Senaste kommentarerna i forumet

Hej MM
Att bli förbigången är svårt men har du tänkt på att du kanske blivit det därför att du är nykter. Obekvämt kanske med ett vittne som är klar i huvudet. Jag är säker på att jag själv flera gånger blivit förbigången av det skälet. Värst har det varit när något av mina barn inte bjudit mig av det skälet. Att jag vet att det varit så beror på att andra berättat det för mig. Det är väl bara att acceptera att man försatt sig i den situationen att man ibland inte passar in vare sig man dricker eller inte.
Jag hoppas att denna händelse inte leder till att du drabbas av dåligt självförtroende eller att mörka moln börjar att torna upp sig. DET är det inte värt. OCH förresten att sitta och skåla på terminal 5 är väl inget för vare sig Dig eller mig.
vänligen
Ikaros

för att minska röksuget och sluta röka. Finns även reklam att man ska äta bättre, gå ner i vikt, typ viktväktarna, men att man ska minska drickandet eller sluta helt, har jag aldrig sett? Har ni? Kanske en liten annons i samband med att man googlat alkohol, där det står "är du orolig för ditt drickande?" Men att säga, jag ska sluta röka, sluta äta kakor det är helt okej, men det är sådan tabu när det kommer till alkohol.

Fint att läsa du sover bättre, bara att få sova ordentligt gör under.

Jag sover också betydligt bättre än för ett par år sedan. Men märker ännu att jag fast jag skulle vara trött, de gånger jag är ilsken, försöker låta bli att somna för tidigt. Vakar hellre och somnar för sen och får en kort 4-6timmars natt. Hellre det än att jag somnar tidigt och efter 1,5 h vaknar till snarkande eller annat och bara inte kan somna om mer. Tidigare hände sånt. Tog dock de nätterna med ro "som egen tid", läste, och bara låg i sängen och lyssnade på tystnad.

Men tycker också, du verkar så klarsynt, och att du gått så nära inpå dina känslor och vet vad du vill ha och inte vill ha, att du nog märker vilka mönster ni lätt falleri med din man. Säkert är hans nya nykterhet värd att kolla. Och som du sa, du har redan kollat läget. Du vet vad du gör näst ifall det inte funkar.

Det är ju bara lite jobbigt att hålla järnkoll på sin mamma och sambo samtidigt som man själv vill vara en vettigt mamma åt sitt (hoppeligen inte så medberoende) barn.

Det är klart att plussidorna räknas men just nu kan dina barn (eller ena barnet?) bara se det negativa kanske pga att barnen/barnen bearbetar detta just nu.

Hur du ska kunna förlåta dig själv? Ja det behöver du nog söka professionell hjälp för.

Ang barnen så är mitt förslag att du samlar allihop och berättar hur du känner och de har chansen att berätta hur de känner. Rensa luften.

Jag har en vuxen dotter som anklagar mig för att ha förstört hennes barndom pga alkohol. Jag känner precis som du beskriver: "men allt bra jag har gjort då?!"

Jag har i min tur anklagat min mamma för precis samma sak! Det enda jag ville ha var ett "förlåt, jag har gjort fel val". Dock fick jag aldrig det utan fick få vidare ändå. Jag älskar min mamma iaf och jag är säker på att dina barn älskar dig också trots allt. Det är liksom 2 olika saker det handlar om och som inte ska blanda ihop.

Prata med barnen så tror jag att det kommer kännas bättre för er allihop. Viktigt för att kunna vända blad och gå vidare. Får inte att ändra på det som har varit men det kan behöva ventileras.

Lycka till nu❤

...kan ju förklara. Men jag har förstått att den medberoendes beteende kan triggas igång av annat än alkoholism. Visserligen blir man lätt medberoende om man växer upp med en alkoholist, eftersom den beter sej nyckfullt och osammanhängande och man försöker hitta ett mönster för att fixa det. Men har för stått man kan få likadana "symptom" av att bo eller t.ex. jobba med någon som "har makt över en" och beter sej lika nyckfullt.

Kanske det inte kallas medberoende? Men jag menar det att man börjar ändra sitt eget beroende så att man bättre skall passa in i omgivningen som är osund. Vilken sen skadar en själv och får en själv att glömma sej själv.

Det jag nu är ute efter är att lika som en alkoholistförälder kan göra sina barn till medberoende, så kan man också annars vara väldigt länslig för sina icka alkoholiserade föräldrarsbeteenden. T.ex. en inte logiskt fungerande medberoende mamma.

Och att man kanske då söker sej till personer eller lätt faller för personer som man blir medberoende till. Jag märker att jag i min "resa att bli mindre medberoende" alldeles tydligt vejar för vissa situationer, väljer att inte berätta allt för personer jag inte vill kommenterar det. Jag väljer också att hålla mina tidtabeller för mej om jag inte vill att andra kommer med åsikter om dem eller börjar ändra om mina program. Och att meddela saker och sånt jag tänkt göra, inte fråga om det är okej, alltså i de fall jag bestämt mej och inte är färdig att förhandla. Ska de andra göra något och deras tidtabeller krockar, står jag inte alltid där och lappar, utan väntar mej de sköter det själva. Låter kanske självklart för någon, men som mamma i en familj är det sånt som jag upplever svårt, och ändå kan min man syssla med sådan utan att ens alltid se det som underligt gentemot andra i familjen.

