Senaste kommentarerna i forumet

håller med dig. Känns fredagprogrammerad. Har inget tips men hejar på dig! Vi hoppar över glas ikväll och vaknar pigga imorgon och räknar en till dag istället för att börja på noll?

Sitter här med jordens sug. Gått hur bra som helst fram till nu. (18 dagar) Är som om huvet är förprogrammerat på fredagsvinet.
De där läskiga tankarna om att nog skulle jag väl klara att bara ta ett glas eller två är påtagliga idag.... Hjälp!!
Tips och trix nån!?

Svåraste dagen hittills. Måste vara helg-förknippad trigger på något sätt.

Och ibland får man inga svar ändå.....

Hejar på dig!

Blev otroligt sugen nu när fredagkväll närmar sig. Men kommer vakna pigg imorgon till dag 6 av 21 efter vit kväll. En liten tråkig grej är att jag känner mig nästan mer sugen på att gå och sova tidigt än vara med familjen... Men tar väl lite tid att hitta nya helgrutiner såklart.

Förstår dej till fullo men kan vara bra att tänka på att den där familjelyckan eller tvåsamheten kanske inte är vad den ser ut att vara.
Ensamheten kan vara total även där.

Du var nykter i två år, sen testade du att dricka måttligt som av olika orsaker eskalerade och en längre tid senare kände du att du fått nog. Du åkte in till en beroende akut, fick inledningsvis god hjälp och stöd från din sambo sen har du fått kämpa med att få den hjälp du känner att du behöver nu en tid, antabus. Du klarade trots det med din målmedvetenhet och beslutsamhet helgen.
Va bra att du började skriva och läsa här.
Hur går det för dig nu och vad tänker du att du behöver denna helg?

Fortsätt skriv och läs, ibland tar det tid innan man får svar och man kan behöva skriva flera gånger.

Varma hälsningar
Rosette
Alkoholhjälpen

Du har hittat hit och läst och önskar du hittat forumet tidigare. Du har separerat sedan 1,5 år och är helt nöjd med beslutet. Nu bor du och pappan till era barn på samma ort och oro finns för hans nuvarande mående och hur han dricker nu. Du har tankar om hur du kan hantera när han har barnen, du vill kommunicera med honom.

Bra att du skriver och läser här. Ta kontakt med familjerådgivare är det många som gör. Att kommunicera med honom låter ju som en väldigt klok idé.
Har du fler idéer om vad du tänker skulle vara hjälpsamt? och vad skulle kännas bra för dig i det här läget?

Fortsätt gärna skriv och läs här, jag tror och hoppas det finns någon eller några som kan ge dig goda tips.

I kommunen finns alltid stöd, att ringa för ett samtal går ju att göra helt anonymt, så kan de kanske bäst svara på om de kan erbjuda familjerådgivning eller liknade.

Varma hälsningar
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Idag känner jag mig bara ledsen.

Har vabbat en vecka, men jobbade idag. Lite instängt.

Vill springa i skogen och ta hand om mig själv igen, saknar det jättemycket! Det var vad jag gjorde innan min älskade son kom till världen.

Idag behöver jag en tro känner jag, om någonting om meningsfullhet...

Konstigt, det är nu jag verkligen har en uppgift med mitt liv. Mitt barn.

Kanske är jag på något sätt uttröttad, batterier oladdade.

Mitt inre brukar vara muntert, trots allt, men inte idag.

Liksom utan orsak.

Jag försöker hitta en styrka men det är inte lätt.
Blir så otroligt ledsen ibland när jag hör andra par berätta om resor, konserter, middagar med vänner osv.
Jag är så ensam, speciellt på helger när alla andra har planerat något tillsammans.
Avskyr helger !!

Ha vin menar jag? Jag är sugen på vin men jag vill absolut inte ha det... Men visst man kan ju vilja samtidigt som man inte vill.
Du bestämmer ju själv, ingen kan tvinga dig att inte dricka.
Men så dåligt du mått, du har beskrivit ditt liv som ett "helvete" räcker det inte nu?
Hoppas antabusen funkar för dig.

Gott att ni har sån fin sammanhållning här inne, ert lilla gäng.

Var hos min A tant och hon frågade hur jag skall klara helgen?! I kväll är jag inte orolig då jag slutar efter bolaget stängt o jag har hyrt en barnfilm till oss samtidigt jag är jättetrött och planerar att komma isäng tidigt!
MEN på lördag tror jag att jag trillar dit..... Skall på mässa i Stockholm där bubbel flyter och ensam på tåget själv hem en lördagskväll, såklart jag hade köpt en liten flaska (eller två) på väg hem, bläddrandes i alla härliga kataloger jag tagit på mässan. Vill inte trilla dit men längtar till "myset"
Hon frågade om jag ville ha en antabus?! Jag storgrina av nån konstig känsla blandat med rädsla, skam o oro. Tackade snabbt ja! Hon gick i väg för att hämta och jag börjar ångra mej.
Jag VILL ha vin i morgon! Jag VILL ha bubbel i morgon!
Min man satt ute i bilen o väntade. Jag ringde honom o bad han komma in, grinandes hällde jag i mej antabusen.

