Senaste kommentarerna i forumet

Ja nu har jag fått gråtit floder igen....
.... och skrattat hejdlöst!

Det måste se skitfult ut här där jag sitter på jobbet och "smygsurfar" skrattar och gråter och samtidigt emellanåt!
Hahahaha ;-) Tur att jag är själv här.

Jag måste bara få ge dig en stor kram som orkar skriva och berätta om ditt liv.
Du har gjort min dag värdefull idag med dina berättelser.

Tack!
Kram N.T

...nu får du ge dej tillkänna....

Det kan jag hålla med om.

Jag har haft en tuff resa under nästan 2 år, första året misstänkte jag ng till å från, på bröllopsresan i augusti förra året fick jag allt bekräftat.

Men min man har levt som alla alkohlister i en stor självförnekelsebubbla..

Den bubblan sprack rejält förra veckan då han hade varit nykter i ett rekord 3 veckor, sen va det ng som sa åk å ta ett glas vin.. Den storyn kan du se om min tråd..

Så länge din sambo förnekar sitt problem/beroende så kommer du ingen vart, hans elakhet är ett skydd mot omvärlden, det kommer tyvärr gå upp å ner lite om han väljer lägga av med alkoholen, men det är en övergångsfas tills de finner sin nyktra sida inom sig.

Om din sambo en dag förstår läget med sig själv, se till att få hjälp snabbt till honom, för det är ta mig fasiken svårt att få en vettig handläggare för komma iväg på behandling.

Väljer du att kämpa mot alla hemska sms / ord, så har du en tuff resa, se till att få komma till ng anhöriggrupp.

Du ska alltid sätta dig å barn i första hand, alkoholen kommer alltid vara hans älskarinna så länge som han inte vill förstå sitt beroende.

Skickar en varm å omtänksam kram!!

Alexandra
som är i fasen att min man väntar på behandlingshem å jag på anhöriggrupp.. Känns som allt ändå vänder nu! Vägen hit va gropig..

Åh leto, jag förstår exakt hur du känner. Desperation och att allt ansvar vilar på dina axlar.
Styrkekramar till dig och din lilla dotter.

Då känns det här forumet helt fantastiskt

Ja det är galet jobbigt.....
Jag här aldrig känt mig så ensam faktiskt. Jag har ett behov av att prata för att bearbeta men min syrra är bra o en kompis kan jag prata med. Mina andra kompisar dömer ut honom o de är inte vad man behöver höra just då när det enda.jag undrar över är om Han överhuvudtaget lever.....

Hej igen Ieto!
Vad jobbigt du har det... Men, bra jobbat att du har sökt hjälp och spärrat kontot och så! Det är viktiga steg i att ta tillbaka rodret över ditt eget liv. :-)

Heja dig!
/H.

Min sambon drog igår,tog ut 10 000 på kontot. Jag här så svårt att släppa de o leva i min vardag så jag ut o letar,lyckades oxå hitta honom,ringa polis,beroendecentrum,socialjour bla,bla,bla......
Orkar inte äta sova eller leva. Tvingade mig att ta med min dotter till panduro o att inte ens hon kommer före min sambo i tankarna skäms jag över...Skillnaden den här gången är att jag spärrat kontokort,spärrat droppen till porten och tagit kontakt med barnenheten så jag o min dotter kommer kunna få nån att prata med. Som jag så till dem, jag behöver stöd att vara stark när Han kommer hem med svansen mellan benen.....
Jag fick ett möte på tisdag och det känns sjukt bra. Det är en djungel av telefonkopplingar samtal med myndigheter för att varje gång komma fram till samma sak. Det finns bara en som kan fixa det här o de är inte jag. Jag kan bara vara stöd.

Gumman. Det är så tydligt hur det pågår en kamp inom dig.

Och vet du... du har psykiska problem. Du har en sjukdom som kallas medberoende och som man får av att leva ihop med en person med ett beroende. Du är också drabbad av alkoholismen.

Det är klart att han blir arg när du säger emot, då pajar du ju hans bild av hur ert liv tillsammans skall se ut. Du skall hålla dig lugn och tyst och sköta allt praktiskt och vardagligt, så att han får lov att dricka i fred. Han har ju, som sagt, redan uttryckligen valt alkoholen framför dig, så din plats i er relation som den ser ut i hans bild är att se till att han får dricka så mycket som möjligt och så ostört som möjligt. Det är vad du betyder för honom. Tyvärr.

Hur länge skall du ställa upp på det?

Kram!
/H.

