Senaste kommentarerna i forumet

Här kommer en hälsning från andra sidan ;) Härligt att höra att det går så bra för dig! För mig traskar det på också. Börjar kännas lite "hemtamt" att vara utan a. Vilket är oerhört skönt.

Hejar på dig! Hoppas det fortsätter på samma bra sätt!

Det är inte lätt, det du har lyckats med. Ett stort erkännande till din vilja. Utmaningarna förändras med tiden då ångesten släpper sitt tag, livet är inte en dans på rosor i alla stunder och ibland är det det. Hoppas att du hittar din väg att möta dina utmaningar. Ibland känner vi att solen lyser över oss och andra dagar är det livet i en perfekt storm. Oavsätt omvärlden behöver vi finna vägar att möta den på ett ansvarsfullt sätt och sätta vår långsiktiga hälsa i fokus.

Tror på dig att du finner dina sunda stigar genom skogen av känslor och behov. Du är klok och reflekterar, det är grunden till en långsiktig förändring.

Kram på dig.

Har läst din resa för ett tag sedan och tänkte att det är synd att försvan från forumet.. Men nu är du här, välkommen tillbaka. Tror på dig, även fast livet utan A slår en huvudet ibland. Livet är inte rättvist, jag kommer inte påstå det. Men oavsätt hur jobbigt det är blir det inte lättar i längden av att vi gräver ner våra bekymmer i alkholen. Men visst det är sjukt skönt i stunden, det kan jag inte sticka under stolen.

Hoppas och tror på dig, oavsätt hur många gånger vi försöker, till slut lyckas vi!

Fast jag är o andra sidan inte ledsen över att utveckla ett träningsberoende. Men det räcker inte, saknar meningsfullheten. Vill hitta något som jag brinner för och som kan ge mig tillfredställese. Tror att jag kan ändra på nivåerna av dopamin som min hjärna behöver genom att stå ut med tristessen under en längre period. Genom detta så tror jag att jag kommer uppskatta livets små ting då hjärnan blir mer receptiv för mindre doser. Fast det låter skittrist. Men men, jag har inte så bråttom och tänker försöka.

Tack för att du skriver dina reflektioner.
Kram!

Känner igen det där med "nu har jag varit så duktig o nykter länge så nu kan ja belöna mig med lite a". För mig brukar ja dock dricka på fredagen, sen håller ja mig nykter till tisdag eller onsdag och då brister det igen för ja tänker "nu har ja varit nykter i flera dagar". Har nu iallafall inte druckit sen i fredags.

Hjärnan är en lurig djävel!.
- Du har ju inte druckit på 2 veckor. Klart du kan ta dig en rackare. Du kan ju sluta....när du vill..
- Ett glas gör ju inget...
- Kan dom kan jag...
Men det fattar man efter ett tag att det går inte att "smaka"
Jag stålsatte mig, mådde skit, var sur och krängd. Sov som fan.
Idag är det inget problem. Jag dricker helt enkelt inte längre. Har inga som helst problem med att omgivningen super.
Jag vet att jag är frisk imorgon bitti. Den känslan håller jag fast vid!!

Jag tänker på det du skriver att man väljer den destruktiva vägen för att skydda sin sårbarhet men i längden förstör det för en själv. Det är svårt att välja annan väg när man har vant sig vid att ta till Herr A. Jag slår gärna följe med dig en bit på denna väg då man lär känna sig själv, för jag tror man tappat bort sitt sanna jag. Att man inte riktigt vet vem som man skyddat & fortsätter skydda genom att lägga en alkoholdimma över sitt jag.
Jag är också trött på att välja Herr A:s väg istället för min väg. Du skriver fint om att skapa ett hem för själen...
Önskar Dig en fin dag

Att dricka hemma har blivit helt normaliserat för mig från att vara otänkbart för ca 10 år sedan. Då var det endast alkoholister som drack hemma ensam tänkte jag. Sedan upptäckte jag det trevliga med att grunda med ett par öl innan man gör sig ordning för att gå på fest, en liten mysig stund för sig själv. Sedan upptäckte jag att jag lika gärna kan dra igång redan efter lunch, är ju ingen som vet vad jag gör och all underhållning hemma framför datorn blir roligare när man är småfull. Att jag sedan blev det fullaste drägget på festen då jag började 8 timmar tidigare än alla andra får man ta.

Sedan upptäckte jag att om jag vaknar full en söndagsmorgon och solen skiner är det bara att ta sig ett glas vin, sedan kommer den dagen förvandlas till en rolig upplevelse i stället för baksmälla och ångest. Måndagen sjukanmäld så klart.

