Senaste kommentarerna i forumet

Hej alla här,vad era berättelser, råd och kommentarer...betytt mycket för mig! Jag har varit oerhört kär/är fortfarande i en alkoholist, och medberoende .i flera år nu! Har vetat och förstått länge att jag är för snäll, blir utnyttjad för att jag tycker om och finns kvar som vän och lite mer som han uttrycker det! Han pendlar oerhört i sitt humör, och han har sagt många sårande saker genom åren. jag har sagt upp vår bekantskap några gånger, då är det han som bönat och bett att vi ska börja träffas igen, jag har lyckats vara stark ett tag, men sen har jag fallit till föga och gjort honom till viljes! Till saken hör att han har en mamma och syskon som blundar för hans problem, vänner har han inga kvar. Detta gör att jag känner mig ansvarig för honom trots att mitt sunda förnuft säger mig att jag gör fel både mot honom och mot mig själv. Det är så fruktansvärt svårt att välja bort någon som man älskar så mycket...! Självklart har han också många otroligt fina sidor, det är därför jag är kvar! Jag har aldrig känt så mycket ömhet och fått som med och av honom. när vi har roligt, även om det inte är lika ofta nu, så har vi samma humor och skrattar så vi kiknar. Passionen och innerligheten är lika stark nu som när vi först träffades! Men drickandet har eskalerat och jag börjar känna mig allvarligt oroad över hans hälsa, och jag märker att tankar och funderingar över honom och hans mående tagit över mitt liv! Vilsen och maktlös känner jag mig! Tack för att ni finns. Kramar Christa.

på nordiskt landsmöte i Göteborg. Underbart!

Allt gott till dig, styrka och kramar och harmoni!
Kram

Hej och tack för peppning.

Den här gången tänker jag dra för gott, som ni säger har jag gjort allt jag kan och mycket mer. Jag hade mer fokus på honom än mej själv.
Nu är fokuset på mej, jag packar för fullt och ska flytta mina saker imorrn och sen tar jag katterna och drar på söndag.
Nu ska jag leva MITT liv på MITT sätt, och lära mej att passa upp mej själv och ingen annan.
Jag har pratat med några som jag litar på och de tycker jag gör helt rätt, sen kommer de att finnas i hans närhet men inte min.

Ja, jag har förstått att han måste själv vilja sluta men han har ju sagt det flera gånger.
Men jag förstår nu att det var för att då slutade jag prata om det.
Vad dum jag har varit som har gått på allt, men det är ju så det fungerar, tyvärr.
Hoppet är det sista som överges.

Sen är jag en sån människa som när jag väl bestämt mej så kan ingen rubba mej.
Han har bett en kompis att prata med mej, men han erkände att jag var envis.
Jag köper inget smicker nu för det har hänt för mycket det sista.

Han verkar vakna upp ur ångorna nu och mår inte bra.
Han tyckte jag skulle ta det lugnt, jag kan stanna ett tag till.
Men NEJ NEJ inte denna gången, nu drar jag och kommer inte tillbaka även om han blir nykter.

Ha det gott alla.
Sköt om er, det ska jag göra.

Kram från tekla.

Jag vet hur svårt det är att lämna någon. Min exsambo var ibland väldigt snäll och omtänksam, men däremellan fruktansvärt elak, hotfull, hade kontakt med andra kvinnor osv. Sedan jag lämnade honom så kommer ju ändå känslorna upp ibland - den fina/goda/mysiga sidan av honom tycker jag ju fortfarande om. Däremot har jag insett att det inte går - för oss finns ingen väg tillbaka. Det kanske finns det för er, det säger jag ingenting om eftersom jag inte känner er/vet något om er (ni har ju en stor skillnad i att han inte utsatt dig för psykisk och till viss del fysisk misshandel), men ett råd som jag skulle vilja ge dig för att hjälpa dig just nu är att vänta med att svara, "sov på saken"!!!!!

