Senaste kommentarerna i forumet

@prinsessa God morgon. En sån klok insikt. Vad var det som fick dig att välja enheter igår?
Sista lugna morgonen för mig på ett tag, hade en fin söndag med lite trädgårdsarbete med min partner och middag med bonusbarn igår. Alkoholfritt rödvin passar ganska bra till pasta med tomatsås och vitlök. Har planerat okej för veckan som kommer, nu gäller bara att inte bli för uppstressad, samt att följa planen. @Natalia är du ledig idag? Nu skapar vi en bra måndag!

@Flarran Grattis till en månad nykter!🥳. Den längsta nykterheten du haft på 20 år! Rekommendation är att vara nykter minst tre månader så att din hjärna hinner återhämta sig och komma i balans igen. De goda effekterna av att vara nykter kommer kommer smygandes under reningsprocessen, så ge det tid. Det kan gå upp och ned men själv upplever jag att det bara har blivit bättre och bättre ju längre tid jag har varit nykter. Det blir mer stabilt och balanserat. Tankar och känslor ändras när alkoholtäcket inte längre finns. Bra jobbat!💪

@Smillans Visst är det sjukt att vi gått på bluffen och obeskrivligt skönt att vi synat den. Tänker på det @andrahalvlek brukar skriva som exempel: Har en trollkarl avslöjat sitt trick kan man aldrig gå på det igen. Så känns det för mig med alkohol.

Jag har också känt en väldig sorg för vissa som lämnat forumet, som det gått så himla bra för, som har helt rätt inställning och gjort enorma framsteg. Det är så fruktansvärt hur starkt beroendet är! Vidrigt! Och efter ett långt uppehåll är det tufft att ta sig tillbaka upp på hästen när man tagit ett återfall har jag förstått.

Jag är livrädd för återfall och jag tror det är bra att mata sin rädsla i just det. Det är det enda jag vill fortsätta vara rädd för.

Kram❤️

@Se klart Krya på dig och ta hand om dig❤️

Godmorgon! Dricker gott kaffe och försöker vakna till här hemma, ska snart iväg på arbete! Det är alltid en krockkudde för mig när det kommer till enheter när jag vet att jag ska iväg tidigt på arbete nästa dag.

Önskar er en finfin måndag!

Firar idag en månad som helt nykter i detta nu genom att skriva några rader då jag ändå inte kan sova trots medicin mot allmän ångest och svåra sömnbesvär. Har som medlem på detta forum tagit del av många olika livsöden kretsande kring alkohol som givit mig inblick i hur olika det kan se ut när det gäller själva överkonsumtionen och missbruk av alkohol. Det finns väl kanske någon som jag läst ord av som verkar att ha lite grann av min psykiska problematik i botten. Förstår att det för en överkonsument av starka drycker utan någon psykiatrisk sjukdom som kanske dystymi kan vara svårt att relatera till mycket av vad jag har delat med mig om angående min livsresa.

Mycket har jag berättat om, så som att min mor redan när jag knappt var sju år drabbades av manodepressiv sjukdom, eller bipolär sjukdom som det heter nu. När det gäller mig själv så har jag sedan barndomen varit nedstämd och haft svårt att passa in i något sammanhang på grund av väl min Dystymi som i grunden är den sjukdom som jag känner stämmer mest in på mig. Har endast gått grundskola med mediokra betyg då jag inte kände något intresse av att studera och dessutom väl mest kände mig rätt mobbad och utanför.
Något riktigt liv har jag aldrig känt att jag har haft.

När det gäller den psykiska biten har jag ingen fastställd diagnos i liksom en enda klarlagd specifik term, då sådan inte har kunnat fastställas av de läkare inom öppenpsykiatrin som jag har gått hos i flera år och där fått all den hjälp och expertis som de kunnat uppbringa i form av mediciner och samtalsstöd. Jag har lyckats att leva långt över femtio år med mitt psykiska ständiga lågintensiva pågående depressiva tillstånd av mer eller mindre stark nedstämdhet. Har idag så låg energinivå att jag får uppbringa alla mina krafter för att bara existera och klara av vardagens mest grundläggande sysslor och är även numera helt förtidspensionär eller som det nu heter, gående på sjukersättning.