Nu känner jag inte din situation eller din barndomsfamilj. Tankarna dök upp med tanke på vad jag upplevt i min barndomsfamilj och vad jag diskuterat med vänner.

Förstås tycker jag man diskuterar i en familj, men då skall det vara ömsesidigt. Inte så att en fungerar som någonslags buffertzon medan resten av familjen agerar.

känns det så skönt, man känner sig "normal" och man vet att jag kommer vakna och vara glad, men så svårt det är när suget sätter in. Med detta sagt vill jag alltså berätta att jag sitter hemma och dricker inget vin i kväll och det känns skönt. Är inne här och läser ibland men inte lika mycket som förut, det går framåt iallfall för mig.

Vet inte HUR jag kan förlåta mig själv. Hur gör man? Barnens verklighet är deras. Jag respekterar deras känslor fullt ut. Mina egna känslor verkar dock inte betyda något för någon. Jag är bara så otroligt ledsen och bär på en sorg som är enorm. Jag orkar inte leva med den skulden och den sorgen. Fan! Mina barn är välfungerande. Och jag har gjort massor av saker rätt. Det mesta faktiskt. Utom detta med alkoholen. Men plussidorna räknas inte. Gud vad jag hatar detta. Hur ska jag överleva?

Jag har idag insett att vägen till ett tillfrisknande är lång, men jag är på väg åt rätt håll och d känns som en befrielse. Jag har börjat sova så mycket bättre sen sambon gjorde samtalet till beroendemottagningen. Jag börjar tänka på att mitt liv ordnar sig tillslut, det här året är som jag så många gånger sagt förut ett riktigt fixarår och det får vara det. Jag känner ingen stress över nåt, däremot är mina känslor väldigt vacklande. Jag kan börja gråta för i princip ingenting, bli arg, irriterad men jag orkar inte vet mig om vad folk tycker o tänker. Däremot vet jag att det min mamma säger tar jag åt mig av och det är nåt jag måste börja jobba med aktivt, annars kan d bli mitt förlust i allt detta!

Men inatt ska jag sova gott och strunta i allt d onda som tas itu med dagtid.....

Hur är det med dig InteMera?

...Jag tror att många vänner tycker det är så oerhört obehagligt för att de själva är lite rädda att hamna där... De kanske dricker lite för mkt men försöker förtränga det och normalisera sitt a-intag, "ha kul". Jag vet med säkerhet att det är så för några bland mina.

Hahaha! ? Förstår att det känns som snökaos ;) Önskar jag kunde visa en bild.. Vi har väl ca 40cm snö just nu..I morse var det -17 när jag skulle gå till jobbet så jag blev lat och tig buss..? Tar 15 minuter att gå till jobbet men det var det värt idag..?

Förstår allt eller inget-sättet..är lite likadan i vissa fall jag med..Då får du helt enkelt balansera upp med mycket av allt ett tag ;) Appropå granatäpple har jag ätit det en enda gång.. för typ 10 år sedan.. Förstod inte hur jag skulle få loss nåt och orkade aldrig försöka igen ?

Allt de känner och upplever är sant - för dem. Din egen skuld kan bara bli hanterbar om du väljer att känna den fullt ut. Lyssna på deras upplevelser, försöka förstå utifrån deras synvinkel. Då kan de läka sina sår, och först då kan du förlåta dig själv. Ja, man kan faktiskt behöva prata om det som varit. När barnen upplever att de blivit känslomässigt mötta och förstådda i sina upplevelser upphör ältandet. Är du ledsen, visa det! Känner du skuld, berätta det! Ta fullt ansvar som den vuxna du är gentemot de barn de var. För deras och för din skull. Då reparerar du på riktigt. Då kan du gå vidare i ditt nyktra liv med vetskapen att du gjort vad du kunnat. Förlåt dig själv genom att våga vara sårbar.
Det är tungt och svårt ❤️

Det var ju kärlek du egentligen behövde!

Jag är väldigt bra på att förklara ? Håller mig nu bildligt talat om munnen ibland för att det inte ska hoppa grodor ur den. När jag gör det kan hon dra lite på munnen - om humöret är gott. Jobbar på....

Bra tips! Jag äter ff granatäpple på kvällen då det håller mig sysselsatt ett tag. Men säsongen är över så de kan bli svåra att få tag i nu.

Jag har så svårt att unna mig lite godis eller nått annat gott. Allt är svart eller vitt i mitt liv. Tränar jag så tränar jag jättemycket. Tranar jag inte så rör jag på mig så lite som möjligt. Ska jag gå ner i vikt så äter jag jättelite och annars äter jag för mycket. Likadant är det med alkohol.
Allt eller inget genom heeeela livet. Jag har adhd vilket gör att jag är väldigt impulsiv och även att det inte finns något som heter mellanting för mig?