I början av vår separation fastnade jag alltid i massa förklaringar, tankar och undringar om oss osv. Men sedan kom jag till insikten att det inte hjälper, snarare tvärtom. Detta är hur jag försöker göra:
när jag får ett meddelande från honom så väntar jag med att läsa det tills jag känner mig stark, jag läser och låter mina känslor stilla sig innan jag svarar. När jag skrivit ett svar läser jag det flera gånger och skalar bort alla känslor eftersom de bara trasslar in mig i något som jag inte kan gå in i eftersom det bara sårar mig, får mig att skriva saker i stundens hetta osv.

Försök andas och vänta lite!
Kram

Förstår att du är arg, ledsen, irriterad, besviken och en massa annat. Men jag tror att det är bra om du klarar att packa väskan och lämna honom. Du verkar så klar och så klok, vad gott om/att du känner så! Nu låter jag kanske kall, men jag menar bara att stötta/peppa dig:

Det finns bara en person som kan hjälpa honom - han själv.
Han kommer inte bli hjälpt förrän han väljer att hjälpa sig själv = ta tag i sina problem.

Du har gjort allt du kan, och förmodligen ganska mycket mer än så, och det tror jag är viktigt för dig själv (av egen erfarenhet:) du vet med dig att du gjort allt, om du tvivlar så kan du försöka tänka efter och då vet du innerst inne att du gjort allt du kunde, och det är en bra känsla att känna att man inte bara gav upp pga en fylla eller ett dumt ord - du har stannat, kämpat och utstått, mer än du behövt!

Nu kan du inte göra mer - om han väljer att försöka sluta dricka så är han en människa i Sverige - jag har förstått att det på många sätt är svårt att få hjälp, men det finns faktiskt hjälp, så om/när han bestämmer sig för det så kan han vända sig till många olika instanser: AA, sjukvården, socialtjänsten, behandlingshem osv. Det är hans val - och det är han som måste välja det.

Jag håller med Adde: Du gör helt rätt som lämnar!

Ta hand om dig - hur vill du leva ditt liv?
Stor kram från en som önskar att jag hade varit så stark och så säker när jag trots allt lämnade min sambo.

pyttelilla ordet "än" - att det kan betyda så mycket?!? För det var nog inblandat i mitt tillfrisknande också...

Kram!
/MB

att katten fick komma till veterinär, det var rena nagelbitaren här att följa "Katten som försvann", en thriller i tre delar typ! ;-)
Skämt åtsido- du har verkligen bestämt dej för att lägga av med alkohol! Bra jobbat, nio dagar och det verkar som om du trivs ganska bra med det. :-)

Keep up the good work!
/MB

Snart är detta gift borta oxå.
Pengarna du sparar kan bli till fina julklappar eller en trevlig resa nästa år.
Kram/A

Katten hittad och transporterad till veterinären. Så nu kan jag släppa det dåliga samvetet i alla fall.

Har just spenderat ett par timmar med min äkta hälft via Skype. Jag nämnde att jag vill hålla mig nykter nästa gång vi ses och ska tillbringa en vecka tillsammans med två andra par. Det uttalandet möttes inte av någon större överraskning, bara ett "Jaha, då håller jag mig också nykter". Men vi kom in på ämnet alkoholintag och hur personlighetsförändrad jag blir på fyllan. Även om min fru inte tycker att jag har alkoholproblem och tycker jag är tramsig när jag pratar om att försöka sluta dricka, så kom det ändå upp en massa exempel på när hon tyckte jag burit mig otrevligt åt. Inte angenämt att höra, men bra som argument till mig själv när suget sätter in. Dessutom ett bra argument till henne i framtiden, om jag lyckas hålla mig nykter och hon tröttnar och vill truga i mig en öl...

Jag har inte rökt på två dagar, och har nästan samma tankar i huvudet nu om ciggen som jag hade om alkohol när jag hade druckit för sista gången. Vämjelse, jag ser kattens ansikte framför mej när jag tänker på cig.
Kol är heller ingen munter ände på livet... Känner ingen som har det.

Kramar!

levererat!
I morgon är en ny, strålande dag!

/MB

Vi har lite stillsamt här på forumet nu, det börjar ta sej, men mest röj är det i forumsdelen Förändra sitt drickande. Vill du ha fler möjligheter till konversation med andra är det där du bör starta en tråd.

Vi är en ganska hyfsad skara som liksom du vill sluta misshandla kroppen, så välkommen in i gemenskapen!

