Senaste kommentarerna i forumet

Min första dag 9 sedan jag började skriva här och min första helnyktra helg på många år! Mina tankar vill fara iväg och börja planera en massa MEN jag tänker på vad Levande skrev i sin tråd om att allt ska gå så fort. Jag besinnar mig och tillåter mig njuta av "En dag i taget", ett uttryck som har många bottnar och betydelser. Jag tillåter mig att bara njuta av att en ny dag är här, jag mår bra och har semester.

framförhållning till när fallgroparna dyker upp. Bra att undvika onödig stress.

Ha en bra 9:e dag!

Det var en förkylning som låg o lurade, därav tröttheten . Skönt på nåt sätt, så det inte är nåt annat...dag 18 nykter, fortsätter med vila, nykterhet och snor.

att kunna slappna av. Jag gick och funderade på min framtid idag, på vad jag kan förvänta mig och vad jag själv vill. En stor del av den kommer alltid att vara mitt arbete med mig själv och min nykterhet. Jag tog ju själv ett återfall efter sju års nykterhet, Pi hade 16 år. Jag var på ett AA-möte en gång där man sörjde en bortgången medlem. Han hade tagit ett återfall och supit ihjäl sig efter 25 år som nykter. Exemplen är många men entydiga; jag kommer aldrig att gå fri, aldrig att kunna sänka garden.

Det behöver inte vara något negativt, tvärtom. Jag ägnar en timme varje morgon åt mig själv; jag funderar över hur jag fungerar, hur jag lever, vad jag mår bra av. Jag har en stund av sinnesro, jag stressar inte över hur dagen kan tänkas bli eller vad som kan gå fel. Jag bara är. Det ger mig en väldigt bra start på dagen och på något sätt är det mycket lättare att tackla motgångar och stress då. Om jag lägger de här funderingarna åt sidan så kommer livet bara att rulla på, dag läggs till dag, utan eftertanke, utan reflektion. Hur mycket bättre är inte livet när man är medveten om hur man lever det?

Solnedgången igår var spektakulär. Solen och himlen gick samman och bjöd på ett sprakande fyrverkeri av ljus och färger, ett sådant där som kräver timmar med Photoshop innan det hamnar i en turistbroschyr. Jag bor högt så jag har fri utsikt mot horisonten och kände mig privilegierad, som om jag satt på en bergstopp i ett fjärran land. Den kvällen kan jag leva på ett tag framöver.

Ha en underbar dag!

Dag 9 måndag,
tänker på att helgen som gick var viktig att klara av. Blir lättare framöver. Var ute nästan hela dagen igår också. Bättre och göra något än motsatsen, tänker jag. Jobbvecka i siktet. Det finns några a-triggers och det är en jobbresa och och helgen som kommer såklart. Men jag har ju bestämt mig så känner mig lugn. Fokus på kost och träning. Skriva att göra listor och planera veckan. Träffa kärleken. Sen behålla lugnet oavsett vad. Ingen onödig stress.

Har en fru sedan många som naturligtvis är förstidspensionerad, har naturligtvis krämpor. Man kan ju fundera på hur sjuk hon är? för sjuk för att jobba?
Det är förödande att inte ha en social gemenskap! Hon borde kunna jobba men det är bekvämt att inte behöva jobba.
...... hon dricker en del, en hel del.
Hon hävdar att hon har problem med mat (bulemi eller anorexi) vilket leder till att hon inte äter, hon dricker öl ist, folköl och blir full på det, och hon behöver inte mycket.
Det går inte att få henne att sluta att sluta dricka.
Beroende på vad som finns hemma dricker hon vin och sprit också, alkohol som jag inte köpt (jag köper ALDRIG alkohol).
Även om jag hittar flera öppnade ölburkar är det "gammalt", hon vill inte kännas vid dessa.
Idag söndag hittade jag en nästan tom vinbox, som hon inte vill kännas vid, en halv enliters whiskey som hon inte heller vill kännas vid, och duktigt packad naturligtvis! Det är klart att hon är full.
Tyvärr har detta pågått minst 10 år.
Hennes vuxna barn vill knapp ha med henne att göra, dessutom går detta ut över vårt gemensamma vuxna barn som jag inte kan ha någon vettig relation med pga hennes alkoholism.
Man (jag) vill inte träffa andra människor för att man skäms, det går inte att bjuda hem någon då man inte vet i vilket skick hon är?
Katastrof ....

