Senaste kommentarerna i forumet

Hej! Jag förstår din känsla, men som tur är är det en sjukdom som du kan slippa följderna av. Det tror jag är bra att tänka på. Om du inte dricker så kommer du må bra. Det är ungefär som en jordnötsallergiker. Ingen fara så länge man inte äter jordnötter.
Skammen tror jag hänger ihop med beroendet. Det lättar ganska snart. Det finns verkligen ingen gräns för vad folk har gjort på fyllan, men med tiden kommer du att förlåta dig själv. Det är ju inte du, utan alkoholen som styrt och ställt. Man ÄR helt enkelt inte sig själv, indränkt i gift.
Därför är det orimligt att släpa runt på en massa skam. Och , som sagt, detta brukar försvinna ganska snart. Sen kan man såklart bli påmind lite då och då om knasigheter man gjort. Men känslan blir mer överseende.
Så försök att tänka på hur smart, klok och tuff du är som nu erkänt för dig själv att du har ett problem – och att du har tagit tag i det.
Jag är ganska säker på att du kommer att må mycket bättre redan om några veckor.
Har du andra problem kan det ta längre tid, men du kommer absolut att må bättre utan sprit än med.
Tack också för ditt grattis, men kampen var länge sedan nu. Nu känns allting bara normalt och ingen kamp alls i sikte :) Jag går numera på fester och middagar utan minsta problem eller sug.
Har bara trevligt och så är det även dagen efter....Jag tror och hoppas du kan få det så också! :)

God morgon! Har börjat denna dag med en halvliter. Ja, inte nåt med skadlig alkohol eller så, utan bara vanlig äppeljuice, som väl senare får sällskap av ett par tomater och en röd grapefrukt som jag inhandlade i lokala matbutiken igår. Sedan får det nog bli ett glas med mjölk och två limpmackor med bredbar leverpastej känns det som just nu.

Går kanske även lös lite på en salladsburk man har i kylen tror jag. Har ju nyligen som ny-nykter börjat med kosttillskott och även energidryck ibland för vitaminernas skull. Men har på känn att nog magen gillar riktiga grejer som mjölk, frukt och grönt bäst till vanlig vettig mat i lagom mängd. Nog känns det lite lättare rent allmänt nu när det är så pass soligt och fint ute.

Fast nog spökar alkoholdjävulen i ens tankar då och då och väl försöker få en att tappa fokus på det viktiga som ju är att aldrig ta första glaset eller burken, vilket bara får en på fall. Det att jag ju för det mesta är lågintensivt nedstämd och rätt så orkeslös gör ju inte det hela lättare så att säga heller. Men jag kämpar alkoholfritt vidare då jag inte vill tillbaka ned i alkoholträsket igen. Vet ju hur det blev den senaste gången jag hade bestämt mig för att bli alkoholfri.

Det gick bra sist för en tjugo år sen drygt i en månad och nästan en vecka. Sedan blev jag bjuden på en starköl och sedan var man snart in på bolaget igen och så var allt som vanligt igen. Så det går då inte att ropa hej för att man väl i stort sett varit alkoholfri i snart sju månader. Sommartider kan verkligen vara luriga, inte minst när det gäller tankar på nån kall pilsner. Törs inte smaka ens alkoholfri sådan. Vill inte triggas till att få sug efter äkta vara.

Nog är det är lätt att trilla dit om man inte är vaksam och kämpar med alla medel man har tagit till sig inte minst på detta forum. Det är ju bland annat därför som jag börjat dricka energidryck, och även numera har en sådan med mig i väskan tillsammans med en vattenflaska istället för alkohol i form av öl eller vin så att säga. Brukar nu även ha en liten påse med salta pinnar eller kanske jordnötter också så att man har nåt att tugga på i fall ett alkoholsug plötsligt sätter in alltså. Förresten, @Jenny det var kul att du tittade in en sväng här i dag, sånt uppskattas.

Ha en fin dag kompis!