Ni har rätt i det ni skriver. Det vet jag men det är så fruktansvärt svårt att vara stark. När jag är stark blir han sur och tycker jag är elak och kall. Just nu försöker jag bara vara lugn och inte tjata alls utan bestämmer mig för att säga nej till vissa saker då jag vet att det blir för mkt alkohol. Han är en bra människa annars. Han tjänar mkt pengar har ett bra jobb och är generös. Jag älskar honom och vi har det bra oxå men, att leva i ständig oro är nedbrytande. Så pass att jag känner rent hat mot honom. Han har sårat mig så många ggr. Lämnat mig ensam med sonen när som hur som, säger elaka saker då han dricker. Behandlar mig som om jag är helt blåst. Då vi varit utomlands 4 veckor har jag varit så ledsen och helt under isen. Helt förstörd. Han menar att jag har psykiska problem. Att det varit ok i hans tidigare relationer. Jag vet att det var en av orsakerna till att hans förra fru som han har två barn med lämnade honom. Därefter hade han ett förhållande med en kvinna som enligt honom hade alkoholproblem. Alltid jag som kännet mig usel i slutändan.

Igår kväll samma visa. Somnade i köket på en stol. Ikväll är vi bjudna på grillfest. Han vill att vi ska sova där och jag vet att det kommer bli för mkt alkohol. Bättre jag kör.

Kram ni underbara!

om att "överdriva" - det handlar om hur DU vill leva DITT liv!
Om det inte skulle göra dig illa att han dricker - så ok! Men nu gör det dig illa, gång på gång och då är det för mycket. För DIG, för hur du vill ha det - det är det som räknas för dig. Och då ska du inte ha det så.
Det blir så mycket att handla om hur andra gör, vad som är "normalt" osv. Men du måste tänka på hur DU har det och hur du VILL ha det. Läs här så ser du hur många som vacklar precis som du. Alla de vill leva med en person som dricker mindre eller inte alls. Du är inte ensam i dina funderingar och du överdriver inte!
Fråga dig själv VARFÖR du skulle följa med på en lång resa med de erfarenheter du har? / mt

Hej vännen!

Nu kommer det lite klarspråk här då.... ok?

1) Du överdriver INTE! Du snarare underdriver... Du, som vi alla, vill inte att det skall vara ett problem och därför erkänner du inte för dig själv att du egentligen ser mycket mer. På samma sätt som en alkoholist "bara har druckit två öl" så säger vi att "det är egentligen inte så farligt". Du överdriver inte.

2) Nej, du skall inte resa. Absolut inte. INTE.

3) Din man väljer alkoholen framför dig. När skall du sluta att också välja hans alkohol framför dig själv? Det enda sättet som ni över huvud taget har en chans, är om du lämnar honom (under en period åtminstone) så att han får ta ansvar för sitt eget liv. Nu hänger du i händerna i en trädgren och han hänger i dina fötter. När du tappar så faller ni båda handlöst. Alltså: det är dags att du låter honom falla, klättrar upp på grenen och väntar där på honom. Om han klättrar upp till dig så ses ni där.

Du... backa tillbaka i det du har skrivit och försök se det med utomstående ögon. Vad skulle du säga om det var någon annan som skrivit inläggen?

Gumman. Du är värd ett mycket bättre liv än det här. Jag vet att du vill leva med din man och att du älskar honom, men som det är nu så kommer du att gå under. Han väljer ju som sagt bort dig... Är det inte dags att sluta ställa upp på det?

Kramar i massor!
/H.

Det är verkligen kluvet. Det dricks mindre några dagar och genast känns det som om det är jag som är överdriven. Sen händer det igen, och jag blir besviken. Jag hummar bara med i hans onyktra tal för annars blir det bara bråk. Har börjat lära mig ett och annat. Han vill att vi åker utomlands runt jul. 4 veckor. Har varit på såna resor två ggr tidigare och jag har gråtit och varit lämnad ensam flera ggr då. Alkohol vart eviga kväll. Vågar jag åka? Är mkt tveksam då jag vet hur jag varje gång lovat mig själv att inte göra om samma misstag.
Tack alla för att ni finns!!!
Kram

om du har något intresse av att ha din tråd kvar på första sidan... och du svarade "ja, absolut" så skriver jag en rad så att du kommer uppåt i placering. Det KAN vara ett sjukligt medberoendeansvar men i så fall bjuder jag på det :)
Allvarligt: vi samtalar så mycket, både om glada saker men också om det svåra och smärtsamma... du vet att jag läser och skriver här och vi talar ibland om att du inte gör det. Jag blev glad åt ditt intresse, du kunde lika gärna ha sagt att det inte spelar någon roll. Just nu odlar du andra kontakter som tillför glädje i ditt liv och det gläder också mig. Tack för att du följde med till kyrkan ikväll. Jag tyckte mycket om att dela den gemenskapen med dig. / Mulletanten

Hej, hjärtat!
Hur har det gått sedan igår? Hur mår du?

