Senaste kommentarerna i forumet

Dottern å yngste sonen ska hälsa på i em. Blir glad att de vill träffa mig men samtidigt är jag jättenervös!! Ingen a på 6 dagar. Känner inget sug vilket är skönt. Jobbar på att försöka förlåta mig själv. Imorgon är det en vecka sen jag körde rattfull. Å ca 1 vecka tills jag får veta hur mycket promille jag hade. Både längtar å bävar inför svaren å vad som de innebär. Känner mig liten idag....

Tack Ebba!
Planen är nu att vara kvar, länge, länge.... :-)

Jaha, det var ju typiskt. Jag kan inte svara mer än så här, är på jobbet. Men det var ju verkligen typiskt! Grrr!

göra istället för att dricka? Vad som är bättre för dig?

Min älskade vän,

Du VET att vi aldrig någonsin skulle döma dig. Det vet du innerst inne, eller hur? Sedan kommer jag alltid att fråga dig vad som har hänt osv, men det är för att jag tror att det är bra med reflektion. Särskilt över det man helst inte vill se...

Vad tror du blev den utlösande faktorn? Om du tittar tillbaka, kan du se något mönster eller några varningstecken? I så fall kanske du kunde skriva på forumet när du känner att det börjar bära av åt fel håll? Jag tror inte att du lockar någon annan genom det, men jag tror att det kanske skulle hjälpa dig att dra i nödbromsen. Om du i fram över känner att nu - nu - skriv det här då. Du kommer säkerligen få stöd då.

Var det här första gången som mannen föll igenom sedan typ förra våren/sommaren? Har han slutat eller dricker han fortfarande? En tanke är att ni söker alkoholbehandling gemensamt. Att ni gör det till ert gemensamma projekt. Ni har ju mer jobbat på var sitt håll tidigare, om jag förstått dig rätt? Antabus till våren/sommaren låter väl som ett jättebra idé. Uteserveringar med rosé är ju livsfarliga när temperaturen stiger och solen tittar fram. Magkänningar m.m. är väl bättre än alkoångest....?

Kan du inte försöka att fortsätta och skriva en liten rad i din tråd varje dag? Det blir ändå som en påminnelse för dig. Jag är inte inne här så ofta längre, men om du vill maila mig så får du gärna göra det. Sedan handlar det väl om att ta hand om sig själv. Återuppta styrketräningen, promenaderna med Kia, stenen vid havet, kyrkogården, målandet osv.

Skickar all styrka jag kan uppbåda. Tänker på dig. P&K

Jaa du konstnären. Jag lider med dig och har befunnit mig i din situation fler gånger än jag kan räkna. Både du och jag har ju kommit upp en del i åren och vi kommer aldrig bli dom med den längsta nykterheten bakom oss när vi en gång tar ner skylten. Jag tror att det är oerhört viktigt att du nu inte gräver ner dig och bara ser allting negativt. Skit i att räkna antalet dagar du varit nykter. Se istället tillbaks på de senaste två åren och konstatera att du hållit dig borta från alkoholen sååå många dagar. Det om något är väl en radikal förändring mot tidigare. Om du fastnar i att klandra dig själv för felsteget i påskas och "gräver ner dig" är risken att du "skiter i allting" och tänker att nu kan jag lika gärna dricka någon dag till.

Ta till dig allt det fantastiska du gjort under den senaste tiden och "gå på i ullstrumporna". Det har jag tvingats göra och det går, om det än tar emot stundtals.

Jag har nu varit nykter i två månader och 18 dagar. Haft otroligt mycket aktiviteter på gång och knappt hunnit med att följa er alla på forumet. Jag är lite rädd när jag nu vet att jag snart går in i en lugnare period men oj så mycket stabilare mitt psyke är och hur mycket jag kan uträtta på en vanlig dag.
Kram på dig konstnären/Tjalle

Ville bara säga det :)

När jag väl tog tag i det så fick jag avslag! De bedömde tydligen att jag kanske klarade mig med kuratorn som jag gårt hos i 10 år, el familjerådgivning el stöd för medberoende till alkolister!! Jag sa att jag inte var självmordsbenägen o hade inte ångest varje dag men ibland. Jaha får väl fortsätta kämpa men vet inte om jag orkar just nu!! Vill bara gråta!!

Så svårt att svara på men....
Alkoholproblem är det väl om det på något vis påverkar en själv eller människor i ens omgivning negativt. Så brukar jag tänka. Att jämföra mängd med vad andra dricker eller hur ofta är inte rätt väg att gå, det viktiga är hur det man själv dricker, påverkar en och vilka konsekvenser det får.

