Senaste kommentarerna i forumet

Nu på väg, åker till Grekland idag. Spännande att se hur det är att semestra utomlands utan a. Har tänkt mycket på vad a är egentligen. För egen del blev det ju ett medel som gjorde att mina sinnen förstärktes. Något vackert blev vackrare, var jag glad blev jag gladare, sur eller arg då blev det bråk. När man vant sig vid att förstärka känslor så blir det lite fattigt utan. Problemet blev när jag blev beroende och det gick fullständigt överstyr. A-intaget blev nästan dagligen. Nu är jag fri sedan 9 månader. Just ordet fri är bra. Frihet från alkohol, från bakrus, från skam och skuld. Nu ska jag bada och sola min "nya" kropp. Den är ju slankare och jag känner mig ofta tillfreds med kroppen. Men den största vinsten är nog min själ. Inuti känner jag mig som en vinnare redan. En som kämpat för att bli av med ett svårt beroende. Har klarat mig bra än så länge. Jag vill peppa er som kämpar alldeles i början mot a. Det är oftast svårt i början, för mig har det bara blivit lättare med tiden. . Se till så det inte finns någon a hemma. Håll dig borta från risksituationer, Gör allt som krävs för att du ska få friheten från detta ok. Tänk på all skit som hänt tack vare a-drickandet. Är det värt det? Jag kanske mässar, men har jag klarat det så klarar du det, tro mig. Ha det gott.... Kram..

Godmorgon!
Den senaste veckan har verkligen varit turbulent.
Jag och min man har någon form av botten då jag talat om precis hur jag känner det och hur hans alkoholmissbruk påverkar mig och min son.
Min man å sin sida har samtidigt varit väldigt öppen och ärlig i hur han känner inför sitt drickande. Han har betättat on skammen, rädslan och själväcklet han känner. Han säger att han har en plan för hur han ska göra och vad han bestämt sig för.
Jag å min sida säger till honom att jag ju blir lättad om det är som han säger men att jag inte riktigt tror någonting just nu. Jag har också varit tydlig med att jag inte riktigt litar på det han säger att han inte ska göra det för min skull primärt. Han vet också att jag letar bostad och att jag stöttar hans beslut och det arbete han har framför sig. Dock har jag klargjort att kanske räcker inte min kärlek jag vet inte om den tog slut någon gång under tiden han har supit sig till en känsla av frihet och kontroll.
Vi får helt enkelt vänta och se.
Både han och jag är nu mycket nakna och sköra.
Jag känner ändå att det var starkt att få höra honom berätta hur han stått i garaget och gråtit samtidigt som han druckit ljummet vin direkt ur vindunken.

Läget kompis. Fint hoppas jag, lite ont i kroppen, det är tecken på att latmasken inte intagit ditt liv.
Kram Konstnären

Det låter klokt att satsa på sig själv och sin hälsa. Var dock lite försiktig med att sluta med för mycket på en gång. Ibland drar det igång karusellen... i vart fall för egen del.

"Viftade bort spyflugan" - mycket bra liknelse. Den ska jag bära med mig!

Ha en fin dag

Världens finaste Nyman,

Jag blev så oerhört berörd när jag läste det du skrev. Svårt att hålla tillbaka tårarna (fast det kanske är bättre att släppa ut dem...). Tänk vad mycket skam och skuld som kan finnas inom oss människor. Inte så konstigt att det kan behövas alkohol, mat och annat för att orka och för att döva. Jag har skrivit det förut, men jag skriver det igen, jag tycker att du är så otroligt stark Lena. Du går verkligen från klarhet till klarhet. Bara detta:

"Jag tänker på vilken kraft som förspills när man inte vågar säga som det är. Eller vågar erkänna det ens för sig själv. Och tvärtom; vilken kraft som frigörs i samma ögonblick som man accepterar sig själv och sin situation precis sådan man och den är. Till slut har man tillgång till hela sitt livsrum - och där kan man äntligen börja renovera. För man är där hela tiden."

Det är verkligen en livssanning. Du är helt fantastisk. Jag hoppas och önskar av hela mitt hjärta att du också är på väg att se det som vi alla andra redan ser hos dig. Att du är en alltigenom helt fantastisk människa.

Ha en underbar dag käraste du <3

10 dagar har gått och jag sover hela nätter. Det var verkligen länge sedan! Brukar ställa ett glas vatten på nattygsbordet när jag lägger mig ifall jag skulle vakna på natten och vara törstig. Tror att jag kan sluta med det.
Var på Beroendemottagningen igår,tog min antabus och blåste noll. Vi bokade tider för hela September.
Har börjat ta promenader varje dag,det känns bra.
Igår ringde chefen och Previa, fick en tid där nästa vecka. Hoppas de har något att erbjuda mig ?
Pratade med en kollega och hon hade inte förstått någonting. Jag har alltså mörkat ganska bra. Har haft mycket tankar på huruvida jag skulle berätta till mina kollegor. Men nu vet de,känns lite både och. Jag behöver iallafall inte ljuga om varför jag har varit borta. Sen tror jag inte att särskilt många kommer att fråga något.
Nu iväg på en promenad. Ha en härlig fredag!

