Senaste kommentarerna i forumet

Kul att du är tillbaka här. Jag har också haft ett avbrott på 5 månader där vinet och känslan av att misslyckas styrt. Nu föröker vi igen och blir det ett dike, så upp igen. Nu kör vi!

Jag är sömnlös och när jag nu satt mig för att läsa ser jag att gårdagens rader försvunnit i cyber rymden. Sitter här och tänker på alla inlägg jag läst och det tar tid att förändra sina vanor med alkohol. Inte så lätt men mödan värt är vad alla skriver.
Ingen vill trilla dit igen och jag undrar varifrån kommer uttrycket att hon är inte motiverad. Alla här inne på forumet är i högsta grad motiverade. Det måste vara steget innan det handlar om. Men vems verklighet är det som beskrivs?
Ja det är ju terapeuten eller vännen som säger det...........när det har blivit stopp i dialogen! Ack, ack man kan ju säga saker på rätt sätt men ibland blir det fel och inget funkar.
Det är ditt eget ansvar, du har druckit för mycket du måste dricka mindre, du har druckit igen, har du druckit...... ja en mun! Hur mycket har du druckit?
Känns det igen från diskussionerna?
Skuld, skam och straff var dåtidens barnuppfostran men att det skulle fortsätta in i vuxenlivet när man väl vet att att den uppfostringsmetoden inte funkar!
Vad händer om du skuldbeläggs och straffas? Ja du börjar ljuga, du skäms, du tar på dig skuld och du tappar förtroendet, tillliten och hoppet.
Och vad händer sen om du är barn?
Får du beröm och uppmuntran så blir du bättre, får du kritik så presterar du sämre det är väl känt!
Och stöd ska man be om från dom som gillar en det funkar bäst då.
Ärlighet varar längst och funkar bäst, nej det är inte sant! I varje fall inte på jobbet!
Ja och nollorna dom har jag redan fyllt i det är bäst att ta kontrollen och begränsa!

Klarade denna helgen utan en droppe! Helt underbart! Nu återstår alla andra helger men det ska gå! :-))

Blev dubbelt

Först tänkte jag att nej att det ska va så svårt allting!! Jag orkar inte mer men sen som du skrev så fick jag lite lyftkraft o så mailade jag familjerådgivningen om en samtalstid. Kan ju inte ge uop för jag vill inte ga det så här o jag behöver hjälp. Så då får jag väl prova att ta den hjälp som erbjuds.
Ha ha ja det är svårt att göra slut vem det än gäller ? Vi får se hur jag gör med det men lägger det på is ett tag känner jag .
Kram ?

Varför inte fråga kuratorn ärligt om en remiss? Jag tror INTE att hon skulle ta illa upp, hon har säkerligen en gedigen erfarenhet. Berätta hur du känner, hon kanske också anser att ni har kommit till slutet i era samtal. Om inte kommer hon att motivera varför.

för att då lade jag ansvaret för hans nykterhet där det hör hemma. Hos honom! Vi lever kvar i relationen och har ett nyktert och lyckligt liv. Hoppas du fortsätter skriva här, för mig var det oerhört hjälpsamt den svåraste tiden. Mest har jag lärt av att läsa på missbrukarsidorna, Kvällshälsning, allt gott! / mt

Tack mulletant! Jag tror att jag förstår vad du menar angående 'det bästa du har sagt'. För att jag känner också så. Jag kan inte gå tillbaka till föregående liv, någonting har ändrats. Och här kommer man ju osökt in på motiven varför man skriver i forumet. Är det per definition för att man ska separera? Jag tror inte att jag kommer att driva igenom en skilsmässa. Jag flyttade inte från Sverige för att skilja mig. Dessutom , där jag bor är samhället strukturerat utefter 'klanen', dvs familjen, det är den som ombesörjer det mesta, och jag har inga av min ursprungsfamilj här, har två unga vuxna barn. Det är klart att det GÅR att skilja sig men man måste vara stark, mycket beslutsam och ha bra ekonomi. Komplicerat. Men när jag gick sönder i januari, det var obeskrivligt hemskt, då hade jag kunnat skilja mig på stubinen. Tänker ibland på ordspråket "Det som inte dödar, det härdar". Och jag är rätt härdad.

