Senaste kommentarerna i forumet

o nu bröt jag ihop, sitter och storgråter, skakar , hjärtklappning...gode gud låt mig fixa detta

200 nyktra dagar är dagens saldo. Kanske ngn undrar hur det känns i kropp och själ efter drygt 6.5 mån. När det kommer till kroppen så är allt bättre. Ryggvärk har försvunnit, 10 kg tappade, hyn bättre och man känner sig fräschare härligare. Magen, magont är borta. Hade magkatarr i höstas. Suget då? Främst så är min känsla att vardagen har blivit mycket roligare då flyktvägen genom A är stängd. Roligare att träna, roligare att laga mat, äta med familjen. Roligare att idrotta och umgås med vänner, tom roligare att gå på fest. Det är ett litet mirakel att vakna upp obakis varje morgon. Enklare att hålla städat hemma. Suget kommer ff ibland. De första nyktra månaderna i styrka av 9/10 som värst. Efter 3.5 månad nere på 6/10 som värst . Efter 6 mån max 4/10. Tänker att suget minska med tiden för oss alla. We do recover är ett fint begrepp från USA när det kommer till missbruk och det är också helt sant. Vi blir friska!!!
2025 "tränar" jag på att vara nykter, 2026 är jag det. Allt gott!

Alltså måste skriva av mig nu, är så ångestfylld o nu är det riktigt jobbigt men som tur är finns ingen alkohol hemma och jag kan inte ta mig till systemet vilket är bra! men det är jobbigt , hjärnan går på högvarv. En fråga till er här inne, hur drack/dricker ni? bara kvällar eller olika? Jag gillar ju att dricka på mornarna sen förstörs hela dagen. Hur mkt drack/dricker ni? När jag är som värst kan det bli en halv bib på en dag...nä denna gången ska jag klara det! Min man är med på noterna o kommer stötta mig genom att helt avstå ett tag med sina helg-öl o det känns bra.

@Lobster tack

Ja när blir man det? Lever med min nyktra partner sen flera år nu men jag är fortfarande inte tillbaka?? Innan var jag social, älskade att resa med tåg och flyg och hade alltid något planerat med vänner eller familj.
Men det försvann under tiden. En del är tillbaka och jag känner igen mig själv, men bara tanken på en resa, speciellt med tåg eller flyg får det att vända sig i magen. Det gör mig ledsen och nedslagen. När blir jag mig själv igen? Någon med tankar/erfarenheter?

@Lobster .Ja då gjorde jag rätt i bara det att det sitter kvar sålänge hos mig.Nej idag kommer vi inte att prata om det av andra skäl.Hur gör du för att svalna av

@Molnet Ibland är det kanske bättre att lugna ned sig och låta känslorna svalnar innan man pratar om det? Det blir så lätt att man säger/gör saker i affekt annars. Kan ni ta tag i elefanten i rummet idag istället? Prata utifrån dina egna känslor och försöka att inte skuldbelägga?

@Lobster ja det är en sådan skön känsla att slippa vakna i bakrus och vara ångestladdad efter kvällen innan. Och dessutom kunna njuta av helgen, hitta på saker och genomföra dem. Jag väckte upp mitt träningskort i fredags, så det kanske blir en visit på gymmet i helgen.

Kämpa på!! Första dagen är värst! Du gör rätt som tar 5 min i taget! Skriv ned anledningarna till att bli nykter på en lista och läs den om och om igen! Du klarar mycket mer än du tror!

@LAO Bra att du är tillbaka ❤️ Ta det en dag i taget så är diket snart ett minne blott 🩵

Hjärtat bankar, känner mig orolig och ångesten är på lur. Jag ska köara detta! Det är nog nu. Denna veckan har det varit på tok för mkt. Vin, starköl plus 3,5or. Känner mig plufsig o äcklig. men det ska gå nu jag vill tillbaka till mitt gamla glada jag den positiva. Tar 5 min i taget och andas. Blir en långpromenad och tänker tänka på allt pepp o stöd ni ger här! Känner mig ensam men allt kommer bli bra!

@vår2022 Tack ❤️ Du är min ledstjärna i löpträningen, ligger några steg efter bara. Rätt många. Läste igår om en man som sprang Stockholm maraton år 1990. Nu 35 år senare slog han den tiden med 45 min. Wow 🤩 Den typen av vittnesmål gör att jag vill bli en löpare, i många år framöver. Och utvecklingskurvan är bra hittills, även om maraton inte är min målsättning.

