Senaste kommentarerna i forumet

Wow, svar så snabbt, det trodde jag inte! Tack snälla snälla du! Jo kag börjar nog inse problemet men har ingen aning vart jag ska börja.

Ja, d är en överraskande o väldigt overklig känsla. Jag har fortfarande svårt att se att det här håller....jag menar han har aktivt varit en alkoholist sen över 20 år tillbaka. Kan man verkligen förändras till ett nyktert liv efter så lång tid? Men han verkar säker på sitt val och har ett helt annat humör här hemma. Vilket har gjort att jag faktiskt vågar njuta lite av stämningen på riktigt.....d är skönt o önskar så innerligt att du får känns den känslan oavsett om mannen väljer att sluta eller du får ditt egna liv själv!
Har du pratat med dom på jobbet än? Det kanske är dags att få lite hjälp, så du orkar gå vidare o även för barnens skull?

...önskarblifrisk! Nu har du gjort det första steget, starkt av dig:)

Det är klart att ditt tidigare leverne kan påverka.

Äter du någon antidepmedicin?
Jag började dricka mer och mer under min sjukskrivning för 9 år sen. Var sjukskriven 8 månader pga depression och började med medicin, effexor. Jag har GAD (generaliserad ångestsyndrom) och medicinen tar bort ångesten men dessvärre även den sunda ångesten.

Jag kunde alltså dricka hur mycket och ofta som jag ville utan att få ångest. Därför jag frågade dig;)

Hoppas du kommer trivas här och få många råd och tips:)

Har varit iväg på en liten jobbresa....-och hamnade på ett hotell där all dricka var inkluderat. Bara att gå å hämta.....hmmmm. Jag är så stolt över mig själv. Jag drack BARA öl - även om man även kunde ta vin o drinkar. Jag hade tre nätter - och drack 3-4 öl/dag. Inget annat - och hela tiden i sällskap. Tror också att det "bara" var mellanöl eller något åt det hållet. En liten naggande berusning kände jag en kväll. Det räckte gott - ville inte ha mer - och hade inga ideer om att fortsätta dricka mer, eller dricka på mitt rum. Jag kände mig fullständigt nöjd - och har inte druckit något hemma sedan jag kom hem. Finns ju inte nåt att dricka här hemma heller. Är så glad. Kände mig lite normal - och lite som jag har varit förut, innan alkohelvetet drev in. Sträcker lite på mig själv - och hoppas att jag verkligen är på rätt väg nu. Jag tror det. Det känns så.........

Välkommen hit! Detta forum är jättebra att "hänga" i/på. Jättebra att du har startat din egen tråd. Läs gärna andras trådar och skriv i din egen. Ett litet tips - om du flyttar din tråd till "Förändra ditt drickande" så är chansen större att du får respons. Det händer lite mer där om man säger så. Jag vet hur det är att känna att man tappat kontrollen - men du har ju insett det. Grattis till dig! Det är ju ett jättebra steg.....-och en bra början.

Absolut kan man få problem av 3.5. Min ex man drack det dagligen och gjort sedan vi träffats för 13 år sedan. Jag förstod inte varför det 1a året. Trodde ärligt inte man kunde bli berusad av det. Nu efter 13år och en skilsmässa pga 3.5or vet jag att man absolut kan bli beroende och berusad av det. Har levt som han de sista 9 åren med 3.5or. Vi drog ner varandra. Till sist var det, det enda gemensamma vi hade. Han har haft riktiga problem det sista året med starkare sprit än 3.5or. Lämnade varandra för 6månader sedan och mitt eget drickande har förändrats till det bättre, men dessa 3.5 orna under alla år har gjort mig väldigt känslig för alkohol 2-3 så är jag berusad och vill bara ha mer.

Är så glad för din skull Nykteristen att det verkar gå åt rätt håll hos er! Du verkar så glad och lättad och överraskad hur bra det kan vara som över en natt, så roligt att höra!

