skrev vår2022 i Ett ärligt försök!

@Vinäger Grattis till 1 år!🥳
Precis som du säger så ser det helt olika ut för oss alla, för vi är ju unika individer med unika erfarenheter. Men det finns även många likheter och igenkänningar som tex ca 3 månader, ca 6 månader, ca 9 månader och så vidare som nykter. Framförallt berättar man om sina egna erfarenheter och hur det gått upp och ned för en och så är det ett sätt att stötta och hjälpa varandra vidare, genom att vara positiv om att det blir bättre framöver, när det känns tungt. Det tröstar. Och det finns en nyfikenhet av att höra andra upplevelser och processer. Själv blir jag uppiggad av att läsa att det blir bättre och det ger motivation. Både när det gäller mig själv men även att läsa om det gällande andra. Hur vi beskriver och upplever det positiva är också unikt, men det gemensamma är att man mår bättre utan alkohol om man blivit beroende. Kanske känner man inte eufori men är supernöjd ändå. Det viktigaste är den egna resan och processen och att man kan berätta och dela med sig av den om man vill. Det finns inget rätt eller fel, det finns bara den egna resan och den egna känslorna som är det viktigaste att lyssna till. Sen kan vi inspirerar varandra.

Härligt att höra att du mår så mycket bättre💕


skrev Geggan i Att välja livet …mitt liv!

@Varafrisk härligt att ni fick fira lite och vara tillsammans. Önskar allt gott till er.


skrev Mormor2023 i Det måste räcka nu.

@Madonna Det är samma här att allt varit så hemligt. Jag ringde till AA, men de ville jag skulle gå på möten. Det känns hela tiden som att det bara får inte komma ut utifrån jobb och barn och skam. Men egentligen för min del är det till viss del "ute" eftersom de pikat så länge nu. Inte sagt rakt ut men "Jaha, du har druckit vin igen" eller "ja du tackar då aldrig nej" osv. Jag var också rädd att skriva här. Men samtidigt är det ju i princip omöjligt att koppla den här användaren till mig. Och vi alla som är här har ju samma problem. Han på AA berättade att han var socionom och suttit på möten med poliser och en chef. Men alla är vi olika. Det viktigaste är väl att du agerar och förändrar ditt liv till nåt du vill leva, nåt du vill stå för! Vet du, när jag läser här, tror jag månad 6 är lättare än dag 2! Dag två är ju just då du står i det där vägskälet, ska du? "Är det så farligt?" "Kanske kan jag bara testa minska lite igen?" " Ett glas har ingen dött för" "Det är inte som att jag ligger och kräks på toa varje kväll eller sitter på en parkbänk" osv. Det är hjärnspökena som jag har svårast med, de släpper nog, bara fokus på ditt nya liv med hälsa och glädje, utan ångest och oro! Stanna kvar här och så hjälps vi åt. En dag i taget som du säger! Så skönt att du är utan suget, du låter bestämd! ❤️


skrev Madonna i Det måste räcka nu.

Tack @mormor2023! Härligt att bara få ett svar! Och en förståelse och att höra att jag inte är ensam. Har inte vågat prata med någon om det här!! Vågade knappt skriva här i forumet för jag är rädd att nån ska se mig och känna igen mig…fast jag vet att det är helt anonymt. Men läser och läser och ser så många med detta problem! Jädra skitsprit! Vad den förstör! Den ska inte få förstöra mer för mig!
Märkte att det började gå ut över jobbet och relationen men sonen. Det är inte ok. Tog en promenad nu på kvällen och efter att jag kommit in från den så kände jag en frihet på nåt sätt. En dag till utan att ha ett sug!
MEN det är ”bara” dag 2. Vet att det kommer svårare dagar men en dag i taget.❤️


skrev Mormor2023 i Det måste räcka nu.

@Madonna Oj vad jag känner igen mig i det du skriver! Jag gjorde min första helg i helgen och jag ska inte säga att det var lätt men samtidigt precis som du säger är jag inte att lita på med ett glas. Du gör helt rätt! Och rädslan att ta bort alkoholen är ett tecken på att du gör rätt också! ❤️ Jag kände inte igen mig själv. Skam, rädslan för att jag skulle få nån hjärtinfarkt eller dö i sömnen. Skammen att systempersonalen känner igen en. Den enorma mängden som kunde konsumeras i ensamhet. Jag försöker skriva på forumet och får mycket stöd i det ! Du kan! Backa inte, vänd dig inte om, din instinkt är nog rätt. Och sen är det ju "bara" att lösa vad som triggar eller vad en försöker döva. Där är jag inte än, men kan ana att det här blir en resa.. vi gör det tillsammans!


skrev Mormor2023 i Min tur. Jag behöver hjälp och support.