Kram 🐘

Hej alla!
Jag ramlade ner i diket. Inga fyllor eller katastrofer men rakt ner i ”dricka varje dag”. Jag är onöjd med mitt handlande men ganska säker på vad som hände. Tänker att nya tag ska tas, och vet att mycket blir bättre då. Skriver mer sen🧡

@vår2022
Så fint och klokt du skrivet. För mig går tankarna mot försoning. Att försonas med det som hänt tänker jag är det du beskriver när du säger att man med tiden kan möta personen utan att det river upp känslor och gamla sår men dom du skriver. Man behöver inte kanske rent av inte ska gå tillbaka in i relationen
igen. Då ska den vara nj och vi vet ju alla att allt går inte att laga.
Det du skrev är ju precis det som jag behöver göra mot min syster. Det som gör ont nu är att andra har en bra relation med henne. Jag får då tankar att det måste vara mig det är fel på. Samtidigt har hon ju varit elak mot mig i smyg, bakom ryggen på andra. Min psykolog hävdar ju att det varit gaslighting och det är ju så de gör.
Låter härligt med din trädgård och dina odlingar. Det är lika här allt sått och planterat. Vi har automatbevattning så tillsyn och ogräsrensning är det som behövs. Har tyvärr inte lika mycket kryddväxter som du men ska nog köpa lite plantera, blev så sugen när du beskrev din basilika😋
Kram från en idag regning fäbod

Oj så härligt det låter med dina projekt i trädgården @vår2022, även om rådjuren och sniglarna gör det jobbigt låter det ändå rätt charmigt hur du försöker överlista dem😁

Det är verkligen så befriande det du skriver om förlåtelse, det skrevs om det i min tråd med men har glömt att kommentera det! Det är många som tror att man behöver ha människan i sitt liv när man förlåter och det gör ont när andra ställer sådana krav på en. Det är förstås okunskap och en oförmåga att sätta sig in i en annans situation när man ställer sådana krav. Jag har varit mycket utsatt för detta och det är fruktansvärt tärande, jag har ifrågasatt mig själv många gånger men lyssnat på min inre röst som säger att jag inte måste ha en relation till de som skadat mig. Jag skulle aldrig bryta en så nära relation som till min pappa om det inte hade varit för upprepade svek. Det är som om han gnagt av en bit i taget av min kärlek tills det inte fanns någon kvar och jag kunde bara lämna relationen. Jag kan minnas de goda sidorna hos honom men det andra tar över så pass mycket att jag bara mådde dåligt av den de sista åren och jag började inse att jag inte måste ha denna relationen i mitt liv. Detta beslut har varit vida ifrågasatt av många släktingar som tycker att han ju faktiskt funnits där för mig! Men har han det? Han har sårat, manipulerat och lagt sina bördor på mina axlar, han har gaslightat mig å det grövsta! Så vist han har varit mer närvarande än mamma men till vilken kostnad? Jag kan inte ranka någon av mina föräldrar som bra eller bättre än den andra men mamma har alla fall inte sagt dumma saker till mig eller någonsin fått mig att tro att något är mitt fel, aldrig fått mig att ifrågasätta mig själv eller mina minnen, alltid bara bekräftat mig och lyft mig så bra hon kunnat trots sin trasiga person. Hon har skadat mig indirekt med alla sina vredesutbrott och slagsmål med pappa och frånvaro m.m. Båda är skräpiga föräldrar men har sårat mig på olika sätt. Jag har alltid känt mig ovillkorligt älskad av min mamma men kärleken av pappa har jag känt varit villkorad.

Fortsätter skriva dagbok här.

Vaknade för en stund sedan, trött som en jag vet inte vad. Trots det har jag sovit inatt, mer än på länge. Säger nog en del hur urlakad kroppen varit och hade behov av vila, rörelse (lågintensiv), mat och vatten. Känns som om alkoholen blev en slags raketbränsle för kroppen, som den ställde in sig på att leva på men som samtidigt tröttar ut den totalt. Kroppen ställde antagligen också om för att ha alkohol som en primär energikälla och blev förvirrad när bra mat och vatten kom in igen.

Nu är det annat som gäller. Dag 4. Ingen kamp än, bara lättnad. Får se hur det blir till helgen, bygger strategier redan nu.

Nåväl, ta hand om er där ute!