Jag började tidigt att självmedicinera med alkohol som har varit det enda som har givit mig andrum och en stunds ro och frihet från att slippa känna mig helt hopplös och värdelös, samtidigt så har jag aldrig känt mig glad och lycklig av berusning utan endast fått vila min hjärna från att dagligen mest ständigt gå omkring och tänka riktigt mörka tankar. Min egen terapi som jag har berättat om handlar om musikskapande vilket läkare har sagt är bra om jag försöker att fortsätta med.

Det är egentligen inte konstigt att alkohol i de kopiösa mängder som jag har intagit i olika former genom åren utan att ens ofta känt mig mer än kanske lite salongsberusad för det mesta, har givit mig de olika kroppsliga hälsoproblem som jag numera har med bland annat högt blodtryck som jag tar mediciner mot, en märklig dimsyn som experter inom ögonsjukvård inte kunnat se den direkta orsaken till, samt självklart dåliga levervärden och annat lite mer diffust som väl beror på just överkonsumtionen av alkohol. Månaden som gått då jag varit helt alkoholfri har minskat de mest akuta problemen med njurar och urinvägsproblem som jag hade i somras, så det är ju positivt.

Men psykiskt sett när det gäller min ständiga nedstämdhet som jag har haft sedan jag var liten, eller faktiskt redan innan ens min mor diagnostiserades med sin sjukdom. Den är för mig lika närvarande som den alltid har varit och nu kan jag inte längre ens självmedicinera med alkohol mot den om jag inte ska riskera att återigen få akuta urinvägsbesvär som jag har talat om tidigare.

Det talas väl om att det ska vara gott att leva och att man ska njuta av sin tillvaro. Det är då inget som jag känner att jag har gjort värst ofta eller gör. Men kunde min mor få avsluta sina dagar av naturliga orsaker, så borde väl även jag kunna vandra några år till i denna jämmerdal tills inom förhoppningsvis inte allt för många år kanske hjärtat slutar slå av sig själv en vacker dag.

Skulle verkligen behövt några starköl eller en flaska vin, känns det som, för har ingen ork eller nån lust att fira denna dag med en rask morgonpromenad eller nåt annat i den vägen som kanske någon hurtfrisk allmänläkare skulle ha föreslagit. Så det får väl i stället bli så att jag nu denna tidiga morgon i stället firar en månad som helnykterist med ett glas alkoholfri cider.

Skål!

Att utvecklas individuellt och som par är inget som kommer automatiskt. Lite som @Självomhändertagande är inne på. Då man ställs inför svåra händelser tvingas man ju tänka till och agera. Att lära känna sig själv och även förstå andra skapar ju massa möjligheter. Att utvecklas är en ynnest och tar man tag i sina tillkortakommanden så frigör man ju massa negativ energi som man istället kan lägga på sådant man mår bra av. Alltför många där ute går runt som levande döda just pga egna rädslor. De fastnar och vågar inte titta på sig själva.

Att dricka för mycket för ofta kan ju leda till ett beroende. Slutar man dricka är man alkoholfri. Skillnaden mellan de två tillstånden har jag funderat över. Vad är den stora skillnaden? Själv har jag kommit fram till att just alkohol gör en till levande död. Man lixom bedövar bort möjligheten att lära känna sig själv och stagnerar i utveckling. Tuffa saker bedövas ju bort så man behöver aldrig riktigt lära känna sig själv. Alkoholen trubbar ju av en. Den största motivationen enligt mig att sluta är när man ser detta. Då inser man att man vaknar till liv igen. En sån gåva. Hoppas din kille kan få se och känna det? Att han ser att det faktiskt är möjligt att bryta och istället börja leva.

Jag tycker det finns något fint och vackert att inte bara ge upp som par. Lite som Beckhams. De fick ju kämpa med en hel del och verkar ha kommit ut starkare. Finns viljan, den genuina kärleken i botten, en lojalitet och att man på riktigt är beredd att lära känna varandra tror jag det finns grogrund för fantastiskt liv ihop. Inga förhållanden går på räls. Alla får problem. Det viktigaste tror jag är att man vågar vara nära och aldrig sluta kommunicera oavsett hur tufft livet är. Tycker mig se detta lugn hos ex Sanna Lundell & Persbrandt. De verkar ha landat som par.

