Senaste kommentarerna i forumet

I hear you!! ? Fantastiskt bra jobbat! ?

Jag har vart rätt duktig med mina friskvårdstimmar Hjärnklar. Idag vet jag inte om det blir något nu mitt på dagen men senare ska jag och maken bege oss ut i längskidspåret. Vi lämnade barnen till fjälls med min mamma och har hela långa veckan för oss själva! Vi ska försöka passa på att göra allt det vi vill göra men inte kan i vanliga fall, utan att stressa för mycket. Någon eftermiddag kanske det blir att maratonglo en serie i soffan ;) Eller ja ... allt vi känner för förutom att dricka alkohol!

Jag är ju inte vanedrickare, utan nykterist med perioder av "kontrollerat" men intensivt supande. För mig är det mycket svårare att sluta snusa. Imponerad när jag läser att du lyckats stå emot nikotinsug. Jag var utan cigaretter och snus i sjutton år och började kedjesnusa så fort jag "råkade" ta en prilla för två år sedan. Nu känns det nästan oöverstigligt, men har köpt nikotinplåster och kommer att göra ett försök. (Ska bara snusa upp stocken....och sedan nästa....och sedan nästa...ja, ni förstår?)

Jag känner så totalt igen mig i det du skriver om att det faktiskt inte gav..någonting..att dricka A. Varm choklad med minttu i all ära, men jag drack varm choklad med vispgrädde utan minttu en annan dag, och det är väldigt gott!
Känslan av onödighet, att bryta nyktra dagar, känner jag som sagt igen. MEN...vi är på vägen och till den hör olika stigar och hinder, vi vet vart vi ska och kartan blir klarare och klarare. Att skriva här gör det tydligare för en själv.

Friskvårdstimme idag? :)

Tack för att ni bryr er om, och jag gillar raka puckar adhd :)
Det har gått bra, såtillvida att jag inte har varit bakfull, vaknat med sursmak i munnen och ej heller blivit berusad annat än lätt märkbart. MEN, det var inte ens gott och trots det var det jag som tog initiativ till att dricka vin och fylla på! Varför vet jag inte, och mängden var inte stor (minimal med våra mått mätt, cirka en dryg halvflaska totalt på lördag kväll). Något högre takt men samma mängd igårkväll.
Totalt värdelöst, att sitta och sippa på vin och se på serier är inte alls vad min vana är. Äter jag nåt då så är det typ mackor eller godis, men oftast faktiskt inget alls. Rätt spännande det här att jag faktiskt inte är sugen, då är det bara att följa den inslagna vägen.
Jag har sett att du pratar om en mindfulnessövning ADHD om att ta reda på känslan bakom suget, och jag beskriver i en av mina första inlägg att jag gjorde så när jag slutade med nikotin. Jag hoppas att det är samma sak som håller på att hända-jag skapar/ser till händer-med alkoholen.

Jag är vansinnigt trött efter resan, orkar inte göra många knop idag. Petar lite förstrött i telefonens spel, småpratat med barnet men mest tomglott. Det tar på krafterna att ha semester (och då har jag sovit massor under den), men alla "ansträngningar" kostar för mig. Så är det, bara acceptera.

Hur har ni andra det?

På jobbet en måndag utan att vara lite bakis... känns väldigt skönt. Just nu pirrar det i magen av förväntan att få vara hemma ikväll och vara nykter och medveten om min vardag. Jag tror det hänt något i min hjärna. Jag vill sluta! Mycket tack vare detta forum!

ja, jag håller med dig....undrar när hålet ska börja krympa. Men jag säger som jag sagt från nyår, det är hår det händer....det därpå detta nyår 2017 som vi vet hur vår framtid ser ut, det kommer ta det här året innan det rätar ut sig. Sa jag även till sambon igår efter att jag gråtit av mig riktigt ordentligt och hör o häpna, han håller om mig och säger att nä du förtjänar inte det här. Du förtjänar mer än det som händer nu, jag ska se till att behandla dig så mycket mer annorlunda från vad jag har gjort innan....we´ll see

Jag har funderat och tror att jag behöver backa från min mamma med allt för ett tag, hon får självklart träffa sonen så mycket som hon vill men jag behöver en andningspaus även därifrån. Vi behöver komma iordning själva hemma utan nån som står o blåser i nacken för att inventera våra liv just nu, det är för mycket tankar, känslor och agerande på gång som det är.

Men vad läskigt med din ex-man. Jag förstår att du inte vågar gå och prata med nån om det. Har du nån annan du kan prata med, nån vän?? För hur som så kan det va skönt o få prata av sig ibland, det stärker en lite mer på vägen också.

Hur går det för dig?

Suget kommer som ett brev på posten när man försökt "bara ta några glas" under "speciella omständigheter". Jag känner det själv efter två dagar med alkoholintag ute på fjället. Dumt, det känns som att man måste börja om från början... fast det gör man egentligen inte alls. För varje snedsteg lär man sig någonting nytt.

Hur går det? Hur mår du?