/MB

egna val brukar vara en ovan upplevelse när vi går ut i nykterheten. För mig var det en befrielse att känna att jag hade en egen styrning på mitt liv. Att göra mitt val på morgonen och sen gå till sängs med en tacksam tanke för ännu en dag i nykterhet är värt jobbet !

Christa !! Tala om vad du hör ser och känner, din personliga uppfattning utan att anklaga. Och gör upp en bestämd plan hur DU ska göra om det inte funkar och håll dig till den !
Fortsätt skriv men du kanske ska byta till anhörigdelen på forumet ?

Usch det är svårt det där för man måste vilja själv! Jag har även jag varit medberoende och vet hur maktlös man känner sig! Jag har provat att sluta dricka innan men inte riktigt velat sluta helt. Det har jag nu äntligen förstått att jag måste och jag vill! aldrig mer dricka vin. Jag har alltid innan tänkt att jag har inte problem jag kan sluta när jag vill men det kan jag inte! Jag kommer säkert att få bakslag på min resa men jag ska fortsätta kämpa! Nu är dag 3 snart över och ingen droppe alkohol än. Men som jag skrivit innan den riktiga kampen kommer när jag är själv i min lägenhet.
Upplever att jag är trött som jag läst är vanligt och lite deppig eller allt känns lite meningslöst men men det blir nog bättre det också.

Bra! Nu har du vunnit över suget och diskussionen med a-spöket flera dagar. Grattis till dina dagar!

Tråkigt med katten. Förstår din oro.. Finns det någon byggnad i närheten dit den kan ha tagit sig in tex? De har ju för vana att isolera sig på någon trygg plats då de är sjuka. Håller tummarna att den kommer hem igen snart! De är ju trots allt överlevare!

Ha en bra dag!

Jag har en kompis pappa som sedan många år blivit diagnoserad med kol.
Detta efter ett rökande.
Han sitter i sitt kök med en slang syrgas till näsan. Bor i ett tvåvåningshus ngen har inte kunnat vara på övervåningen på flera år.
Går mellan kök, vardagsrummet/tv: n toan och sängen.
Fullt klar i huvudet men klarar inte en promenad på 10 m utan rullstol.
Han andas lika mycket som om du andas genom ett smalt sugrör.
Där har du din film!
Kramar mama blue /A

finns det ingen som kan hjälpa en människa som inte vill bli hjälpt. Om man är en fara för andra eller sig själv kan man begära LVM (lagen om vård av missbrukare) men den innebär enbart att du blir satt på ett ställe där du får nyktra till och äta upp dig lite. Ingen behandling alltså.
Du gör rätt som drar.

Tack! Behöver det verkligen.. Och nu har jag klarat det en dag till!

Blir glad och beundrar er alla här, ni har styrka och mod som berättar om er situation och vill förändra....!Jag är vän med en kille och dessutom kär i honom, tror jag blivit medberoende mot min vilja, vi har kännt varandra ganska länge, i början var jag ganska tuff och sa ofta vad jag tyckte, han blev sur och irriterad och hämnades och ville inte ses,nu har hans drickande eskalerat och jag känner mig maktlös och väldigt ledsen...vill ju att han ska må bra och leva,han sitter hemma själv bland flaskor och burkar ,säger att han vill förändra...men dricker mer och mer!Vad ska jag göra?Hur kan jag hjälpa bäst?

Hej!

Måste skriva av mej för jag är så arg, irriterad, besviken och trött på vården, som inte finns.
Gubben har legat mer eller mindre dyngrak i två veckor nu och jag är skitorolig att han ska sluta leva.
Idag ringde jag till akuten och fick till svar att han måste komma frivilligt och blåsa noll om de ska kunna hjälpa honom.
Hur f*n ska han det när hela han stinker sprit?

Fick då rådet att ringa 112 eller socialtjänsten om jag anser att det är fara för hans liv.
Visst är det väl fara för hans liv när han bara ligger och dricker. Men det tyckte inte dom.
Ringde 112 och blev hänvisad till att beställa "liggande sjuktransport" även kallad ambulans.
Efter mycket diskussion kunde de skicka iväg en transport.