En psykolog sa till mig att de allra flesta relationerna kommer aldrig ens förbi fas 2 (Forming, Storming, Norming and Performing). Har tänkt på det rätt mycket. Det krävs en hel del från båda att bygga och förvalta sund relation.

@Amanda L Tack för tumhållande ❤️ Ja, det är verkligen mysko. Lika mysko är att samma dag informera kollektivet med orden ”den som berörs är vidtalad”. Innan man ens haft en enda förhandling. Men de fick bakläxa som sagt, vi får se hur det går på onsdag. Men jag känner nu att jag har gjort vad jag kan göra. Och det är allra viktigast.

Kram 🐘

@Se klart Kryakram ❤️ Och varmt lycka till med jobbintervjun - hoppas du blir snabbt frisk så att den blir av!

Kram 🐘

Igår blev jag förkyld som liksom i ett trollslag. Näsan rann, och i morse vaknade jag med vad som känns som influensa. Sovit mest hela dagen, ätit skumtomtar och druckit cola. Det var oerhört länge sen jag var sjuk och jag hoppas inte att detta är början på serie-infektionerna jag hade i våras.
Stannar på landet, smörjer nariga läppar!
Fin kväll alla 🦋

@himmelochhelvete, ja det blir en formell intervju i veckan. Det känns lite läskigt och ”våga hoppa” att ens överväga- har ju inte fått detta jobb än.
@vår2022 ja vi är några superfixare här, som behöver öva på att lätta på krav och inte härbärgera alla andras känslor?
@sattva, nej men visst är det så, men tänker att livet aldrig liksom står stilla- utan är i ständig rörelse?
Tack för fina kommentarer och omsorg 💕💕🙏

Hej @ Blenda!

Jag har tänkt att skriva till dig länge, men haft så många tankar snurrande i skallen att det inte blivit av liksom. Det är inte för att man varit oartig, men det kändes nyss liksom att det kunnat tolkas så. Men kom till skott nu så här efter att jag nyss kom in efter att kört igång med tvätten som jag berättat om för andra här på forumet om nyss.

Hur står det till förresten? Du som ju har varit här på forumet i över 9 år, helt otroligt egentligen att du har sån ork, energi och uthållighet, det känner man då inte själv att man har egentligen. Det är nog faktiskt endast vetskapen om att kroppen inte fungerar optimalt, eller ens alls tillsamman med gamla ”kompisen” flaskan. Det är verkligen en jobbig kamp det här.

Det känns tomt och ensamt att inte ha denna ”vän” med sig hela tiden. Hade det inte varit för vetskapen och erfarenheten om att kroppen inte fungerar som den ska med alkohol, så hade jag lagt ner det här projektet med att försöka vara helnykterist för längesen. I morgon så är det en helt ny vecka och då blir det för första gången på väl en tjugo år utan en enda droppe öl eller nåt.

Har nu skrivit av mig en hel del, men det är massor med tankar och känslor att bearbeta och det känns inte lätt, men forumet har i alla fall gett mig möjligheten att tala ut lite om mina tankar. Terapeuter av olika slag kan jag säkert få om jag orkar sitta öga mot öga med någon psykiatriker eller psykolog och tala rakt fram med någon som kanske mest lyssnar, tittar på klockan, suger på en penna och kanske lite förstrött gör någon anteckning och säger något intetsägande känns det som.

Men nu ska jag inte bli trist och långrandig, det är ju dags att gå ned i källaren och lägga in tvätten i torktumlaren nu, så nåt lite kul... har man ju i alla fall för sig. Vet i stunden faktiskt inte varför man bryr sig om detta, men det får väl rulla på ett tag till, men nog hade man tagit sig ett järn eller lite till om man kunnat liksom. I morgon är en annan dag säger en sångtitel, och visst är det väl så. Den inre kraften som du skrev om att du tror att jag har.