Att man inte är ensam det trodde jag nog inte att jag skulle vara. Men att kanske är som du säger folk tänker inte så mycket på det för en själv känns det liksom självklart att vissa inte dricker. Men att inte jag själv ska göra det är en jobbig tanke men det måste bli så. Jag försöker läsa mycket på den här sidan tycker den är jätte bra man känner igen sig i många trådar. Tack för att du ville dela med dig av dina tankar.

här och i Det Vidare Livet. Ibland blir det svårt att komma ihåg vem som skrev vad. Nyligen läste jag i en tråd (förlåt mig, jag kommer inte ihåg vem som skrev) att trådskaparen ibland drabbades av sug av att läsa här på forumet. Det har hänt mig också, mer än en gång. Det kan vara någon som har tagit ett kort återfall, eller någon som lyckats dricka med måtta under en tid. Då sitter jag här med darrande underläpp och tänker: "Men jag då, skulle inte jag också..." Det kan vara riktigt jobbigt ibland.

Det behöver inte vara något negativt, absolut inte. Bara för att jag är drabbad av alkoholism kan jag ju inte dra mig undan världen. Vart jag än går ute i samhället finns det triggers. Jag minns när jag bodde i den Stora Staden för ett antal år sedan. Ibland fick jag sug efter ett AA-möte, och eftersom vägen hem ledde förbi Bannade Butiken så gick det åt pipan mer än en gång. Tankarna går osökt till den stackars alkisen som efter avslutad behandling fick jobb som städare på bolaget... Här på forumet kan jag träna på att möta sug i en kontrollerad miljö. Ska man bli bra på något så måste man ju öva, och här har jag en idealisk miljö för just det. När jag sedan kommer ut på osäkrare underlag kan jag möta utmaningen i stället för att ducka.

Min gode vän ska komma upp och äta frukost idag, jag fick just ett sms att han är på väg, så nu bär det av ut i köket.

Ha en lugn och stabil dag allihop!

Dag 27 fredag, tänker på att minska/sluta med koffein och äta mkt grönt. Inget socker. Det för att få ned stress påslaget och stärka immunförsvaret. Tänker även på att motionera varje dag. Är dock inte där än men viljan finns. Sen är det helg igen. När det blåste som mest på jobbet i veckan så kom alkoholdjävulen fram och viskade. Nu tar vi en öl eller lite vin. Och lägg ned ah tramset. Ingen som vet och bara för att jag kan. Viftade bort spyflugan.

eller delar, bitar, fragment .... det är en underbar känsla. I min tid just nu, snart sju år efter mitt uppbrott och flera år av mestadels lugn och harmoni i livsrelationen kommer fortfarande tider när insikterna rullar in.... vågor mot min inre strand som öppnar sig för havets rörelser - alltmer, ju mer jag får uppleva av möten i sann gemenskap. Att jag får uppleva detta beror faktiskt på att mannens drickande tog sig proportioner jag inte ville, orkade finna mig i. Att jag själv lät mig övermannas, övervinnas av min inre önskan och ta tag i en ynka tråd av möjlighet till livsförändring. Den ledde och leder mig, som Ariadnes tråd, genom långa labyrinter.... och hela tiden mot ett ljus. Ja, så här känner jag mig här och nu. Tacksam, över livet och att jag erövrar det.... tillåter mig att leva mer fullt än kanske nånsin / mt

Såg det här inlägget i flödet och blev så berörd. Det är fantastiskt när vi tillåter(?) oss bli medvetandegjorda om det vi innerst inne vet... om skammen, ensamheten, annorlundaskapet.... Jag har fått ett par såna livsinsikter den senaste tiden, om tillkämpad kontroll (över 'allt och alla') och att plötsligt inse att jag är fri från den... likaså över just skam och påföljande lögner som funnits long time ago... Hur omedveten jag var över mina livshinder (herregud, vet inte vilket ord jag skrev i stunden och paddan skriver som den vill, får duga med livshinder nu då) och vilka destruktiva vägar jag sökte mig till... hamnade in på i mitt tonåriga förvirrade sökande.... och skapade en tyst skam som följt mig som en skugga genom livet. Du Lena och forumvännerna Muris, Sisyfos och Ebba... ni har betytt och betyder mycket för mig genom det ni delar under vår gemensamma cyberfärd.... Jag har fler kamrater på resan som jag mött här i tidigare forumgenerationer och jag tackar, tackar för att jag en gång hittade hit och att jag håller kvar tråden. Efter fem år här har jag förstått mer om mig själv, eller djupare lager av mig, än jag hittills nått irl - eller allt är förstås en baldning av mänskliga möten och andra lärdomar - men .... men ändå.... Tack vänner för att ni finnas och delar med er. För visst har jag tagit makten över mitt liv, ja.... och ni hjälper mig att hålla mig kvar och öka förståelsen för mig själv.... att tycka om mig som den jag innerst är, mitt sanna jag... så skriver jag medan jag ser en underbar morgonhimmel. Kramar till er människor❤️ Direkt från hjärtat, med kärlek / mt

Mitt problem är som ditt. Så fort det är fest så går jag all in vare sig jag vill eller inte.