Jag har ingen koll alls när jag väl dricker men kan kontrollera hur ofta jag dricker. Brukar hålla mig nykter i 2-4 veckor innan suget åter bli för starkt och jag ska "belöna" mig för att jag varit nykter och duktig så länge.

Avskyr alkoholen och allt den förstör för mig men älskar hur den får mig att må när jag är ensam och smådeppig.

Välkommen hit och mitt råd är att fortsätt att skriva här och prova nya vägar. Du kommer lyckas! Bra att du inte har tappat greppet helt och gjort bort dig på jobbet.
Det gjorde jag och gruppen jag gick i och provtagningarna bara triggade mig till motstånd mot behandling! Men nu är jag på rätt väg helt på egen hand och med samtals kontakt som jag valt själv.
All lycka till dig och dina nya försök att bli nykter.

Exet vill inte att att barnen är här. Han är orolig att barnen vill vara här för att vaka över mig. Jag förstår honom. Samtidigt blir jag rasande

Festhelger är ju lite extra svårt, men samtidigt så galet skönt om man klarar sig igenom dem utan att dricka! Är på väg mot min 5:e vecka och har också middagsbjudning på lördag. Ett gäng glada vinpimplare. Själv kommer jag att köra a-fri öl (funkar bra, provat a-fritt vin men det var inget för mig). Jag har ju "provkört" ett antal olika evenemang där andra har druckit och jag inte, så har ju tränat lite. Går över förväntan tycker jag.

Heja dig! Du fixar det här, det vet jag! Och som sagt, tänk vad skönt sen (och vad dåligt alla middagsgäster kommer att må dagen efter. Ha!)

Snart nykter 3 veckor och Valborg kommer krypande. I helgen ska vi i vanlig ordning bjuda hem några familjer vi brukar ha på besök för att fira Valborg, det brukar bli en hel del drickande och jag är redan nervös om jag ska lyckas stå emot... Det jobbiga är att det inte är en situation jag kan välja bort utan jag måste klara det här utan bakslag. Jag ska gå på mitt tredje AA möte imorgon och hoppas att jag ska hitta kraft där att stå emot när det väl bär av! Tänk att det ska vara så förbannat svårt att stå emot fast man inte vill dricka det där satans giftet! Ska bunkra med alkoholfria alternativ !

Nu fortsätter vi den nyktra glada vägen tillsammans! ☀️ Sköt om er alla där ute!

Hej Lena72
En kvinna med det modet, den öppenheten och målmedvetenheten kan på sikt inte misslyckas. Trillar dit, gör vi alla. Jag vet det lika bra som många andra här. Det är en del av resan. Men målet är det viktigaste och jag vet att du kommer dit med högt huvud.
/Z

Tack RaniLee. Ja, jag hänger på. Nytt försök med förhoppningsvis bättre resultat denna gången. Önskade bara att dikena inte var så förb... breda! :)

Lena72, tack för att du skriver i min tråd. Jag har läst din och det är också stark läsning. Du är mycket modig. Du vågar vara öppen mot din man och du skriver väldigt öppet och utlämnande. Önskar jag hade lite av det modet. Tack för att du bidrar!

/Z

Jag känner igen mycket av det du skriver! Jag gav min sambo många många chanser att bättra sig o han sa att han skulle göra det men började smygdricker ännu mer o ljuga. Han slutade inte ens fast jag sa att jag ville att vi gick isär. Fast barnen tog avstånd. Det fanns inget som fick honom att sluta. Men det är han o det finns andra som faktiskt har fått sig en tankeställare o slutat dricka. Hoppas din man är en av dem! Det är ju jättebra att han börjat gått på AA!
Styrkekramar ?

det har jag också tänkt på att vara ärlig o fråga kuratorn om en remiss. Det kan ju inte vara fel att göra det. Men nu väntar jag på svar från familjerådgivningen o hoppas på att det kan ge något.
Kram?

Jag börjar mitt nyktra liv idag.
Har ett arbete som jag alltid går till oavsett hur bakfull jag är. Trots ångesten om jag luktar sprit fortfarande, om mina kollegor märker att jag skakar lite när jag dricker ur kaffekoppen.
Har du/ni arbete? Hur har det gått för er isåfall?

Tack för din berättelse jag blir ömsom varm ömsom kall. Men det är som du säger ovissheten är värst. Jag är inte tidigare straffad så möjligheten till fotboja kanske finns. Jag hoppas det.

Har läst hela din tråd, vad stark resa. Återfall är nog tyvärr en del av resan....
Har en tråd mest för att få skriva av mig, lär mej så mycket av att läsa min egna text. Känns liksom värre när jag "ser" det.
Lycka till o kämpa på!