Den kraften känns så här i stunden inte vara så värst stor, mest bara kanske en liten gnista av ett svagt hopp.
Men det känns kanske lite bättre i morgon, vem vet. Men ska väl inte sitta här och klaga, för det gör ju ingen glad. Hur som helst, du gör ett fint jobb som orkar att skriva till en så som mig i alla fall ska du veta. Önskar dig en fin kommande vecka och fortsätter väl ett tag till.

Kämpa på!

Hallå!

@vår2022,

Har promenerat en liten bit till närmsta matbutik tidigare idag, inte direkt av lust till att gå ut och gå. Men ibland måste man ju införskaffa mat och sånt. Berättade nyss ovan om hur svårt det var att stå emot längtan att köpa öl.
Det fick bli alkoholfri cider istället och chips. Det fick duga, för en månad vill man ju åtminstone klara av att vara nykter, fast nog är det svårt det här. Kom just på att jag har en tvättid och då har man som oftast svept några burkar som ”belöning” för ens hårda arbete liksom. Men köpte faktiskt en hel del med blandat lösgodis i butiken idag, så det får väl bli lite sånt senare som belöning i stället. Klockan är snart 19:00 och då är det dags för tvätt, sicket nöje...

Ha det gott!

Hejsan,

@Himmelellerhelvevtte.

Det går lite upp och ner här med energin och sånt. Kul att du gillade ett av mina inlägg. Skriver väl kanske lite för mycket om allt kändes det som för en stund sen. Men det är väl bättre än att dricka en massa pilsner i alla fall kanske. Tänkte först slöa och göra ingenting alls idag, fick sen för mig att gå och handla. Behövde ju köpa yoghurt och mjölk med mera. Men en sån utmaning det var att stå emot lusten att köpa öl när man passerade hyllan med läsk och sånt. Fick verkligen bita ihop rejält och kämpa mot den gamla vanan man har. Lyckades i alla fall låta bli att köpa ett sexpack med favoritölen trots lurigt extrapris och allt. Hur som helst, ha en fin kväll.

Kämpa på!

@Andrahalvlek Jag fortsätter att hålla tummarna. Bra att facket gör något, är man enig kan mycket göras. Jag tror som de andra att du kommer att gå vidare med rak rygg. Även om man förlorar så är det viktigaste att ta strid. Att inte cheferna tog med facket på det första mötet är ju så mysko!!!
❤️👍

@Adde Å, ska snarast lyssna! 👍❤️

Grattis till dag fem! Håll ut och ta hand om dig. Råden från AH om HALT är jättebra. Lite vila eller ett mellanmål kan ta bort sug. Motion är också bevisat bra, inte minst yoga. Finns massa gratis på nätet, tex Yoga with Adriene.

@Självomhändertagande
Och ta hand om dig, självomhändertagande. :-) Ja, hit har jag kommit. Vet inte om jag är dömande? Jag observerar människor nu mer än tidigare i miljöer där alkohol finns, t ex observerar ljud av burkar som öppnas, noterar klatschiga bilder på champagne på fredagar i sociala medier (den där alkoholglorifieringen jag avskyr) samt håller lite koll på hur fort vänner dricker det där glaset vin. Undviker vissa situationer då jag helt enkelt inte orkar med fulla människor. Men, är det att vara dömande eller att göra vad man mår bra av? Jag ser mig dock inte som en dömande person, kanske jag ändå framstår som detta. Jag noterar ju dock en massa ... Efter mitt förflutna känner jag mig mera medveten.

Allmänt är jag - och har varit länge frustrerad över att alkohol är så normaliserat. Det är mera normalt att dricka än att inte göra det. Igår gjorde jag det inte och fick frågan om jag skulle jobba idag, det behöver liksom alltid eller åtminstone ofta finnas ett rimligt skäl att inte dricka som kan driva mig till vansinne ...
Jag festar ibland, men bara för att det är vissa helger behöver man inte.

Jag har blivit mer observant på mig själv, hur jag funkar, hur jag önskar ha det om man jämför med tidigare.
Men, jösses, sådan process det har varit med att släppa .... Har nog mycket med tanken om mindfulness att göra, att vara här och nu?