Det du skriver gör inte mig oroad. Jag tycker att det låter som att du har det under kontroll. Samtidigt kan jag inte säga till dig att det inte är någon fara för jag vet inte. Din mamma verkar oroad och det kan ju bero på annat också, hon kanske ser att du inte verkar må bra och är orolig att du ska ta till alkohol. Du har ju tex börjat äta medicin nyligen...

Sen är det ju väldigt vanligt att vi som faktiskt har eller har haft alkoholproblem inte till en början (eller in i det sista) är villiga att se att vi faktiskt har problem och dricker på ett destruktivt sätt, det gör mig konfunderad när det gäller dig och din fråga här. De flesta som skriver här vill ha hjälp och stöd kring att minska sitt drickande och är på det klara med att de dricker för mycket eller på ett felaktigt sätt.

Din frågeställning skiljer sig lite i mängden :)
Hoppas du får fler svar och tankar här. Det är intressant det du undrar över tycker jag. Kram

lika beroende av vin som av att uppfylla andras behov?
Jag har svårt att tacka nej till "familjefester" och andra bjudningar och det är just då jag blir så himla stressad och dricker för mycket. Men inte bara då.
Hemma dricker jag när jag lagar mat, men jag måste väl laga mat? Hur blir det med sonen annars?
Nej, jag måste ingenting. Jag vill träna och må bra. Jag är egocentrisk och börjar strunta i andras behov. För att om jag dricker ihjäl mig kommer de inte att ha så värst mycket nytta av mig ändå. That's it.
Mitt mål är att börja känna mig bra av andra anledningar än vin. Ställa om belöningssystemet på andra faktorer än vin och få den att fungera.
Om det krävs att sluta helt, då gör jag det.
Jag observerar min kropp och min hjärna just nu och lyssnar på kloka signaler. Jag vill inte ha den berömda kontrollen över drickandet. Vet inte om det är möjligt.
Jag vill ha en frisk belöningssystem som leder mig till utveckling, skratt och utmaningar.

Har du läst något i Muränans tråd? Hennes tråd tror jag att du skulle ha nytta av. Hennes resa beskriver så tydligt att allt inte blir bra bara för att man slutar dricka och att mycket man har "dövat" kan komma ikapp. Så blev det även för mig. Men Muränans tråd visar också att livet blir vackert och härligt när man lever det på riktigt, vågar känna och försöka rensa bort sånt inom en och i tillvaron som man nu plötsligt känner skaver. Din tråd är så vacker och jag önskar dig fortsatt lycka till på väg mot att må bra och vara rädd om dig.

Kram

..mycket i det som du skriver rabbitgirl! Hur går det för dig nu? Bestämde du dig för att helt sluta eller var målet att kunna ta nåt glas ibland? Jag har haft perioder då jag varit helt nykter (i samband med graviditet & amning) men har annars i mitt vuxna liv druckit typ varje helg, mkt på semestrar osv. Ändå alltid bedömt att jag inte haft nåt problem, att jag kan sluta när jag vill.. Men hösten 2015 så tackade min sambo ja till ett stort jobb som gjorde att han började jobba mycket, mycket och jag var hemma "låst" med våra barn.. Båda är i dagisåldern och det är minst sagt fullt upp exakt hela tiden. Glad om man får till ett toabesök på egen hand under en ledig dag. Det var då jag plötsligt tog ett glas vin en tisdag och en lör redan kl 15, för att "lugna nerverna". Sen i jan/feb åkte sambon iväg på utlandstjänst och plötsligt var jag låst dygnet runt i 3-4 veckor i streck. Blev ju att jag drack nästan varje dag, inte massor "okontrollerat" men ändå ett starkt behov av att få i mig en viss mängd vin.. Sen åkte vi till fjällen och drickande varje dag fortsatte.. Nu har det gått nån månad och jag har absolut minskat men känner ändå det starka behovet i samband med ledighet. Trodde att när allt lugnat ner att jag skulle kunna ha en längre vit period men märker nu att, himlans va svårt det är....! Sen är jag en sån person som har så svårt för at uttrycka mina egna behov. Vill helst inte va ifrån barnen mer än vad ja behöver. Och min sambo, han måste träna 4-5 ggr i veckan och jobba, jobba.. och det blir lätt att jag hamnar i hemmet, vid spisen och vinet... Skit också!

Gör någon annan det?
Jag tycker att det är jätteviktigt att du hittar något nu som kan hjälpa dig för du beskriver en tillvaro som du förtjänar att få hjälp att förändra.

Alkohollinjen.
Dit kan man ju ringa anonymt och få tips, råd och stöd.

