Senaste kommentarerna i forumet

Samma sak hände även mig. Att gå på fest när man just kommit ur värsta abstinensen eller är inne i den det funkar inte för mig heller.
När det gått en tid o hjärnan vant sig vid nykterhet är det lättare att klara av samvaro där alkohol är med i bilden.
Ta nya tag!

Jag har lite samma problem som du, jag har också använt alkohol som belöning och jag har ingen aning om vad man kan ersätta det med. Bra tv-program brukar jag ibland kunna använda, när jag gjort klart något jag behövt göra så får jag titta på programmet. Låter alltså bli att kolla tills jag "förtjänat" det. Har varit lite svårt med det sista tiden då säsongerna av programmet inte gått nu under sommaren, men nu till hösten blir det bra igen :) dessutom håller jag verkligen med dig, varför är man inte bara nöjd med prestationen och att aktiviteten är slutförd?! Det om något är väl en fantastisk belöning!

Det känns bara som att det är något jag borde klara själv. Känns inte som att jag har varken tid eller lust till någon form av vård, inte just nu iaf.
Nu tänker jag sätta upp ett mål att vara nykter en vecka. Känns skönare med kortare perioder i taget, då behöver jag inte bli besviken på mig själv.
Vill också försöka komma igång med träningen igen men jag sover ju så dåligt om nätterna så det är svårt att orka med, men det ger väl med sig snart förhoppningsvis.
Ha en trevlig lördag :)

Får hoppas för din skull att det håller i. Om det inte gör det vad ska du göra då? Du kommer inte kunna leva ett bra liv genom att vara polis hemma. Det kommer du inte orka. Du måste tänka på dig och ditt mående. Om du inte gör det kommer du att må ännu sämre och det är ju inte så bra för dig.

Att lämna är aldrig lätt det blir ett sår men såret läker med tiden. Att leva med en person som dricker är ju som att själv skära sig med en kniv. Man såras, det läker men sedan kommer ett nytt jack. Jag skulle sätta mig ned med honom och ställa ett ultimatum. Sluta drick eller så går vi isär. Börja med antabus eller liknande.

Det jobbiga med detta är ju att man måste fullfölja ultimatumet. Så det gäller att våga och ha styrka. Om man väljer alkoholen så är det så att han inte klarar sig utan den och det har han ju bevisat ett flertal tillfällen.

Pzd

Framgångsfaktorerna för att lyckas om man generaliserar av vad andra inkl mig själv skriver

1. Du måste ha en VILJA och INSE att du har problem att hantera alkohol. Då ökar chanserna att lyckas.
2. Tankar som att du en gång ska kunna dricka normalt måste du mota bort. Säg till en rökare att sluta men du kan ta några cigg på fredagen.
3. Se till att inte ha hemma så att du kan spontandricka.
4. Många börjar gå på AA för man får träffa likasinnade människor som man kan dela sina problem med.
5. Medicin är en hjälp för många, antabus, campral eller liknande.
6. Läs på detta forum och starta en egen tråd där du kan få tips.

Lycka till Pzd

Tack för att du undrar! Det går rätt bra, med rätt bra menar jag att jag inte alls känner mig särskilt lockad av alkoholen men jag kan inte sticka under stol med att det hade varit ljuvligt med en rejäl vinare för tillfället ?

Ett problem jag upptäckt med min beroendehjärna är att jag genast letar substitut, något som triggar mig... Jag saknar och söker "kickar", det stör mig att jag inte kan känna mig nöjd med livet som det är. Kanske är det övergående, eller inte? Det har alltid varit så... Rökning, ätstörningar, alkohol... Kickar.

Det kan jag känna mig rejält less över.

Banani.... Den där vreden, använd den!! Den är inte alltid av ondo om man kan styra den, heja dig!! Oss!!

2v idag!!! ????

Förstår att du tolkar in min benämning som duktig flicka och prstationsprinsessa som något negativt, men det är ju som med det mesta efter tolkning och bakgrund. Det jag menade var faktiskt precis som du beskriver dig, högpresterande men faktiskt för din egen skull. Duktig kan man vara även inför sig själv, kraven behöver inte komma från andra.