80 alkoholfria dagar idag! 🙏 jag kan räkna upp hur många positiva effekter som helst och listan kan göras lång! Slutsatsen blir alltså att jag i grunden mår så mkt bättre både fysiskt och psykiskt!
De senaste dagarna har jag dock grubblat mkt… har en tonåring som uttryckte att hen inte trivs hemma för att vi är så ”konstiga” och det känns inte bra hemma. Detta satte igång en massa tankar hos mig. Jag började analysera vad som har förändrats hemma och det enda jag kunde komma på var att jag slutat dricka alkohol och att min man av den anledningen också dricker mindre. I övrigt är allt som vanligt!
Jag har alltid en tendens att lägga skuld på mig så fort barnen inte är nöjda, så det ledde så klart till att jag började analysera mig själv. Vad har alkoholstoppet förändrat hos mig? Är jag mer lågmäld kanske? Inte lika sprallig? För mkt i mig själv eftersom jag tänker mycket? Eller beror det på att min och pappans ”mysstunder” med vin och musik har upphört? Det kanske uppfattas som att vi båda är lite låga? Jag har också tänkt tankar som ”vad är det för mening med att jag inte dricker om det ändå inte leder till nån skillnad? Det verkar ju snarare blivit sämre utifrån hur sonen uttryckte sig? Dessa tankar antar jag är djävulens för mitt förnuft säger att inget blir bättre av alkohol. Men att tonåringen uttryckte sig så gjorde mig oerhört ledsen då jag själv anser att jag gör ett bra jobb, och dessutom slutat dricka alkohol för barnens skull. Jag vill vara en bättre mamma! Så fick man den kallduschen…
Nåväl, vi har pratat ut och tonåringen har berättat att det är andra saker som skaver (skolan bla) och att han tog ut det på oss i ren frustration då vi ställde krav på honom. Ska inte dra hela historien… det var bra att vi fick prata ut och att han berättade för oss vad som egentligen skavde så vi kan stötta honom. Men det drar fortfarande efter i mig och tankar som ”vad är det för mening” dyker upp nu och då. Men idag är jag alkoholfri! En dag i taget 💛

Uppdatering: jag mår jätte bra och känner inget sug än. Jag har begravt mig i arbete men snart kommer ett eld prov. Om två veckor ska jag på en helgerna med vänner. Torsdag till söndag. Vi är många och nästan alla dricker. Jag kan dock "gömma mig" bakom det faktum att " någon" behöver köra. Då kan det vara jag.
En annan sak som hänt är att ett par stycken i gruppen har pga sjukdom blivit " förbjudna" att dricka och en av dem är min drickpolare. Så det hjälper också.
Jag tar med mig alkoholfria cider och hoppas på det bästa. Kan jag hålla mig till 2 glas vin per dag så är det ett stort steg för mig. Uppdatering kommer. ❤️

🤗 Tack, värmer i hjärtat en dag som idag. Får försöka tänka att idag är en ny dag. Nu med en stor kopp rooibos te i näven kanske jag kan klara dagen idag bättre än igår

@blidenjagvillvara77
Det låter onekligen som att vi har ett väldigt likt sätt att dricka. Skammen för mina barn är nog den värsta. Jag vill inte behöva vin för att kunna koppla av. Jag har nästan glorifierat den där mamman i sociala medier med vinglaset i hand för att ha tålamod med sina barn. Som att det skulle vara någon form av hållbart normalläge. Och det kanske det kan vara om det bara är ett glas. Problemet är ju att jag nu absolut inte tycks kunna hålla mig där.

När det gäller längre vita perioder blir jag stressad vid tanken på dem. Sommaren kommer nu, får jag inte dricka mitt bubbel på en uteservering?
Vi har en massa event planerade, ska jag vara designated driver och alltid vara nykter?

Jag har väl ingenting jag riktigt brinner för heller. Min livsnjutning i nuläget är mitt vin. Men jag vill inte att det ska vara så. Absolut inte.

Har jag fel förhållningssätt till alltihop tro?

Det låter onekligen som att vi har ett väldigt likt sätt att dricka. Skammen för mina barn är nog den värsta. Jag vill inte behöva vin för att kunna koppla av. Jag har nästan glorifierat den där mamman i sociala medier med vinglaset i hand för att ha tålamod med sina barn. Som att det skulle vara någon form av hållbart normalläge. Och det kanske det kan vara om det bara är ett glas. Problemet är ju att jag nu absolut inte tycks kunna hålla mig där.

När det gäller längre vita perioder blir jag stressad vid tanken på dem. Sommaren kommer nu, får jag inte dricka mitt bubbel på en uteservering?
Vi har en massa event planerade, ska jag vara designated driver och alltid vara nykter?

Har jag fel förhållningssätt till alltihop tro?