Det låter märkligt att man ska gå kvar så länge.... knappast nån terapi el ens stödsamtal är så långvariga. Det är ett hälsotecken att vilja byta för att komma vidare, jag skulle tro att kuratorn, om hon är professionell, inser det. Det är inte din sak att fundera hur hon känner det men jag förstår att det är svårt 'att göra slut'... Ha ha nu när jag skriver ser jag att det är en parallellprocess till din livssituation!
Kolla möjligheten till internethjälp som finns här på sidan https://craft.rg1.se
Håll taget och känn efter om du kan få lyftkraft nu när det kom lite motvind. Kram på dig! / mt

Ibland är livet som att köra runt i en rondell, tycker jag. Vid svåra beslut, som jag inte velat ta, har jag tänkt när jag blinkar för att köra ut eller nej jag tar ett varv till istället.
Är så imponerad att du tar ansvar för Din resa.
PMS är hemskt!
Kram till Dig & alla hjältar

Vill börja med att hålla med dig att det är ett fruktansvärt dåligt val att köra bil berusad. Är nog väldigt få nyktra människor som kan förklara en fyllekörning. Problemet är att det knasiga beslutet tas i onyktert tillstånd. För att vara helt säker på att inte köra onykter är att undvika det första glaset.

Jo, jag svävade i samma ovisshet som dig i väntan på vad blodprovet skulle visa. Och även om det var tungt att läsa brevet med resultatet så var det ändå skönt att veta. Men jag var som dig rätt säker redan innan hur det skulle gå.... Det blev sedan rättegång där jag dömdes till 1 månads fängelse. Om man inte är dömd dom senaste 5 åren så har man möjlighet att ansöka om fotboja. Dock max upp till 6 månaders fängelse tror jag det är. Men i ditt fall så kanske det kan röra sig om 1-2 månader, vilket i så fall gör att du kan ansöka om att få omvandla fängelsestraffet till fotboja, dvs husarrest i ditt eget hem. Då krävs att du lever under hyfsat ordnade former, har ett jobb att gå till på dagarna samt att du genomgår en sorts "karaktärs-kurs" i samband med fotboje tiden. Och att du håller dig nykter givetvis :-) Dom kommer när som helst på dygnet för blås kontroll.

Jag ansökte i alla fall om fotboja och fick det. Körkortet miste jag i 18 månader. Men i samband med att transportstyrelsen meddelade att kortet var indraget i 18 månader så meddelade dom att det fanns möjlighet att behålla körkortet om jag satte in ett alkolås i min bil i 24 mån. Det innebär att man måste blåsa vid varje start samt sedan varannan mil under själva körningen. Och blåser man "rött" nån gång så får man inte behålla låset.... Sen var det i och med detta leverprover varannan månad. Kostnaden för 2 års alkolås i bilen blev ca 70 tusen. Kan låta väldigt dyrt med i mitt fall fanns inget alternativ då jag inte klarar mig utan bil i jobbet...

Det var givetvis en jobbig tid att gå igenom, men tror nästan att det var ännu värre att ha framför sig. Jag tror att jobbiga saker är fruktansvärda att ha framför sig, jobbiga att vara mitt i, men en tillgång att ha bakom sig.

Men, jag kan bara tala för mig själv, jag tror inte att såna "straff" som jag fick påverkade mitt förhållande till alkohol på något sätt. En bestående förändring gällande relation till alkohol tror jag måste komma inifrån. Ärligt talat så tror jag det snarare påverkade mig negativt att "vara kontrollerad". Om omvärlden säger att du måste sluta med alkohol så tror jag det hjälper föga...kan till och med ha motsatt effekt tror jag. Man måste få komma underfund med det själv.

Jag har en helt annan relation till alkohol idag än vad jag hade när detta hände. Men det beror inte på det straff jag fick utan på att "kontrollen" på mig försvann och jag var tvungen att tänka till själv.