Anledningen att jag belyser det är att jag känner igen mig själv så väl i din beskrivning. Sa en gång till en person som försökte trycka ner mig att det var lönlöst, för den enda som kan trycka ner mig är just jag själv. Vilket jag gjort med alkoholen och även tidigare ätstörningar.

Som sagt, jag känner igen mycket av mig själv när du beskriver dig själv. Tror vi kan vinna på dessa erfarenheter om vi slår samman dem ❤️

Kram

Jag hade också tagit en sak åt gången. Jag slutade snusa den 25 juli 2011. Långt innan jag fastnade i A:s grepp. Jag hade snusat i 30 år och bestämde mig för att sluta tvärt. Det var det värsta jag varit med om. Vilka abstinensbesvär! Jag har velat prova flera gånger sedan dess (alltid på fyllan) men bara tanken på hur jag mådde den där första semesterveckan får mig att avstå.

Däremot behöver jag gå ner 25 kg och sluta med att dricka flera liter Pepsi Max om dagen (mitt enda intag av koffein). Nu har jag bestämt mig för att sluta med A, då får det bli det först. Maten och Pepsi får komma sen.

Lycka till!

Idag är det väl 16 dagar? ! Grattis till dig!

..så har mina slutningar där lett till lättirritation och större godissug ett tag, men det lägger sig.

När jag har velat ändra flera beteenden samtidigt har jag tagit en sak i taget för jag tenderar annars att falla tillbaka.
En förändring är ju rätt krävande och jag har tyckt det har gått bättre att vara lite snäll mot mig själv. Ett exempel har varit att sluta med sömntabletter efter en längre period av dålig sömn - även om det nog mest hade blivit ett psykiskt beroende att ta något varje kväll även om det var så lite att tillvänjningen troligen tagit bort hela den fysiologiska effekten, så märkte jag att det stressade mig att sluta samtidigt som jag höll på med en ganska tuff terapi mot ångest. Så jag sket i det. Sen när ångesten lade sig så gick det sömntablettsgrejen mer eller mindre av sig självt.
Jag tror att det är enklare att ta en sak i taget och inte döma sig själv för det. Du har många år av beteende som skadat dig och då låter det helt sjukt att sluta cold turkey med allt. Onödigt svårt :) Men andra skulle säkert säga tvärtom, så försök bara hålla dig på en nivå som inte gör livet för svårt.
Lycka till!

Jo, du har en poäng slog det mig. Min insikt den här gången kom liksom både före och efter, att under en väldigt lång period känna att det är nog men ändå inte kunnat sluta för alltid var det någon situation som krävde alkohol. Sen rann bägaren över dagen efter en fest där jag inte kunde stå emot grupptryck och sumpade hela dagen efter i en stor ångestsörja. Tillsammans skapade det ett vrede som hjälpt mig att hålla mig nykter i nu tre veckor.
Bra jobbat med tolv dagar! Heja oss!

Dag 5. Har idag haft en debatt i mitt huvud om att dricka. I vanliga fall så hade jag stuckit iväg direkt och handlat, även om det inte är 24 h sen sista tabletten förrän vid 16. Då hade jag varit "beredd". Jag har inte vågat testa att dricka tidigare än 24 h. Idag vann jag. Jag har redan nu tagit nästa tablett. Det är som om en sten faller från axlarna när jag gör det. Nu behöver jag inte oroa mig längre. Inte på 24 h. Eller mer, för imorgon är det söndag. Puh.

Mitt råd något färgat kanske är att skall det funka måste man våga vara ärlig.
Viktigt att vara ärlig mot sig själv men även mot de närmaste.
Tror att de är det första riktiga steget och i ditt fall så vet han redan och att inte säga något är ju också ett svek.
Tycker inte man behöver berätta för alla, men den man lever med skall man vara ärlig emot.
Så skickar en kram och styrka till dig

Hej
Jag har ångers för att jag har drukit under hela min semrster och varit otrevlig dagen efter mot mina barn och fru.
Jag har bestämt mig att bli nykterist nu. Absitensen på kvällarna är fruktansvärd. Hur gjorde du?

