Senaste kommentarerna i forumet

Hoppas du kämpar på. Trot eller ej men det blir lättare och bättre dag för dag... Sömnsvårigheter har dom flesta ett tag. Du kan ju detta med positivt tänkande fortsätt med det. Jag hejar på dig. Kram..

Om du googlar på t.ex. "måttlighetsdrickande" eller liknande så får du mängder med träffar.
En är t.ex. "http://www.svd.se/forskning-spolar-totalt-alkoholstopp", en annan är
"http://www.svt.se/nyheter/inrikes/las-chatten-om-alkoholvanor".
Observera att jag och flera andra här på forumet insett att vi INTE kan bli måttlighetsdrickare.
Det beror nog på hur långt man utvecklat sitt alkoholberoende.

Gå in på Stingos tråd "Mitt vidare liv - med eller utan?" så kan du läsa hans kommentar #199.

Förlåt Märtan för att jag tar upp plats och svarar här i din tråd, men jag fick frågan här.

/Pi31415

När det är som jobbigast, Vila om du kan. Tänk på hur livet blir om du fortsätter att dricka, oftast går det utför både med utseende, vänner, relationer. Du är värd ett liv utan ångest och dåligt mående. Det kommer...Styrkekramar..

Hej Pi31415
jag är helt ny här på forum och jag fastnade för ditt inlägg. Hur gör jag för att läsa Stingos inlägg som du refererar till? Var kan jag läsa de forskningsresultat/statistik du nämner?
Tack för bra inlägg!

Du gör ju ett jättebra jobb! Du säger ju själv att du har minskat din konsumtion rejält - och det skall du klappa dig på axeln för. Verkligen! Tänk på allt du INTE druckit! Heja heja!!!:-)

Tack för era kommentarer! Jo, det känns kalasbra - att jag har lagt de formella och praktiska "formalia" bakom mig. Nu kan jag fortsätta att nysta i nutiden och framtiden. Vardagsrutinerna är viktiga - och att gå till jobbet igen kommer säkerligen att förstärka känslan av "vanlighet". Tror att det är bra! Går på semester om ett par veckor - och känslan av att gå från jobb till semester är stärkande - istället för att sjukskrivning glider över i semester. Detta är självklart något som man kan fundera över när man väl känner sig redo att arbeta. Hade det inte varit läge för det, och man hade varit i början av tillnyktrandet/återhämtningen så är man nog bara glad och tacksam om man slipper "oket" att arbeta ett par veckor - och istället skulle känna en lättnad att få gå från sjukskrivning till semester. Den här gången så befann jag mig inte där på "kartan". Säkert någon annan som är där - och då tycker jag inte att man skall skynda sig tillbaka till jobbet, bara därför att.....-man behöver tid att återhämta sig/läka/bli sig själv igen. I morgon så skall jag träffa beroendesköterskan igen. Har bara gått en vecka sedan sist - och hon uttryckte att jag kunde avboka om jag kände att det var för kort tid emellan besöken, och jag inte hade något speciellt att prata om. Samtidigt så sa hon att jag självklart är välkommen ändå. Jag går dit - tar varje chans känner jag. Vill prata om detta, mycket. Hon är proffs, och hon kommer säkert att ringa in någonting som vi kan prata om. Jag litar på det. Sen går vi båda på semester - och det kan kännas bra att boosta sig med ett samtal då vi inte kommer att kunna träffas på några veckor..... Stor kämpakram till er alla som kämpar och våndas. Det skall bli bättre, eller hur....!!!!

Ny dag
Känner mig trött, sliten och ledsen. Tusen "måsten" och barnen går mig redan på nerverna. De har varit hemma sen 1 juni och jag är sååå trött. Bara bråk och gnäll hela dagarna. Nästa vecka börjar den stora skolan, ska bli så skönt. Ska göra allt för att hålla ut tills dess så kanske det känns lättare sen...

Vaknade imorse med ett skönt lugn. Har haft ett par fina dagar utan ah och igår var en sån fin familjedag som gav fina minnen. Idag en av de sista semesterdagarna men det känns också bara bra. Skönt att "kampen" inte behöver vars på knivens egg hela tiden utan att vissa dagar är det också enkelt och skönt utan?

Tack, jag kände på mig från början att sommaren skulle bli svår, men nu får det vara slut.
Skönt att se att du var kvar här Sisyfos, och det är nog som du säger att man bör nog hänga kvar här även när det går bra.