Tack ?För kloka ord! Hoppas det löser sig för dig Carro. Jag har barn i din ålder och vet hur illa det gör dem när pappa dricker ?Säger till dig som till mina barn: Det är aldrig ditt fel eller ditt ansvar
Jag försöker ett steg i taget att ta hand om mig själv, att släppa taget
Besviken! Ja, tänk att man inte längre är ensam om allt det vidriga och smärtsamma. Att det finns någon som verkligen vet vad man talar om. Någon som upplevt den maktlöshet man ställs inför. Jag hoppas att både du och jag kan finna frid, med eller utan alkoholisten vid vår sida. Det förtjänar vi ?Stora varma kramar tillbaka till er båda två ?

För när du tror på dig själv så gör andra det också!
Tänk på det!
Stor kram! ❤️

Bra gjort! Fortsätt nu i samma spår.
Kram!

Igår insåg jag vikten av ärlighetet. Att jag har problem och aldrig vill dricka en droppe till i mitt liv. Jag har en underbar man som jag delat 15 år med, hundar, hus och fast jobb. jag bröt ihop och erkände allt för min man. Och då menar jag allt. Alla gömda burkar osv. Smygdrickande osv. Efter det så valde jag att hålla ut allt sprit i huset. Och slänga alla burkar. Min min man blev så arg. Han tyckte att han kunde få dricka för han har inte problem. Jag tog inga risker och alla alkohol förutom ölen är ute ut huset. Min man har ju rätt att dricka om han vill. Men den värsta ångesten har släppt och jag har inte druckit en droppe...

Berra, den här gången överträffade du dig själv!

Igår insåg jag vikten av ärlighetet. Att jag har problem och aldrig vill dricka en droppe till i mitt liv. Jag har en underbar man som jag delat 15 år med, hundar, hus och fast jobb. jag bröt ihop och erkände allt för min man. Och då menar jag allt. Alla gömda burkar osv. Smygdrickande osv. Efter det så valde jag att hålla ut allt sprit i huset. Och slänga alla burkar. Min min man blev så arg. Han tyckte att han kunde få dricka för han har inte problem. Jag tog inga risker och alla alkohol förutom ölen är ute ut huset. Min man har ju rätt att dricka om han vill. Men den värsta ångesten har släppt och jag har inte druckit en droppe...

Ska du ha!

Faktiskt är det bra att bli lite lagom provocerad, för gudarna ska veta att det inte är lätt att ställa allt på sin spets helt ensam. Oftast fastnar man ju i sina egna tankemönster om vad som är rätt och fel, eller iallafall gör jag det.

Jadu, hur jag tänker ang nedtryckandet. Det är ju det ständiga sökandet efter en kick, att ha kontroll. Jag kan ju bara berätta hur jag fungerade i min äs och för mig var det utöver all ångest som kommer som en biverkan även en enorm kick. Alla som någongång "bantat" vet vad jag menar tror jag, så även du? Att gå in i en egobubbla, stänga av livet och enbart fokusera på kicken, alla biverkningar till trots. Likaså är det ju med alkoholens överkonsumtion, otroligt egoistiskt från min sida. Min kick, min avslappning och mitt sätt att skjuta måsten till morgondagen. Min kick av rus och återigen bubblan, stänga av livet. Det är ju i sig ett sätt att trycka ner sig själv, lägga locket på och slippa ansvar. Där belöningssystemet är den enda Sanna glädjen och guden i livet.

Jag snurrar kanske till det ytterligare, svårt att göra en stor sak kortfattad. Men jag är väldigt svart/vit, går all in på det mesta jag gör (därav prestationsprinsessan). Även om det kan tyckas vara för bara min egen skull. När jag gick ner i vikt var det inte 5 kg som räckte, gränsen flyttar sig i takt med att kicken ska tillfredsställas. Precis som alkoholens toleransnivå.

Nu för tiden känner jag mig själv så väl att jag klarar att gå på gränserna, men jag söker fortfarande, vilket är frustrerande. Att aldrig känna sig helt nöjd.

Usch så deppigt det lät, hoppas jag inte drar ner dig nu. Tycker du är grym!! ❤️

har fortfarande ingen Gilla-knapp men trycker virtuellt på den :-))

i fötter och händer kan man få vid, och efter, stora och långvariga alkoholintag. Det har jag haft. Levern får gå på högvarv dygnet runt för att bryta ner alkoholen, och då hinner/orkar den inte med alla andra funktioner den har. Det behöver inte betyda att levern får en bestående skada, ofta kan den läka om man helt avstår från alkoholen under en längre period. Men det är en allvarlig varningssignal, att man bör sluta med alkoholen. Detta är ytterligare en sak som förvärrar ångesten för att man dricker, för att man är alkoholberoende. Att man skadar sig själv med drickandet. Men den typen av ångest kan underlätta kampen att sluta med alkoholen.