@Flarran vill bara kika in och säga hur härligt det är att läsa dina inlägg! Verkar som att du har relativt ljusa dagar just nu? Känns gott att läsa.

Ta hand om dig!

@HiddenMom Jag läser att det finns en vilja hos dig att lösa problemet med ditt drickande. Bra och ett första steg är taget. Det finns många olika sätt att lyckas och bara här på forumet så är vi många med liknande erfarenheter, men också många olika erfarenheter. Själv har jag bestämt att ta en dag i taget. Reflektera och fokusera på att låta bli alkohol helt. Jag är på gymmet tre gånger i veckan, springer 5 km och kollar på någon bra serie. Jag går långa promenader med hunden. Lägger pussel och försöker vara i nuet. Man skulle kunna säga att jag vårdar mig själv, livet är alldeles för kort för att slösas bort. Jag har inte druckit alkohol på 8 veckor, inget sug efter det heller. Jag känner mig fri och beslutsam. Under den här perioden har jag varit själv ungefär varannan vecka, men inte ens då har jag ens övervägt tanken på att dricka. För mig gäller det att komma underfund med VARFÖR jag har druckit. Just nu genomgår jag ett KBT-program med samtal en gång i veckan. Har nyligen börjat men jag har redan fått några bitar på plats. Kämpa på och framför allt bestäm dig för vad du vill, det är ingen annan än du själv som kan göra jobbet. Kram och styrka till dig!
🌷🏋️‍♀️🦺🤩💕

Välkommen i gänget elinnnnaaa !!

Hej och välkommen! Mitt sätt att dricka påminner mycket om ditt! Ett slentrian/vardagsdrickande som var på väg utför. Jag gick länge och tänkte att jag måste göra en förändring. Jag har gjort några halvhjärtade försök att minska ner, sätta upp regler etc men har alltid hamnat tillbaka i samma karusell och samma mängder. Jag insåg till slut att jag inte kan dricka bara ett eller två glas vin. Jag vill alltid ha mer! Visst har jag lyckats dricka lagom de dagar jag skulle jobba men på helgerna blev det alltid för mycket. Allt skulle firas med alkohol och inget var mysigt/roligt utan. Laga mat blev så mycket trevligare med ett glas vin som guldkant. Även om jag sa till mig själv på söndagsmorgonen att jag inte skulle dricka den dagen så blev det oftast (inte alltid) att jag drack ändå… för det fanns ju vin kvar i boxen. Till slut insåg jag att jag inte kunde fortsätta så. Jag blev rädd för att bli beroende på ett sådant sätt att jag skulle bli tvungen att dricka för att ens kunna fungera… och dit ville jag inte! En annan sak var att jag vill bara en bra förebild för mina barn och en trygg och närvarande mamma. Och en tredje anledning var att jag vill känna mig pigg och fräsch, ha en vältränad kropp och vakna utan ångest med rent samvete varje dag. Det var och är mina tre största ”varför”.
Idag har jag varit alkoholfri i 80 dagar. Jag ska inte säga att det varit lätt alla dagar, men inte svårt heller. Jag hade räknat med att det skulle vara mycket svårare! Men alkoholfri tid som runnit har jag insett att alkoholen sakta gjorde mig nedstämd och likgiltig. Tappade motivationen för träningen, min inre glöd och driften till att göra och få saker gjorda. Jag behövde vin för att sätta färg på tillvaron och jag använde det som belöning och motivation för allt möjligt. Så ska det inte vara! Jag vill vara glad på riktigt och vinna tillbaka min självkänsla som tagit mycket stryk av skammen, mitt smusslande och hårda arbete att hålla den fina fasaden utåt. Nu mår jag mycket bättre, känner mig starkare och gladare. Är piggare och sover bättre och är ärligare både mot mig själv och andra. Det i sig ger ringar på vattnet som i sin tur sporrar mig att lägga fler alkoholfria dagar bakom mig.
Jag har så klart dagar då jag känner sorg/frustration att inte kunna dricka som andra. Att inte kunna ta det där vi glaset i solen eller dricka bubbel i spabadet… men då spelar jag alltid filmen; vad händer efter första glaset?
Jag aktar mig för att säga aldrig mer men hoppas att alkoholfri tid kommer leda till att jag uppriktigt känner mig fri och inte VILL dricka! Jag känner mig fortfarande skör och skulle inte våga smaka ens, jag är rädd för att väcka den slumrande djävulen. Jag litar inte på mig själv än. Så jag fortsätter kämpa på. En dag i taget. Något som hjälpt mig är att skriva här och läsa andras berättelser. Det är så hjälpsamt! Och bra för mig att kunna gå tillbaka och läsa varför jag kom hit från första början. Så det är mitt tips! Hitta dina varför, hitta dina ”triggers” och skriv här! Det är en bra början. Kram 💛

Wow, vad modigt av dig! Heja dig!

