Senaste kommentarerna i forumet

Det hjälper verkligen!!! Bra input, ska vara extra försiktig OM jag provar ett enstaka tillfälle efter 21 dagar. Men det beslutet får bli då och inte nu. Soliga uteserveringar såg trevliga ut idag men känns ändå ok idag. Har mkt mer energi att ta tag i saker på jobbet nu. Märker också att barnen är lugnare, hemskt vad man märker hur de känner av ens sinnesstämningar. Känner mig rastlös/harmonisk i en konstig kombo. Dag 4 snart slut.

Att bryta helt är det jag vill o strävar efter. Hoppas det kan bli så nån gång.
Jag har också lagt allt på is med hus ,lån mm eftersom jag inte orkar hantera honom. I januari är det två år sen vi separerade!! Så det börjar bli dags nu!
Jag har till och med firat jul tillsammans med honom som " vanligt" i två år för jag inte har vågat annat. Helt sjukt! Men i år ska jag inte göra det. Förra julen var han hemsk o det var droppen!
Ja vi får försöka att peppa varandra att bli starkare.
Kram

Jag hittade samtliga på Storytel, älskar att läsa men har fortfarande feber så jag orkar inte. Blev glad att de fanns på ljudbok. För övrigt är jag inne på min 3:e afria dag. Känns bra, den värsta ångesten har lagt sig. Nu ska jag lyssna på första boken, spännande

jag har också nyss lämnat en alkoholist som valde spriten före mig. Förstår ditt mörker.

Jag vet att jag har gjort rätt val, det finns inget annat val om jag inte vill brytas ner totalt.

Känner igen mig i allt inte orka göra någonting och allt mörker som kommer över mig. Och att aldrig få förståelsen eller förlåtelsen. Det som jag försöker hjälpa mig själv med är att det inte kan bli värre. Bara bättre. Även om det tar tid.

Du har gjort rätt beslut. Det var mycket modigt! Styrkekram.

Jag har inte själv gått på AA men vet att det är för alla som anser sig ha alkoholproblem. Man måste absolut inte ha abstinens för att platsa där. Men däremot är det ett stort steg att ta. Steg 1. Erkänna att man är makalös inför alkoholen.
Är man med i AA måste man ta det där första stegen för att sedan kunna jobba vidare med de andra elva.
Det man kan göra är att gå dit. Man behöver inte säga något. Bara lyssna till andras historier, förstå att man inte är ensam. Men tror att man lätt vill bevisa sig själv vara anständig när andra har det värre och på så sätt förminska sitt egna problem. "Så där illa är inte jag"
Men det är alla varianter på dessa möten. (Gick själv i AlaTeen som är minnesotametoden för tonåringar till alkoholister)
Jag funderar själv på att testa. Bara se hur det känns. Och dessutom göra det med en ickedömande attityd o gå dit med insikten att mitt ego kommer vilja skapa ett försvar o inte vara lika "fel som dom". Hoppas du förstår hur jag menar. Fin dag önskar jag dig. :)

Jag mår ganska bra fysiskt, tycker inte det fysiska suget är så besvärande i stunden. Har dock börjat höra lite lismande stämmor i bakhuvudet med avsikten att skjuta mina föresatser i sank. Just nu är den svåraste tanken jag har att jag kanske inte 100% aktivt VILL avstå. Att trots min ökande vinkonsumtion, bortdruckna kvällar, uppträden, bakismorgnar etc inte skulle tycka att det var VÄRT att avstå. Att jag hellre blir lite halv-alko med de konsekvenser det får. Inte särskilt konstruktivt och ingen tanke som jag går i god för men ändå. Att alternativet ute i det skarpa ljuset, utan mjuk kuddar att fluffa runt sig och sjunka ner i inte känns så lockande. Att jag knappt vet om jag står ut med mig, i mig, i mitt liv utan ah. Trots att mitt liv till största del är gott. Jag ska ha en nykter dag idag, så mycket vet jag, och så får jag ta och möte varje tanke när den kommer sen. Välja rätt hela tiden...

Hur står och faller det hos dig Anna? Om du läst i min tråd så vet du att det gått ganska knaggligt för mig, minskningen i somras höll inte i sig som önskat. Kanske i stort sett att jag druckit något mindre, något tillfälle mindre och något mindre mängd. Problemet är att jag inte fått till en reell förändring, om jag druckit så har det väckt det starka suget efter mer och jag har vid flera tillfällen då smugit och druckit extra vilket såklart inte känts hundra. Jag har haft två riktiga downers när jag betett mig illa, gråtit och haft ett klassiskt uppträde hemma pga alkohol = väldigt jobbigt. Nu har jag, lite stukad, ett nytt försök och är på dag 5. Jag har bestämt mig för att inte dricka tills årsskiftet. Om jag skulle döma av mina tidigare försök så är det dömt att misslyckas men jag ska ge allt jag har för att det ska gå. Hoppas du mår bra och att du läser här!