Haha, dejtande ja. Jag har träffat några - och ja, det finns vad det verkar åtminstone kloka och bra män. Men, mera har det inte blivit. Det ska finnas det rätta pirret där. Annars blir det ju inget! Det är också för mig, och för många andra i liknande situation tror jag ett steg framåt till att våga sig in i dejtingvärlden igen efter att ha levt i en tornado av allt möjligt. Mycket som man kanske i efterhand inte fattar att man fann sig i. Gällande dejting känner jag mig väldigt rädd, men jag vågar mig på det.

Sköt om dig.
KRAM.

Det här behövde jag läsa, tack🥰 jag går snart in i fyra nyktra månader och det har gått såå lätt? Jag slås ibland av förvåning att jag inte känt sug eller saknat alkoholen ett dugg. Nästan som om allt är på låtsas för att jag haft det så lätt. (Huva, bara jag inte jinxar nåt nu😬)
Det känns väldigt bra efter att ha läst ditt inlägg.
Allt gott❤️

@Ny dag Men vad varm och glad jag blir av ditt inlägg❤️. Att det jag skriver är till hjälp för dig. När jag skriver inlägg utgår jag ofta från mina erfarenheter och processer som jag själv gått igenom. Vad gäller identitet och självbild har jag jobbat väldigt mycket med för att hitta nyckeln till min inre motor och hitta förhållningssätt till mitt liv, min värderade riktning. Jag brukar också känna ett slags inre lugn när poletten trillar ned, som att komma åt en undangömd skatt något sätt.

Tack för ditt deltagande i min sorg❤️ Det är fortfarande så färskt och svårt att riktigt förstå. Planerande av begravning mm håller mitt fokus där, men jag ska ge mig tillåtelse att sörja när sorgen knackar på hos mig. Den har knackat på flera gånger och då har jag stannat upp. När begravning och bouppteckning är klar hoppas jag få mer tid och ro för min sorg. Skav har verkligen funnits, men vi hann försonas för flera år sedan innan han gick bort och det är jag så tacksam för.

Ha en fin söndag och ta hand om dig❤️

@Påvägmothälsa Ha, ha! Ja, tänkte att jag nog kan upplevas vara rätt jobbig och hann tänka vilka emojis du hade på lut😂. Sedan läste jag att det var glada och kluriga emojis😁. Snyggt jobbat!💕

På väg hem efter en trots mitt grundmående väldigt bra långhelg. Gårdagens middag innefattade mycket bubbel och vin. Maken o gästerna drack helt klart mer än alla rekommendationerna, blev dock inte berusade då det var en låååång middag. Saknade inte vinet, där och då kändes att jag inte dricker som en icke-fråga. Däremot gav ett samtal från gårdagen ett skav i mig. När jag städade av huset kom tankarna på att få döva, dvs ett starkt sug. Innan avfärd tog maken o jag en promenad och jag berättade för honom om skavet, han tyckte äsch bry dig inte. Jag stod på mig och förklarade att för mig är det inte så lätt, jag behöver lösa ut skavet dvs bemöta en person om hur jag upplever vår relation och att jag behöver hans stöttning (personen i fråga var inte närvarande igår). Jag behöver i mitt liv bara ärliga relationer som jag kan känna mig trygg i för annars kommer jag vare sig orka eller kunna bli nykter långsiktigt. Han lovade stötta och det kändes så skönt. Suget är nu borta.

@Himmelellerhelvette Jag skriver ni här. Förstår vad du menar och jag ska följa ditt råd. Skriva eller prata, inte bara tänka och älta för mig själv. Jag har inköpt en liten bok för detta ändamål och mycket finns nedtecknat. ❤️