@Himmelellerhelvette Folk är konstiga. Någon slags missunnsamhet är det sannolikt. Du har ett stoppdatum nu, inklusive en del semester kan jag tänka. Dina kollegor har kanske tänkt samma tanke, men vågar inte göra likadant. Du är modig!

Problemet ligger inte hos dig - det ligger hos dem. Man ska inte gyttjebrottas med grisar. Backa och gå åt ett annat håll istället. Både nu rent praktiskt och framöver. Sitt på toaletten och djupandas under lunchrasten, istället för att lyssna på deras skitsnack om allt och ingenting. Gå en promenad, skyll på att du har ett ärende.

Vissa arbetsplatser kan verkligen bli förgiftade av skitsnack, usch.

Kram 🐘

@vår2022 Under planeringsstadiet trodde jag att det skulle vara typ den sista resan för min mamma. Men hon gick all-in och pratade direkt om flera resor, ”vi kommer tillbaka nästa vår igen”. När hon tänker och säger så tänker jag att jag nog fan är hennes dotter 🤣

Hösten 2019 blev min mamma väldigt sjuk. Ramlade och fick kotfraktur. Fick oxycontin och morfinplåster mot smärtan. Blev sängliggande, hade hemtjänst 7-8 gg/dag. De fick byta blöja på henne, duscha henne, nästan mata henne. Hon var deprimerad och ville inte äta, ville knappt leva. Jag tänkte den hösten att hon nog inte skulle överleva julen ens. Men hon kom tillbaka. Är ute och knatar minst varannan dag med sin rullator, tar alla chanser att umgås med mig och resten av familjen. Är gräsligt positiv, precis som jag.

Till saken hör att hösten 2019 kunde hon inte promenera med sin rullator till Systembolaget längre. Och när hon blev frisk igen tänkte hon att hon skulle låta bli att gå dit. Spara de pengarna helt enkelt. Våren 2020 blev jag nykter, och hon peppade mig massor. Blev nog ännu mer beslutsam i sitt eget beslut. Hon skulle inte dricka alkohol mer. Visst kan hon ta ett glas vin om det bjuds, men hon kan lika gärna ta en alkoholfri öl.

Så vi blev faktiskt nyktra samtidigt, av olika anledningar. Men jag har verkligen märkt att hon mår så mycket bättre utan alkoholen. Hon är piggare, gladare, inte lika orolig över allt, är mer lösningsorienterad - och ser friskare ut. Hon accepterar sin ålder och sina fysiska begränsningar på ett helt annat sätt, hon är helt enkelt trevligare att umgås med.

Fuck alkohol. Alla mår bättre av att avstå helt.

Kram 🐘

Det första steget har du redan tagit, och det är att erkänna att du har problem. När är det som värst? Förmiddagen, eftermiddagen, kvällen?
Det är en pärs att sluta! Jag klarade mig vit i 5mån och 13 dagar innan jag föll tillbaka på ett återfall. Och jag pushar mig själv till att gå ut lik förbannat, men jag håller mig till sodavatten, vatten eller en och annan läskeblask..
Jag hejar på dig! Uou got this! 🥳

@Himmelellerhelvette Ja, det är verkligen lärdomen i detta. Hur fort allt kan vända, till det negativa men också till det positiva. Jag ska ta vara på dessa relationer nu, höra av mig regelbundet, åka dit och hälsa på. Med tålamod och gott humör. Både mina kusiner och min farbror behöver en klok tant i sina liv 😉

Kram 🐘

@Amanda L

Jag var på mitt första AA möte igår och har även sökt AH program.
Jag brast ut i gråt när jag sa ”hej mitt namn är … och jag är alkoholist”
Jag erkände för första gången för mig själv att jag har en sjukdom. Jag gråter nu när jag skriver detta. Det ligger så mycket sorg och skam i detta att det blir överväldigande.
Tack för dina fina ord, det värmer verkligen. Det känns så viktigt och veta att man inte är ensam i detta.
Grattis till 15 månader, bra kämpat! Det är inspirerande.
Jag har sagt att jag ska ge mig själv ett år nyktert, då har jag upplevt alla årstider nyktert. Sedan tar jag ett nytt beslut.