Jag slutade dricka på fest 5/6 eller ja 3,5 kan jag dricka. Jag trodde många skulle fråga varför jag inte drack. Men de flesta brydde sig inte. De kanske trodde min cola var rom och cola? Vad vet jag? Vissa människor kommer tjata dom finns alltid. Men faktiskt de flesta i min omgivning har inte ens nämnt att jag har tackat nej till alkohol.

Jag däremot har inte helt förlikat mig med denna sanning. Jag vill tro att en dag kan jag dricka som alla andra, trots jag snart fyller 30. Skumt att alkohol ens har denna betydelse för oss?

Kvällstankar :)
Tycker detta forum är så bra! Jag läser ofta allas tankar och känslor. Får mig att tänka på livet på ett annat sätt. Alkoholist är ett sådant bredare ord än vad jag trodde från början. Hoppas du finner stöd här precis jag gjorde

Vaknavaknavakna säger min inre röst. Sätt upp mål för vikt och träning för att ha något vettigt att göra när jag är ledig. Så mycket ny tid nu när alkoholen är borta. Sen börja även med koffeinfritt liv. Hitta metoder för att hitta ett inre lugn. Avslappning. Låg stress. Ta paus från data/tv&mobiler när jag är ledig. Skriv att göra listor. Osv.

Pi31415, tack.

Jag testar total nykterhet nu! Kram

Jag har alltid haft problem med ångest och kan säga att alkohol är den absolut sämsta medicinen. Har varit nyketer lite mer än 80 dagar nu och det är mycket mer hanterligt nu. Ångest har jag ju till och från men inte den helvetiska ångest jag får efter ha supit.
Jag tycker du ska prova att vara helt nykter ett tag och ta ställning till om ditt mål är att vara nykter eller lära dig dricka rimligt senare.
Var inte så hård mot dig själv.

Kramar från Skåne.

Hej! Jag har valt att ta hjälp av baklofen sedan ett halvår för mitt missbruk. Det är ingen mirakelmedicin, men den hjälper. Jag kombinerar den med psykolog vilket är en bra kombo. Jag har inget emot självhjälpsgrupper, men har du problem med vissa saker där så finns andra vägar...

Nattinatti!

Ja, det blir mitt mission nu. You take care? Tack!

Vad bra att ni hittat hit till forumet. Jag hoppas ni får ut lika mycket som jag fått utav att vara här. Det är en bra början att säga som det är, att sätta ord på hur man dricker. Ni är inte ensamma. Vi är många som kämpar. Läs och skriv. Jag skriver inte så jätte ofta men läser varje dag. Jag gläds åt andras framgångar och bli påmind om allvaret i missbruket när någon tar återfall. Det är kämpigt i början men det blir bättre efter hand. Man får mer ork både fysiskt och psykiskt. Var inte rädda för att söka hjälp det kan vara svårt att komma till rätta med tankemöster osv. Det kan kännas lite otäckt att berätta om något man jobbat så hårt på att dölja men det känns jättebra när man gör det. Man behöver inte bära hela bördan själv, det finns mycket bra hjälp därute.
Lycka till. Kämpa på.

... att skyffla in kol för att hålla ångan uppe på ett tåg i uppförsbacke. Om du kan, tänk(!) på att det du tänker bara är tankar. Tillåt dig att skita i dina tankar och din tankeproducerande hjärna ett tag. Koppla bort den där evighetsmaskinen.

Jag tror att det är en kombination av allt det du skriver. Jag har så länge varit den perfekta kollegan, vännen, makan, dottern, mamman, svärdottern mm. När man själv inte mår bra blir det ofantligt svårt att upprätthålla allt det där....

Är det känslan av ett misslyckande?
Ett sug efter mer?
En obestämdbar rastlöshet?
Känner du dig ensam, arg, besviken, ledsen - vad händer?

Jag tog det där jävla enda glaset och trodde det var lugnt.....

... hatar dig själv just nu.

Jag läser båda dina inlägg för kvällen och tycker du är imponerande ärlig. Så ärlig, faktiskt, att jag blir stolt över dig.

Tänk, så olika det kan vara, eller hur?