Jag har inte orkat skriva här på några dagar, mår så dåligt så jag inte riktigt orkar sätta eländet i text just nu. Antar det är en sund process men just nu är det jobbigt, också kroppen ger starka signaler på att det inte står rätt till. Mannen som bäst i garaget och vet vad som väntar när han kommer in igen, så här har tyvärr inga framsteg gjorts.

Hoppas du Nykteristen och alla andra därute har en fin kväll i alla fall!

... som dricker. Det blir liksom både beroende och medberoende. Och får tusen anledningar/ursäkter att dricka.

I dagarna flyttar sambons 18-åring hit till oss. Det hela är en jäkla soppa, hon har ingenstans att bo helt enkelt, behöver inte gå in på varför.
Hur som, det är väldigt dubbelt för mig att hon flyttar hit. Jag tycker naturligtvis att hon ska komma hit, hon måste ju bo någonstans och jag tror inte hon mår så där jättebra just nu. Och jag gillar henne.
Samtidigt är ju mina "barnår" över sen ganska länge, mina ungar är självgående. Jag är så himla van att vara ensam med sambon. Att göra precis vad jag vill, att lägga mig kl 8 (jag går upp halv fyra vissa dagar). Att kolla de program jag vill på TV:n, att äta den mat jag vill osv osv. Sen är jag något av en ensamvarg, sambon trivs jag med för han är så lugn liksom. Men när det blir stimmigt runt mig mår jag verkligen skit! Och det här är en ganska stimmig tös ?
Seriöst, min son har aspeger, och flera andra i min släkt. Jag tror jag har ganska mycket sådana drag. Social samvaro är inte alltid enkelt för mig. Så jag är nervös över det här, har riktig ångest för att vara ärlig. Och nu, elva dagar nykter känns det som att det här inte är riktigt läge.
Hur katten ska jag fixa det? Och jag som är så trött just nu.
Det hör hörde egentligen kanske inte hemma här på forumet men är så orolig och känner mig inte helt stabil.

Kära Nickanna
Det Du beskriver är ingen rolig liv att leva.Din man har så oerhört fel när han säger att alla människor dricker.långt i från alla gör Det.
Att leva med en alkoholist är aldrig kul.
Läs boken flodhästen i vardagsrummet Den är skriven om Din man och alla andra som är i sjukdomen alkoholism.
Sätt ner foten och låt honom välja Dig eller alkoholen han kommer välja alkoholen han behöver i väg på avgiftning och behandling.
Din man försöker normalisera sin alkoholkonsumtion med att alla dricker vilket inte är sant.
Du är värd ett bättre liv! styrketränar till Dig

Jag har dragit ner på kolhydrater och känner mig sugen på alkohol när blodsockret går ner. Kan bero på att jag ätit lågkolhydratkost i alla år jag har haft problem med alkohol. Då jag har ätit godis så har jag kännt att jag förstört min diet och kan lika gärna dricka alkohol och vice versa.

Kroppen vill väl ha snabba kolhydrater antar jag så godis och alkohol hänger ihop på nått sätt för mig...

och det är för min del en mycket behaglig och bekväm diet för att gå ner i vikt, och sedan stanna kvar på den vikten.
Däremot påverkade det inte mitt alkoholberoende. För mig krävdes betydligt kraftfullare verktyg (mentala) för att komma i från alkoholen.
Men då uttalar jag mig bara bara för egen del, hur jag upplevt det. Det finns en del andra på forumet som känt av kopplingar mellan sockersug och alkoholsug.

Att LCHF passar mig så bra är detta att man kan äta fet mat och gå ner i vikt. Man slipper gå runt och vara hungrig när man "bantar". Dessutom stora sidovinster, jag får en mycket lugnare mage och kan dricka mycket kaffe (är ju inte gott om man har hungerskänslor).

Kombinationen att både gå ner i vikt och sluta med alkohol är annars bra. Man känner sig tillfreds med sig själv i dubbel bemärkelse.

