Senaste kommentarerna i forumet

Halloj @Carisie! Ja, det skulle vara spännande att hyra speciella höns som kunde fixa sniglarna! Mina hundar är jakthundar, specialiserade på fågel och det skulle också bli intressant att se hur de skulle gå ihop😂. Jag har igår kväll strött ut snigelmedel och på framsidan av huset såg jag inga i morse! Dock några på andra sidan huset. Har även lagt ut fällor med alkoholfri öl, borde kanske varit lite starkare vara😂. Ja, nu får vi se om det minskar. Har koppartejpen kvar att sätta upp.

Låter även som att du har en trivsam och mysig balkong med både det ena och det andra. Att få det rent och städat hemma är så skönt och man ser resultat direkt😁 Hoppas du fick en skön mysfrulle innan jouren.

Snart är det midsommar och förstår att du längtar efter din ögonsten. Igår när jag var på lunchlöpning med hundarna såg jag ett lodjur! Denne såg inte oss och vankade ledigt med svansen som gungade. Jag stannade upp, höll nästan andan, och likaså gjorde hundarna. Vi bara tittade alla tre. Fumlade med mobilkameran och sedan började hundarna skälla för full hals! Lodjuret vände sig om och tittade på oss, jag fick en bild, och den hoppade in i skogen. Vilken upplevelse! att få se den så pass länge ändå!

Vi har verkligen haft fina och givande samtal och fint att du tyckt om råden😁. Jag har också lärt mig så mycket av dig, hur du tacklar saker och jag ler stort många gånger för mig själv när jag läser dina inlägg😁. Du hymlar heller inte och jag gillar ditt raka, men ändå så varma och ödmjuka framtoning.

Hoppas jouren är på din sida och att du sedan får en skön ledighet. Kram❤️🌞

@JHL .Precis så.Vet att tillit tar tid att bygga.Och jag kan & vill inte sitta i en bur eller bara vara i skogen eller jobba.Vet att jag måste träna på att vara i alla situationer & miljöer.Vill inte begränsa mitt liv.Har försökt att förklara detta men går inte in.Detta är vår ” elefant” i rummet.Det outtalade.Så svårt.

@danisa Ja, det är så intressant! Jag har läst på så många olika håll i olika böcker, kurslitteratur under åren och nu söker jag mest efter intressanta artiklar på nätet.

Såg dessa som jag tycker verkar bra och intressanta
”Förlåtelse som nödvändig frihet : om förlåtelse, försoning och förtroende för drabbade, förövare och Dig som står bredvid. Av Bo Krister Ljungberg.
” Förlåt och bli fri : en väg till lugn, styrka och välbefinnande” Av Barbro Holm Ivarsson.

Ha det gott!❤️

@Nymis
Hej,
Hur har tidigare försök på uppehåll, t ex 3 månader fungerat. Fanns det några framgångsfaktorer att bygga vidare på? Vad kunde ha gjorts annorlunda om det inte gick då bra?
Du skriver om en verklighet som du vill fly från genom drickande samt att du hatar den. Finns det någonting där som du kan förändra till det bättre? Kan du få stöd att göra en förflyttning där?
Något att börja med kan vara att ringa alkoholhjälpen anonyma telefonlinje, nummer finns i meny under stöd. Där kan du säker få råd och hänvisningar till de senaste rönen (din andra tråd).
Det finns några i forumet som nyligen är alkoholfria och kämpar mot sug. Mycket verkar handla om att skaffa sig nya sunda vanor och aktiviteter som för bort tankar och agerande bort från alkohol.

@Molnet Jag tänker att det är upp till dig om du ska dricka eller inte, om du ska ”sabba” det eller inte. Din vän eller någon annan kan inte förhindra det genom att vara orolig eller försöka hindra/undvika att göra saker som du tycker är roligt även om det finns en risk i det. Vi ska ju träna på att klara av ett liv utan alkohol och kommer att behöva utsätta oss emellanåt. Ibland kan det finnas annat under ytan som det egentligen handlar om, elefanten i rummet som du pratar om. Vad är det elefanten bär på?