Kram!
/H.

Jag är lite av ett fan av So you think you can dance... Och i fredags var det en dans som handlade om en kvinna som vill lämna sin man för att han inte är snäll mot henne, men hon klarar inte av att ta steget. Eller gör hon det ändå till slut? Jag tänkte så klart på alla er som slits mellan viljan att stanna och viljan att lämna... Barbalala, Tussilago, Alexandra, Klumpen, Curry... och alla ni andra.

Här är dansen, till er.

Kram!
/H.

Berra, för dig kanske det inte längre handlar om alkohol, men när jag läser din tråd, så kan jag läsa om en man med familj, som lever och är, utan alkohol, som bjuder på sig själv och sina funderingar – som klarar sig utan alkohol och har ett fint liv. Som nynykter pendlar jag. Ibland vet jag inte ens varför jag slutade och tycker inte att jag alls har problem. Ibland är jag så säker på att jag aldrig kommer dricka igen.

Du och alla med lång nykterhet som skriver ger mig hopp och framtidstro, att det faktiskt går att fortsätta år efter år, både när man har det toppen och när livet är mer vanligt.

För mig är du viktig och jag läser allt du skriver, jag hoppas du fortsätter att skriva.

Sköt om dig
Lisamari

jag känner precis som du.
Men jag känner åxå att när nykterheten är så självklar kan det ju tom hända att man glömmer bort varför man är nykter.
Läs:jag.
Så är det för mej.
Tänker att jag kan ju hamna i en situation som förra gången.
När jag bröt 12 års nykterhet av en anledning som jag nu kan sätta ord på.
Jag mötte en trevlig man som inte hade alkoholproblem.
Jag speglade mej i honom,att jag inte heller,efter 12 års nykterhet,hade några alkoholproblem.
Jag hade fel.
Tog tid att komma till "Ruta 1" igen.
Nu är jag på rätt spår,men vill inte halka dit igen.
Därför är jag kvar på Forumet.
Därför är jag så j...a glad o tacksam
ATT NI ALLA FINNS HÄR FÖR MEJ!!!!!
Tacktacktack
hjärta-gilla
<3

Tack fina kloka Adde
Kram

just på Gomorgon världen o bifogar länken hoppas det funkar.
Mycket intressant o samtalet gav mej en vidare syn på det som tycks vara så totalt oförståeligt.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=438&artikel=4613722

bara för att skriva det:) Tack! / mt

jag tacksam för att jag är en nykter alkoholist. Och jag är tacksam för att jag lärt mig att hyfsat leva efter tolvstegsprogrammet efter bästa förmåga.

AA's 12 steg är ett levnadsprogram, det är bara första steget som handlar om alkohol, resten är ett enkelt sätt att leva. Det fanns en tid när jag bedömde folk efter hur de såg ut, var klädda, vilket språk de talade, kort sagt det de var som jag inte var. Invandrare, bögar och flator var otäcka och farliga eftersom jag inte visste bättre, jag var helt förblindad av min egen otillräcklighet. Allt som var, eller blev fel, var ju nån annans fel eftersom jag själv var felfri. I den dimma av av osunda åsikter som jag då levde i var det jag själv som tog mest skada, jag kände nånstans inom mig att det var fel sätt att leva. Och när de tankarna kom så gjorde jag som vanligt och försökte dränka dem med min kära alkohol. Det gick inte så bra.

Under min behandling upptäckte jag att jag inte var ett dugg bättre alkis än de som sov under broar eller i värsta lyxkåken, vi var alla så väldigt lika under våra täckmantlar. Och det mest fantastiska : Det fanns kärlek mellan oss alla som till det yttre var så olika. Just då var det alkoholen som var den gemensamma nämnaren men allteftersom min utveckling fortskred så såg jag fler och fler gemensamma beröringspunkter. Vi hade likartade funderingar över krämpor, familjer,framtiden, och föralldel även historien, utseendet, jobben, mm mm fastän vi kom från så skiftande förhållanden. När vi väl tordes öppna munnen och släppa ut det vi bar på så kom genast stöd och hjälp från andra. Och vilken kunskapsbank som uppdagades !! Bara för att jag lyssnade på andra ( men fatta hur enkelt det är : Att bara lyssna !!) så blev jag så mycket klokare och lugnare inombords. Ett helt nytt liv låg helt plötsligt framför mig !!