@Zandra_N starkt ! Det är ju bra att ha en plan! Jag blev spontant erbjuden alkohol i helgen men det var väldigt naturligt att tacka nej då jag körde bil. Men precis som du säger att motivera det är ju egentligen väldigt märkligt. Precis som när någon frågar "hur är läget" borde man egentligen ge de ett sånt där helärligt svar "Jag är förmodligen alkolist och kämpar med min alkoholkonsumtion. Utifrån det har jag nu valt att helt sluta med alkohol." Där är nog samtalet dött. :p


skrev postitlappen i Nu börjar jag om

Överlevde dagen och har jobbet kvar.
Botten är nådd.
Känner trots allt ett lugn.


skrev Mormor2023 i Rädd inför helgen

@Ängans hur gick det för dig i helgen ??


skrev Vinäger i Ett ärligt försök!

Hej kära forumkompisar, "gamla" som nya. 🩷

Vet ni vad, nu är det 65 dagar sedan jag skrev senast. Hur kan hon veta det så exakt, kanske ni tänker... Jo, för sist handlade uppdateringen om att min nykterhetsapp visade 300 dagar. Förstår ni vad det innebär...

I dag har jag varit nykter i ett helt år!

Som jag har tragglat och kämpat här på forumet. I sex år! Hela tiden med målet och övertygelsen om att bli och förbli helvit.

Så otroligt många gånger jag verkligen bestämt mig - inifrån och ut - för att sluta dricka och verkligen gått all in. Men gång på gång, likt en robot, efter några veckor helt plötsligt börjat hetsdricka, allt från ljummen vodka och OP till sliskiga likörer och på slutet Alcogel. Ja, ni som känner mig vet ju att handspriten för ett år sedan höll på att bli mitt slutgiltiga fördärv. Det blev livsfarligt.

Men nu är det som sagt ett helt år utan någon som helst alkohol.

Hur det känns?

Jo, tack, riktigt bra. Självklart. Jag är liksom nykter av bara farten numera. Tankarna har fokus på allt annat än alkohol.

Så himla skönt!

Känner dock inte igen alla beskrivningar som många här berättar om: Efter tre månader blir det si, efter sex månader så, efter nio månader fantastiskt, efter ett år magiskt...

Men det gör inget. Inget alls. Tänker att det beror på att vi är olika. Det som jag brukar tjata om, våra olikheter. Tänker också att det kan vara bra att läsa för andra som kanske inte heller upplever just eufori. Men som är supernöjda ändå.

Jag mår så mycket bättre och skulle aldrig våga chansa bort det jag har i dag. Min man kör helvitt med mig, trots att han aldrig hade A-problem. I första hand avstår han av lojalitet, han säger dock att de sista veckorna jag drack gjorde honom avskräckt. Jag var i ett mycket dålig skick på slutet.

Men nu vill jag bara tänka framåt, framåt, framåt...

Ett helt år i dag! Fy f-n vad jag är bra!

Tack för allt stöd och alla hejarop genom åren. Ni är bara bäst. 🩷🩷🩷


skrev Mormor2023 i Rädd inför helgen

@Ängans Ja, det var kanske inte nära, men suget att bara ge upp och gömma mig i min egen bubbla, stänga av omvärlden genom alkohol var rätt svår att motstå! Tack! Jag känner mig stolt och bra.


skrev Himmelellerhelvette i 1år och framåt🙏

Idag har jag känt mig lite ledsen, har sett så många trasiga själar och jag lider så med dom. De har så svårt med sina beroenden och psykiska måendet, de kämpar och försöker men har så svårt. Skyddsnätet runt om är så ostabilt, att inte kunna ta sig in i samhället ordentligt med jobb och det sociala i det. Det är svårt för dom att lyckas hålla sig ifrån sitt beroende när så många andra pusselbitar saknas och det är så hemskt att se. Jag vill kunna göra något men vad kan jag göra? Jag önskar jag kunde ta med hela bunten på något 12-stegsprogram och att de bara handlöst kastade sig in i gemenskapen och fick hjälp. Tänk om det hade kunnat vara så fint. Varför kan man inte göra mer för alla trasiga? Varför kan det inte vara mer tillgängligt med fina behandlingshem för alla dom som inga pengar har. Det är så många jag vill hjälpa men jag är bara jag och jag vet inte hur?


skrev Amanda L i Min tur. Jag behöver hjälp och support.