@vår2022 🙏🙏🙏🙏 för ditt fina inlägg. Har läst det flera gånger. Kommer ta dina ord till psykologen. Lyssnat på boken av Craig Nakken 2 ggr denna vecka, en viktig pusselbit till vilka steg jag måste ta för att verkligen bli fri. Dvs, grundorsaken måste hittas och bearbetas. Sedan är det upp till mig att hitta ett sunt hållbart förhållningssätt till det. Jag ska hitta min motor och ta reda på hur den är konstruerad så att jag kan undvika att den går sönder. Dina ord är som alltid spot on. Omgivningen identifierar mig som en som inte dricker, jag själv önskar jag på riktigt också gör det och det mitt officiella jag. Men i smyg fördärvar jag och därav identitetskrisen! Så klockrent kring identitet och självbild! Känner nu ett slags inre lugn. Jag vet nu att min uppväxt inte var trygg trots att mina föräldrar verkligen älskade mig över allt annat, hade det bra ekonomiskt, de älskade varandra osv men min mamma var och är psykiskt instabil och i min barndom var hon inlagd ett flertal ggr. Min pappa (dog för tio år sedan) var arbetsnarkoman. Där skapades min ”grundotrygghet”. Det var inte deras fel, de gjorde så gott de kunde och vände ut och in på sig själva när jag som mycket ung drabbades av ätstörningar. Har skrivit om detta förr men tror inte hela poletten trillat ned än, kanske har den gjort det nu tack vare dig i kombination med boken beroendepersonligheten. Känner mig lugn i mig själv när jag skriver detta, tårarna brinner förvisso i ögonlocken men det är inte av självömkan utan av 🙏❤️❤️❤️❤️. Imorgon påbörjar jag min andra nyktra vecka igen men tar en dag i taget. Idag är jag nykter.
Vår, beklagar verkligen sorgen med din pappa och hoppas du har det så bra som du bara kan nu. Fina du som ändå skriver här och hjälper. Sorgen efter en älskad förälder bleknar med tiden. När min pappa gick bort var det som en stor del av den lilla trygghet från barndomen försvann och jag hann aldrig sörja riktigt för det var så mkt annat i livet som skulle flyta på. Min mamma klarade sig tex inte själv (visste exvis inte hur man betalade räkningar, tar hand om ett hus osv så det är jag som fixat mycket trots att jag inte bor i närheten av min födelsestad. Mitt syskon är också hon psykiskt sjuk och vi har ingen kontakt och vare sig kunde eller ville hjälpa till. Vad jag vill säga till dig, glöm inte att tid för att verkligen sörja och bearbeta ev skav som funnits i er relation. Mina tankar finns med hos dig❤️). Måste bara tillägga att det var efter pappas bortgång som mitt beroende verkligen ”tog fart” nu när jag tittar tillbaka. Finaste du ❤️!

@finalina Ångesten dagen efter är inte att leka med. Du är värd så mycket mer än att behöva må så. Jag är inne på mitt andra försök nu med ett alkoholfritt liv. Jag höll uppe många månader förra gången.
Jag känner igen mig angående dejtandet. Jag brukar föreslå en fika eller promenad. Det kanske låter trist men efter en längre tids nykterhet så tycker jag faktiskt att det är trevligt! Jag säger bara att jag inte dricker och mår bra av det. Jag tycker det är skönt att vara ärlig kring att jag inte dricker. Då är det uttalat och inget velande behövs. Jag kan inte påstå att det har varit lätt men att väl komma dit är så jäkla skönt! Det har gett mer tyngd i nykterheten.
Du är värd att må bra 🌸

@Toogoodformy o… Tänk HALT = Hungrig, arg, ledsen/lonely, trött/törstig. Något av de behoven väcker ofta sug hos oss. Vi är dessutom programmerade att bli sugna på vin i tid och otid. Och det tar tid att omprogrammera sig. Kämpa på, en dag i taget!

Kram 🐘

@marshmallow11 @Andrahalvlek @Kennie @TappadIgen Ville bara säga tack för alla råd, tips och era historier! Jag har läst så många av era inlägg och det är så fint hur ni välkomnar och tar emot nya medlemmar, hur ni peppar varandra och ibland nästan fångar upp när tvivel sätter in....glad för att vara här! Jag har hittills skrivit både här men för också dagbok över mina första nyktra dagar, känns viktigt för att verkligen komma ihåg vad som förde mig till beslutet. Det är tydligt att dag 5 kommer att vara en svårare dag för mig..flera ggr i timmen dyker tanken om att ta ett glas vin upp....jag försöker att distrahera mig själv, tittar på min lista med reasons why...men det får vara så. Det tog inte 5 dagar att komma till punkten att varje vecka dricka vin kontinuerligt....så det tar inte 5 dagar att normalisera sitt tankemönster och beteende. Nu får det vara såhär tills det är något annat. Kram!