@aldro

Jag och min sambo var på vårt första AA möte igår.
Vi båda har haft ett sjukt begär efter alkohol och vårt liv har handlat om att ta sig genom veckan för att kunna dricka sig redlöst full fredag till söndag.
A viscous cycle.
Vi båda lider av rastlösheten du beskriver, ångesten som uppstår och den förvirrande självbilden.
Usch alltså. Bara jag tänker på alla ursäkter vi intalat oss själva för att rättfärdiga vårt beteende är som bensin för självhatet.
Så mycket tid som man spenderat på att ljuga för sig själv och alla runt om kring bara för att dricka.
Förra helgen skedde dock något som fick en att vakna upp, det var en käftsmäll från utan dess like. Vi båda två är misstänkta för att ha kört full. Vi blev tagna av polisen när vi satt på en parkering utanför bilen.
Vi åkte med och blåste. Promillehalten vi båda hade i kroppen är ju bara sjukt.
Man blir sjuk av alkohol. Vissa kan dricka normalt men vi tillhör inte den gruppen av människor.
Kämpa på, främst för din egen skull och sedan för dem du älskar.
Och jag skulle verkligen rekommendera dig att gå på ett AA möte, framförallt när du känner dig som mest rastlös. Känner du efter mötet att du fortfarande vill dricka så är det upp till dig.
Ge dig själv en ärlig chans, det är du värd

@Carisie oj full rulle på jobbet alltså!
Tänk att ni inte får arbetsskor gratis, galet ju!!
Jag jobbar ju hemifrån. Väldigt skönt MEN det gör det lättare att dricka en vardagkväll när man inte ska iväg har jag märkt. Men det är ju gött att jobba hemifrån helt klart.
Ja, tack för tipset om programmet, jag har börjat med det :)

Målet är en nolla till idag sen ska jag dricka ”måttligt” imorgon är planen.

Ha en fin dag 😀

Hej!

Jag har aldrig varit i kontakt med det alkoholberoende/ex alkoholberoende communityt tidigare. Men har läst flera av trådarna här och inser att man kanske kan få råd /hjälp/stöttning. Jag är en mamma med en smått stökig dock lycklig levnadssituation. Jag har barn varannan vecka.

Har genom livet haft periodiska uppsving i alkoholkonsumtion då i synnerhet vin/bubbel. Har alltid fått kontroll på det och har väl utslaget över tid alltid haft en hälsosam relation till alkohol. Aldrig något sug.

För tre år sedan förändrades mitt liv på alla plan i en handvändning. Separerade från barnens pappa, fick ett nytt jobb, träffade en ny man, fick en bonusfamilj, flyttade ändrades i mitt utseende. Allt på mindre än ett år.

Jag har nu kommit till insikt med att jag troligen har fått problem med min vinkonsumtion. Jag tog ibland ett glas vin när jag lagade mat på helgerna. Sedan tog jag alltid ett glas vin när jag lagade mat på helgerna. Sedan tog jag ibland ett glas vin i veckodagarna när jag lagade mat. Men inte när jag hade barnen. Sedan tog jag ett glas vin varje dag jag inte hade barnen.. Sedan tog jag ett glas vin när jag har barnen. Och detta har eskalerat. I januari började jag ha vita perioder som jag tänkt skulle vara 2-3 veckor. Alla slutade efter mindre än 4 dagar. Jag får större och större problem för varje gång jag försöker sluta. Mitt ett glas vin är nu snarare 3-6 glas vin. Jag kan inte styra mängden längre. Jag har sååå svårt att stanna vid ett eller två glas och mer än en gång vaknar jag med minnesluckor efter en vanlig vardag med "lite vin till maten". Jag skäms otroligt och vet inte riktigt hur jag ska få koll på det.
Har i nuläget 0 dagar nykter.

Kollat lite på detta med AA, men inte en chans att jag vågar gå på ett fysiskt möte.