Jag började att varje morgon ta mitt beslut om att inte dricka och jag uppmuntrade min nya nyfikenhet på det nya livet. Så mycket spännande det fanns att upptäcka som jag tidigare bara slagit undan för det var okänt och därmed farligt. Jag började att gå emot mina rädslor på ett medvetet sätt och upptäckte att jag verkligen gillade det och jag började med att lära mig vara social efter ett liv med instängdhet och misstänksamhet. Allteftersom nykterheten blev mer stabil så blev mina steg ut i det okända mer och mer vågade och självklart gick jag på minor men det gav mig också erfarenhet och förståelse på hur saker och ting hänger ihop.

Jag försöker idag att ha ett så öppet sinnelag jag överhuvudtaget förmår men ibland tar nog beroendepersonen över och jag får lite småsurt rätta till den felaktiga ståndpunkten. Jag finner ett mycket stort nöje i att lära känna andra och få ta del av andras kunskap och jag försöker verkligen att försöka förstå deras synpunkter även om de inte stämmer överens med mina. Jag försöker innerligt att se likheterna hos oss.

Men hos en en sån stolle som gjorde allt fel i Oslo och på Utøya kan jag inte känna någon som helst likhet med. Inte heller hos hans gelikar.

Jag har verkligen försökt att förstå och känna kärlek för de vilsna människorna i dessa kretsar men det vill sig liksom inte.

Idag tror jag verkligen att kärlek mellan människor är så mycket större än allt annat och att om jag använder kärlek istället för hat så mår jag och min omgivning så mycket bättre.

Och det underlättar om jag inte tar första glaset.

viktigt steg när du skrev ner hur du har det. Du skriver att vill bli stark, här på forumet kommer du att se att du inte är ensam och att mönstret faktiskt är väldigt lika även om alla människor är unika. Just svängningen mellan elakheter följt av kärleksord och presenter är ett vanligt mönster.
Åk hem idag om du har praktisk möjlighet till det. Fortsätt att läsa och skriva här och sök hjälp där du bor. Det finns olika möjligheter, det kommer du att se när du läser vidare här. Styrkekram! / mt

Inget vidare. Jag stannade kvar. Vi möttes upp på stan och han hade shoppat fina presenter till mig och barnen. Han har barn sedan tidigare likaså jag. Han drack en öl vid 15. Därefter vin och öl på rummet. Vid middagen 1 flaska- 1 glas som jag drack. När vi gick till hotel sen, ville han avsluta med en drink till. Jag ville gå upp med sonen. Jag undrade varför han inte kunde gå med upp istället. Han svarade bara att jag tänker ta en drink iallafall. Jag frågar varför, du har ju redan druckit så det räcker. Hans svar: För att det är en skön känsla.

Jag måste bli stark. Jag vill inte hitta på fler saker med honom på semestern. :(

jag har läst en timme redan. Min första tanke när jag läste ditt inlägg var att jag kände igen hur tiden distanserar en från en specifik känsla. Ett igenkännande "knäppte till" i mig direkt när jag läste även om min erfarenhet är från ett helt annat sammanhang.

Jag har sagt det förr och jag säger igen, att du och andra som funnits länge på forumet har/representerar ett "värde i sig" för ni är det levande beviset på att det går att bli fri, både från från alkohol och från medberoende. och man kan hitta sin väg på olika sätt. Oerhört viktigt!

Och Berra, att dina tankar och råd inte längre i första hand handlar om kampen mot alkohol utan vägen/-ar mot välmående, hälsa, ser jag som ett stort sundhetstecken. Många, de flesta av oss bär på livssorger och problem som uppfyller tankarna. För en del människor kommer sådant till uttryck endast med alkohol i kroppen. Jag tror det var Lisamari som skrev ungefär att när man är nykter försöker man svara seriöst medan de påverkade pratar på om sitt.... och det leder inte framåt. Att seriöst och nyktert lyfta fram tankar om livet, arbetet, fritiden och hur man möter motgångar (utan att dricka) är så värdefullt!
Särskilt faktiskt när orden kommer från en vuxen man, en "riktig karl"!

Fortsätt skriv Berra, du vet att dina inlägg har stort värde för många! / mt