Den kom väldigt snabbt, en eloge till de som kom.
Med lite lirkande och prat gick han med på att åka med.

Kom dit och prover togs, vilket visade att många värden låg normalt, men i hans fall är de låga.
Inget akut alltså!

Efter två timmars väntan kom läkaren och gubben hade börjat bli sitt irriterande lilla jag!
Han ville bara åka hem där hans kompis "flaskan" väntade.

Han ifrågasatte allt som läkaren sa och läkaren blev även han lite irriterad men höll masken bra.
Han skulle inte stanna för det hjälper inte honom och tyckte inte om att jag pratade om vad jag tyckte.
Han körde ut mej när han skulle prata med sköterskan och fick henne till att koppla bort honom från mätarna.

Men för att göra en lång historia lite kortare, allt slutade med att han åkte med hem och träffade sin väntande kompis.

Jag har nu gjort mitt sista försök att rädda honom från spritens klor!
Jag ska packa mina saker inom det snaraste och försvinna ur hans liv så han får lugn och ro!

Tack för att ni tog er tid att läsa detta och hoppas ni får det lite enklare när ni söker hjälp.
Ha det gott. Sköt om er för jag ska i alla fall ta hand om mej, det enda jag kan göra just nu.

Kram från tekla.

Idag var det jäkligt nära att jag trillade dit igen. Vid 17-tiden fick jag ett "anfall" när allt kändes meningslöst och jag ville bara döva alla känslor. Satte mig i bilen och körde mot centrum och Systemet. Men som tur var lyckades jag övertyga mig själv att köra till mataffären i stället, efter att ha kört lite planlöst fram och tillbaka. Väl hemma tog den eviga tröttheten över och jag sov bort det mesta av kvällen på soffan.

Intervjun i eftermiddags gick ganska bra och jag lät nog inte alltför förvirrad.

Katten har inte kommit tillbaka än och mitt samvete håller på att ta död på mig. Drömmer t. o. m. om det...

just nu eftersom jag haft ett riktigt "återfall". Min ex har ju hört av sig med jämna mellanrum och dessutom velat ses ett par gånger. Han har inte på något sätt bett att vi ska bli tillsammans igen, men ändå skrivit att han saknar mig och hela tiden undrat hur jag mår. Han berättade också att han klarat fem dagar utan alkohol, vilket löjligt nog fick upp mitt hopp igen att han verkligen vil sluta. Så vi träffades i söndags igen några timmar över en kaffe och lite kortspel. Och utan att vara medveten om det innan hade jag nog byggt upp förhoppningar att vi skulle kunna prata lite om vad som pågår med honom just nu. Men det blev just inte så mycket med det. Istället berättade han hur kul han hade haft med sin kusin i fredags kväll när de suttit och snackat hela natten med en flaska snaps och hur sur hans brors fru hade blivit att de inte kunde vara tysta...suck! Och detta helt i förbigående som att jag skulle tycka historian var rolig... Ena sekunden medveten och motiverad och nästa låstas han som om han vore vem som helst som festar lite...
Nåja, vad som gjorde mest ont var iallafall att han kändes så främmande - det var som vi plötsligt var normala bekanta bara. Och sen grinade jag i tre dagar och sa till mig själv att nästa gång han hör av sig ska jag banne mig inte svara och bryta kontakten helt... iallafall tills jag inte är kär längre!
Och sen skrev han idag igen om vad han hade hittat på under dagen samt frågade vad jag gjorde och hur jag mådde. När jag inte svarade kom frågan igen och då kunde jag inte motstå utan frågade vad det skulle tjäna till och hursomhelst bryr han sig väl inte ändå eftersom han inte ifrågasatt separationen överhuvudtaget. Och efter många långa sms med förklaringar hit och dit slutar det med att jag frågar om det är helt kört, om det finns känslor kvar från hans sida och om vi kan hitta någon annan lösning än definitiv separation. Tämligen patetiskt!
Det tyckte nog han också, för något svar fick jag inte på det...

Dag två snart klar. Inga problem än det är för att jag inte är hemma utan några dagar hos syrran. Det riktiga provet börjar när jag är ensam hemma.