Min man var lite orolig i början för att jag inte skulle klara av att sluta dricka. Jag märkte på honom att han bar på något och till slut kom det fram. Han var mest orolig för att jag skulle bli så besviken på mig själv om jag inte klarade av det och även för att jag skulle gå in i ett ”mörker” igen, med ångest. Även att våra fyllebråk emellanåt skulle fortsätta. Jag blev nog lite besviken på att han inte trodde på mig, men jag sade högt till honom ”jag tror på mig själv” och tänkte att jag ska fan visa honom och att jag menar allvar denna gång, han ska få se! Jag kan också förstå oron han kände och i hans skor skulle jag nog tänkt likadant. Efter ett tag såg han att jag verkligen bottnade i min förändring och hans oro släppte. Han är nu istället imponerad av min beslutsamhet. Jag tänker att det är viktigt att ha bra samtal, kunna få berätta om sin oro, men även att ge frihet och stötta på vägen genom olika utmaningar.

Tänker att det handlar om positiv förstärkning, man får tex beröm när man klarar av att vara nykter och det nyktra beteendet ökar. Får man negativ förstärkning, tex att man tar bort roliga saker för att det finns en oro för att det innebär dricka, då kan det negativa beteendet öka, risken för att man börjar dricka ökar istället. Tilltron till den egna förmågan att klara av det minskar. Det viktigaste är att vi själva kan ge oss positiv förstärkning om vi inte kan få det av andra. Det ger oss en grund för att skapa nya goda vanor, välbefinnande, mening och glädje.

Det är du så himla bra på! Ha en fin dag!🌞❤️

De senaste 5-6 månaderna har mitt intag av vin eskalerat. Dricker 2-3 vinflaskor varannan kväll under en period. Sedan kan jag helt avstå alkohol under 1-2 veckor utan att få abstinensbesvär. Så har det varit länge, säkert 1-2 år, men eskalerat gällande antalet vinflaskor som jag intar. Så alkoholsm är verkligen progressivt. Men jag förstår inte riktigt min situation med alkoholen och om jag behöver avgiftas eller inte. Det enda jag kan sätta fingret på är att jag använder alkoholen för att slappna av och liksom "fly verkligheten", en verklighet som varit mer än jag kunnat hantera de senaste 2-3 åren, egentligen 4-5 åren. Men de senaste året har varit värsta och i och med detta har mina alkoholvanor starkt försämrats och jag har velat "fly verkligheten" allt oftare, därav ett alltmer intensivt och eskakerade alkoholintag speciellt senaste 6 månaderna.

Men vill inte vända mig till socialtjänsten där jag bor eftersom jag har barn under 18 år och då finns risk att de blandar in barnet (en 16 åring) i detta. Jag ska säga att socialtjänsten precis gjort en utredning där de konstaterat att jag uppfyller mitt barns basala behov och hans trygghet så det är avslutat och jag vill därför inte "Väcka den björn som sover". Utredningen gjordes för att barnet inte går till skolan, och det var faktiskt jag själv som orosanmälde, dvs pga att mitt barn har hemmasittarproblematik. Mitt barn har har flertal diagnoser och skolan har allvarliigt brustit i att ge honom särskilt stöd. Detta har ett av de stora, stora problemen de senaste året som fått hela familjen att må allt sämre och sämer...skolan har svikit mitt barn på ett så fruktansvärt sätt att det skulle ta en hel bok att beskriva detta.

Jag dricker enbart när barnet sover och han inte märker något, dvs jag dricker när dagen är slut och det är dax att slappna av, något som jag inte kan och därför använder jag alkoholen. Nästa dag är allt som vanligt och på morgonen är jag fullt funktionell för att ta tag i "vekligheten" (som jag starkt hatar) och så snurrar det på så. Men detta beteende känns fel alltihop så klar... och jag vill få hjälp med att sluta med detta destruktiva beteende då det inte är bra för min hälsa och heller inte är hållbart då jag märker att det bara eskalerar och jag har mindre energi de dagar som följer efter ett vinintag....