Ja träning är verkligen bra för mig på så många sätt så nu ska jag få in rutin med två pass i veckan, eller det blir ju tre iom att det är dubbelpass på söndagar.
Ha en fin vecka!

Kan det ligga något i den känsla jag får när jag läser...
"Jag har dragit oss dit.....jag har börjat förstöra...jag måste reparera..." Det är ingen tvekan att du tar ansvar för dina handlingar. All heder åt dig för det och en förutsättning för förändring. Men. Vad jag också kan ana mellan raderna är att du tar på dig ansvaret för hela familjesituationen.
Läser att du har ett tufft jobb, att du behöver tid att ta hand om dig själv och hitta glädjen i vardagen. Har hela din livssituation varit pressad och ansvarstyngd? Familjen är ett system där alla påverkar varandra. Du kanske inte ensam ska bära skulden. Är kraven på dig själv och kraven om att göra rätt och vara den som skapar och upprätthåller den varma fantastiska familjen något som också bidragit till behovet av lindring genom alkohol?
Bara några funderingar från min sida.
Ta hand om dig själv låter som en väldigt bra idé! ?

Tittar in och visar att jag lever och att allt rullar på.
Idag blev jag ofrivilligt ledig, ena dagen tittar jag på snödroppar och nästa blir jag insnöad.
Min lilla skogsväg står inte högst upp på plogbilens lista eller bil det är en jättetraktor som gör denna tjänst.
Följer er alla här och läser ofta men känner att just nu räcker det, har inte mycket att skriva om just nu men livet är gott
Så fortsätter med kloka val och njuter av att varje dag är en seger.
Önskar er alla en fin dag med val som passar er väg

Underbara Heueh, måtte du skriva en bok som sen blir film ?

Foten på bromsen och viljan att ta sitt liv tillbaka, du låter så klok och stark.
Många kramar och styrka till dig ❤

Du är väl ingen brottsling?
Jag har i mitt jobb patienter med sjukdomar som kräver egenvård. Deras känsla av både sitt och omgivningens dömande om de "missköter" sin egenvård liknar kanske våra självdömanden här. Sådant som människor utan sjukdomen aldrig behöver ha dåligt samvete för, små saker i vardagen de flesta gör utan att reflektera eftersom det inte ger några större konsekvenser.
Erkänn istället ditt dagliga hårda arbete med din egenvård. Som en person med diabetes, till exempel, missar kolla blodsockret, eller äter en påse godis då och då. Omgivningen kan tycka att det är oansvarigt, eller att personen borde "sköta" sig bättre, men ser inte alla ansträngningar som görs däremellan.

Det är förståss väldigt allvarligt att din mamma hotar med att ta din son, känns som hon nog överreagerar och inte litar på att du gör vad du måste. Du kan alltid hålla plan B öppen, lägenheten som blir ledig efter sommaren är säkert ett lagom tidsperspektiv att fundera om den behövs eller inte.

Jag har ingen samtalskontakt för närvarande och har kommit fram till att jag inte vill ha någon heller då jag är rädd att om jag öppet berättar om allt så kan soc bli underrättade och med det risk att sonens pappa då blir indragen. Det skulle bara förvärra allt, då skulle jag utöver allt nu dessutom utsätta mig för fara med hot och trakasserier från honom i tillägg och det är mer än jag orkar. Han har haft besöksförbud i omgångar och är dömd för olaga hot för mordhot mot mig och dottern vid upprepade tillfällen för några år sen så att reta upp honom igen hjälper ingen av oss. Han är hotfull nog annars också så fort jag måste ha nån kontakt alls, så bättre jag försöker lösa det elände jag har på egen hand utan risk att det blir sjufallt värre.

Ja jösses vilket liv man lever...Det svarta hålet är större än kosmos just nu...

...att ge råd. precis som du skriver så är det inte lätt att sluta själv. Slutar man med ett missbruk, utan att få hjälp och insikt så är det lätt att man byter alkoholen mot ett annat missbruk och då blir det konsekvenser av det.

Om du ska ställa ultimatum eller ej, det kan bara du bestämma men OM du gör det, se till att du kan stå upp för det, som i ditt exempel, kan du lämna honom om han inte söker hjälp? är du beredd på att göra det? I annat fall är det inte lönt utan har då i stället omvänd verkan.

En sak är säker, det blir inte bättre av sig själv, om ni funderar på barn osv så vänta. Att ha familj med en missbrukare är som att leva i en mardröm som aldrig tar slut.

Vanligt att missbrukare är rädda för att gå och prata, kanske är de rädda för att mista sin bästa vän- alkoholen, eller så vet de att de har tex. ångest och är rädda för att det ska bli värre.

Har man olika mål med sitt liv kan kanske familjerådgivning vara en start till att få hjälp att starta upp en diskussion, även om missbruket.

Lycka till!