Detta va bara en gång. Och under en vit månad, efter en veckas nykterhet.. så känner mig ändå inte helt ok med det. Men jag valde folköl, för att inte bli (för) påverkad för att göra min typiska grej att släppa alla hämningar o typ aldrig åka hem. Målet är ändå att sen verkligen försöka hålla mig till två öl. Att dricka dem sakta och njuta av den där första lilla avslappningen man får av första ölen. Efter tre vet jag av erfarenhet att spärren släpper. Då jävlar e det partaj och jag klarar allt. Vi får se hur det går... men det är mitt mål.
Ja, tänka om alla skulle göra så från början.. bara dricka två öl för att det händer nåt "konstruktivt" i hjärnan.. istället för att sätta oss i den sits vi är, destruktiva och oförmögna att se vårt värde och potential... allt det där suddas ut i dimmman av lösningsmedlet alkohol. Men det är ju så många faktorer som spelar in, varför vi bär på detta flyktbettennde. Men med alkoholen kan jag inte jobba på det där som gör mig flyktbenägen. Känns mer som att bli mer och mer vilsen i en djup, snårig skog.
Tack för ditt svar. :)

Tack Solsken.
Jo jag känner mig duktig nästan mallig.
Men jag undrar så när det ska kännas normalt. När kan man få sova en hel natt och vakna med aptit? Gå ut och tvätta bilen, sen fortsätta med andra bestyr i trädgården och hemmet!!
Men det kommer väl? Hoppas det inte dröjer allt för länge.

Blir alldeles varm i hjärtat.
Jag är osäker på om AA passar mig då jag skulle kunna lösa sitsen genom att inte dricka alls. Problemet är att jag vill kunna dricka vin ibland men att jag är fruktansvärt dålig på att hantera det.
AA kanske inte blir rätt forum för mig då som inte får abstinens etc av att inte dricka?

De heter Skumtimmen,Nattfåk och Blodläge..

Hans böcker är mycket bra.
Kriminalare blandat med mystik och övernaturliga fenomen.
Utspelar sig på Öland.
Tror första boken heter Nattfåk?

Jag blev glad över din referens till min tråd, blir fortfarande förvånad att "nån" läser min tråd trots att jag läser nästan alla andras. Tänker på det du skrev, att stanna upp och glädjas över en framgång eller ett mål man nått. Det har jag heller aldrig gjort. Jag vet inte ens riktigt hur det skulle kännas att vara riktigt nöjd med sin prestation. Och då har jag ändå fått höra under livet att jag är "superstark", gör hur mycket som helst, presterar på alla områden...som en idiot höll jag på att skriva men det känns så ibland. Klassiska syndromet med en tom självkänsla som fylls på med prestationer för att få bekräftelse utifrån. Jag är inte ens någon tävlingsmänniska egentligen, jag vill bara duga. Jag tycker när jag läser din tråd att en både dynamisk och intressant person växer fram, jag hoppas att du tror på dig själv tillräckligt mycket att du känner det själv. Tänk att det är så mycket lättare att tänka så om andra, att de är intressanta och trevliga bara för hur dom är. Men om sig själv tror man (jag) att det behövs mer, att vara till lags, ändra på sig, prata mer, prata mindre, jobba mer och vara en bättre mamma för att just duga. Jag är inne mycket nu i tankar vad som är hönan och ägget i alkoholmissbruket, i negativa tankar och känslor...det är lite av ett ormbo alltihopa. Håll dig till ett lågt trappsteg nu!

Jag undrar fortfarande hur en löskokt kärring är.......
Du kanske menar nån av oss som fött ett, två eller kanske tre små barn med mindre gnäll än från nån med en nerv i kläm.

Fasen vad bra jobbat - 20 dagar! Kämpa på!

Det där med känslor, i alla möjliga former, känner jag igen. Och det man kände för att göra för en timme sedan har man plötsligt inte alls lust med. Hjärnan verkar jobba på högvarv. Tycker det är skitsvårt att planera för saker också. Man orkar inte riktigt liksom och sen vet man ju inte hur man känner riktigt när det planerade väl ska ske. En får hoppas att det går över så småningom.

Låter härligt med dagar i skogen och med dotter. Njut!

Det här med att gå hemma och bara tänka och så. Det gör mig galen. Ångesten är som värst på morgonen och under förmiddagen. Oron över tillvaron, jobbet och ekonomin gnager inom en och den negativa stressen är inte alls bra. Det är ju sådant som får en, tyvärr, att fundera på om man inte ska ha lite vin eller öl senare under dagen. För ”det kan man ju behöva”. Helt sjuka och korkade tankar som jag motar bort.

