göra något åt det men är inte tillräckligt stark just nu. Men ni ser det ju från en annan vinkel. Jag behöver ha era åsikter och ert stöd. Idag tror jag jag har gråtit för mig själv nästanhela dagen. Tanken som virvlar runt i huvudet är: Vad ska jag göra av mitt liv? Hur ska jag agera? Vad, när och hur.... Jag har inga riktiga vänner och det kommer bli jobbigt vilket beslut jag än tar eftersom jag är ensam i det hela. Försöker prata med mina söner som är i övre tonåren. Men de vill inte se sin far som alkoholist. De försvarar honom de gånger jag faktiskt säger något lite elakt om hans drickande till min man inför dem. Det gör att jag känner mig ännu mer ensam. Jag vill inte mista dem. De har ju inte en aning om allt jag gjort för dem under deras uppväxt. Alla fester, kalas och högtider jag lämnat för att ta hem dem när deras pappa druckit för mycket, alla försvarstal jag haft för dem när han lovat saker på fyllan som han sedan inte har hållt.
Så idag är det jobbigt. Jag är ledsen och vet inte vad jag ska göra. Min mage har slagit bak ut och jag tröstäter godis. Inget min kropp behöver men jag orkar inte stå emot. Tänk om man bara hade haft en vän som man kunde prata med, få stöd och förståelse av. Därför är jag så glad att ni här finns. Det hjälper mig mycket att få skriva av mig. Kram till er alla som kämpar som jag!

23dagar nykter och med en hutlös träningsvärk. Helgen har jag tillbringat på hästryggen och det var länge sedan. Jag har blivit så ointresserad de senaste åren av de mesta utom a då förstås. Men vad roligt och härligt jag haft, lovar mig på stående fot att fortsätta , lite i taget att ta upp de som jag tidigare haft glädje av. Och alkoholen då??? Ja jag har varit förskonad från sug i hela 3 dagar:-)) det ni , kämpa på alla rara.

Även om det är för tidigt att ropa hej efter en vecka vågar jag påstå att något hänt i huvudet och tror jag kommer landa i något gott. Ett tips som verkligen fastnade var aeromagnus konkreta och raka råd att börja med antabus så man slapp tänka. Sporrade mig verkligen att vilja klara det själv! Ikväll blir det hård träningsrunda enligt träningstantens tips sen tidigt i säng för en till vit vecka...

Jag har gått på kbt , dock inte för alkoholproblem . Men antar att det är sådan terapi du kommer få. Man rotar lite i barndom , men sedan hur man reagerar och fungerar i stort. Sedan får man träna på att använda sig av olika verktyg i alla möjliga o omöjliga sammanhang, som ställer till svårigheter för en. Jag lärde känna mig själv ordentligt och kan se och använda vissa hjälpmedel i det dagliga livet sas. Allt detta stöts o blöts hos terapeuten. Man får en del läxor oxå, allt för att notera hur man reagerar o agerar. Dock lägger man inte största vikten vid bardomsupplevelser o relationer osv, även om man går igenom även detta eftersom det hänger ihop och man får förståelse för hur man reagerar o agerar i nutid. Men hur det blir framåt är det som tonvikten läggs på. Och det är dyrt, svindyrt. Jag betalade ur egen ficka i ett par år. Så grattis o lycka till.

Jullan, jag ska kila ner till hälsohandeln och köpa på mig lite.
Hoppas det funkar

Grattis och bra kämpat:-)

Jaha, känns som 3 år sen, men det är bara 3 veckor sen jag söp för sista gången. Slog min man och rymde fr honom på stan och var allmänt dum i huvet.
Idag är jag stolt, äter antabus och tycker att det känns bra. Men jag sörjer. Sörjer att jag inte kan dricka. Känns så jävla tungt. Jag längtar efter att bli full. Inte för full, utan full. I solen, med en cigg och kompisar.

Självklart kommer barnet i första hand. Det kan inte vara annorlunda. Skulle vara intressant att höra vad din man menar med att skämma bort...märkligt att han engagerar sig endast lite i sonen (som du har skrivit). Rädsla? Tag hand om sonen som du har gjort hittills. Tycker jag. Din man kanske hänger på till slut. Det dröjer inte länge så är det sonen som söker efter pappan.
Kram kram

När man liksom sätter strålkastaren på det som egentligen händer.
Då får man sen dåligt samvete för att man sabbar stämningen,gör en människa ledsen osv.
De rår ju inte för det och de gör så gott de kan,de är sjuka osv.

Och visst,allt det där är sant.
Men din verklighet som du lever i och som innebär en ständig kompis som du inte vill ha,alkoholen.
Vad gör den med dig?
Om du skär bort din man från alkoholen och ser den som boven och din man som en olycksbroder som fastnat i alkoholens garn så kan det vara lättare att skilja det åt.

Men jag håller med Ursula.
När man vågar sätta ord på det som faktiskt händer så börjar man lägga saker på sin rätta plats och börjar våga se saker i klartext.

Och till din fråga,är det att vara medberoende att man vågar säga sanningen och sen sitter med sitt dåliga samvete fast man borde sagt något för länge sen,det är att vara medberoende i alla fall i min värld.

Många gånger var det jag som bröt den dåliga stämningen av vita knogar och nykterhet(för min skull) med att köpa hem en flaska vin då jag liksom smält och glömt den sista fyllan och jag visste att han skulle bli sååå glad över att jag beredde plats i vårt liv för alkoholen igen.
Han slapp liksom göra det själv,jag gjorde det möjligt för honom att få dricka en skvätt igen.

Men inget du sa var ju falskt eller fel,bara väldigt jobbigt att säga och säkert också att höra för din man.
Bra jobbat :)

Om du inte vill ta några mediciner så finns det ju en massa annan hjälp. Samtals stöd och liknande. Jag går själv hos en alkoholterapeut och det hjälper mig. Det kan vara svårt att klara att sluta dricka på egen hand, var inte rädd för att söka hjälp!
Det finns säkert något som passar dig.

Låt dom tro och tycka vad dom vill, du vet hur det är och det fanns ingen annan utväg för dig. Härligt att höra att det ordnat sig med hästarna och hunden.