Grattis! Underbart att fylla år på Kvinnornas dag :) Kram

Tror du satte fingret på rätt ställe där. Det är nog så. Vi har ju "pratat" i åratal. Men det är först nu för några månader sen jag tagit det på allvar. Och kanske är det så att känslorna börjat blöda hos dottern nu.
Nå, jag är mottaglig nu, och grattis på min 60-årsdag idag.
Kram

Längsta jag har varit nykter sen förra sommaren tror jag. Känns skönt. Känner mig lugn och jag har mindre ångest. Jag har börjat tänka lite på framtiden. Jag vill definitivt skapa en rutin att inte dricka söndag-torsdag. Det är inte värt att vara bakis. Så långt har jag kommit. Tror inte det blir ett problem att hålla mig nykter tills den 22 mars nu, men vi får se hur jag känner mig då. Vill jag dricka eller hålla mig nykter längre? Vi får se.

Hej, ny här. Jag dricker för mycket. Det har hänt ganska många gånger att jag sjukskrivit mig från jobbet dagen efter om jag dricker en vardag. Många gånger jobbar jag tokbakis och gör givetvis ingen nytta alls. Jag dricker på vardagar hemma, ensam ibland. Jag dricker mycket på helgerna, har ofta minnesluckor. MEN mitt problem just nu är att jag inte vill sluta dricka. Jag längtar hem nu då det är onsdag och jag har gett mig själv tillåtelse att dricka vin på onsdagar (ofta fuskar jag och det kan bli nåt glas då och då andra vardagar också). Hur får jag viljan att vilja dämpa mitt drickande?För sluta helt vill jag ju inte, även om jag innerst inne kanske förstår att det är den enda lösningen. Eller?

Vi har otaliga gånger stämt i bäcken att han inte får skriva dessa vedervärdiga sms till min man. vi har även sagt till hans fru att om vi får ett enda till så kommer vi vidta andra åtgärder för att få stopp på eländet. Men hon svamlar bara och säger att han har lovat att sluta skicka... innan helvetet brakade lös så lovade jag vår vän att vidarebefordra hans ärende till en kontakt jag har i vårt fack. Detta har jag gjort men jag tänker inte göra mer. Han har textat mig idag och ringt och vill " snacka" om saken som han utrycker det. Sanslöst att han vågar kontakta mig trots det han gör mot min man... men som sagt vi upplever ju att han inte är vid sina sinnes fulla bruk så han e väl desperat kan jag tänka. jag försöker nå hans fru utan framgång hon duckar nu.. jag har pratat anonymt med en handläggare på sos men inte namngivit någon ännu. vill vara säker på att jag och min man är helt överens och vill vara vaken i vad detta kan få för följder för oss två. Att hjälpa sonen är högsta prio det vet vi och det kommer vi göra. Vi har kontakt med deras andra nära vänner nu för att vi inte vill vara ensamma i detta. Så vi får sen hur vi går vidare nu. En sak e säker.. det spelar ingen roll hur mycket vi säger ifrån till vår vän.. han kommer skicka fler sms.. nu var det senast igår kväll och hans fru sa till på skarpen.. men det har inte hjälp innan och kommer inte stoppa honom nu. Så sjukt dränerande minst sagt.. jag har tröttnat ordentligt... orken börjar ta slut.. men det kanske e naturligt.. :)

Jag vill tipsa om en bra bok för förståelse: Elefanten i vardagsrummet av Tommy Hellsten.
??⭐

Kan det vara en kombination av att barnen har inte sett någon idé med att visa känslor/prata och att du inte varit mottaglig under tiden du drack? Tänker att det är en process som måste få ta sin tid, för alla.

...att det inte är ok med 1000 meddelande, att vara aggressiv osv, förklara att ni är hans vänner och ställer upp om han har ett konstruktiv lösning, tex att han behöver hjälp till beroendecentrum...Att diskutera och svara på allt fungerar. Passa på att förklara att hur ni ser på det, att ni ser problemet och inget från honom kan förändra det. Jobbsituationen kan ni inte påverka.

Det är svårt att lägga sig i lagom, fundera på hur ni hade gjort om det var ngt annat än missbruk. Har du pratat m soc???