Vad föreslår ni att jag ska göra? Jag vill förändra, men hur? Vad ska jag börja med? Vad är en intervention? Och hur kan jag lära mig att slappna av utan alkoholen? Är så svårt att hitta "ersättare"?

Vad säger den senaste forskningen är den mest effektiva hjälpen att bli frisk från ett alkoholberoende eller alkoholmissbruk där man dricker 2-3 flaskor vin varannan dag men även kan göra uppehåll på en vecka eller två för att sedan påbörja bruket igen? Medicin i kombination med samtalsterapi? Någon som kan hänvisa till evidensbaserade metoder som fungerar?

Hej!
Jag känner igen mig i det du skriver. Jag har gått liknande väg och försöker ta mig tillbaka nu också!
Det kanske är så att man behöver träna och lära sig att uppskatta det igen? Göra saker som är lite obekväma för att hitta tillbaka?

Intressant läsning. Jag har nog alltid tänkt lite tvärs om. Blir intresserad soch skulle vilja läsa mer. Har du några bra tips.
Kram🥰

Väckte maken kl 04 efter hemsk mardröm. Tagit återfall i drömmen, vet inte varför bara att jag blev fruktansvärt ledsen och panikslagen. Ville typ åka till akuten i drömmen för att jag hade sådan panikångest. Jag vaknade genomsvettig och var så tacksam över att det ”bara” var en dröm. Fortfarande lite skakad efter denna dröm. Lyckades somna om och drömde på nytt om min morfar som gick bort för drygt 35 år sedan. Han var en knepig man som vägrade acceptera sin psykiska ohälsa. Hmm funderar på varför jag drömde dessa drömmar…

@Molnet Tillit tar tid att bygga men livet är fullt av frestelser som man dagligen kan trilla dit på. Jag tror att en framgångsfaktor för mig har varit en tydlighet mot fru jhl att detta är MIN resa och jag vill givetvis ha henne i mitt lag och få stöd/kärlek/uppmuntran men till syven och sist faller det på mig att inte dricka. Vidare så ville jag inte att hon skulle göra några anpassningar, lyckligtvis har det hittills gått bra och går det åt skogen med nykterheten och jag tror att det skulle hjälpa att hon skulle skippa vinet så kommer jag att önska det. Dvs jag gör det jag anser att jag behöver göra för mitt välbefinnande och det sammanfaller nästan alltid med olika aktiviteter som även hon vill göra och i ärlighetens namn så släpar hon iväg mig på diverse saker mycket oftare än det motsatta.
Du kan inte sitta i en bur oavsett vad din vän tror eller tycker. Om du inte får prova dina vingar vet ni inte när du är redo. Hur ska du bygga tillit om du inte får chansen att gå på resturang/åka till city etc.

@Carisie .Det här gäller min väns oro huruvida jag kommer att dricka eller inte.Så resor, dagsutflykter, restauranger,city etc…går bort.För tänk om jag skulle få för mig att dricka…Han har ju varit med om att jag gjort det.Han har åxå varit med om en kryssning då jag inte druckit.Förstår att det tar tid att bygga tillit.Men jag vill ju göra roliga saker & inte begränsa mig med vad jag ska eller inte ska göra.Är för gammal för att vänta på sen…

@Arvedelen .Tack för tipset!Ska kolla in det närmare.Vore kul att testa gratis coachingen med mejl i 3 veckor.Kan ju inte skada.

@Ursus .Jättebra plan att fixa lägenheten så den känns trivsam igen & du kan finna lite lugn & ro där.Jag gjorde så jag med för ett år sedan & min vuxna dotter sa att jag skulle köpa nya gardiner,matta ,balkongdynor, duschdraperi & handdukar i ljusa gladare färger.Och så blev det.Ljust & fräscht.