Prova att ringa dit, de kanske vet något.

Snälla var rädd om dig.
KRAM

Tack för sparken i baken Äntligen fri, den behövde jag höll på att planera för ett rus tror jag.
Skall fundera på detta med AA, bor lite tokigt för sådana aktiviteter men hann jag dricka alla dessa timmar så hinner jag åka dit.
Tack för sparken, den hjälpte kram

Hej Ebba och Zorro

Tack för era svar.
Jag börjar med att svara på frågorna:
1. Jag har faktiskt nyligen börjat med antidepressiva, för kanske 1,5 månad sen. Men första gången mamma nämnde detta var säkert ett par år sen.
2. Nej, jag är inte orolig. Jag brukar inte dricka mer än jag tänkt, men någon gång ar det ju säkert hänt.
3 Ja, det har jag faktiskt, så du har helt rätt i att mamma är extra vaksam. Min pappa (som jag visserligen aldrig bott med) var alkoholist.

Ja, det kanske är mycket. Våra barn är visserligen inte jättesmå, yngsta är 9 år, men ändå... Oftast så sover de över hos dem vi är hos (inte mina, dock, de brukar vara hemma eller hos farmor dessa middagar). Men det tål att tänkas på!

Alltså, jag tänker såhär. Jag trodde att man måste känna ett behov efter alkohol eller att man inte riktigt kan sluta efter bara ett glas eller att man dricker si och så ofta för att kunna ha ett alkoholproblem, men så kanske det inte är? Jag dricker ju ändå flera ggr i månaden (även om det oftast bara blir något glas eller två).

Bra idé om antabus i sommartider.

KRAM

Du är INTE en svag människa kära fina konstnären. Men jag förstår att du känner så. Fast du som vet hur otroligt dåligt man mår av att dricka för mycket och ändå utsätter dig för det, ja alltså det är ju inte klokt att man gör så och eftersom att du är klok (det vet jag mycket väl) så måste du förstå att du inte är svag eller dålig. Det är en lurig jävla sjukdom och jag är jätteglad att du är tillbaka!!! För den jävla sjukdomen ska inte få ta dig, dra ner dig och döda din glädje och hopp om livet. Du är stark som kommer igen. Jag blir glad över att du är tillbaka. Det är rätt. Orkar du laga god mat? Typ kålpudding! Har du kraft till att laga och äta god mat? Jag vill ha tillbaka inlägg av dig som doftar gott och gör mig hungrig :)

Världens största kram <3

Det blev lite smygvin på kvällen. Tjafsa med min man o summan av kvällen blev sådär.....
Suck!
Idag är det kundkväll i butiken med 5 lådor skumpa, skall verkligen försöka stå emot men det är svårt när "kunder" vill skåla med en....
Kämpa på!

"Känner mig ensam i allt det som händer, avundsjuk på er som har stöd av någon nära"

..Det är ju liksom därför man går på AA möten ;)

Ingen ide att gå omkring med självömkan. Det gjorde bara att jag drack igen och igen..
Min alkoholism gjorde mig väldigt ensam (och det valde jag ju också för att kunna dricka mer).
När jag äntligen tog till mig AA och började gå på möten regelbundet fick jag vänner i programmet.
De umgås jag med idag (Vi rings vid, stödjer varandra och andra, äter middagar ihop efter möten etc).
Vi finns där för varandra. OCH jag har fått tillbaka mina gamla vänner från förr igen. Bara en sån sak ;)

Kämpa på.
Kram

Jag, jag har minsann en kropp som är inte helt korkad :)
Senaste veckor fick jag en rutin att inte dricka på veckorna. Det fungerar så hoppas bra att jag inte ens känner något sug på veckorna.
Resultaten blir också att min kropp säger bestämd att den inte vill ha alkohol.
Jag har blivit överkänslig eller något. Jag blir inte direkt berusad, men bakfull efter tre glas vin. Skulle aldrig ha hänt förut. Vad är det för mening att dricka om jag inte får någon kick, men blir bara bakfull?
I fredags fick jag i mig en flaska vin. Förut var resultaten att jag var full och bakfull. Denna gång var resultaten att jag fick minneslucka och var jättedålig på kvällen och på morgonen.
Känns befriande att inte få dopaminkick av vin. Som att få elstöt när man försöker dricka.