@Zandra_N Starkt gjort! Många är så oroliga för att tacka nej. Jag var också det. "Vad ska folk tro???"
Jag hade många tankar kring detta i början, men upptäckte att de flesta faktiskt inte undrar något alls.
Så din erfarenhet är nog lite ovanlig, men säkert bra att du fick träna på att det kan bli så.
Jag tycker att det känns bra att vara öppen och ärlig med att jag inte dricker alkohol. Känns bättre än att hitta på olika tillfälliga anledningar. Men alla gör såklart det som de behöver och mår bra av.
jag känner igen den där kampen i hjärnan också, du kan läsa mer om det i Annie Grace bok "Tänka klart".
Den förklarar mycket. Men jag kan lova dig att det blir lugnare med tiden.
Ju längre tid du är nykter, ju bättre kommer du att må. Alkohol skapar oro och ångest.
Så lita på processen. Ta det lugnt och gör saker du blir glad av. Det kommer att bli bra. Träning, promenader eller dans är också jättebra.
Lycka till! :)


skrev Amanda L i Tillsvidare

@Ny dag Ju längre tiden går, ju mindre viktig blir alkoholen. Tills slut kommer du att undra vad som var så märkvärdigt med den drycken. Då har ditt beroende somnat in och hörs av väldigt sällan.
Jag slutade dricka för åtta månader sedan och nu är det inget jag tänker på, oroar mig för eller ens planerar kring.
Jag känner mig fri. Och livet är bara bättre. Det är så värt att kämpa, det tar några månader, men det är ju ingen jättelång tid av ett liv.
Heja dig! Och kämpa på. Du gör det bra! :)


skrev splintr i Livet med små barn

Pingar mig själv för att inte mitt inlägg ska försvinna


skrev Amanda L i Känner mig värdelös och korkad

@NyavanorNyttliv Hej, jag tänker också att det kan vara alkoholen som gör att du känner dig låg och orkeslös.
Alkohol ger ångest och det kan vara svårt att skilja vad som är vad. Dessutom blir man ju extremt trött av att dricka, du märker det när du slutar. De flesta verkar bli jättetrötta och väldigt länge. Det är så mycket återhämtning som krävs.
Det bästa är att du slutar helt med alkoholen. Jag gissar att en hel del av ångesten lättar efter någon vecka.
Såklart bra att ta itu med det allmänna måendet senare på alla sätt, men börja med att bli alkoholfri, det är nog viktigast just nu. Och då ser du som sagt vad som beror på just alkoholen.
Många tips finns ju här i trådarna om hur du kan göra. Lycka till! :)


skrev Amanda L i På väg till frihet ...

@Crusade Välkommen tillbaka. Din tråd har nog bara halkat långt ner. Det blir ju så när man inte är så aktiv.
Skönt att du tar tag i nykterheten igen. Säkert har du en massa erfarenheter som du kan få hjälp av.
Alla kan inte sluta på en gång, utan det kan vara en krokig väg. Men till slut går det. :)


skrev Amanda L i Ja till livet

@Surkärring Så roligt och sant! Tänkte på det senast igår då vi såg en föreställning och jag tog en äppeljuice i pausen.
Jag var törstig och den var så jäkla god, kall och lagom söt. Tänkte just då att vilken tur att jag inte dricker alkohol, då hade jag missat den....! (Tänk om mitt förra jag hade hört den tanken :) :)
Föreställningen var fantastiskt bra och vi hade alla ett leende på läpparna när vi gick därifrån.
Vin hade bara blurrat till hela upplevelsen. Förr hade jag lätt druckit två glas innan och en i paus...för det skulle ju vara så "festligt". Men då blir det inte alls samma närvaro. Så glad att jag kan ha roligt utan alkohol.
Så fint att du också upplevt det. Kan ju vara svårare eller lättare, men när man väl kommer dit så blir allting bara bättre! :)