Jag kan lova dig att allt kommer att kännas bättre för dig när du får veta hur allt blir.....oavsett HUR det blir. När du får veta hur det blir så är det bara att beta av punkt för punkt...dag för dag....timme för timme :-)

Grattis till 30 dagar det är så bra jobbat ?
Att försöka komma ihåg känslan av ångest och bakfylla hjälper mig många gånger.
Så nu tar vi en dag till kram och styrka till dig

Idag har jag känt av korta hugg av sug. Dom har som tur var gått över ganska smärtfritt. Försöker att inte gå in i någon känsla att det skulle vara "synd om mig". Bara släppa greppet helt - om tankarna om alkohol/vin/öl.
Försöker komma ihåg att känna tacksamhet - att det faktiskt inte är lika tufft som de första dagarnas hemska abstinens.
Kram och kraft

Hej! Jag tar gärna emot dina erfarenheter. Jag lär nog hamna på grov rattfylla jag med, tyvärr. Jag är rädd för vad som komma skall. Men ovissheten gör mig tokig. Hur gick det för dig?

Ja det känns jättetråkigt nu!
Min kurator är bra o jag gillar henne men jag kommer inte vidare. Hon stöttar mig o ger mig råd o hon har väl till viss del hjälpt mig att nå dit jag är kanske. Men jag känner att jag kanske behöver nåt annat, kbt ska ju va bra har jag hört. De sa att om jag pratar med kuratorn om hur jag känner o hon bedömer att hon inte kan hjälpa mig så kan hon skicka en remiss till dem. Men det kännas svårt för jag vill inte att hon ska tro att jag inte är nöjd.
Kram?

När jag väl trillade dit efter mitt senaste besök här bara fortsatte det med öldrickande. Kändes jobbigt att gå in här och medge misslyckandet.
Jag hoppas att jag kan hänga kvar här nu!
det kändes faktiskt väldigt bra att flera av er som var med sist fortfarande hänger med. Det stärker mig när jag ser att det går bra för er andra.
Stärker och glädjer mig!
/Z

Ovissheten är ofta värre än "domen"...

Hej förresten :-) Jag är alldeles ny medlem här men har varit in och läst på sidan ett par veckor. Såg ditt inlägg dagen efter du blev tagen av polisen. Ditt inlägg kändes lite extra för mig då jag har gått igenom det du nu eventuellt har framför dig. Tänkte att jag kanske kunde hjälpa dig med att försöka svara på eventuella funderingar om vad som händer framöver....

Nu vet vi ju inte än vad du hade för promille men skulle tro att du har en "magkänsla". I mitt fall, som utspelade sig för några år sedan, så hade jag sån pass hög promille att det blev grovt rattfylleri. Jag skadade som tur var ingen....och blev inte stoppad i någon kontroll heller, men hade önskat det. Jag totalkvaddade min precis ny-inköpta bil. 400 tusen. Och det är inte många(inga) försäkringar som gäller i såna lägen. Så det blev en dyr läxa.

Men som sagt, jag står gärna till tjänst om du har funderingar i ovissheten :-)

/Frederic

Hur är din kurator? Är hon bra? Tar hon tag i saker för dig?

Muränan, tack för läsningen.

//PP

Funderat på hur din första tid efter återfallet går, hoppas du är på väg och att motivationen växer igen? Nopp, Konstnären. Duktig är jag inte, det har ingenting med duktighet att göra - och det vet du nog innerst inne. Det har gått lång tid nu vännen - rundar snart 900 dagar - och som du vet blir det ju lättare ju längre tiden går, men det viktigaste när livet är jobbigt är nog ändå envisheten. Ja, jag är envis som f**n i nykterheten. Eller kanske är jag även för bekväm av mig? För att bryta ett destruktivt drickande är ju verkligen obekvämt.

Jag vet att du vet vad jag menar med det. Nu verkar det vara "säsong" på forumet att dryfta om ett återfall försätter en på ruta ett igen? Jag tycker inte det då alla nyktra dagar har ett värde, oavsett om de är i obruten följd. Dessa dagar ska vi inte förminska efter ett återfall. Men när det kommer till i vår självkänsla trillar vi tyvärr nog ner rejält många pinnhål. Samtidigt tror jag nog att vi har nästan oändligt antal möjligheter att bryta med alkoholen. Hoppas att det inte var så illa som i september 2013 för din del. Då var det riktigt illa, och där riskerar vi ju att hamna för eller senare om vi inte lägger ner.