Sisyfos: min man berättade att två kvinnor pratade om mig på hans jobb. Att jag tränar mycket. En av dem går på mitt ena gym, den andra på den andra. De har pratat ihop sig att jag tränar på båda... Det är så roligt att se hur tråkiga liv folk kan ha för att diskutera sånt, ha ha.
Och om man är lite envis, då kan man skaffa sig vilket beroende man vill, jag lovar. Jag måste träna mint 4-5 gånger i veckan för att känna att jag är beroende.

för ditt svar! Jo jag har många ggr bestämt mig för just ovanstående, att bara köpa en flaska eller end dricka fre & lör. Men det är jättesvårt.. Jag är även flera ggr skrivit en åtgärdsplan, vad jag kan göra när suget kommer. Ta en promenad, lägga sig på spikmattan etc men attans vad mkt hellre jag tar ett glas vin när suget väl kommer! Har länge tänkt att jag skulle behöva en stödperson, nån som plingar på dörren kl 16:30 varje sön (eller när väl suget är som värst) som drar med mig ut på en jogg eller promenad. Nån som vet vad man går igenom, hur starkt suget faktiskt kan vara.. Min sambo och jag har talat lite om problemet men han förstår inte. Han tycker bara " drick inte, hur svårt kan det vara??" och jag har inte velat säga exakt hur illa det är. Vill kunna klara av att lösa detta på egen hand. Fan det är väl bara att bestämma sig! Frågan är om man måste inleda med en helt nykter period, vill helst inte det men hur pass mkt ökar oddsen att man lyckas begränsa intaget om man börjar med en helvit period? Nu hade vi även en stor fest för en dryg vecka sen så vi har halva garaget fullt med champagne flaskor, bib:ar och öl... Tungt!
Dock har jag inge direkt sug mån - tors, då är det vardag med träning, simskola me barnen och jobb som gäller...eller ok tors börjar det smyga på men oftast tar jag inget då heller. Men sen fre, lör & sön.. och sen samma ångest varje mån morg. När man legat och svettat sig igenom hela helgens nätter med ångesten som ett strypgrepp.. Och jag fasar långhelger och semestrar, då blir det varje dag. Inte dagtid men på kvällarna..
Samtidigt har jag alla förutsättningar att dra ner på drickat. Min sambo dricker på fester o så, och kan ta en öl nån helgkväll. Men han kan absolut sitta nykter en o flera helger, han dricker cola och jag dricker vin (som jag gärna fyller på när han går iväg en stund).... Ändå är det så himlans svårt..

Humöret är som vädret just nu, som häxan Surtant med pms ?
Som tur är jag ensam hemma denna veckan så behöver bara hålla masken på jobbet.
Helt rätt Träningstanten njuta och bra relationer är viktiga i det nya livet.
Känner mig ensam i allt det som händer, avundsjuk på er som har stöd av någon nära.
Mannen har inte med ett enda ord nämnt att jag inte dricker eller frågat hur jag mår.
Är rädd jag bygger ett korthus som bara rasar en dag och att jag kommer fly in i dimman för att slippa ta tag i den delen av livet. Ensamhet i tvåsamhet är en hemsk känsla och är något som jag botat med alkohol.
När nu det alternativet är borta så måste även de känslorna upp och sorteras.
Väljer idag att vara nykter även om det känns lite svårare idag/ kram och styrka till er hjältar

Jag läser det du skriver och en del av oss vill inte sluta helt........bla jag. Jag har insett att jag inte kan handskas med alkoholen och att det har blivit problem för mig i mitt liv men jag har också insett att jag inte vill vara utan vin till maten , som sällskap osv
Nu letar jag nya vägar och har anmält mig till vinprovning i maj, tänker omskola mig!
Ska dricka två glas vin nästa onsdag på krogen med en god vän och två glas vin och ett litet glas öl på min födelsedagsmiddag.......men sen blir det stopp igen.
Jag behöver mer tid för reflektioner i nyktert tillstånd. Ha en bra vecka vit eller röd!

Du har modigt tagit de första stegen mot ett nyktert liv genom att söka hjälp, ta emot hjälp och komma hit till detta forum. Här kan du läsa andras trådar och får stöd genom att läsa andras historia. Jag är inne på forumet varje dag för att skriva och läsa. Det blir lite som en livlina nu när jag behöver nya rutiner för att hålla mig nykter. Du skriver så fint och jag önskar dig all lycka till på din resa mot ett nyktert liv. Du har allt att vinna!
Styrkekram till dig!

Om du inser att barnen och ditt liv är det viktigaste och att du faktiskt vill skiljas. Och skriv nollor i loggan medan du funderar på hur länge du behöver vara nykter för att tänka och må bra!
Sköt om dig själv och skäm bort dig med Ramlösa och fortsätt att skriva även när det går dåligt. Ha en nykter vecka och väl mött!