Fokuserar på att vara ute och promenera, inte tänka för långt framåt och att inte oroa mig för sådant som jag faktiskt inte kan lösa just idag. Hoppas på tid hos läkaren imorgon så att sjukskrivningen blir tidsatt. Och att inte ekonomin havererar med minskade inkomster…

Idag var jag hos en rådgivare på kommunens beroendecentrum. Bra samtal och det verkar finnas lite olika valmöjligheter när det gäller vilken hjälp de kan erbjuda. Tyvärr verkar det ta några veckor innan något av det kan komma igång. Inget blev bestämt idag och ska dit nästa vecka igen. Det känns hoppfullt även om jag oroar mig för att läkaren inte ska bevilja sjukskrivning innan något är igång. Jag är alldeles för trasig på insidan för att jobba nu..

Kvällarna är faktiskt den tiden på dygnet som jag mår som bäst. Mörkt ute, titta på TV och mysa i soffan. Rätt konstigt ändå för det är ju då man brukade dricka. Sen är det svårt att sova men det är ju en annan sak.

Läser mycket här på forumet, löser korsord och dricker alldeles för mycket kaffe. Saknar en fast punkt i tillvaron och även om jag går 1 mil om dagen så blir tristessen och de långa dagarna riktigt jobbiga. Kanske borde börja skriva något eller hitta någon annan ”grattishobby”. 

Dag 20 känns ok, funderar mkt. Bla över maktlöshet, aas första steg... Jag är maktlös inför alkoholen, mitt liv har blivit ohanterligt. Kan bara svara att så är det. Så fort jag tar det första glaset är jag direkt körd och konsekvenserna kommer som ett brev på posten, det blir ohanterligt. Dessutom behöver jag hjälp med att hålla mig nykter, jag behöver påminnas igen o igen om detta . Hjärnan är en komplicerad maskin, som behöver överlistas med kloka val, för att efter tid förhoppningsvis mildra suget efter a. Tror jag livet ut behöver påminnas om hur det en gång var, hur det gick och vad som händer om jag tar det första glaset....att livet blir ohanterligt med alko i mina händer iallafall. Annars är känslorna bubblande , igår kväll började jag lipa när jag tittade på tv , känslorna verkar hoppiga , ena stunden glad, ledsen, irriterad, vemodig, pratar jättemycket, är helt tyst, osv. Upp o ner över dagen, vet inte vilket humör jag är på om en timme?? Ja skitsamma, det får vara precis hur det vill, jag accepterar mig själv som jag är just nu, jag är nykter i 24h till och åker till skogs ned min dotter för att leva nära djur o natur några dagar. Kämpa på ni alla med era svårigheter, och tänk på att långsamt kommer man längst. Stödkramar

Jag är inne på min andra dag som nykter efter ett väldigt långvarigt och kaotiskt liv med alkohol,som mamma till tre så trodde jag att jag skulle ha nåt förstånd,men där lurade jag mig själv...hoppas möta många likasinnade i detta forum som man kan vädra sina tankar med.

Välkommen, har oxå börjat gå på aamöten och tycker det känns bra. 20 dgr nykter och vandrar vidare på den vägen, en dag i taget.

Åh ja djuren har ni tillsammans.. Ja man skulle vilja kunna bryta helt och hållet. Men samtidigt önskar jag ju att jag kan få bli så stark så att jag kan hantera situationer tillsammans med honom. Vi har rätt mycket gemensamt kvar som ska diskuteras, hus, bilar, gemensamma lån. Men allt har blivit lagt på is pga min rädsla!
Vi kanske kan bli starka ihop och öva oss på dom så småningom ;)

Kram

Har börjat träna lite så håller mig sysselsatt på kvällarna ?är bjuden på 30 års kalas nästa helg har inte bestämt mig om jag ska dricka alkoholfri eller vatten. En sak är säker och det är att jag ska vara nykter!!?

Jag förstår dig precis! Känner igen det där att man inte vill säga el skriva nåt som kan misstolkas pga att man är rädd för denna ilska som ger en en sån ångest att man bara vill fly! Skönt att ni inte behöver ha så mkt kontakt iallafall och skönt att han träffat en ny!! Det önskar jag att mitt ex också ska göra så han kan fokusera på annat. Tror allt skulle bli lättare då!
Vi måste tyvärr ha ganska mkt kontakt eftersom att vi hjälps åt med djuren. Jag hoppas jag ska hitta nån lösning på det så småningom. Men det är kaos i huvudet för tillfället!!
Kram

Hej Karin

Jag har nu gått på aamöte sedan i måndags. Ett möte varje dag och det känns så sjukt bra.
Bor du i Stockholm? Jag kan gärna komma med dig på ett möte.
Det är förlösande och man delar exakt samma historia med andra.
Om du inte bo i Stockholm, kolla ditt närmsta aamöte och gå dit.
Jag har barn och make så mitt drickande har inte varit ute utan mer hemma i ensamhet. Enorma mängder. Jag har ljugit för att dricka osv.
Håller gärna kontakt med dig.

Vad är streaming?

Har precis varit på mitt fjärde möte.
Så skönt.
Härligt att andas in frisk luft och tänka relativt klart.