Vaknade i morse och tänker att nej.. Aldrig mer. Nykter till hösten. Men vet ju mycket väl att så inte är fallet. Har försökt flera strategier. Min senaste ide då jag varit nykter 3 dagar var att jag skulle inte köpa flaskor/boxar utan små förpackningar om 250 ml och hålla mig till en. Denna ide fick jag efter att en box tog slut på två kvällar. Min ide resulterade dock bara i att jag öppnar fler flaskor per kväll.

Råd?

@vår2022 Ja, det är lite upp och ned där inuti. Igår var 15e dagen och jag tänker inte lika mycket på alkohol. Men jag hade en kass kväll igår med migrän och kunde inte somna. Vet inte hur många ggr jag knäppte på sömntimern på ljudboken.
Jag har tänkt på en grej som kommit upp tidigare hos terapeut; jag värderar mig själv utifrån prestation och tycks inte ha så stort värde i mig själv. Igår var det tydligt för jag har en massa köksland och rabatter att rensa och fixa till men orken fanns inte där och jag kände mig så himla värdelös... Kände saknad efter det där första/andra glaset vins känsla, när jag bara andas ut och är avslappnad i mig själv... Inte efter själva dövande ruset dock. Det var en ny tanke om vad som lockar. Och det var också så att jag började fundera över om jag kanske med denna insikt skulle kunna dricka bara något glas och vara nöjd med det och den känslan. Suck. Vad den lilla inte alkoholisten försöker och försöker. Trots att jag inte ens upplever att jag har så stort sug.

Men det där med mängder; insikten om andras intag är ju ofrånkomlig om jag håller mig nykter. och även om jag vet att jag inte kan ändra någon annan så kanske det i längden blir ett problem.
Att spendera sina kvällar med någon som är ragglig är inte charmigt i längden och inte varje helg.

Jag försöker att fokusera på det positiva. Men med denna vår som tvekade och sen dök upp i form av sommarvärme gör mig stressad över hur jag ska hinna allt och strukturera upp allt arbete i trädgården och bland sådder. Och stress har jag ofta hanterat genom att pausa den med en vindimma.

Jag håller med dig om det där med att räkna upp och inte ned dagar!
Det är den stora skillnaden för mig också.
Jag tänker inte denna gång att jag ska ha en vit vecka, 14dagars eller månad - utan tänker att det är härifrån och framåt som gäller.

Tack för att det skrivs inspirerande saker här och i andra trådar! Vilken hjälp ändå i att känna sig mindre ensam. Och få erkänna hur illa som det varit och hur stort suget kan vara.

❤️

Småsmuttar ska det stå

God morgon
Kämpar, går bra några dagar sen är jag tillbaka i mitt smygdrickande. Blir arg och besviken på mig själv. Planerar att gå I pension, längtar efter mer tid, lugn och ro men samtidigt skrämmer det mig. Då finns det mer tid till smygdrickande. Lediga dagar går jag och småsystrar hela dagarna. Det behöver jag har kommit tillrätta med innan jag går i pension. Är så trött på mig själv. Finns det nån som har råd att ge?

@Carisie Jag ärså tacksam för all tid du lagt ner på mig och mina våndor. Och jag är säker på att fler har glädje av dina uppmuntrande ord. En chatt vore fint, men anonymiteten är viktig. Sen kan man undra hur säker den är på andra ställen, vårdcentralen, t ex. Och jag skulle kunna skriva en novell om när jag fick antabus utskrivet till mig, för min dåvarande mans räkning (i förhoppning att få honom att ta det) och hur man kringgick tystnadsplikten på apoteket. En skrattretande historia (som ännu gör mig ursinnig) före digitaliseringens tid.
I morgon kommer mannen hem. Det har varit en rätt jobbig vecka ändå, tålde inte antibiotikan efter hundbettet, ett strömavbrott i området fick larmet på trapphissen att tjuta i tre timmar och jag har sovit bort hela eftermiddagar. Men, inga insomningstabletter, och bara ett par folköl. Och, ångesten från barndomen och uppväxtåren har lämnat mig ifred. Börjat läsa böcker igen så smått. Och tagit upp träningen. Ska försöka gå upp i vikt också. Du ska veta att du är ett stöd, men skriv bara om du verkligen orkar och får ut något av det! Kram!

Har du haft en skön ledighet i det fina vädret?

Skickar en kort hälsning så här på torsdagsmorgonen!
Iväg på jobb, blir en lång dag.
Nu skapar vi en bra torsdag i sommarvärmen!