@eling .Så sant.

@Vinägermamman .Tror som carisie att det kan röra sig om en övergång.Hjärnan & beroendet som vill locka dig att dricka vin.Du får säga högt till dig själv att det går över & att idag blir det inget vin.😉👍🌻

@zalkin Fint skrivet & så sant!

@vår2022 Tack vår2022🙏🙏🙏. Tror verkligen att jag nådde min rock bottom i höstas trots att konsumtionen inte var extremt hög om man jämför med andra. Men tillrä kligt hög o h fixeringen var total av A. Men det fick räcka. Har lyckligtvis genomgående varit nyfiken på livet, social men flera dörrar stängdes de senaste åren, nu öppnas dom igen när dörren till A är stängd. Man förlorar förälskelsen A, men som i verkligheten är en daglig kyss av döden, och vinner tillbaka sig själv, i en ännu bättre version. Oändligt glad och tacksam över det. Allt gott!😀

@Andrahalvlek Tack för att du delar med dig av din erfarenhet! Jag får djupandas, gå undan och bita ihop och hoppas att det går lättare om några månader! Det är bara vansinnigt frustrerande!
Som tur är vaknar jag oftast på ett gott humör så jag brukar oftast få en bra start på dagen.

@eling Så är det såklart! Jag bara önskar att jag kunde få vara nykter några veckor INNAN jag måste hantera alla känslor. Men jag förstår ju att det inte är alls logiskt..

@Vinägermamman God morgon 🙏🏼 Kan det vara så att oro/pirr/mal är beroendehjärnans försök att lura till sig ett par droppar eftersom det fungerat förr? Vi är ju vanedjur. Jag tänker att om du inte givit efter när du vaknar på söndag morgon så kommer det att vara tyst från det hållet. Då chansen till att ta ett återfall liksom är förbi. Till nästa gång men då kanske bruset är mindre intensivt? 🥰🩵

Det var då själva den vad den här oron är enveten. Känner mig som supernervös, med ett pockande pirr i magen, som inför en tävling… Blir tyvärr inte bättre av promenaderna heller. Idag kom tankarna på vin. Det är som det undermedvetna vill planera in ett återfall… Men jag har bestämt att idag ska det inte bli. Inte imorgon heller. På lördags ska vi på stor baluns. Jag ska köra, men måste pränta in i skallen att jag inte ska lockas skåla i ett halvt glas bubbel. Jag måste vara benhård med mig själv.
Från det ena till det andra hittade jag och plockade årets första kantareller på morgonpromenaden 🤩

@Lobster Det kan förstås vara olika från person till person, men jag minns den första nyktra tiden som oerhört stormig känslomässigt. Jag blev så ilsk, på allt och alla. Ett klumpigt uttalande av en kollega kunde förstöra hela jobbdagen. Jag muttrade och mådde jättedåligt. Jag var ovan vid att hantera känslor utan att hälla alkohol på dem.

Att djupandas är hjälpsamt. Att gå undan lika så. Och aldrig svara i affekt - alltid sova på saken om det är möjligt. Med tiden lättade ilskan och bubblig glädje tog plats istället. Jag skrattade så gott som jag inte har gjort sen jag var barn. Vid 3-4 mån nykterhet kände jag mig väldigt chill. Problem? Bring it on. Jag löste saker mycket enklare och snabbare, för jag hade tillgång till hela min hjärnkapacitet. Så håll i, håll ut.

En sista sak. I nykterheten blev jag sanningssägare. Jag kunde inte hålla tyst. Om någonting. Och eftersom jag inte hade konstant dåligt samvete började jag stå upp för mig själv. Tog ingen skit helt enkelt. Alkoholen är bara ett symtom, det är orsakerna bakom vi måste jobba med. Och till det hör att hantera sitt känsloliv på ett vuxet och moget sätt. Träna på!