Nu känner jag mej lite tom, besviken och jättestolt!!!!

Al-anon,
oas i tillvaron.
Kanske tråden, där "The truth shall se" har skrivit sin resa, kan ge dig någon slags input?
Den ligger ett par-tre sidor bakåt, heter "Jag är vaken nu...", någonting sådant.

Tack Sisyfos, jag känner mig lugn i min nykterhet och den kvinna jag håller på att bli.
Lider med alla som har det svårt här inne, men har svårt att stödja och hittar inte orden ibland.
Alkoholism är en sjukdom, men också ett symtom på något annat.
Att det går bra för mig denna gången tror jag beror på att jag insett att problemet är större än alkoholen och lägger ned tid på att jobba med mig själv.
Har heller inte låtit mig få någon ny last utan tagit hand om känslor och minnen som kommer upp.
Just för mig har det varit lösningen att äntligen inse att jag druckit färdigt och inte behöver pröva fler gånger. Nu menar jag inte att jag inte kan trilla dit, men då är begäret starkare än det jag förlorar.
Och som du skriver Sisyfos så var den läkaren min räddning och kommer vara honom evigt tacksam.
Några ord i äppelskörden och must skall vara nyttigt så håller mig till det.
Önskar er alla en fin dag med kloka val till er väg

Det är verkligen ingen rakt väg. Att "älta" har hjälpt mig. Att skriva här ger en slags tidslinje som är lätt att tappa annars,

Att ta hjälp utifrån skrämmande men nödvändigt för att kunna släppa skammen. Att känna sig mest ensam i hela världen för att man inte kan rädda bryter ned.

Hur var det på al-anon?

Hoppas du mår bättre!

Känns ok, lite orolig för första vita helgen på... Ja vad kan det vara?! Ingen aning faktiskt. Har även börjat hoppa över onyttigheter som chips. Även om magrutorna är långt utom räckhåll sitter kläder redan lösare, hjälper peppet lite. Även hy och ögon ser betydligt piggare ut. Fräsch fredag kör vi idag.

Fick svar på mitt leverprov, kanonvärde! Allt normalt! Känns skönt men hade nästan hoppats på "lite" dåligt så jag hade blivit skrämd...

Sovit illa, mardrömmar o svettningar. Vaknar trött, svullen, plufsig men nykter!
Tog inga lugnande i går kväll....
Skall till A tanten, hoppas hon kan peppa mig inför helgen!
Kram o kämpa!

Den handlade om missbruket av receptbelagda mediciner i USA, och innehöll en del oroväckande statistik. Den amerikanska befolkningen utgör 5% av jordens totala befolkning men förbrukar 75% av alla mediciner som produceras. Var 20'e minut dör någon i USA av en överdos, av receptbelagda droger! Tack och lov är problemet inte så stort i Europa, tror jag i alla fall, det verkar som om våra läkare är lite mer restriktiva med att skriva ut opiater för allt tänkbart. När jag var inne med min onda fot igår fick jag t.ex. inte ens frågan om jag ville ha något smärtstillande.

Lika så gott är det, jag hade ändå tackat nej. Jag är väldigt misstänksam mot alla former av tabletter. När jag var på behandling för tre år sedan fick jag insomningstabletter utskrivna, jag har tagit två sedan dess, resten ligger kvar i medicinskåpet och har sedan länge passerat bäst före-datumet. Jag ligger faktiskt hellre vaken några nätter än stoppar i mig någon kemisk substans. Låter konstigt, eller hur? Jag har ju inga problem med att hälla i mig alkohol i sådana mängder att jag ligger medvetslös i sängen snarare än sover. Kanske är det en undermedveten önskan att inte addera missbruk till missbruk.

Vi tog sovmorgon idag, jag och hunden. Vi har gjort det flera gånger på sistone. Jag tror det beror på hösten, det är mörkt nu på morgnarna och kroppen har väl en naturlig tendens att rätta sig efter dagsljuset. Skönt var det i alla fall. Jag tror folk hade ett bättre liv förr i det avseendet, dom rättade sig efter solen i stället för klockan. Eller om man ska vara riktigt vetenskapligt historisk så är det ju solen som är klockan, de första klockorna var ju solur.

Ha en solig dag!