Helgerna är som vanligt inget problem för mig. Min utmaning ligger om vardagkvällarna, då jag är trött och kanske lite less och särskilt när jag är ensam. Därför jobbar jag nu för ett annat vardagsliv med ökad balans. Kommer gå ner i tjänst så jag får vara hemma en dag i veckan alt en dag varannan vecka. Helst onsdagar så där inte blir så många dagar i taget. Har ett tufft arbete som kanske tar mer än jag vill inse.
Behöver mer tid för återhämtning, mer tid för promenader och glädje i det egna hemmet/livet.
Mått rätt dåligt och vet att jag kommer må väldigt dåligt i första hand tills efter torsdag när mötet på soc kommer att ske. Det känns fortfarande lika overkligt att vi ska dit efter orosanmälan och jag hoppas förstås det blir ett samtal och inte mer. Först ska de prata med dottern och sedan med oss. Känns så tungt, att jag dragit oss i familjen ända hit, till en sådan situation. Vi som alltid får kommentarer från omgivningen att vi är "så fantastiska som familj". Och detta har jag nu börjat förstöra?!?! Så ni fattar vem som jobbar på att reparera det som räddas kan? Återfå tilliten, respekten och återgå att vara någon att lita på? Så sent som i lördags sa en ny kamrat som för förta gången besökte oss till dottern att hen aldrig mött en så varm och kärleksfull familj som vår någonsin. Och detta ska inte få rasera! Nej, nej, nej! Aldrig! Mår fruktansvärt dåligt att skriva detta men jag måste ju stå för vad jag gjort.
Fortsätter att berätta om mitt alkoholproblem med fler i omgivningen. Min alkoholterapeut säger att det är lika effektivt som Antabus. Att sätta upp gränser och hinder för de situationer där alkoholen varit tillgänglig för mig. Att vara mer och mer synlig och transparent.
Ja, MM jag kämpar, som fan kämpar jag och det är rätt tufft just nu. Men jag ger inte upp innan jag återfått och återtagit mitt liv! Never!

Undrar samma, hur är det med dig? <3 hoppas du mår bra!

Jo, d är väl så...saken i detta är väl inte att d känns som att hon sätter press. Hon gör det också....inte bara i detta nu utan alltid gjort. Jag förstår hennes oro absolut, men om hon hade lyssnat så har jag nu försökt förklara för henne vad som händer och varför jag gör som jag gör. Tex att gå o prata o skriva här, sökt lägenhet när hoppet kändes hopplöst och att jag fortfarande står med vidöppen dörr med att ta sonen o gå men att sambon och jag är villig att stanna en liten stund till för att se om det funkar nu när han valt att ta hjälp utifrån för o få bort sitt beroende men också för att kunna hantera alla dessa känslor han har inom sig. Han är villig att lyssna på mig, att läsa mitt brev som jag nu berättat att jag skrivit.....
Han skrev ett sms till min mamma om att han ber om ursäkt för sin reaktion. Men ursäktar d min mamma att hon indirekt säger till mig att hon ska ta min/vår son bort från mitt/vårt hem? Att en dag kanske inte sonen är här för att nån har tagit honom bort härifrån? Vad säger d om henne gentemot mig?
Jag accepterar till fullo att hon aldrig kommer hit mer, d är kanske lättast i och med allt som är nu.....

Allt har börjat komma upp här också, känns som att man är i ett stort svart hål just nu där man ingen vet hur man ska ta sig upp för d är alltid nån som står på kanten och puttar tillbaka. Men som du säger, på andra sidan är det ljust....man måste bara få tid på sig att ta sig ur det! Hur gör du nu? Går du o pratar med nån fortfarande?

Jag förstår att det känns dåligt. Jag känner en del skuld, eller kanske är det skam, över att jag drack. Jag läste ett inlägg av AlkoDHyperD (tror jag det var) i Hjärnklarts tråd där hon skrev om det där med att välja något som man vet är dåligt för en. Så var det för mig, jag valde något jag visst var dåligt för mig. Egentligen hade jag inga negativa känslor inför det när jag öppnade första burken och heller inga negativa känslor medan jag drack. Det är efteråt det kändes så himla onödigt. Det var helt enkelt inte värt det och nu har jag brutit min nyktra period och måste börja om igen.

Nåväl, nu har vi förhoppningsvis lärt oss någonting och tar nya tag. Vi åker tillbaka till samma ställe till helgen igen och den här gången har jag inga sug efter att "bara ta en öl" när jag väl kommer dit. Jag vet att den känslan kan ändras snabbt över veckan och ska försöka komma hit för att läsa när tvivlet sätter in.

Har druckit i helgen och det känns inte alls bra! Har haft trevligt med vänner och så men ångesten är inte trevlig att möta! När jag druckit vaknar jag alltid mitt i natten med en djup ångest! Måste gå upp en sväng, dricka lite vatten! När jag inte druckit Sover jag underbart! Vilket ska jag då välja? Är väl uppenbart egentligen! Jag tänker resa mig och resa mig tills det fungerar!

Jag har oxå druckit i helgen och det känns inte alls bra! Jäkla ångest!

Vart tog du vägen? Jag känner oro för dig!
Hoppas allt är väl med dig! Kram, kram / mt

spelades nyss Monday, monday.... från min ungdom men helt rätt i stunden:D
Önskar dig bästa möjlig måndag och en bra vecka för övrigt. / mt