Kram 🐘

Tack!❤️ igår strödde jag ut snigelmedel som kom på posten, vi får se om det ger effekt! Har inte varit på morgonens snigeljakt ännu. Har ännu inte hunnit placera ut snigelhusen och koppartejpen, men det kommer!😁. Jordgubbarna blommar men de ska rådjuren inte kunna ta då jag byggt en barrikad med tak😎.

@Himmelellerhelvette @danisa Det är så intressant med förlåta och försonas. Har dykt lite mer i detta och delar med mig av vad jag kommit fram till. Jag tänker att förlåta och att försonas inte riktigt är samma sak, men de kan vara relaterade till varandra. Att förlåta är en inre handling där man släpper agg och bitterhet, att våra känslor blir så neutrala att vi inte längre mår dåligt när vi tänker på eller ser den andra. Förlåtelse är något som händer i ens eget hjärta, att avstå från hämnd och släppa känslor av förbittring. Man kan förlåta någon utan att nödvändigtvis återupprätta relationen, särskilt om relationen är skadlig eller om den andra personen inte visar ånger. Och man behöver inte älska den personen fast man förlåtit, för det kan Gud gör åt oss i så fall. Förlåtelse behöver i själva verket inte involvera din förövare alls, du behöver inte berätta för dem att du har förlåtit dem. Kan du förlåta en förövare som inte har tagit något ansvar, inte gjort några beteendeförändringar och försöker skada dig i framtiden? Enligt definitionen av förlåtelse kan du det, men du behöver inte försonas. Förlåtelse är en känslomässig process som förändrar dina tankar, känslor och handlingar gentemot en förövare.

Att försonas handlar mer om att återupprätta en relation, vilket kräver en god vilja att göra det från båda parter. Många tror att förlåtelse automatiskt leder till försoning. Denna missuppfattning har fått vissa att undvika förlåtelse för att skydda sig själva från försoning, medan andra som har förlåtit sina förövare kan bli tillrättavisade för att de inte försonas. Trygghet krävs innan du verkligen kan förlåta eller försonas. Din hjärna och kropp prioriterar din överlevnad (trygghet) framför att blomstra (förlåta och försona). Därför är det osannolikt att förlåtelse och försoning kommer att inträffa eller upprätthållas om du känner dig osäker. Om du vill sträva efter försoning eller förlåtelse är det bäst att fokusera på att etablera och upprätthålla din trygghet först och främst.

Det är också möjligt att försonas utan att ha förlåtit, till exempel om man acceptear något som inte kan förändras. Att man accepterar något som hänt och kan gå vidare i livet, en slags försoning även om man inte kan förlåta den som orsakat skadan. Man kan kanske ha någon kontakt ibland, men förlitar sig inte på denne. Att man skyddar sig själv och inte lägger energi på det som inte går att förändras, att man förlåter sig själv för att man inte kan förlåta och kan gå vidare i sitt liv ändå utan att må dåligt. Du kan försonas med någon efter en konflikt, även om du inte har förlåtit dem helt.

Förlåtelse och försoning kan ske tillsammans, men inte alltid.

Ha en fin dag! Kram❤️

Hej @Lobster! Jag tycker att känslorna blev mer påtagliga när jag slutade dricka. Men det var ju också för att jag tidigare hanterat dem med alkohol, för att dämpa. Om jag inte drack den dagen så sysselsatte jag mig och sköt undan dem för att dämpa nästa dag med alkohol osv. Nu behöver vi låta känslorna få finnas och hantera dem på ett mer konstruktivt sätt, utan alkohol. Mindfulness, avslappning, fysisk aktivitet, prata om dem, söka stöd osv. Tillslut blir det det nya normala, men vi behöver jobba med det och inte "bara" sluta dricka. We can do it! 😃 Samma här, en nykter helg med och för barnen, absolut så mycket trevligare!! ❤️