Som mulletant skriver, att ta makten över sig eget liv! Det har också en annan sida. Det verkar vara du som kämpar mot alkoholen. Inte din man. Det är fel person som kämpar.

Några saker som hjälpt mig:
Al-anon
Att berätta för andra och sluta skämmas, det är ju som det är.
Sluta normalisera - det han ställer till får han fixa själv, är han för full på stan hämta inte.. Låt honom hamna i fyllecell..
Sluta rädda honom - du förenklar, ger honom en fribiljett..
Skilj på alkoholen och din man, sätt gränser, fast om du hotar måste du genomföra..
Det har tagit mig tio år varav de senaste 3 åren när jag började fokusera på vad jag själv vill .. Det är en lång resa, min är inte slut än. Skillnade pp mig nu är att jag vet vad jag vill, jag är starkare, jag ångrar inte att det blev vi, däremot önskar jag att jag börjat ta hjälp tidigare.. Den finns! När jag inte pratade gick jag sönder. Var sjuk av oro.

Insikten att jag kan kämpa hur mycket som helst men det kommer ändå aldrig att gå om han inte gör det själv håller jag i.

Fortsätt öppna upp. Kanske skriva ner.

Hoppas du finner din styrka.

Och det är ett jävla väsen på fåglarna.
Gäss som skriker och gapar, de ska snart lämna detta land och slippa mörker,slask,vinterdäck,helljus och barnoveraller?
Men idag blir det en fin dag och jag hoppas på att klipparen startar.
Jag har sovit fem timmar och vaknar med sug i blicken,kraft i arm och råg i ryggen.
Fas två inledd, vet inte vad det betyder än men jag skriver om det när det sker.
Det enda jag vet är att fas två inte innehåller alkohol,sömntabletter eller värkpreparat?

Min fråga fick ju sitt svar här! :) så bra att du kom iväg och att det kändes givande. Jag måste nog komma iväg jag med igen. Det där med att din man helt plötsligt inte var redo känner jag igen. I mitt liv först när ja bestämt mig för att sluta förändra alkoholisten och istället mina egna val så började det gå framåt istället för runt, runt i cirklar. Visserligen myrsteg framåt, men ändå framåt! Kämpa på. Hoppas du kan få uppdatera din tråd från den härdade till nåt nytt spännande med lite smått tillförsikt i inom en inte alltför snar framtid! Kram

Hej Ursula!
Har du varit hos Al-Anon? Hur kändes det?

Jag känner igen det där. Gillar inte heller nya människor. Har alltid haft mina känslor utanpå och ett stort behov av att bli bekräftad och bästis med folk och nya kontakter är skrämmande. Men men. När jag gick till alanon öppnades en helt ny värld. Jag är ju inte ensam,. Eller snarare... Det är nästan vanligare att dansa medberoende dansen än att inte göra det.

Det är sådär här hemma. Läste min egen tråd om att jag kunde känna förra perioden. Jo tack.
Hela veckan har jag haft det där spända spirriga i kroppen och igår när jag hade hämtat barnen och kom hem från jobbet var han full. Han sten-nekade. Han hade inte druckit nåt. Det nötet hade glömt att låsa sin tfn och satt med paddan på toaletten och skrev på msg, syns ju i tfn också.. Första medd strax innan jag kom hem nåt om att han druckit en halv liter gin och att vi andra i familjen var så lättlurade. Sen om hur jag blivit galen och han behövde sovplats.

Det har varit lugnt sen i juni. Inte en droppe vad jag vet. Han frågade i veckan om det är ok folköl nu. Jag är glad att jag stod på mig. Fr.o.m. I april har det varit nolltolerans från min sida på all slags alkohol hemma. Glad för det. Gjorde de enklare igår. Det kvittade ju vad han hade druckit, och hela diskussionen i vem som hade rätt mätstock på om det var för mycket eller trötthet behövdes inte.

Han fick ett val. Försvinna inom en timme eller så skulle jag ringa lämplig person som hämtade honom.

Jag och barnen åkte och köpte pizza när vi kom hem var han borta.

Nu vet jag inte riktigt, det är ingen riktig kris idag och jag är ledig. Har ett sedan länge förbestämt möte med socialen idag men inte riktigt bestämt mig för hur mkt jag ska berätta.

Det jag vet är att jag orkar inte längre. Fundera på om och när han inte är sig själv. Lägga energi på att lösa saker. Så det har jag slutat med. Det mesta i a f.

Jag önskar att han kunde välja. Försvinna helt och ägna sig åt sin kära sprit eller antabus.

Jag har iaf skrivit ned allt. Svarta veckoPerioder januari, april, juni, juli, september. Tänk jag trodde det var mer sällan.