Samtidigt finns det ibland inlägg som på något sätt bagatelliserar återfallen en smula. Inte för att återfallet och till-nyktrande är någon katastrof. Mer att processen som vi går igenom med all ångest och sorg över återfallet är så katastrofalt jobbigt. Jag har gjort den resan allt för många gånger och nu den sista gången så har den tagit otroligt mycket av min tid och stora viktiga delar av mitt liv förändrades under resans gång. Mest positivt, men jag fick även ta stora förluster som gjorde det klart för mig att den resan gör jag inte en gång till, om jag kan slippa. Och det kan jag ju ;-)
- bara jag håller mig från alkoholen. Nog predikat Konstnären. Ingen kan göra detta åt någon annan. Hade det hjälpt dig hade jag gärna bjussat på de första 100 dagarna, nu går inte det ;-)

Men jag finns gärna här till och från, och hejar på dig och alla andra som startar på nytt. Det är ett sant nöje och något som vi är skyldiga varandra.

Ta ett allvarssnack med Gagarin om han fortfarande krökar. Gojan får du nacka igen. Ni klarar detta, och kanske vore det fint som Muränan skrev att ni gör det till er gemensamma grej den här gången!? Njut av våren, ta hjälp av antabus om du tror på det, så går det finfint ska du se.

//PP

Läs gärna det här: http://www.dn.se/insidan/aterfall-i-drickande-beror-inte-pa-bristande-v…

Jag håller med dig. Jag gör det väl mest för mammas skull (jag tycker egentligen att hon är helt ute och cyklar och sen hon pensionerades så har hon åsikter om allt och alla, speciellt mig och mina syskon), men kanske bara för att bevisa henne fel.
Samtidigt så har du ju helt rätt. Dels så var ju faktiskt min pappa alkoholist och dels så har ju jag också läst mig till att första steget är förnekelse (tror jag). Men jag försöker köra lite uteslutningsmetoden här. Jag har läst lite här och på andra sidor och jag är extremt sällan bakis (fast i tonåren var jag det oftare), jag har aldrig i mitt liv tagit en återställare, jag dricker inte så ofta mer än 1-2 glas vin, jag har aldrig ångest efteråt, jag gör inte saker jag ångrar när jag har druckit och jag har inte blivit osocial eller missat saker pga att jag har druckit.
Det jag däremot gör är att dricka flera gånger i månaden, någon gång (svårt att säga när, men under året som gått skulle jag säga iaf) har jag druckit lite mer än jag tänkt och sen att jag ibland verkligen kan längta efter att ungarna ska lägga sig, så att jag och maken kan duka fram lite gott och mitt glas röda till det... Mamma tycker att det märks att jag druckit efter bara några klunkar och att jag verkar tåla mindre nu för tiden.
I dont know...

Jajamensan! Här är jag ;)

Klart att du är förlåten (?) inte tusan behöver du be om ursäkt för mig. Förlåt dig själv och lämna den där skiten bakom dig nu.
Du är alltid välkommen här.

Har det bara varit missat eller har du haft nått kul för dig under pausen? :)
Kram

Skall ta kvällen att läsa här och fundera vad jag är rädd för nu, som gör att jag är så labil i min vilja nu.
Är glad att jag är lätt att genom skåda, så både du och Äntligen fri knuffade till mig i rätt riktning med er uppmärksamhet och ord, tack igen.
Så hoppas ni alla får en bra kväll

Hej Ruben. Kommer aldrig köpa att man är tillbaka på ruta 1 efter ett återfall. Mitt längsta uppehåll på många år är blygsamma 2 månader och föll tillbaka en bit in på 2016. Startat räkneverket nu igen och är på dag 4. Känns ändå inte som man börjar om på nytt. Ingen kan ta erfarenheten av 2 nyktra månader ifrån mig, de erfarenheter jag fick finns kvar och de possitiva känslor jag fick av dessa 2 nyktra månader försvinner inte.
Lika lite som du kan göra återfallet ogjort kan du göra de 11 nyktra månaderna ogjorda.
Vänd på resonemanget. Du har 11 nyktra månader med BARA ett litet misslyckande. Det är ju bara så grymt starkt!
Lägger in dig i min motivationslitsta. 11 månader hade jag varit så himla stolt över. Hoppas jag kommer dit jag också!

/Z