skrev Mormor2023 i Rädd inför helgen

@hgk Tack ! Jag har inte druckit, men det är tungt alltså. Kanske som för dig? Vad händer hos dig? Jag fick idag en sån där känsla "vad larvigt, klart jag kan dricka ett glas om jag är sliten" den kommer hela tiden den där som försöker säga att det inte är nån fara och litegrann dricker alla. Men jag har prövat vara "måttlig" det drar iväg. Jag vet innerst inne att det inte går. Jag tackade ja till aw om nån vecka och tänkte att jag får dricka ett glas då. Men jag vet åter igen att jag inte borde. Allt känns meningslöst och jävligt grått. Men som någon sa, jag har så många tillfällen att förstöra mitt liv, så det kommer nya chanser! Vad skönt hgk att du höll dig borta! Nu är det snart en vecka för oss ! Är den första veckan kanske värst ? Eller är det andra ? Återstår att se.. @zandra_n Det är bra tack för att du skriver. Kändes som att jag kanske skulle gå på nåt möte ikväll. Jag känner mig rätt ensam. Först ensam i att dölja allt drickande för alla och nu ensam i att kämpa mig igenom nykterhet i det dolda. Är det ett nytt smygande ? Hur är det för dig Zandra ? Är du öppen med missbruket?


skrev Vinägermamman i Känner mig värdelös och korkad

@NyavanorNyttliv Hej! Och välkommen tillbaka. Läste ditt inlägg och och ojojoj vad jag kände igen mig. Sitta framför datorn och allt bara låser sig. Även på pricken det du skriver,
” Känner mig låg och har ingen energi, känner mig korkad börjar nästan tro att jag förutom mina dåliga alkoholvanor även kanske kan ha drabbats av utbrändhet”

Måste bara skriva till dig att det är precis den effekten alkohol har. Inte minst vad gäller utbrändhet. Man får utmattningssyndrom av för hög alkoholkonsumtion. (Lärde jag mig dock alldeles för sent). Googla på utbrändhet och alkohol. Finns mycket skrivet om det. Sjukskriv dig gärna, men du måste ta bort alkoholen för att komma på banan igen. Ursäkta om jag är för rättfram, men jag var där du är för dryga 10 år sedan, förstod då inte då hur farlig alkoholen var i sammanhanget, när jag kämpade med utbrändhet. Kram


skrev Madonna i Det måste räcka nu.

Igår bestämde jag mig. Nu räcker det. Jag dricker för mycket. I tisdags köpte jag en bag in box. I lördags tog jag sista slurken plus att jag köpt en flaska i fredags. Nästan fyra liter vin har jag alltså lyckat få i mig på 5 dagar....
Mitt drickande har eskalerat. Skilde mig för snart 2 år sedan. Det har tärt på mig och jag har försökt hitta ett lugn och då har alkoholen varit en hjälp men jag mår så dåligt dagen efter och får fruktansvärd ångest. Har försökt dricka med måtta men efter första glaset så är den tanken helt borta. Jag vill kunna ta ett glas och vara nöjd med det men det funkar ju inte. Jag måste hålla upp helt och hållet ett tag nu. Det kan gå flera dagar utan att jag känner sug men sen helt plötsligt slår det till och då tänker jag men ett glas kan jag väl ta. Slutar ändå med att flaskan är tom när kvällen kommer. Och morgonen efter har jag sån ångest igen, trött, deppig och apatisk. Jag vill ju vara hälsosam. Läser vad alkoholen gör mot kroppen och tänker HUR kan jag göra såhär mot mig själv. Sen nån dag senare så har jag liksom förträngt det och så står jag där på systemet med en eller två flaskor i handen igen. Jag har inte riktigt hittat vad det är som triggar. Känslor tror jag men och "jag är värd" tänket. Nu sitter jag här med ett glas citronvatten istället och tänker ge min kropp näring och återhämtning. Men det är idag det. Jag är livrädd för hur det kommer bli till helgen. Jag vill inte få den tanken igen att jag nog ska klara av att ta bara ett glas...jag litar inte på mig själv längre.


skrev hgk i katasrof

@Kennie Tackar för uppmuntran, gäller att vara på sin vakt det kommer så lätt ett snedsteg och så får man börja om från början. Ha en bra kväll


skrev Zandra_N i Min tur. Jag behöver hjälp och support.

Fortsätter obrutet och är så stolt.
Var på middag hos nya bekanta i helgen och det första som händer är att jag tackar nej till champagne och säger att jag har en paus från alkohol och har dryck med mig. VA?! VARFÖR DÅ?! blev många frågor.
Är ju egentligen sjukt märkligt att man ska behöva "försvara" sig. Nu är jag trygg i det och van vid att vara annorlunda och ifrågasatt men ändå, låt mig göra mitt val. Intressant också att fler än en person kommenterade med att "det borde jag nog också ha" "oj, det låter svårt, skulle jag aldrig klara" senare under kvällen.
Så otroligt skönt att vakna utvilad och med energi. Framförallt att alla samtal finns kvar.