För mig har domningarna upphört och känseln återkommit efter längre uppehåll.

Hoppas att jag inte skrämt dig, och ökat din oro för mycket. Det behöver ju inte vara den här orsaken för dina domningar. Men det kan vara en bra orsak för att bevara nykterheten.

Hoppas det går bra för dig i din kamp för nykterheten. Framgångar är du värd. Styrkekramar!

ny hobby eller fritidsaktivitet och att lära sig nya saker, är bra när man varit nykter en period. Det ger ofta nya kunskaper, tankebanor och erfarenheter, som kan leda till positiva vinster i form av ökat välbefinnande och bättre självkänsla.

Så där gör du ytterligare ett klokt val Levande.

vi kommer till Malmgården (i Stockholm på Söder) på konvent 28 augusti. Har du möjlighet att delta så rekommenderar jag det.
Här är programmet, rekommenderas för alla som läser här http://www.al-anon.se/al-anons-program-for-aa-malmgardsgruppens-konvent…

Söndagskram / mt

Pi31415, tack. 8d för 3dje gången på 2år känns bra. Läste din tråd, och ditt inlägg #5, där du beskriver lite mer om att gå från beroende till måttlighetsdrickare. Bra läsning. Förstår att detta blir en livslång resa.

Jag har haft ryckningar i fötterna en tid efter aintag. Tagit magnesium och vitamin b12. Tyckte det hjälpte. Men det kan ju vara nåt annat som behöver läkaröversyn.

Dagarna rullar på och hinner fundera och läsa mycket.
Idag har forumet gett så många kloka ord som är värda att spara med Berra, Pi och många fler, jag är så tacksam att de delar sina tankar.
Tycker att många har så bråttom med sina beslut, men är väl som med allt annat, snabbfix som styr allt och skall fixas så fort.
Men tror att skall man lyckas så måste man lägga lika mycket tid på sig själv som man lagt på alkoholen.
Lära sig vad som triggar, nya sätt att hantera livet och lära sig att vara rädd om sig själv.
Några kommer att kunna ha en normalare relation till alkoholen och andra vara tvungna att välja bort den.
Jag tillhör dem som kommer att kämpa för att kunna välja bort den, för vet att nästa gång jag faller ned i hålet kommer jag inte upp igen.
Låter kanske konstigt men känns lättare när jag tänker så, slipper förhandla med mig själv.
Faller kanske någon gång men målet är det samma, det är färdig druckit för mig.
Önskar er alla en fin söndag och styrkan att gå den väg som passar er

anser sig vara bäst. Det finns några få här på forumet som är på god väg att hitta en lämplig liten nivå med alkoholbruk. Om de lyckas och kan stanna vid en måttlig konsumtion av alkohol under en lång tid, är det mycket starkt gjort och jag kommer att bli imponerad.

Jag är övertygad om att möjligheten att någon gång kunna bli måttlighetsdrickare helt är kopplat till hur långt i beroendet man tidigare kommit. Har man en gång i livet blivit slav under alkoholen och därmed beroende, anser jag av egna erfarenheter att det är i det närmaste omöjligt att bli måttlighetsdrickare.

Lätt berusning, salongsberusning, är väl ett tillstånd som de flesta av oss här på forumet tycker är underbart. Jag, och säkert många till här inne, har dock för det mesta druckit mig förbi det tillståndet och fått högre promillehalt. Mitt beroendecentrum i hjärnan är van vid, programmerat, att få en kraftigare berusning.
Dessutom försämras omdöme och sunt förnuft redan vid salongsberusning. Därmed är risken större att man fortsätter och dricker för mycket när man är lätt berusad, än att man börjar dricka från nyktert tillstånd.

Att efter ett uppehåll försöka ”bli en ny människa” och kunna dricka måttligt är nog för de flesta som en gång varit beroende i det närmaste dömt att misslyckas. Då är det bättre att fortsätta vara nykter, en dag i taget. Det mår man bäst av i längden.

Grattis till dina 8 dagar napalosrot. Du är på rätt väg.

Det känns tryggt att du är med mig!! Du har funnits vid min sida i 3 år o det är jag väldigt tacksam för ??❤️

Anna, tack.
Det var ju ett återfall kan man säga. Sen tänkte jag att eftersom jag haft två återfall och inte kunnat sluta helt så skulle jag prova dricka begränsat. Knäppt men lärorikt. Man kanske måste få egen insikt om hur man ska göra och sen hitta sin egen väg. Du kommer att hitta din väg.

Kan man tro på sig själv även om dom runtomkring inte gör det?
Känner mig som Ior idag.