Just nu finns inget sug alls efter A, jag känner mer avsky när jag tänker på det, men efter en tid så vet jag ju att hjärnan börjar manipulera igen, det svåra är att inte börja igen, att inte ta det första glaset.

Att få vanliga rutiner, jobba på och få annat att tänka på låter som en bra plan, skönt att du fick ok! Bra kämpat, du tar kontrollen själv över ditt liv nu!

Grattis! Och vad skönt det måste vara för dig! Heja!!

Tack för ditt meddelande! Det låter verkligen som om du bryr dig mycket om din pappa och vill att han ska kunna må så bra som möjligt, väldigt omtänksamt av dig. Att du vill köpa hem alkoholfria alternativ för att underlätta är jättebra och säkert nåt din pappa kommer att uppskatta, även om det i slutändan ju är han själv som behöver bestämma sig för att han vill jobba mot förändring och hitta andra sätt att förhålla sig till alkohol. Det är lätt hänt att man som barn till en förälder som dricker tar på sig överdrivet mycket ansvar. Så, att du vill stötta är fint men glöm bara inte att ta hand om dig själv också, att ha en anhörig som dricker är påfrestande och slitsamt och jag tror att många här i forumet kan känna igen sig i din berättelse.

Jag tänker att du skulle kunna ringa till Alkohollinjen, där kan man anonymt prata med en rådgivare och få stöttning just i hur man kan förhålla sig till/stötta anhöriga med alkoholproblem. Du kan läsa mer på http://alkohollinjen.se/

Allt gott,
Miriam Alkoholhjälpen

Stressen är förgörande, eftersom vi duktiga och högpresterande har svårt att säga "nej nu får det räcka för idag, orkar inte mer och jag skiter i disken". I alla fall jag har svårt för det. Eller förresten ännu värre, jag säger det men gör jobbet ändå... Ingen annan gör ju det... och tar på mig matyrkoftan en stund... Usch och fy! Måste sluta med sånt.
Vi duktiga måste inse att det inte är så duktigt att prestera mer än vi orkar på bekostnad av oss själva!
Sisyfos, du som jag har god insikt! Det blir en bra höst för dig?
Orka

Ska laga mat och njuta av dagen och att sitta länge med kaffekoppen till frukost. Har alltmer energi och ork till träning och till att göra annat som roar mig och lär mig att njuta av tillvaron.
Tankarna på alkohol och lusten har avtagit avsevärt och det känns alltmer självklart att låta bli okynnesdrickandet och ensamdrickandet!
Läser på forumet och kommer i håg hur svårt det var dom första veckorna när jag bestämt mig för en längre period utan vin.
Lycka till medsystrar och bröder och på´t igen om det inte funkar en dag, det finns en ny dag i morgon. Och en dag med kloka val ska jag ha i dag så klart!

Rutiner gör mig gott!
Så enkelt att motivera sig att inte dricka a med tanke på vad jobbet kräver.
Ingen mjukstart direkt..
Känns skönt att fokusera på det istället för mitt i övrigt rätt fattiga liv för tillfället. Jobbet och min unge! Det räcker långt:)
Torsdagskram!
Orka

igår, utan att ens lämna mitt hem. Vi var ett antal personer runt om i världen som satt vid våra datorer och diskuterade, vi visade varandra skisser, gjorde beräkningar och tittade på bilder. Så mycket tid, pengar och flygbränsle vi sparade! Tekniken är fantastisk, nu pratar man också om att låna teknik från spelindustrin och skapa tredimensionella avatarer som liknar de verkliga personerna så att man får en ännu mer intensiv känsla av att befinna sig på plats.

Det här hade gjort inledningen av min karriär som alkoholist mycket svårare. Jag drack sällan hemma när barnen var unga, när jag däremot var ute på resa, och det var ofta, så fanns inga hämningar. På den tiden fanns det naturligtvis inga mobiltelefoner, så ingen förväntade sig att man skulle höra av sig stup i kvarten. Att ringa hem från en hotelltelefon var dyrt och komplicerat, så det gjorde man bara när det fanns något viktigt att säga. Ergo, kvällarna var fria att supa sig redlös på. Inte för att jag tror att jag hade undvikit att bli beroende, men kanske hade jag blivit upptäckt tidigare om folk hade kunnat ringa mig när som helst. Och eftersom jag har ett behov av att till varje pris dölja mitt missbruk hade jag kanske kommit i behandling tidigare. När jag tänker tillbaka på min karriär har det varje gång varit först när någon har kommit på mig på fyllan som jag har tagit tag i problemet. Nåväl, ingen idé att älta det som kunde varit.