Vad bra att du tar steget att skriva här och berätta, ärligt och öppet!
Det ger oss här chansen att ge dig stöd. Du är orolig för den vändning som skett, svårt att ta in att det händer, att han dricker när han passar barnen och han kör onykter. Det låter som han mår väldigt dåligt och behöver hjälp som du själv skriver, även att du själv snart inte orkar, att du bryter ihop framför barnen och att du försöker hålla dig framför andra för att inte visa hur det är.

Det kan vara svårt när man är mitt i en situation och dessutom varit i den länge, vad man kan göra och inte. Speciellt när det inte bara handlar om en själv utan även barnen. Du måste vara en stark person som varit i detta sålänge samtidigt låter det som du nu räcker ut handen för att ta hjälp, vilket också kräver mod och styrka klokt!
Hur skulle det vara att berätta för någon mer än oss här på forumet hur det har det som ett nästa steg? Ibland är det de som hjälper när man själv inte längre har kraft.
Vad tänker du själv att du skulle vara hjälpt av ytterligare i den där här situationen för att kunna sortera och se klarare på den?
Det finns hjälp att få i kommunen, de vill alltid försöka hjälpa till de bästa, det låter svårt för dig att ta hand om både dig, han och 3 barn. Hur tänker du kring det?

Varma hälsningar
Rosette /Alkoholhjälpen

Jodå visst slank det ner lite skumpa. Men det kändes rätt ok (tyvärr) för det blev inte förmycket. Tanken fanns att fortsätta när jag kom hem men det gjorde jag inte!
Nu blir det nya tag!

Tack för din berättelse. Jag som ibland körde på morgnarna kanske inte helt nykter... Det var länge sen sist, men jag kan lova att jag kommer inte att göra det mer. Din berättelse gav mig lite att tänka.
Jag bor i en liten stad. Det skulle vara ett socialt självmord att råka ut för det som du har råkat ut för.
Tack att du skrämde mig och gav mer styrka att inte dricka.

Vad duktig du är Olut, med tanke på att du druckit dig full varannan dag förut! Bra jobbat, blir du ofta frestad, med tanke på branschen du jobbar i? 'Har du alltså varit nykter sen du loggade in här? Hur är planen framöver?
Det är en knapp månad sen jag drack mig full med minnesluckor och enorm efterföljande ångest. Sedan dess har jag druckit ett glas vin vid två olika tillfällen, på krogen, till mat. Igår var jag ute med vänner, åt och drack 2 st 33 cl mellanöl, ett medvetet val istället för vin. Det var gott och jag hade lätt kunnat halsa första flaskan (vilket jag inte gjorde). Det var inga större problem att sluta efter andra flaskan. Troligen hade jag klarat mig lika bra utan. Humöret är sisådär just nu, känner mig låg, orkeslös och har en förkylning som aldrig går över. Självförtroendet inte på topp. Men det känns bra att titta in här, inte glömma, inte släppa kontrollen. Nästa festliga tillfälle kommer nästa vecka med min kille. Vi ska resa bort ett dygn, äta god middag och jag skulle gärna ta ett glas vin, max två. Jag är medveten om risken och fortsätter fundera på strategi. Känner ingen längtan efter onykterhet men ett glas bra vin vore gott och festligt. Vi får se. Och så har jag ju den där festen om ett par veckor. Vore skönt att vara i stort sett nykter då, dvs ta ett glas välkomstbubbel och sen inget mer. Brukar inte "gå igång" på bubbel. Hoppas det går bra för er andra!
Over and out.

Till dig Zorro!
Kloka tankar! Ja, så är det ju att det är det normala i livet att känna!

Dag 4 idag!! Yes! Dock lämnar inte ångesten och förvirringen mig på nätterna!
Kom på mig igår kväll att jag tänkte på sommaren! Det knepiga är vad ska jag fylla den med? Men herregud det är ju sommar och jag liksom gnäller för att jag inte vet vad jag ska få hitta på om inte vinet och öken finns där!
Läskiga tankar!

Idag känns det lugnt iallafall!

Kram till alla kämpare därute!!

Usch igår var ingen trevlig dag, tackar åter Ebba och Äntligen fri för bra ord när de behövdes. Tog rådet att läsa Muränas ord och fick på köpet en intressant artikel, så tackar även henne för hennes kloka ord som hon delat på sin resa.
Min hjärna hade hakat upp sig igår, vet inte om det är en rädsla att klara 90 dagar som spökar eller om det är rädslan för alla känslor som kommer upp.
Rädd din liknelse med rondellen är så bra, just så är det. Man kör varv på varv och saknar modet att köra ur den och pröva en ny väg.
Väljer att vara nykter idag/ kram och styrka till er hjältar