Jaha då hände det.Fick en trist kommentar från en när & kär igår på vägen hem efter jobb.Blev först irriterad,sen arg & vartefter kvällen blev jag ledsen & nu på morgonen känner jag mig kränkt.Överanalyserat & oroar mig framåt.Hur fasen ska vårt liv bli tillsammans.Ska jag bara få göra tråkiga saker för att personen ska känna sig trygg.Nä det går jag inte med på.Löste inte känslorna på ett bra sätt.Blev tyst.Tog en lååång dusch.Tog inte upp till diskussion för jag tänkte att då blir jag ännu mer upprörd.Kolla en deckare & lyssna på en podd.Sov oroligt & vaknade irriterad.Dessa jäkla otrevliga känslor.Hur gör man?Hur jobbar man sig igenom dem?Är jag för överkänslig?Ja jag gjorde iallafall saker som distraherade mig.Och det viktigaste av allt.Jag drack ingen alkohol.Klappar mig själv på axeln för det.Men mår fortfarande inget bra.Elefanten i rummet är påtaglig.

Kikar bara in, du gör ett så fint jobb med dig själv @Ny dag ❤️

Dag 14! Vaknar obakis och hyfsat utsövd trots lite orolig sömn i natt!
Igår firade vi makens befordran på restaurang (jag med Pepsi max) och sen en kopp te under en filt framför rabatten!
Jag tjatar mycket om min rabatt men den har dröjt flera år och kom samtidigt som min nykterhet. Den har blivit symbolen för något nytt, något som ger mig energi, något som växer som jag ser fram emot och samtidigt något med livskraft att pyssla om. Precis som nykterheten!

Jag önskar er alla en fin dag!

Tack snälla @Varafrisk 🙏❤️ Det känns verkligen som om jobbet jag gör med mig själv hela tiden går framåt även om groparna kan vara djupa ibland. Du har uppfattat det helt rätt, ibland mår jag riktigt dåligt men det brukar bli bättre inom en vecka, det brukar vara en process där jag liksom glider ner sakta i gropen utan att jag märker det riktigt och sedan är jag på botten någon dag och sedan klättrar jag sakta upp med hjälp av fakta kring det aktuella problemet (googlar, lyssnar på poddar och läser böcker) Jag bollar med er på forumet, med någon vän, skriver om det i en bok, sover extra mycket och kramas extra mycket med min man. När jag är mitt i det tänker jag ofta att jag kanske behöver söka hjälp den här gången men mina strategier tar mig igenom och framåt🙏❤️

Jag tror nog det var tvångsplacering om jag fick gissa eftersom mina föräldrar inte kunde ta hand om mig men pappa skärpte till sig och då fick jag komma tillbaka men jag tror att det var någon form av ultimatum på att han var tvungen att lämna mamma annars fick jag nog inte bo där? Jag tror inte jag känner att vuxenvärlden svek? Jag känner nog bara att mina föräldrar gjorde det, de vuxna som såg och förstod tror jag anmälde annars hade jag nog inte blivit placerad och sedan vet jag hur manipulerande missbrukare är och hur mycket de kan ljuga och slipa på ytan när det behövs så de vuxna som inte såg vad som hände kan jag inte klandra alls känner jag❤️

Kram❤️

@Guldlock .Måndagsplan är en jättebra ide’Planera in tex.En promenad efter jobbet.Laga en enkel men god middag.Ta en lååååång dusch.lyssna på musik/podd/kolla en film.Ta något gott a-fritt att dricka .Och Lobsters tips på massage är engros ide’

@JHL .Klart att du inte ska nolla.Lättöl är väl i princip ” a-fritt”.Det var ett misstag & ingenting medvetet intag.Men läs etiketterna noga i fortsättningen.Du jobbar på så bra på din nyktra resa.

@Silvertärnan Jag känner verkligen igen mig! Det är liksom skönt att slippa dricka med allt vad det innebär! Du kommer känna dig sååå nöjd på söndag!

@Guldlock Vad fint du resonerar och analyserar ditt snedsteg! Lär dig och planerar hur du ska undvika det nästa gång! Om en måndagsmassage kan hjälpa så är det värt varenda krona!

Jag hade inte heller börjat om! Du valde ju inte att dricka och du tillät dig inte att fortsätta!
Jag har en tidigare släkting som är nykter narkoman. Han fick morfin i samband med att han blev sövd men fortsatte inte efter operationen. Han räknar inte det som ett ”återfall” och det tycker väl ingen att han ska göra heller?
Idag är dag 129 och du har lärt dig något av ditt misstag!