Är stolt att jag klarat så länge. Väldigt svårt har är/var det. Jobbigast är när man vet att man kommer vara själv hemma, klara av att ej gå till bolaget. Gått bra änsålänge. Lever på mkt bubbelvatten. Jobbigt på helgerna om man är hos bekanta att säga nej men det har jag klarat;) Är så djävla stolt över mig men känner också att det är många fighter kvar, Tänker på alkohol i princip dagligen.

Och ni kan ju blockera hans nummer...

Gällande hans jobbsituation så ska du inte hjälpa honom då visar du att du som vän godtar hur han sköter sitt liv, det ni ska fokusera på i det här fallet är i min mening sonen då han inte valt detta liv. Som vuxen kan man aktivt välja hur man vill leva men inte som barn tyvärr. Vill varken frun eller vännen ha er hjälp så ja det är tyvärr inte så mycket man göra, även fast det gör fruktansvärt ont. Du o din man måste i det här fallet ha klara och öppna spelregler inför varandra, ni får inte förlora er i det här för att er vän mår som han/dom mår.
Har du varit i kontakt med soc än? Finns det möjlighet att du/ni hämtar sonen på dagis/fritids och samtidigt kan prata med dom om hur situationen är och om de tagit tag i soc?
er vän kan du polisanmäla om susen blir hotfulla, det finns inget att lägga emellan i det här fallet.....han kanske tycker ni agerar helt fel som vänner just nu, men i slutändan så kanske det är så att det blir ett uppvaknande och det kan bli ändring på det. acceptera inget sånt beteende, d är er vän inte ert ansvar.

Kontakta soc. Där kommer bägge föräldrarna och framförallt barnet att få hjälp. Därmed kommer du och din man få lugn och ro. Förstår att det inte är en lätt situation men ring soc redan idag och bolla iaf. Styrkekram❤

VANSINNIGT arg på dom båda. HUR kan man vara så självisk att man gör intrång och mitt och min mans liv och styr och ställer och bara förstör för oss... så egoistiskt och hemskt.. jag VET att dom inte vet vad dom sysslar med och att dom båda e sjuka.. men ändå... jag kan inte hjälpa att jag blir arg... framför allt.. för dom utsätter sonen för fara. :(

Tusen tack för ert stöd... ni anar inte vad det betyder... jag håller med i allt ni säger. På frågan om frun har ett beroende är svaret nej. Hon är uppvuxen med en gravt alkoholiserad mamma och en pappa som avlidit i cancer.. så hon har inte det lätt.. särskilt inte med mamman som fortfarande super. Hon tycker om att ta ett gas vin... ( ibland har vi tjej träff och går till ett ställe vi båda gillar och tar ett glas vin) typ sånna saker.. men hon är inte beroende av nått. Hon är träningsproffs och mycket sund. Men i huvudet är hon totalt medberoende nu och ute på hal is.. det är nästan som att hon är i en annan värld... jag har försökt nå henne igår kväll och idag.. och sagt att jag vill följa med henne till medberoende centrum så hon får hjälp... men hon svarar inte... DÄREMOT.. så hör HAN av sig nu på telefon till MIG och vill ha stöd i sin jobb situation..( han kommer alltså få sparken inom kort, uppsagd.. vi misstänker varför) han lät inte nykter på mobilsvaret.. men heller inte aggressiv.. jag vågar inte svara och vill inte svara.. han utsätter oss för trakasserande sms hela kvällarna.. jag köper inte detta. Precis som ni säger så får det inte påverka min relation till min man på detta sättet... vi pratade om det sent igår.. att vi inte får bråka pga detta.. usch det är en mardröm... nu regnar smsen in från honom på min mobil... han vill ha stöd och hjälp.. jag jobbar hemma idag så sitter liksom och stirrar på mobilen och bara ser meddelanden regna in.. hade gärna hjälpt honom om det inte var för situationen.. blir så frustrerad.... ps.. jag sparar alla sms.. har skridit ut allt och skriver dagligen ner händelseförloppen. Så jag har koll när det är dags att ta nästa steg... fråga: ska jag svara honom nu eller bara ignorera hans jagande ??