Hej!
Undrar hur jag ska ta mig ur detta. Smygdruckit under en längre period fick mindre mängder. Min man har hittat burkar och jag nekat och skämts. Nu på semestern eskalerade det med stora mängder och minneslukor. Vågar inte erkänna för min man att jag smygdruckit. Även fast han vet. Nu har jag bestämt mig för att sluta dricka helt och äter antidepressiva tabletter. Kan jag lägga detta bakom mig utan att prata med min man

Tänker på att energinivån är låg. Orkar inte träna som när jag drack alkohol. Orkeslös. Morgonjogg blev gång istället. Och jag som brukar njuta av ett pass. Har ingen sexlust heller. Är inte sugen på alkohol heller egentligen. Men alkoholdjävulen viskar i örat att jag får mer energi till allt och att lusten ökar om jag tar några öl eller vin. Viskar att jag ska bara dricka lite och kontrollerat. Fokusera på regler istället för att sluta helt. Alkohol är ingen farligt om man begränsar mängden. Livet blir roligare helt enkelt. Mer energi, avkoppling, njutning, sex och äventyr. Livet är för kort för att ha tråkigt. Alkoholdjävulen säger inget om baksidorna. Säger inget om varför jag försökt att sluta i två år.

Har följt din tråd och undrar hur det går för dig?

Det är kanske en hjälp, men kan också ge mig en känsla av panik och driva mig till att skaffa hem a. Dt blir som en trigger i sig. Har gjort det tidigare. Drack lite igår ( enligt mina mått mätt ), och vaknade genomsvettig. Kändes bra på något sätt, som i en avgiftningsprocess ändå. Idag ska jag på grillfest och vi får se hur det går?

???? och blir så glad när jag skymtar en tydlig vändning. Jag här och hejar på dej ?
Lördagskram ❤️ / mt

Nykter fest misslyckades. Ville ju inte vakna såhär.... Dag noll... Kortfattade inlägg men orkar inte riktigt skriva allt, :(

Märtan, tack för att du skriver vad du ser i min text. Det är alltid spännande att tvingas till reflektion.
Någon Prestationsprinsessa är jag inte däremot är jag högpresterande på många område. Jag har ett behov av att lyckas i livet och visst är det barndomen som driver mig. Jag kommer från förhållande där man inte presterat särskilt mycket och på ålderns höst kan sitta och reta sig på alla som lyckats i livet och avundas dem som har råd att göra allt man vill. Jag vill inte framstå som "en duktig flicka" som många använder direkt förminskande om kvinnor som inte ställer upp på samhällets av män satta spelregler. Jag är stark och kapabel, presterar för min egen skull och ja, jag tycker det är viktigt att leva hälsosamt. Min största svaghet är min kärlek till en tung Rioja eller en sammetslen Bordeaux. Mitt alkoholmissbruk startade den första gången jag fick smaka ett glas rött hemma vid en god middag och jag just fyllt 18 år.
Jag har många fel och brister men Prestationsprinsessa ellr "duktig flicka" är inga epitet som passar mig. Tack för att du skrev till mig att du uppfattar mig så - jag ska tänka på det så att jag uttrycker mig på ett annat sätt.
Stor kram

Regntunga skyar kan man säga om man vill säga det fint, skitväder med andra ord.
Men passar mig bra, blir mindre måsten vid detta vädret dvs helt ok att ligga i soffan och läsa.
Funderar på om min man druckit normalt och tror det hade varit värre för mig. Nu ser jag bara en människa som gömmer och ljuger och tappar all min respekt.
Sådan vill jag inte vara så det kanske är lättare många gånger än om han njutit av ett gott glas vin.
Men tror han skulle tycka det vore väldigt skönt om jag gick in i dimman igen och även de sporrar mig tror jag.
Spöket tar det lite lugnt dessa dagar, ligger väl och samlar kraft till jag skall börja jobba igen.
Önskar er en fin lördag och bygger vidare på mitt liv

att du sa nej tack till vinet. Du är på rätt väg.
Ja, ångest och efterverkningar från alkoholen kan spöka till det.
Men om du får besvär efter en längre tids nykterhet, bör du kanske kontakta läkare. Det kan ju då vara annat än alkoholrelaterat.

Önskar dig en trevlig helg