Åh vad sugen jag blev på bubbelvatten nu. Patronen är dock tom (varför glömmer man alltid att fylla på den?) och jag har absolut ingen lust att gå ut! Såg att du bor i uppåt i Sverige.
Här i Mellansverige har vi sk snökaos vilket innebär att vi fått 10 cm snö?

Känner mig också lite dum som "gnäller" när många av er har det mycket värre. Jag har ju min egen lgh att komma hem till, något många härinne bara drömmer om... Men man kan ju inte riktigt mäta och jämföra känslor heller, är man ledsen så är man :(
Det var just den insikten som drabbade mig idag: livet är för kort att trampa vidare i denna sörjan. Vet ju att det inte blir vad jag en gång kanske hoppades på. Ju längre tiden går, desto djupare i sin sjukdom sjunker han, alltså, en omöjlighet. Kramar till dig också Saga, du är så stark och så värd ett bättre liv!

Håller med dig, detta forumet är så viktigt för mig också! Jag tycker du gjort ett bra val som inte svarat. Jag vill aldrig heller höra hemska ord om mig! Jag har satt mig på biblioteket nu för att få tiden att gå så att jag kan få sova. Tänker att livet pågår ju nu. Hur mkt tid ska jag slösa bort på något som ändå aldrig blir bra?
Jag vet att det kommer att ordna sig för dig! Du måste bara komma till den punkten då det inte finns någon återvändo. Kram

Åh! Lät ju hur gott som helst!! ? Jag brukar inte dricka så mkt läsk i vanliga fall men nu har jag hemma så att jag kan ta ngt litet glas och få lite snabbsocker om jag är sugen..alt apelsinjuice.. Och så småäter jag riskakor, eller knäckebröd med avokado salt och peppar. ? Kvällstid dricker jag bubbelvatten när jag ser på tv..:)

...vad jag hade gjort utan detta forum... Var så nära att jag åkte dit, till honom nu ikväll. Han har frågat hela eftermiddagen, ringt flera gånger o sagt att han saknar mig, att han vill att jag ska komma. En stor del av mig vill såklart det, längtar efter närhet, skratt, gos o mys. Men jag vet ju att det lika gärna kan sluta med drama, kaos, panik. Han ringer nu, när jag skriver, tredje gången på en timme... Känner mig feg som inte svarar, men jag orkar inte. Vet inte vad jag ska säga. Säger jag exakt som det är så blir det skrik och bråk, jag får höra massor med elaka saker och det orkar jag inte. Vill ALDRIG mer höra alla fula, hemska ord. Känns att jag på riktigt fattat beslutet idag, det är SLUT. Så sorgsen och trött, vill krypa in i en trygg o varm famn, höra orden "det ordnar sig".

Tack för tipset? Lyckades avstyra suget med raw-chokladbollar rullade i lakritspulver som jag har sparat i frysen?

Jag tror att du skulle tjäna på ett lite längre uppehåll. Den besatthet du beskriver avklingar med tiden. Och det är jäkligt skönt att inte vara besatt av alkohol. Känner väl igen besattheten du beskriver men den försvinner efter ett tag.

Välkommen hit och starkt gjort att ta tag i situationen. Kanske tar barnen chansen nu när du verkar kunna hålla dig nykter att prata om det som varit. Du kanske kan be dem om ursäkt för det som varit, men vara tydlig med att det inte går att göra något åt det som hänt. Vi är många som skulle vilja kunna vrida tillbaka tiden och göra om och göra rätt, men det är som det är. Men du kan också bekräfta deras känslor. De har rätt att vara besvikna, men nu måste fokus vara framåt. Det enda man kan göra är att förändra framtiden, inte kompensera utifrån skuldkänslor, inte krypa och kräla och låta sig sparkas på, men ändå vara tydlig med att det varit fel och att man ångrar det, men ska försöka göra rätt framöver. "Vända blad och börja om" helt enkelt... tycker också att du kan vara tydlig med att du inte orkar höra allt hela tiden och älta saker som inte går att förändra. Och nej, jag är helt övertygad om att de inte har det bättre utan dig.

Håll i nykterheten nu. Ta tag i relationsproblemet senare. Tänk på dig själv och ditt liv. Vi har ju liknande bakgrund med två som dricker. Jag valde min väg och sambon sin. Vet fortfarande inte vad han tänkt med a-stoppet på ett år. Jag vill vara nykter resten av mitt liv. Väljer han annorlunda så skiljs våra vägar, jag riskerar inte mitt fina liv, för supandet. Styrkekram <3 ..

i snöyran...
Jag hade haft mycket lättare att förstå om dom
inte hade frågat p.g.a att jag fortfarande drack.

Känns elakt! Och det är ju ännu värre om de inte berättat. Fast det kanske är en spontan, snabb resa... och då är det ju en annan sak. Skickar en liten blomma till tröst.