Vi tog en rejäl sovmorgon idag. Min hund tycker inte om att bli blöt om tassarna, så om det regnar ute väcker han mig inte. Inte för att det hjälpte att skjuta upp promenaden, vi blev blöta ända in i själen. Jag gissar att han önskar att han hade lärt sig använda toaletten. Han försökte minsann när han var valp; när jag gick och kissade kom han och ställde sig bredvid och kissade, han också. Härmapa.

Ha en Torrskodd Torsdag allihop!

Grattis Anders!!
Så underbart! Skönt att få släppa stenarna från axlarna! Man behöver faktiskt inte alltid berätta allt!
Fortsätt kämpa, du har varit fantastisk duktigt nu!
Kram!

Tack Jullan och Manda för era kommentarer. Det är skönt att höra att det är bra att jag avstod. För mig var det en ögonöppnare när jag läste här att andra också har olika kritiska tidpunkter under dagen när suget slår till som starkast. Det är skönt att komma underfund med när man har de tidpunkterna för att kunna bena ut det här och försöka överlista ajävulen så ofta som möjligt. Nu har ajävulen gått och gömt sig för idag och jag ska sova. Nya tag imorgon.

Första dagen har gått bra. Myste med film med maken och drack te.
Idamia, jag förstår precis, när vi nästan gick isär och jag drack för döva ångesten var 2an nyfödd...då var det ren whiskey som gällde...
Jag ska fasen fixa detta, för jag vill inte vara den personen jag varit senaste 6 mån. Tänk vad skönt att inte ha ångest över vad man gjort eller inte gjort, att barnen sett mig full eller att andra märker att man är påverkad...
Imorgon är en ny NYKTER dag!
Tack idamia för att du delar med dig, betyder verkligen mycket för mig. Har ingen att prata med detta om...

Blev visst dubbelt inlägg ;) Bra att du avstod vinet ikväll Lycka till!

Jag känner igen mej i mycket av din historia, har liknande problem med 'alkoholdjävulen''. Starkt av dej att börja på en tråd, så långt har jag inte kommit. Men jag läser här ofta och får inspiration till att förändra mitt beteende.
Men det är inte lätt, hjärnan är förädiskt. Ångest och bakfylla glömmer man lätt efter någon dag. Tyvärr glömmer jag lika snabbt: hur det är att vakna upp UTAN bakfylla! Så visst är det 50/50...
Det är inte lätt men jag har kommit en bit på väg, har iaf minskat på antal vinflaskor per vecka rejält, dricker tyvärr mer öl istället.
Kämpa på alla! Kram

Ja, ibland måste man nog kunna skratta lite åt eländet för att inte gräva sig djupare och djupare ner i misären. Jag kanske borde tillägga att de sköna lirarna från aa inte var inlagda utan nyktra och var där för att hälsa på och prata :)
Tusen tack för stödet till dig Idamia, Krumeluren, Anders och Niklas.

Jag hoppas att din första dag gick bra! <3

Kul att du fick din stämpel, Jag tycker också att du är OK för övrigt! Och bra att du fortsätter samtalen, alkoholträsket är ett jäkla elände. Dit villvi inte igen.

Nej, det är inte bara alkoholen som gör att vi har glidit ifrån varandra. Det kvittar nästan vad jag än säger så misstolkar han det, och så blir det tjafs igen. T ex idag var det tjafs om en skitsak, och där var även vår äldste son med. Jag märker ju att han har en viss "distans" till sin pappa för han tog mitt parti. Detta kunde ju inte min man ta på ett bra sätt, utan han tyckte att jag skyddar vår son. Vi har så olika syn på det här med alkohol och välmående. Han säger ofta att han känner sig gammal (han är 46 och jag är 42). Då brukar jag säga att man är inte äldre än man gör sig. Han har inget eget intresse utan han sitter mest hemma och detta irriterar ju jag mig på. Min man säger ganska ofta att han älskar mig, och jag kom på mig själv en gång att jag kan inte längre säga det till honom. Känslorna har svalnat ordentligt, och jag tycker att han är oattraktiv när han sitter och spelar och dricker sina öl och rapar!

Så, nej jag tycker inte att vi fungerar ihop personlighetsmässigt heller längre. Jag går bara omkring och stör mig på honom. På lördag ska vi iväg på en dagsutflykt bara han och jag, och detta ser jag faktiskt inte fram emot. Jag hoppas att vår 14-årige son följer med.

Vi får se när det "brakar lös" här, för det kommer det att göra. Frågan är bara om när...